gratis engagemang, för den som kan

I dagens samhälle pratar man om den individuella egoistiska människan, som enbart ser till vinst och har glömt sitt ansvar för samhället. Det beror på ett felande kärnkraftverk som sprang läck under 80 talet. Detta fel ledde till felande föräldrars förhållande till risker Det mynnade sedan ut i anti risktänkande 80 talister som blev dietister, fascister samt scout fetischister. De senast nämnda har en förmåga att skrämma bort alla vanliga Svenssons när de grillar korv på ett felaktigt sätt. (därav icke statistiskt fastställt men ändock en känsla av minskande friluftsliv)

  

Ideellt arbete må i somligas ordförråd beskrivas som unikt och ett utdöende fenomen..

Jesus det stämmer inte på alla plan vill jag lovorda, i alla fall inte inför förberedelserna av uppsättningen som har samma namn…Jesus alltså (Christ Superstar)

Jag har min vana trogen lite halkat in i något som på ett bananskal och borrar på grund av detta lite olika typer av hål i diverse dekorer.

…Eller borrningen vet jag inte om jag kan ta åt mig äran för, Janne lånar ut sitt bästaste verktyg, jag gasar med detta och Bosse styr skruven. Det är äkta samverkan vi snackar här på basis av noll lön.

Under denna eftermiddag gick jag förutsättningslöst till teatern för att erbjuda min hand inför lördagens premiär. Där möttes jag av en syn som passar alla gudar oavsett religiös läggning. Det var folk överallt! Dom var långa, dom var korta, vissa smala, och andra inte riktigt så smala. Vissa minns försurade sjöar och strålpåverkat viltkött som om det var igår, andra i församlingen var inte ens födda när Carola iklädd veckad blus vann melodifestivalen med paradhitten fångad av en stormvind.

Förutom att skaran ideella var brokig, skiftade arbetsuppgifterna i lika stor utsträckning. En ung man stod på scenen med dammsugare monterad på sin rygg. Så fort snickaren utförde arbete som genererade i spånspill, var han där och sög. Ja han sög faktiskt innan det ens blivit spill…imponerande! Sen hade vi Jesus som gång på gång hissades upp i en sele vars passform verkar allt annat än passande. Om vi ska hålla oss till religiösa termer, undrar jag hur det gick för det stackars heliga paketet…Men han var stark, uthållig och icke klagande, likt en martyr yppade han intet ont.

Eftersom jag denna dag varken spikade upp Jesus (kommer nog aldrig göra det heller) eller sög spån, blev jag stående kvittrande av lycka och utfärdade istället skojsiga kommentarer om allt mellan himmel och jord. Som bundsförvant stod en lika gladsynt herre och fyllde i. Allt detta skedde medan Jesus fördes upp och ned, upp och ned i taket. Tekniker kliade sig i huvudet och provade diverse inspänningstekniker, medan jag avspänd stod och tittade på.

Tillslut bröts min egen entusiasm av en något mindre entusiastisk stämma som kom från en mera frustrerad man. Hans syfte i sammanhanget lär vara att sy ihop hela föreställningen. Det lilla surret humlan Sjödin skapat var i detta skede inte populärt och i efterhand kan hon nog räkna ut varför. Medan de andra individerna engagerade sig i arbetet med pjäsen, stod fröken stilla och liksom sög in deras energi utan att producera mer än ljud som låg utöver mixerbordets kontroll.

Vid denna tillsägelse dök parallella minnen upp från en svunnen tid i Sydkorea. En gång som ung student var den blivande samhällshjältinnan (författaren till denna text) deltagare i ett annat ideellt sammanhang där sprudlande energi tillfördes den unga när hon sprang i flock med andra Koreaner. Det gemensamma engagemanget att springa mot samma mål ledde till att fröken utfärdade ett glädjeskutt mitt i ledet som annars höll strikt takt. Detta tillrättavisades tydligt av en vapenklädd lite äldre herre som ansvarade för att sy ihop utbildningens utförande. 

Så vad är då summan av kardemumman i dagens berättelse. Var är russinet i kakan, vad är det för budskap som ska fram?

Slutsatsen i detta skede

Är icke av vrede

Det är en lärdom i att ideellt arbete

Är inget utdöende helvete

det skall tas på allvar och med respekt

alla får vara med, ingen är perfekt

även om ingen kan dig vid maskning straffa

är det bra att den rådande kulturen haffa

egna band av lycka

är okej att uttrycka

så länge ingen tar skada

kan vi i roligheter bada

springa och hoppa sönder rytmiken

eller överrösta den teatraliska mystiken

det är däremot saker att undvika

Alla ideella arbetare är värda en fika!

Öppen natur kräver bönder och djur

Jo nu har jag gjort valet, tagit ställning och bekänt färg!

Eller det hände väl inte direkt just i denna stund, det har krävts en del förarbete som ledde fram till detta. Initialt började jag med att träffa den mycket trevliga kvinnan Linnea som förklarade ett och annat nyttigt för mig. Sedan bokades en lunchdate med kommunalrådet för att på så sätt knyta nya vänskapskontakter och för att visa vilken engagerad och hyvens kvinna jag är. Att äta lunch är en bra sak, att dagen till ära inte ha teckning på sitt kort kan däremot väcka en viss uns av skepsis…Så det blev inte bara lunch med kommunalrådet, det blev ofrivilligt gratis också samt en liten lätt rosig rodnad..ehe..

..Sen kom det sig som så att jag en tisdagskväll, träffade en större skara hängivna vänner. Jag fick det berättat för mig om Centerns kommande kampanjer och kunde vid slutet av informationen knappt stänga munnen längre. Min syster vet då mycket väl hur jag ser ut, det hände tillexempel när de båda flickorna Sjödin åt finmiddag med Värmlands mest kompetenta dressyruppfödare. Den gången berodde det inte på entusiasm från min sida utan snarare på en trötthet som ledde till att jag somnade med öppna ögon (och mun). Utseendet blir vid sådana lägen lite av en nollställd karaktär kan man minst säga, fråga bara syster Ida som under den flashiga middagen dunkade sin syster lite lätt blå när hon trodde att dressyrdamerna inte såg.

Vad som nu fick min haka att under mötet leva ett liv längre ned än i kontakt med restrande ansikte var på grund av det kommande projektet som kallas :från tall till pall. Hållbar utveckling, kontroll i hela produktionskedjan och dessutom ett namn som rimmade. Uppväxt på landet med musik som enbart härstammar från dansbandens rytmiska poesi var jag salig, lycklig och övertygad om att jag hamnat rätt. I höst blir det Centerstämma och i vår sker det första förtroendeuppdraget.  Jag är på riktigt såld och glad att vara tillbaka till mina rötter. Det känns precis som Dr Albans melodi fast istället för Born in Afrika, sjunger jag Back to Saxebyn!

Känslan av rätt parti

Den sitter i,

Likaså lever lunchbetalningen till Henrik kvar

Och den som är i skuld är inte fri säger far

Så åtgärdas snarast skall detta

Och jag skall min boning tvätta

Med min nya diskduk

Som innehar slogan ”Rädda Rut”

Disktrasan ”Rädda Rut” finns att inhämta på adressen:

Värmlands Centerdistrikt, Stapelgatan 2, Karlstad

Välkomna kära kamrater,

Blir vi fler kan vi utöka engagemanget till också hållbara tomater!

Finkulturella dagar och okunskap om dess lagar

Torsdag kväll och dags för något att hitta på. En kär väninna och den surrande humlan var i valet och kvalet…Beethoven eller Rally på färjestad…Dividerandet om vilken typ av kulturell aktivitet som skulle förgylla dagen före fredag var svår och efter en stunds velande ledde det hela till innehav av konsertbiljetter. De skulle bli en gigantisk kör, oändligt många stråkar samt ett fasansfullt vevande på den så energiske dirigenten. Förväntningarna var så höga att till och med håret hade blivit kammat dagen till ära.

Där satt de två vännerna i nordens största konserthall med en akustik som låter likadant oavsett radnr. Om det där med akustiken verkligen stämmer eller om det enbart är tröstande ord till oss som råkade sitta längst bak..må vara osagt…I alla fall…Första akten avklarad och dags för ett glas vin. Nu är det som så här att om en 84 åring medvetet råkar punkttackla en 26 åring, så är det inte så mycket att bråka om. Att däremot vara 26 och hävda sin rätt till köplats bland 1653 personer över 84 år, är desto svårare. Så en aning frustrerad lät sig de två vännerna omspringas av tjurrusande russinen vars sikte var inställt på stärkande. När det var 3 minuter kvar på pausen nåddes så äntligen bardisken, varpå ett världsvant värmlandssvep, var det enda som fungerade för att kunna tömma glaset innan akt två. Sagt och gjort, inga skuggor i det tyckte Emma men de tyckte några andra som stod bredvid och hade färjat håret med henna…

Åter tillbaka i salen och det brakade till, några kända melodier fick fröken Sjödin att blunda, och för en stund drömma om vackra individer, vita converse och pianolektioner…Så kom den stund då vevandet upphörde där framme och allt var tyst…Det enda som hördes var ett par starka nävar, torra och spruckna som i takt fann varandra och utgjorde ett stolt klappande. Dessa nävar tillhörde lilla humlan som vaknat upp ur sina drömmar, redo att berömma artisterna. Oturligt nog var det enbart dessa händer som klappade och ingen annans. Innan den hängivna, unga, och icke rödfärgade kvinna förstod att  ordningsregel ett härmed brutits, vänder sig en dam om och väser. NEJ INTE NU! DE ÄR FYRA SJUNDEDELAR KVAR!!!!

Ojojoj så tokigt, ve och fasa Gustav Vasa. Inte hade fanns någon som helst koll på innehållet i dessa akter, allt jag ville var att berätta för musikanterna att det här, de va rätta takter…

Som tur var kom herr dirigent till undsättning över den penibla situationen. Ett tu tre så vevades 45 sångare igång och allt återgick till det normala. Ingen skada skedd, men mera tankar på vita skor blev det inte. När arrangemanget slutligen hamnade i sista skedet, tog de båda vännerna tillvara på dagens nyinlärda erfarenheter. Mycket sparsamt applåderande blev det efteråt, som istället ersattes av en rush nedför alla trappor för att hinna först till garderoben.

Slutet gott, allting gott

Och vi lektion i operaetikett

Dessutom fått!

Tack Carlstad Conferens Center för musiken så varm

Oh för ett inte lika hot internationellt förkortningsnamn

(CCC)