Frälsning och en prettohälsning

Det är som det är

Så sant som mången kloka redan sagt, är detta uttryck som konstaterar rådande faktum

..det är som det är…

Jaa inte ens Einchtein kunde myntat det bättre själv, han som var så bra på matte, rufsig i håret och vänsterhänt till råga på det.

Inte alltid faller detta uttryck överens med de förväntningar som må finnas om hur saker och ting borde vara. Exempel på happenings i människans  tillvaro där innehåll redan tycks vara förutbestämt är: filmer skrivna av Norén, synundersökningar utförda av optiker, tal framförda av kungen, heliga stunder så som dop, begravning, upprop i skolan, rea på Rusta och julafton. 

På julafton är det någon eller några som redan bestämt att kära ska samlas för att spela brädspel, sjunga en psalm, knäcka nötter och sparka kulting. Alla ska dessutom vara kära, ha någon att vara kär i, vara finklädda, nyklippta och sångsugna. Som grädden på moset ska alla vara lyckliga, nytvättade, överrens och positivt inställda till Janssons frestelse.

I sanningens namn ska erkännas att släkten: Sjödin, Eriksson, Hansson och Björkil som Humlan är en del utav, har en aningens svårt för det där med bestämmelser. Speciellt svårt tycks det vara om dessa handlar om ordinationer från läkare, ingredienslistor gjorda av kockar samt förmaningar från staten kopplat till egenföretagande och ekonomi…

Däremot har alla involverade individer i släktskaran lyckats med bedriften att komma fram till ett gemensamt ställningstagande vilket lyder enligt följande; Konsensus är svårt.

Det är rent utav så att fenomenet konsensus "vi håller alla med" lär inträffa lika ofta som invånare från Stureplan åker till Kil och spelar bilbingo. Det vet nog morbror Lars allra bäst eftersom han jobbar som bilbingokontrollant vid högsässong. Det är alltså inget snack om saken, vi är på den punkten alla övertygade!

 Genom släktens stora insikt har det hänt någonting trevligt med de förväntade och tidigare möjligen anspända traditionerna… nu för tiden blir det alltid som man tänkt sig.

Att det blir så är filosofiskt möjligt då ingen av de drabbade i förväg kan ana vad som kan komma att hända och därmed är det omöjligt att få till förutfattade förväntningar som kan komma att brytas.

Det är som det är…rimmar lika gott i öronen som dansbandsdrottningen Helene och gängets hit också gjorde då den var ny på svensktoppen ”du ringde ifrån Flen och sa att du var sen”

Att den yngsta kusinen i år inte smakade av mormors kokkonst då köttet härstammade från grannen, var inget som skapade upprördhet. Kommentaren att ”djur som kommer från Scan känns bättre att tugga på för dom har ju alltid varit mindre värda och utan kärlek, passerade mjukt och fint förbi utan upprördhet.  Nej det var sannerligen en laglös juleanda som på något vis skapade ett mycket accepterande klimat. Värmen nådde nytt rekord och inga regler fanns.  Om välbefinnandet berodde på den nyinstallerade värmeluftpumpen i stugan som donerats av en icke närvarande släktmedlem..må vara osagt..

Den som ville fick detta år öppna sin julklapp och om detta med paket inte kändes som en rolig aktivitet av någon anledning, fick man ta med ´sin överraskning hem och öppna den senare.

Alla gäster fick gåvor i form av musli (även de allergiska) medan ingen fick mandel (underbara tanke, inga bröllop) För att riktigt bevisa hur utanför alla ”allmänna förväntningar ”denna släkt rörde sig på själva julafton, kommer här ett avslutande erkännande. När mörkret slutligen lade sig där ute, lade mormor Britta upp sitt eget upplägg utan andra inblandade eller att skämmas för det. Istället för rykande glögg och tindrande blick in i brasan, körde hon den exotiska varianten och unnade sig en Rom och Cola. Helt rätt, otippat och precis som det var tänkt!

Hurra för de krokiga

hurra för de levnadsglada och tokiga

För de med drömmar,

O de som inte kan göra korsstygns sömmar

Hurra för det som kan inställningen anamma

Att de är som de är och det gör väl det sammaJ

Ljuset i tunneln är ett SJ-tåg...tack för motivationen

På ett möte med väldans många viktiga individer fick deltagarna reda på att somliga svenska myndigheter anlitar psykologer i egenskap att hantera irriterad insatspersonal. Syftet med detta är så klart att skapa ett bättre psykosocialt välbefinnande men också för att bromsa mängden enerverande blogginlägg. Att skriva blogg anses ha en ventilerande effekt på sin skribent och är därmed en av de viktiga drivkrafterna till författande via nätet. Under snart 4 veckor har fröken Sjödin inte fått ur sig något som helst ljud på sin egenkomponerade sida med det hårdnackade smeknamnet Biceps-emma. I det här pausande skrivfallet så beror det faktiskt inte på avsaknad av bitterhet och frustration.. Lite lätt irriterad har hon kunnat bliva i sin vardag. Det har skett ting så som delande av sovrum med snarkande kompis, tekniskt lagd app-byggare som installerade sin egen skapelse på frökens telefon och även tömde den på resterande innehåll. Försenade brevbärare, kupong- rabiata kunder på ICA, VVS- tekniker som åtgärdar läckande toalett och istället skapar vattenfall mm mm . Detta är bara en del av de aktiviteter som påverkat vardagen den senaste tiden..

Näej fröken av damp har nog snarare drabbats av skrivkramp…Kan det bero på det lyckade försöket att se det positiva i livet. Efter alla dessa ”må bra” böcker som finns i bokhyllan så vore det fullt möjligt som förklaring att detta inte behövts ventileras på webben. Den snarkande mormodern (rumskompisen)genererade inte enbart sömnbrist och huvudvärk utan skapade också möjligheter till en rad bra aktiviteter. Exempel på dessa var att Humlan lyckades med 3 toalettbesök mitt i natten på ett hotell där både papper och tvål ingick i priset.  Gratisnöje jo vi tackar!

VVS teknikerns inkompetens att laga läcka ledde till två glada sms från hyresvärden Alf- Göran som påstod att fröken Sjödin agerat mycket duktig som påtalat problemet istället för att låta det bero och därmed accepterat att bo i en pöl. Väl handlat!

App-teknikern hjälpte till i det svåra julklapps valet som bestod i att skapa en fotobok av bilder från senaste semestern, eller att köpa kläder till mamma.

Då inga foton längre existerar, är det nu mycket lätt att gå bärsäkargång på avdelningen med tightsJ Man ska alltid ha ett val att välja på som Putin brukar säga..

Men så åter till den bistra sanningen…kanske hade ändock en av de där viktiga representanterna på mötet rätt då han titulerade bloggskrivandets drivkraft.

För i sanningens namn skrives denna text i en stund då kroppshållningen ter sig lite mer annorlunda än normalt. Ett fullsatt SJ tåg har sin vana trogen gått och drabbats av signalfel. Som grädden på moset har tåget även tappat förmågan att hantera korglutningen vilket innebär att samtliga individer sitter i en lutning som kan liknas med den i filmen Titanic. Olyckligt nog finns här ingen Jack bakom stolsryggen som kramar runt Humlans lekamen och håller henne upprätt. Jo och vips se så många rader text som blev till..om det beror på smärta, ilska eller oförmåga att se vinst med att sitta snett som en vinkelslip finns inga bevis för…men nog räckte det till ett blogginlägg i alla fall..

Oskulden tagen tack vare Rotarydagen

Uppstart med hiskelig fart

Tidigare hade de två vännerna, var och en, på egen dag, i eget bevåg varit föreläsare på Dömle-gård.  På Dömle herrgård höll de båda en varsin presentation om saker och ting som tordes intressanta för Forshagas och Dejes 60+:are. Hur dessa individer hittat och valt ut sina livsbejakare talare tordes oklart. I humlans fall kan det ha berott på manfall, varpå den samordnande Rotary medlemmen kom på att manfall går att lösa genom att höra av sig till en ledig kvinna.  Så inbjuden till sammankomsten med gratis mat som betalning tackades det ja till att berätta något intressant ur livet. Humlan döpte hennes föredrag till ”Att bära slang som en man, fast bara litegrann”

För att få lite status och råg i ryggen hade hon tagit med sin trogne mor och placerat henne i församlingen som en sorts publikuppvärmare. Mor Marie hon kunde konsten att mingla hon!!

Efter en halvtimmes framförande av den entusiastiske, halvnervöse, föreläsarinnan med problem att stå still, sträckte en man upp handen och utbrast befriande.  Jahaa de är för du är tjej som du bara bar lite grann…Den tanken hade aldrig slagit Humlan. Istället hade den lite för snabba kvinnan valt den lagom luddiga titeln så hon kunde prata om så mycket som möjligt av livet inom loppet av utsatt tid och innan de äldre ville fara hem till Whiskey och tipsextra.

”litegrann” härstammade från att få till ett klämkäckt dansbands rim till ordet slang, samt att brandmannakarriären enbart höll i sig i två år.. Ovanpå denna berättelse om hur det var att vara brandman, 160 cm lång och väga mindre än de mesta, hanns det med att informera om kärlekshistorien på Teneriffa, där glassgubben Jose fick Humlan då 19 år fyllda, att fullkomligt smälta.

Kanske borde mor Marie i denna del av föreläsningen ha behövt gått ut ett slag, men även där skötte hon det mycket professionellt och snyggt. Det talades om praktik från Tanzania där merparten av alla foton från tiden föreställde diken samt om praktiken i Sydkorea där fröken Sjödin för första och enda gången i hennes liv, inte var den kortaste i blåställ.

Till det hela hade bilder tagits fram som var tänkt att visas på en projektor i lokalen. Tyvärr fanns enbart projektor och ingen dator varpå ett preppat USB-minne inte gjorde vidare underverk. Därför försökte fröken i fråga att med kroppen visa hur det kunde tänkas se ut på dessa äventyr hon pratade om..Tror att mjukglass maskinen var den som gick bäst hem att tolka.

Veckan efter Humlans show  var det herr Davids tur att göra entré på samma klubb för samma publik. Även han berättade om äventyr i form av bergsbestigning och andra åttaganden som kan anses vara utmaningar och hinder. David ser inte så många hinder i livet. Det kan bero på att han är blind och därför inte kan se det som står honom i vägen. Därför slår sig David ibland, inte minst när de reparerar hissen på kontoret, men å andra sidan får han bidrag av staten till en telefon som rymmer hela morgontidningen DN och som dessutom alltid kommer i tid till prenumeranten.  På detta är Humlan avundsjuk!

Rotaryklubben i Deje och Forshaga är en klubb som Humlan gärna vill vara med i då hela konceptet kändes riktigt trivsamt, så kände möjligen även David.  Det som krävs innan medlemskap är ynka 40 år till av livserfarenhet så  det blir till att vänta lite…

I väntan på 40 år, kan det vara bra att starta medlemsskap i en annan klubb. Det var det som hände igår.

Fredagen den 4/11 2011 bestämde sig herr David och Fröken Sjödin att starta företaget med det slätstrukna namnet Fine Pain.

 Till hjälp under uppstarts och planeringsmötet, använde de sig av mer än en flaska vin. Gårdagens idéer hade så här i efterhand behövts dokumenterats, med det kändes där och då onödigt eftersom allt var fullkomligt genialiskt, lysande och originellt- Rotary roligt kan växa till något otroligt!

En viss slipning av idén kommer att behövas innan skatteverket ger någon sorts tumme upp, men snart kära kamrater hoppas den blinde och den andre kunna sprida fina smärtor över hela avlånga Sverige-för de är vi värda!!!!

Tidningsbudet, mörkret och mysteriet

Allt har varit så bra, så lugnt, harmoniskt och informativt som det bara kan bli då man prenumererar på två morgontiningar och vaknar senare än tidningsbudet men tidigare än resten av världen. Den föråldrade ynglingen som identifierar sig själv med en polinerande insikt har varit så nöjd så nöjd ända tills den fasansfulla ”svarta veckan” slog till. Svart i bemärkelsen ond då trycksvärtan försenades och lämnade ett stort tomrum i den annars välpreparerade postlådan.

Tidningsbudet var borta?

Den handlingskraftiga damen var tvungen att få rätsida på detta, ty så här kunde det inte få pågå., Tänk på lördag om mallen för melodikrysset inte finns tillhanda, hur ska man klara sig då?

Kavat ringde hon upp tidningstjänst som förklarade för fröken att budet i distriktet arbetar efter deadlinen kl 06 00. Det innebär att man inte kan förvänta sig någon som helst morgonlektyr innan klockan slagit detta.

Att den överhurtiga fröken tidigare fått påhälsning utanför dörren 04:00 kunde därmed ses som ett privilegium snarare än att denna service på något sätt kunde förväntas en betalande kund.

En kall kår spred sig längst med hela kroppen och hoppets strålar slocknade när tidningstjänst fortsatte sin predikan…sen kan det vara så att brevbäraren lagt om rutten vilket gör att du får tidningen sist helt enkelt.

Men, men det går ju inte…finns det inget jag kan göra för att få vara kunden i början på rutten…först i kö, VIP?

Ska jag muta med en chokladkaka kanske- försökte Humlan lite skämtsamt men ändock nervöst undrande

-Choklad, svarade tidningstjänst…du vet vissa lägger ut hela kartonger med choklad, bakar färskt bröd  o är väldans påhittiga..

Underförstått, hintade nu telefonisten om att större kaliber behövs för att kunna vara på den säkra sidan. En fjönsig chokladkaka kunde man nog stoppa upp någon annanstans, för i lådan verkade den ju vara dödsförklarad att stoppa som muta när det gällde att stoppa tidningsförsening..

Strategiskt konspirerade fröken Sjödin ihop en teori om varför kvinnan i andra ändan försökte hetsa till presentutdelning utav dignitet större…Må det röra sig om kartellverksamhet här, en underground rörelse av individer som samarbetar för att öka gåvorna till postens personal? Åker buden iväg med sina elbilar (därav förseningen) till en hemlig plats där frosseriutbyte sker eller tar de rent utav elbilen med sig hem?

Näe det här var allt annat än roligt.

Några dagar senare var det inte ens sen leverans som skedde, det kom ingen tidning över huvudtaget..  nu började det hela lukta skandal. Vad är det som händer?

Att skjuta budbäraren i detta fall tordes omöjligt eftersom det var just budet som inte dök upp. Därmed letades det högre upp i hierarkin för att dra igång felsökningsmekanismen och granska verksamheten.

Telefonsamtalet gick denna gång inte till tidningstjänst utan till Nya Wemlandstidningen.

-Hallå, sade fröken med försök till myndig röst. Nu är det så att tidningen inte kommit och då är det ju ingen idé att vara prenumerant om det ska vara så.

På NWT kom då den oväntade förklaringen på en gång.

Män duu,  sa telefonisten på något vi kan kalla bred värmländska..

de ä ju en ny tjej som börjat på Norrstrand, o ho tyckte de va jätte läskigt nä rä va så mörkt o ho såg dålit o så… Jaa ho är göör lessen o känner sig dåli när ho inte vet i vecken låa ho ska stöppe tidninga i o så.

-Jahaa…nej men oj…men stackarn. Är hon jätte ledsen?

Jaa men ja försökte peppa na ja, kan vi inte ge tösa en vecke på säj så får vi se om de blir nåe bätter?

Google-översättning: ”Jag har försökt stötta den nyanställde och vi bör ge henne en ny chans. Ska vi ge dispens på en vecka innan några vidare klagomål yppas?)

Jo men självklart, åh stackarn, ja men visst, o vad bra att du stöttade henne. Ja men tack då, ha en bra dag…

Plötsligt fanns ingen ilska längre, istället existerade  en stor portion förståelse.

Kanske borde alla på gatan tända utebelysningen så hon ser bättre och hoppas att det där med mörkerkörningen ger med sig..

Heja det nya tidningsbudet, vi tror på dig!!!

När luften går ur och kedjan fastnar...

Varje dag är inte ett äventyr i Karlstad även om det sägs att solen alltid skiner här.
Måndag den 17oktober, höstgrått, sövande och motvind...Vind var något som fröken Sjödins segel inte hade under helgen då luften i cykeln plötsligt gick ur. I erkännandets stund skall tilläggas att det där med pysslang det är inte författarens påse chips att hantera..Kontentan av läckaget resluterade därmed i en punkterad och parkerad cykel. För att ändock kunna rulla runt i staden utan att laga däcket kom så den smarta tjejen på att hon hade en reservcykel stående utanför sin syster. Väl framme vid sitt mål kom den ekonomiskt slipade rea-humlan på att hon sett en uppfriskande annons i veckans utskick från Lidl. Nu gick det minsann bra att köpa springvantar för endast 30 prupp. Med cykeln upplåst smeds planen att gena genom Råtorpsskogen till affären och på så sätt undgå både poliser och andra levande varelser. Så bar det av in i skogen utan poliser eller andra människor och det var nu som den så initialt tråkiga måndagen, började förvandlas till ett riktigt äventyr. Med den skräckinjagande melodin i hörlurarna (du måste finnas- av Helen Sjöholm) susade hon fram utan att ha den blekaste aning på väglagets konsistens. Tillslut nåddes upplysta marker, något lerigare än tidigare men det hela slutade väl. På Lid´l låg ett par handskar redo för nytt ägarskap och lyckan tycktes vara total. Hemåt bar det och en sväng förbi Hagahallen fick det bli för att inhandla en sån där god skivad kalkon.

Åter upp på cykeln vände dock lyckan och det tog tok stopp. Kära kedjan hade lyckats göra sig ett varv runt pedalen och nu var det inte mycket att hurra för. En lätt suck utlöstes från fröken varpå en halvblind man fångade hennes öde. Den halvblinde mannen var i full färd med att leta efter sin borttappade katt längst älvkanten och han berättade att han nog kunde bistå med en hjälpande hand eftersom han ändå inte såg vad han letade efter. En sådan vänlig karl! Oturligt nog fungerade han inte så bra gällande kedjepåsättning heller då han inget såg. Resultatet blev enbart oljiga händer och inte så mycket mer. Under tiden som de båda konsentrerade sig på den upp-och ned vända damcykeln, kom en labrador förbi som mer konsntrerade sig på matkassen med skivad kalkon, placerad ca 3 meter därifrån. Inte för att vara fördomsfull eller dömande men troligtvis var både labrador och hundförare i behov av en varsin ledsagare med olika typer av färdigheter. Husse började viska fram onda ord om sin hund utan att göra ansträngningar för att ta tag i kopplet. Hundenn o sin tur kände istället en dragning till att försöka begrava sig själv inuti påsen och skapa en kokong runt sin lekamen.
Ingen kalkon, men väl två trasiga cyklar, ett par nya springvantar och en hel dress att stoppa i tvättmaskinen!

Jaja vad är väl en bal på slottet, hur smakar en kvällsmacka utan kalkon och framförallt hur skulle dagen se ut om allt bara rullade?

Over and out från händelsernas mecka
PS katt sökes fortfarande...




Metaforen om sophantering i arla morgonstund

Det var lördagmorgon och som vanligt för tidigt för att stiga upp. Humlan satt och gottade sig över två morgontidningar då hon inte var i stånd att bestämma sig för att prenumerera på enbart en.

På sista sidan av Nya Wermlands Tidningen författade skribenten Gullan helgens krönika. Fröken Sjödin fann den en aning dyster och tänkte att ett upplyftande svar på tal nog skulle sitta fint. Gullan är en ikon här i Värmland som betytt mycket i politiska samanhang, men denna dag proklamerades oro för framtidens åldersfixering i riksdagen samt att den äldre befolkningen var på väg att glömmas bort. Myndigt började så skribenten och hobbypolitikern Emma att skapa sitt verk. Tidigare arbetsuppgifter i livet har för henne har varit att agera representant i en referensgrupp som arbetat för att skapa handlingsplan för äldresäkerhet. Därmed besitts en hel del kunskap om Sveriges demografiska utveckling samt vilka konsekvenser detta kommer att få och vilka åtgärder som bör vidtas för att skapa hållbarhet. Just detta lyftes dock inte fram i den egenskrivna insändaren. Istället användes en för författaren mycket glasklar och talande liknelse.

-         Att glömma pensionsfrågan är ungefär lika illa som att inte tömma soporna…

Med detta menade den tappra miljövännen inte alls något illa. Tanken om att ta hand om hela kretsloppet var klockren då sopor inte är skräp utan näring som går att vidarebefordra ut i systemet…Det har på insändarsidan visat sig att vissa över 65 inte såg samma röda tråd i det hela och nu i denna stund känner sig en smula förolämpade. Vips så var det många som vaknade till och krävde upprättelse för att anses beskrivas som ruttnande och illaluktande materia.

I ett tappert försök att släta över det hela har så en ny insändare författats med användning av vidare metaforer som förhoppningsvis är enklare att anamma. Må potatisplantan ge bättre lycka i att stå som metafor och förklaring i strävan efter att få fram poängen; vi unga glömmer inte de gamla…

…Eller så var det just så som Sjödin skulle ha uttryckt det? Vi unga glömmer inte de gamla…

Ah kanske får det bli ett till litet inslag om fröken vill bli vän med sin mormor igen…spännande fortsättning följer..

Må den näringrika knölen

Stämma om den ledsna kören

Må budskapet gå fram

O vi alla blir glada som små lamm

Ty sopor är inte fy skam

Fjärrvärmesystem älskar det minsann

I politikens mitt där alla fick säga sitt

Någonting hade de gemensamt denna brokiga skara som föstes ihop och samlades in på olika stationer mellan Malmö och Åre.

Vad det var som alla gjorde dem lika må vara svårt för ögat att uträkna. Här fanns jägare i Helly Hansen outfit, här fanns män som hade frisyren ala ”ta från de rika och ge till de fattiga” (överkammad flint) Här fanns damer som sovit med spolrullar och andra om inte sovit alls.

Här fanns både rika men också fattiga. Krulliga, korviga långa, böjda

ja de var en brokig skara men alla var de nöjda.

Gemensam färd mot ett äventyr som på många sätt kan komma att påverka hela svenska folket. Likt en grekisk sammankomst för mycket länge sedan var det alltså dags för att på ett demokratiskt vis forma politik.

Vägen upp till Åre kantrades av plockmat som delades kupéerna och människorna emellan, sportdrycken var medtagen hemifrån och SJ:s bistro lär ha redovisat något bistrare kassa än vad den gör i vanliga fall. Förutom att speakern i högtalaren inte bröt på finska, kändes det nästan lite som en kryssning där folk trängde in sig bland sängar och muggar. Alla kände verkligen inte varandra men inga blygsamma barriärer stod i vägen för trevliga vitsar och selleri som doppats i färskost.

Fram kom tåget klockan 07 00 dagen efter och det var dags att ta på sig den strukna kavajen. Lilla humlan såg sin chans att hinna med ett stycke löp pass innan Centerstämmans öppnande, varpå hon hoppade ut i friheten likt en nyutsläppt kalv. Väl tillbaka hade den tidigare lagom lugna foajen på hotellet, förvandlats till ett hav av välklädda individer. Kameror och höjdarpolitiker trängdes sins emellan. Att då klampa in i en babyblå springdress med tillhörande lervälling, kändes en smula utstickande, opassande och möjligen även en smula ouppskattat bland de individer som råkades trampas på. Fem minuter senare var uppfräschningen av lekamen dock åtgärdad och även om inte håret hunnit med att bli kammat, så var i alla fall namnskylten på plats.

Det hela drog igång med dunder och brak. Från Värmland fanns starka representanter, vindar, viljor och en uppbackning utan dess like. Peppande tips delgavs från alla håll och kanter.

-         Om du blir jätte nervös, tänk då på att alla bajsar…

-         De är ingen fara, de är ingen som ser dej i alla fall..

Stämningen var på topp och bättre skulle det bli

Somliga av Sveriges ombud kämpade för ett vargfritt Sverige, medan andra röstade för bilfritt. Vissa engagerad sig i för världen medan andra la energi på att bevara kulturella värden.

Högt och lågt var det diskussioner samtidigt som kaffet var gratis och frukten likaså. Detta hade en tendens att påverka antalet besök på toaletten, men det gjorde inte så mycket för det var också en syssla som inget kostade.

Apropå kost så har detta olika betydelse för olika individer. Eskil Erlandsson, jordbruksministern har under ett år ätit sig genom hela landet i sin kampanj med det snitsiga namnet ”Mat landet” Det märktes att Eskil vunnit framgång genom detta och verkligen hittat pärlor längst vägen. Till avslutningsmiddagen skulle de lokala pärlorna och primörer avspisas. Kvinnan som berättade om upplägget på fatet var mer än entusiastisk. När hon skull beskriva surbrödets innehåll var det nära att hennes egen deg brann till vilket vi alla unnade henne då hon bakat så flitigt.

Summa kardemumma var detta en mycket lyckad tillställning

och förhoppningen hos Humlan är att flera i Sverige också ska anamma centerpolitisk ställning!

Gandalf och guldet (Rut i annan tappning än i tidningen)

Mormor Britta, en dam med mycket mönster i. På tiden det begav sig producerades mer än 10 insändare i  lokaltidningen NWT där hon så finurligt skrev under med signaturen Rut. Nu när åren blivit så pass gångna att pensionsålder uppnåtts har må hända insändarna blivit färre men blommorna i trädgården desto fler. Stridslystheten och kämparglöden har förflyttats från fackliga konflikter till vakande över skogens ädlaste guld…kantarellerna!

Det finns vissa platser i skogen bakom mormors hus, som är tingade av just mormor. Det är inget konstigt med det, hon bor ju där och hoppar inte längre lika graciöst över gärdsgården som förr i tiden. Därför är det helt i sin rimliga reson och rätt att vi övriga i släkten får kämpa lite längre för att hitta vår skatt och därmed knata lite längre.

Det var mycket mycket längesedan som det mest pratglada av hennes barnbarn följde med på den hemliga så kallade ”husknuts turen” som lovar vinstlott vid varje vända. Det var en sann ära för fröken Sjödin att under lördagen få traska med på den gyllene vägen och håva in den mängd en plastkasse och lite våld kan rymma.

Alldeles i kanten av tomten och skogsbrynet i Saxebyn insåg de båda plockarna att terrängen efter all nederbörd inte var till deras fördel. Vatten och lervälling fick modet att tvivla för en sekund. -Vänta lite, ropade mormor och försvann kvickare än vad det normala tempot brukar vara.  Ett tu tre var hon åter tillbaka tillsammans med en av de längsta längdskidsstavar Gustav Vasa någon gång skådat.

Duon började åter traska in i träsket och mormor Britta använde verktyget med stadig hand. På något sätt liksom seglade hon över både bäck och stock med en stil som förmodligen kopierats friidrotts VM. Britta gick bakom och föste sitt barnbarn framåt i rätt riktning. Då och då lyfte mormodern staven framför de båda och pekade, samtidigt som hon med dov stämma sade -däär ska vi gå.

Alldeles magiskt kändes det att traska där bland tallarna som såg precis likadana ut. Det var lite som att ha Gandalf i ryggen som med trygg hand tog hjälp av sin troll(längdskids) stav och med den pekade riktningen för den ovetande lilla följeslagaren.

Vart de än gick stod de gula hattarna där och det var bara till att skörda.

Jo sörru Emma de ä te o ha referenspunkter, nu ska vi gå te en björk som lagt sig ner..

-Jaha okej..

Efter några minuter var de framme

-..här ser du… Att den syntes var kanske att ta i, ty Gandalf fick ta sin stav och karva bort en hel del mossa innan det förmultnade trädslaget uppenbarade sig framför ögonen…Jaha ja joo de ska ja komma ihåg..

-O nästa ä en myrstack, däär borta,

Fram kom de till en liten kulle, där växtligheten vunnit över de små flitigas byggnadsverk. I stället för en stack var hela härligheten inklädd i ett grönt och brunt täck lager vilket mer såg ut som Bob Marleys frisyr än som någonting annat naturligt att relatera till.

Klockren myrstack, ja de syns..bra tips.., Här kände fröken Sjödin ett uns av avund över den äldres förmåga att avläsa naturen, ty själv var hon mer vilse i mössan än vad som var vanligt förekommande.

Efter guideturen behövde mormor inte vara rädd att barnbarnet skall hitta dit igen.  Fortfarande stod tallarna på samma sätt som beundrarna gör i Orups dunderhit ”pojkarna på rad” och att urskilja ett specifikt kantarellmönster mitt i vimlet, det mina vänner, det krävde sin Rut det!

Life goes on and Britta is still very strong!
Heja Mormor!

Lite längre ned och till vänster i nostalgibanken

-Tack vare ledtråden i rubriken är det omöjligt att inte förstå att staden vi söker är Göteborg. Så skull Ingvar Oldsberg kunnat uttrycka det om han var programledare för historiens happening. Nu kom det sig så att Ingvar inte har något som helst med detta att göra, då det inte finns något tåg med i bilden.  Istället var det Limpan och Humlan som tillsammans skapade äventyret med stöttning från Björne, Bi- Ola, Liseberg, abborren, Majken och Marina.

Fredagens plan var sedan länge utstakad. De båda vännerna var så förberedda att de till och med köpt åkpass via nätet för att på så sätt kunna springa över de övriga barnen lite mer legitimt än vad som är okej om man inte besitter biljett.

Lite senare än tilltänkt lämnades dock Karlstad. Förseningen berodde på Limpans oförmåga att vara otrevlig och just denna dag när hundarna skulle rastas, mötte hon en äldre herre som hade ett mycket starkt behov av att berätta vilken stor abborre han fångat. Då Limpan kände klockan ticka samtidigt som hon hörde sig själv säga oj…men hur gjorde du då?….jaha…bestämde hon sig för att göra de kvarstående momenten innan avfärd under lite mer snabba former. Detta resulterade i att hon själv sedan behövde ventilera sin egna traumatiska upplevelse av att nästan förblöda tack vare slarvigt handhavande av rakhyvlande längst vristen.

  

I alla fall, iväg bar det så småningom mot nygamla redan beprövade äventyr.

I den västra delen av Sverige, bor inte bara Glenn även om man kan det när man går på fotboll. I Götet bor sedan en tid tillbaka paret Björn o Martina Sterner samt deras avkomma Majken. På besök hos dem fanns dessutom denna helg Ola, mannen som skapar appar med information om vart toaletter finns, så att folk i Landskrona slipper urinera offentligt och därmed riskera böter på 1500 kr.

Olas nästa investering kommer att vara bin. Humlan som precis köpt en bil och har en liten släng av tinnitus, berättade för vännen att det hade hon precis köpt in. Ola ställde då raskt många frågor om hur köpte hade gott tillväga, vem som kontaktats, hur marknaden såg ut osv. Det fanns ingen chans att stoppa hans exalterade utfrågning men när han kom till områden som berörde pollinering, då förstod även författaren i fråga att här måste det råda ett missförstånd..ehe nej alltså ja har en hybrid ….neej för lågvattenmärkt, så det lilla skämtet hölls faktiskt tillbaks inombords.

Något som däremot ger märke av vatten är åkattraktionen Flume ride. Efter denna upplevelse av stock behövde Limpan och Humlan lugna ned sig en smula och valet av nästa upplevelse blev därför självklart sagoslottet.

Då båda grymtade över att skeppet gick för fort så man inte hann titta på figurerna färdigt…slog det dem att de nog uppnått en mognare ålder än vad de själva insett..

Apropå ålder och att alla vill till himmelen men få vill dö, bestämde sig de båda väninnorna att det fick räcka med 5 karusellåk för den här gången. Istället bar det av för att skåda en skåning som stod redo i trädgården, knappt 170 cm hög. Det ska Timbuktu inte vara ledsen för eftersom gränsen för att åka Balder är 140, om man nu ska resonera över storlekens betydelse..

Ersatt blev han sedan av 11 hoppande grabbar, varpå 7 000 åskådare också tog tillfället i akt att studsa en aning. Mycket mycket nostalgi fanns här i, ty Hoffmaestro, Timbuktu och vänskapskretsen liksom funnits med genom flera hårfärgningstoner än vad som tordes vara miljövänligt…

Så vad ska man säga om detta då?

Att saker var roligt när vi var små

O de funkar finemang idag likaså

Alla låtar har en refräng

Och är det mitt i natten är de gött med en säng

23:42 var det god natt

då fanns i sulan inte tillstymmelse till watt (kräm)

 //

Och så ett extranummer

En av de första CD-skivorna som fanns i Hulmans ägor bestod av musik från tre långhåriga bröder som ännu inte brustit ut i målbrottet. På denna skiva fanns 10 spår och efter en stunds tystnad när man gissade att allt var slut, startade spår nr 12 som egentligen inte skulle vara där. Eller så skulle det vara där men det hörde inte så bra ihop med resten av innehållet…

Det kanske inte dessa rader heller gör och det är därför som det får stå lite längre ned och lite för sig själv. Till er som vill avnjuta extramaterial…lite off the record fast ändå on, varsågoda att skåda:

Det var längesedan nu, som det var mina ord

Utan förutbestämda mallar som för innehållet stod

Det var längsedan som jag själv fick bestämma

Som jag utryckte det där innersta och det jag kunde känna

Men så idag jag tände ljuset av vanilj

Som du gav till mig strax innan ditt hjärta stannade till

Så länge det bara fått stå

Och så mycket i vardagen som nu tuffar på

Ena dagen flyter in i den andra

Det är så det är och jag kan ingen klandra

Men det är inte heller fel

Att för en stund få sätta sig ner

Studera nuet och faktiskt skapa fritt

Då ordet inte är någon annans utan enbart mitt

Jag har varit rädd att låta gåvan din brinna

Ty jag har fasat över att du och ljuset från mig då skulle försvinna

Tanken är naiv då det enbart är stearin

Och vänskapen vår den var oändligt fin

Bråka som syskon och tävla i det mesta

Gråta tillsammans samt ända till gryningen festa

Idag jag träffade Björn och Martina

Så lyckliga i kärleken så mjuka och fina

Minnen kom åter och det började kännas

Men inte av ångest eller annat som kan brännas

Utan av lycka över tiden vi hade då

Historier och händelser som liknar få

Det är inte fel att stanna upp ibland

Och då inse att man åter nått land

Här sitter jag i min lägenhet

I Karlstad och känner tacksamhet

Över att bo i ett tryggt och luftigt hus

Där det doftar gott av vaniljljus..

(Till Longboards- ladyn ovanför molnen)

Konsten att spara en tjuga..eller vara snål så det heter duga...

Ibland krävs det lite för att det skall betyda mycket.

Eller i denna anekdot krävdes det snarare mycket för att så här i efterhand vinna ganska så lite. (20 spänn)

Biltvätt kära vänner, det går att utföras på fler än ett sätt. För humlan finns det dock en parameter som styr allt…PRISET

Då fordonet i sig inte är större än att bagageutrymmet räcker till en kabinväska på högkant samt ryggsäck vilande på snedden, kan ni föreställa er att ytan av lack är ungefär lika stor som David Hasselhofs badbyxor. Ni vet de han joggade runt i och spanade på farligheter samtidigt som han genom detta också diskret visade sina härligheter på en tidpunkt då barn satt storögda framför tv:n.

I alla fall..I Karlstad finns en mycket bra parkeringsplats där man inte enbart kan ställa bilen, utan också göra den fin genom att använda sig av den tillhörande tvättanläggningen. Vid köp av poletter kan där startas såväl högtrycksspruta som svamp med tillhörande schampostråle, avspolningsstråle och som om detta inte vore nog, går det även att dra igång dammsugarverket.

Restrektioner från en van BMW åkare, lärde upp den hängivne personen i fråga om hur man skulle gå tillväga…

Nja sade herren, så här vid första gången när du tvättar…då behöver du nog 5 poletter för att klara det hela…Men med tiden så lär man sig vara lite mer smidig och jag har en gång klarat mig på tre…

Per polett måste 20 riksdaler införas i utbyte mot det fejkade guldmyntet. Skillnaden mellan 5 och 3 poletter är därmed 40 kronor och det är många hubba-bubba de, eller som mormor brukar säga många bäckar små…

Av någon outgrundlig anledning växte såväl snålve (den sikne), som tävlingsinstinkten inombords och beslutsamheten att bräcka BMW mannen var ett faktum..

Vaddå kan han så kan humlan, med en så liten bil…äh de här blir biff!

Så efter ca 7 minuters genomgång av den egna strategin över hur detta skulle gå till för att få med alla moment  och uppnå målet med insatsen..en ren bil, var det så dags att stoppa i första polletten.

Kvinnan i berättelsen liksom småsprang runt bilen i någon typ av formation för att få med sig så mycket slang som möjligt på minsta möjliga tid. Innan pollett ett tagit slut, hinner hon vrida på svampen med schamposprut och gnugga halva bilen frenetiskt. När tiden var ute och det blivit dags för pollett två, var det enbart en långsida kvar på den korta bilen inklusive avspolningen. Ve och fasa Gustav Vasa, here we go!

En aningens förundrad stod en man och följde hela händelsen av intresse samtidigt som han dammsög sin bil. Då publik ofta leder till bättre prestation, upplevde den tävlande detta som alls inte konstigt eller genant…snarare som ett privilegie att visa upp hur snabb och småsnål man kan lyckas till att vara.

Pollett två tog slut och i denna stund var allt utom däcken skinande rena. Woho att klara det på tre, vid första försöket…ah lyckan var fullgjord.

Så var det dags att suga ur den sista skiten inut den underbara skapelsen ala Suzuki Swift, 5 dörrars miljöbil som klarar att frakta en kabinväska på högkant samt ryggsäck liggande på sned. Det är här i denna stund som solskenshistorien kom till att bli ännu mer glimrande…Det visade sig att en pollett genererar 18 minuters sug och så länge hade inte publiken orkat stanna kvar för att skåda aktiviteten som försiggick i kuren intill

Fri sug i 8 minuter var allt som behövds för att få den lilla godingen att förvandlas till en smulfri bil utan äppelskrutt.

Tänk så bra man kan må

Av att enbart förbruka tvättpoletter två!!

Väl mött önskar master spararen ekonom som inte ännu lärt sig skillnad på ränta och amortering..

Mamma rambo och lilla löken

Ett radarpar får man nog lov till att beskriva duon vara. De lärde känna varandra på fältet då de eldade ned hus, klippte sönder bilar och hissade ned varandra i diverse brunnar och hål. Två kamrater vars gemensamma äventyr svetsat dem samman likt kardanaxelns påverkan på ett rullande fordon. Jaa det var en sann vänskap som växte fram där de sida vid sida övade på att rulla grovslang och hantera överhettade situationer som kunde uppstå såväl på fältet som på kryssning.. Det var tider det!

Under föregående helg var det så dags för en återträff. Elinår arbetar fortfarande som brandman medan lilla löken valt den något mer byråkratiska svängen.  Varför Elli kallas mamma Rambo beror på två saker. För det första har hon gjort barn med en riktig bjässe till karl som heter Moberg vilket var ett brilliant drag och himlans roligt. Rambo däremot har en längre förklaring och härstammar från den praktiktid de båda töserna utförde i Syd Korea för att på så sätt skapa insikt i hur svensk operativ räddningstjänst fungerar…? Jo kopplingen till val av praktik kanske inte var glasklar men med övertalningsbara handledare inom räddningstjänstens skolor, fixade det sig fint.

Då Elli har en kroppshydda som är något större än vad många andra damer och herrar äger (vi pratar muskelmassa nu), kallade de Sydkoreanska brandmännen henne för Rambo. Imponerade blickar följde denna kvinna som tillock med var för fyllig för den obligatoriska oranga uniformen. Den andre kamraten som även ibland tituleras humlan fick däremot plats i sin utstyrsel och gick istället under artistnamnet löken..Jaa vad ska man säga om det…det är en näringsrik och smakfull grönsak så några ledsamma tårar rullade inte för detta smeknamn.

Tidsåtgången för den här sommarens planerade återförening råkade krympa från 3 dagar, till att istället handla om 23 timmar. För att ändock hinna med alla viktiga saker som man som radarpar måste hinna med på sin to do list när man så sällan ses, skedde följande aktivtet:

Promenad i naturen, korttagning i lantlig miljö och umgänge med sällskapsdjur slogs ihop till att bli en tur med barnvagnen på ett lerigt gärde samtidigt som två hysteriska hundar sprang runt ekipaget i någon sorts formation. Dessa var svåra att då klappa. Under tiden som detta skedde, telefonerade mamma Rambo sin egen mamma för att få råd i hur man hanterar en son med nya tänder som enbart gråter. Detta gjorde väninnan samtidigt som lilla löken ansträngde sig hårt för att dokumentera det hela med sin kamera. Mycket avslappnade semesterbilder blev det som även genererade träningsvärk då gärdet var en aningen svampigt medan barnvagnen inte var ett terrängfordon.

När vi kommer till det obligatoriska mat och vin- intaget som existerar på att göra listan, fick glasen stå för det asiatiska inslaget, då dessa var lika stora som de akvarium man i Sydkorea väljer ut sin middag utifrån. I matväg utgicks det hela från en exotisk matkedja, vilket inrymde smakupplevelser så som lakritsfiskar och leverpastej. Summan av kardemumman, en toppentripp som alltid då helan och halvan slås ihop till den orossbara duon!!

Med eller utan eld i baken
är ju faktiskt saken
att det blir inte bätttre än vad man gör det till
så njut av det som händer och willys sill!

I stressens och erkännandets tecken….

Mycket händer när reptilhjärnan slår in.

Eller är det snarare så att i situationer då läderhuden kommer fram och ersätter den mjuka massan i knoppen då presteras föga framgångar?

En sak är dock säker, strategierna för att uppnå ett tilltänkt mål kan i rådande tillstånf bli mycket häpnadsväckande och även intressanta utifrån frågeställningen ”Hur tänkte du nu”

Detta kära vänner är en tolkningsfråga som lämnas till er som semestrar, som utsätts för regnoväder med tillhörande vind från nordöstlig riktning, eller enbart inte har bättre för er än att spana in på Biceps Emmas monsteriösa blogg gällande aktiv livsfilosofi med tillhörande och välformulerade råd..

Nedan följer två händelser att analysera utifrån strategiskt handlande, varsågoda:

Exempel ett

Fotnot: Det är kvinnan i berättelsen som skrivit brevet…

Problembeskrivning:

Personen i historien agerar inom ramen för tidsbrist samtidigt som hon upplever en sinnesstämning av ledsam karaktär

Åtgärd:

Dammsugning måste ske varpå uppdraget påbörjas och den elektriska maskinen plockas fram.

Detta görs samtidigt som den effektiva kvinnan passar på att förmedla ledsamma toner i form av bröl som liknar de läten älgarna i skogen tar till när de vill visa att de är villiga till att..ja..

En nål ligger på golvet och fastnar olyckligt i dammsugarens system, Detta medför att ett annat läte med frekvensen mycket stark och hög tonart varpå denna strålar samman i kören. Denna kavalkad av ljud från suget, hulkandet och nålen kan inte vara nyttigt för någon, anser kvinnan. Lösningen borde i normala fall vara att öppna dammsugaren, ta bort nålen, snyta näsan och ringa mamma.

  Denna strategi ratades dock och lösningen på världens problem tordes istället vara skum..

Mitt under brinnande stund finner den målmedvetna och hyperstressade personen ett par tidigare använda öronproppar liggandes på byrån.

För att dämpa skadliga ljud, beklädes öronhålorna med dessa två, medan resten av spektaklet fortgår.

Resultat:

Efter avslutad insats behövdes varken våtläggning av golvet, ty det var redan gjort. Det behövdes inget upplyftande samtal ty huvudpersonen var nu för hes att ta till orda samt det fanns inte längre någon överfylld dammsugarpåse att byta, då den just sprängts av en enerverande knappnål som därmed tömt innehållet.

Smart drag eller bakslag..?

Exempel 2:

Fotnot: I detta exempel finns fler kockar som rör i soppan vilket gör det svårt att utföra ansvarsutkrävande i slutändan.

Problembeskrivning

Bidragsansökan till Sida behövs för att insatser skall bli verkliga (nu pratar vi jobb). För att göra en sådan behövs en inkommen förfrågan från exempelvis FN. Denna förfrågan ska översättas och skrivas om så den passar in i den svenska mallen.

Åtgärd:

Texten som hamnade i dokumentet godkändes så väl av Sida som UD, samt av verksamhetsansvarig, ekonom och projektledaren i egen hög person. Alla var vi rörande överrens När det slutligen var dags för enhetschefens gyllene signatur, läser hon det noga och ställer den berättigade frågan -de utsatta pastoralisterna? Vad är det för några?

-Tjaa..jooo det är den där folkgruppen på svengelska som behöver hjälp så att säga…

Rådande stress hos alla eller behöver vi på en språklärare kalla?

Ja där har ni något att sätta tänderna i som utmanar soduko lösande och korsordskämpande aktiviteter:

Over and outJ

Sur mjölk och bränd Uffe

Det är synd om människan, i alla fall om man lyssnar på Strindberg, analyserar självmordsstatistik, tilldelas den sista korven på bensinmacken som rullat för många varv på det automatiska stekbordet eller om man varit på besök i Örebro…

Framgång handlar om att ligga rätt i tiden och att vara bäst i ett land som förespråkar lagom. Denna balansgången må vara svår att pricka in då dessutom ingenting varar för evigt. Utdömning av det som var bättre förr sker på alla ledder och bredder i samhället. Ingen kommer undan, inte ens mjölken slipper den hårda sanningen att förkastas när datumet på förpackningen uppnåtts.

  Nyligen cirkulerade en bild på den svenske artisten som bränner sitt eget brännvin själv. På fotot är han klädd i tofflor och till detta bär han på tok för höga tubsockor där han går.  Denna syn var mer än fanet Kenth Andersson klarade av. Man kan säga att Uffe i detta ögonblik blev utdömd och klassad som bränd av den hängivna mannen. Under snart 30 år har Kentht följt sin idol och talat varmt om denne även då spelningar avbrutits på grund av ett allt för stort rus hos artisten i fråga. Att vara lite lidande och lite utslagen, det ligger i tiden, men närLundell använder tubsockor i sina tofflor, ja då gjorde Kenth så som ICA handlaren ständigt gör med mjölken när det vankas övertramp.

Det här med att vara rätt i tiden, handlar föga om att vara i tid. Mormor Britta har under sina barns och barnbarns uppväxt präntat in att man skall lämna gårdsplanen i lagom tid för att kunna byta två punkteringar innan man kommer fram till målet och ändå i detta ögonblick vara i tid. Detta har under flera år varit ett mysterium att förstå för fröken Sjödin eftersom mormor bara har ett reservdäck att byta till och det ligger inte heller i bilen utan står i lillstugan tillsammans med övriga bra att ha grejer.

Nåja detta må vara en avstickare och Kils järnvägsstation har både toalett och kiosk, vilket underlättat de otaliga timmarna vi suttit där och väntat på tåget som beräknades anlända två timmar senare.

Att vara i tiden må va lösningen på många saker, som att duga gott och som att vara levande tillexempel. För de som inte riktigt lyckas med detta, finns de tack och lov andra lösningar att ta till som smakar bättre än korven på macken. Det är så att det går faktiskt bra att inte vara som alla andra och istället vara en smula märkvärdig.

  Märkvärdig har författarinnan fått förklarat för sig, är inte något hemskt utan någonting stort. Ordet beskriver klart och tydligt att den märkvärdiga personen i fråga är värd att lägga märke till. Att vara en typ som inte riktigt passar in i dagens rådande inställning till vad som är normalt, är med andra ord inte konstigare än att ha en mejerivara som är processad så den inte behöver stå i kylen för att vara hållbar.

-Till alla er som är 28 och nyss gjort slut med er partner istället för att skaffa barn när det borde vara på tiden:

-Till alla er som uppnått en ålder då man borde vara färdig med skolan, men inte ens har haft lust eller tid att börja:

-Till alla er som inte vet vad ni vill bli, vart ni vill bo eller vad ni tycker om Per Mobergs matlagningsprogram:

-Till alla er, eller snarare till alla oss som någon gång fått höra att vi är ena märkvärdiga rackare…

Till alla oss som inte riktigt känner sig vara rätt i tiden och en aning ängsliga över detta, finns ett mycket tänkvärt och vackert ordspråk

-         Äh, de löser sig, sa kärringen som sket i vasken!

///

Nyförvärvade bloggläsare?

Onsdag morgon och dags för ett viktigt val. Hur ska dagen på Almedalen spenderas och vad ska man av dessa 1470 programpunkter nu välja? Eftersom beslut är humlans specialitet att utföra.…blev detta till en plättlätt match. Dagen skulle inledas med ett stycke hälsolopp ala tre km. Strategin för detta var tron att då kanske fröken möjlighen ha det lättare att som nybörjare sitta still och insupa de övriga informationsträffarna under lugna och städade förhållanden. För att ta sig in till Almedalen där alla dessa politiska aktiviteter ägde rum från det fashionabla övernattningsstället, gick de båda vännerna Viktoria och Emma längst flertalet landsvägar under en tid på ca 45 minuter. Nej fågelvägen var det inte de båda valde ut som explecit färdväg om man säger så, vilket ledde till en viss känsla av stress att missa det hela.

Väl anländ till start, avvek Viktoria för att lära sig mer om hennes favoritsysselsättning korruption medan fröken Sjödin värmde upp tillsammans med damer från Friskis och svettis. När startskottet gick var det bara att klämma i även om den viktigaste morgonsysslan av de alla, pockade på uppmärksamhet. Att springa sitt snabbaste under tre km med ett fruktansvärt behov av toalett är en utmaning i sig. Väl i mål råkade det vara så att det var humlan som hade vunnit de hela, varpå publiken hurrade och jublade. Tyvärr fanns ingen tanke på att insupa och avnjuta detta. Siktet var glasklart riktat mot toaletten, varpå en förvånad journalist försökte springa efter den skenande och högröda insekten som inte insett att hon nog borde stannat och talt med herrn i fråga.

Istället hasplade hon fram att hon skulle återkomma om 10 minuter och att hon bara var tvungen att göra en sak först..

Sedan vid intervjun frågade nyfikna personer i vilket syfte den nysprungne var på Gotland , samt för vilken förening hon sprang.

Jo ja springer för humlan, som är en fin organisation från Värmland, svarade fröken myndigt..

Jaha sade journalisten, och hur många medlemmar har Humlan?

Joo de är inte så många ännu, men föreningen håller på att växa…(Här tänkte fröken Sjödin på uppsvinget av bloggföljeslagare och kände nog att det kanske skulle bli fler som läste om hon bara informerade att den fanns). Därför fortsätter hon i nästa andetag..

Jo och så finns det en blogg kopplat till Humlan som ni gärna får gå in och läsa på.

Jaha säger journalisten, och vad handlar den om?

Eh..joo (nu stod det lite still i författarens huvud…vad i hela fridens namn är det som skrivs i denna? Inte går det att kalla varken matblogg eller skoköpartipslista, den är inte så lik blondinbellas upplägg och inte heller twittrandet från Carl Bildt……nej så svaret blev istället…

-det är en livsbejakande och kulturell blogg med lite av varje i..

Jaha sade journalisten, och vad heter den?

Ojoj att bli tagen på allvar i denna stund då förväntningarna låg i luften, kändes en aning svårt. Den heter biceps-emma svarar den nysprugna gasellen och där står det mycket…som är matnyttigt…ja

Eh jaha okej sa journalisten, varpå ingen mer följdfråga kom utan istället ersattes av en anings besvärande tystnad. Sedan var det någon som började applådera och en gigantisk blombukett blev stoppad i frökens hand.

Ja om läsarantalet höjdes pga denna enorma och framgångsrika pr-kupp som med nöd och näppe utfördes…de tål att utredas. Säkerligen borde det vara många fler som vill ansluta sig och ta del av de ”livsbejakande och kloka vokabulären då de är mycket viktig och hälsosam information som här förmedlas…

Fröken humlan siktar nu mot en ny dag med nya tag!

Idag lyser centerns flaggor överallt och slogans som öppen natur, kräver bönder och djur, skapar god stämning.

Väl mött från Emma Sjödin, en livsbejakande världsreporter..

Mor gifter sig!

 Fredag eftermiddag och ett uns av armhålesvett hade uppenbarats. Fröken humlan stod som bäst framför sitt skrivbord och surrade ihop en bidragsansökan till Sida för att på vänligt vis be om pengar som ska finansiera en vattenexpert på insats. Parallellt med detta hade hon också påtagit sig den eminenta rollen att dela ut gratis- t-shirts till myndighetens samtliga fritidsmedlemmar, varpå dessa stundtals eller snarare mest hela tiden pockade på uppmärksamhet. Fritidsföreningen på MSB är en fin förening. Här råder obligatoriska fikabröd samt rediga beslut så som satsning av innebandyaktiviteter eller klädesbeställningar i konsensus!

 

Just denna fredag fanns sannerligen ingen tid att löka, men lök vad var armhålan nu luktade. Mitt i allt detta plingar det till i den privata telefonen. Ett MMS har inkommit och det var ju hemskans trevligt tyckte den idoge projektledaren Emma som genast pausade i allt arbete. Den första förvåningen uppenbarades då detta meddelande hade skickats från frökens mor. Denna moder är inte vigd åt att vara särdeles tekniskt lagd. Att ta bild med digitalkamera ter sig näst intill omöjligt så ett mms,. Ja det var häpnandesväckande!

Bilden råkade vara upp och nedtagen men det syntes klart och tydligt vad det var frågan om. Den lilla luringen till mor med hennes enorma hälft till karl, hade åkt på en liten semestertripp till Grövelsjön. Det i sig är må hända inte så häpnadsväckande, men att ha hittat en präst, iklädd i daladräkt mitt uppe på fjället, ja de var något att bli förvånad över. Där stod mor och Mats mitt på blanka dagen och gifte sig! Cool som en filbunke tog den hårt arbetande och svettdoftande flickan informationen med ro…eller kanske inte riktigt…nej

”Men för i helvete” var frasen som spontant uppkom och sedan följdes av en störtskur tårar som likande mars månads monsunregn i Tanzania. Lyckan var så total att det inte fanns någon hejd. Mitt i allt detta dyker t-shirt mottagare nr 246 upp i dörren. När hon får se den tårdrypande kollegan, börjar hon också att gråta utan att veta varför. Där står Barbro, sakkunnig i översvämningsfrågor samt expert på dammbrott och grinar lika illa som t-shirt utdelaren för fritidsföreningen.

Så småningom går det fram en hyfsad förklaring om situationen, varpå de båda gråter lite mer. Någon budget för kommande insats, blev inte räknad denna dag.

Sida väntar tåligt tills på måndag och Emma väntar på att de lyckliga tu ska komma hem så hon får på riktigt krama dem!

Att gifta sig vid 53, de är grejer de!!

Så kära vän

Sluta aldrig tvivla på kärleken

Ty den kommer igen

O har du aldrig upplevt den

Så kommer den sen

Ensam är stark

Men o gå två i en park

Det rockar hårdare än Janne Bark (Ulf Lundells gitarrist)

Lycka från Värmeland!!!!!

Nationaldag i solens stad

Måndag den 6:e juni. Just detta datum kröntes Gustav Vasa till kung och året var 1523.

För att fira denne storslagne hjälte som åkte skidor med enbart en stav ända till Mora, ja då slogs det på stora ”happening trumman” minsann. Den surrande humlan och bundsförvanten David firade till det på svenskt vis genom att unna sig en varsin Brunch. Eftersom kaffe ingick i priset, resulterade det hela i en förgiftning av koffein samt ett överdoserat intag av pålägg, mycket mycket svenskt och o- lagomt..

Mätta och belåtna begav sig de två vännerna mot staden i en redig armkrok. David är en hyvens kollega och tvättäkta kamrat som har fyra riktigt skarpa sinnen men ett som är rätt så rövigt om man säger så…

När de två gick där på cykelbanan dök en tidigare omnämnd herre upp. Nu kära läsare lägger skribenten ett ansvar och en förväntan på er där ute. Det har nämligen blivit dags att referera till tidigare beskriven händelse på denna blogg som gjorts ute i ”the world wild web”(biceps- emmas hemsida)

För nytillkomna anhängare som missat detta, hänvisas vidare information till historien som beskriver ”Bosse och bajset”

Bosse himself kom i denna stund, farande på sin räsercykel. Han tvärstannar framför de två promenerande och lyckas därmed nätt och jämt veja från att köra över den ene. Bosse glömmer i all sin hast att det är han själv som är vållande till problemet och säger däremd till David- Se dig för ditt blindstyre!

Det var i detta fall en ganska tokig fras eftersom det var Bosse som inget såg medan David alls inte höll i något styre…

…I alla fall…Konversationen fortsätter och herr Bo berättar att han har bråttom till en tävling. Det syns sannerligen på hans outfit, men något som inte riktigt passar in i denna beklädnad är den korv som sticker upp ur Bosses ficka på ryggen. Fröken Sjödin brister ut i en mycket välformulerad fråga. – Hörru Bosse varför sticker korven ut från tröjan?

Som tidigare beskrivits har David fyra superslipade sinnen men det där med att se är inte hans grej riktigt. Inte enbart David som inget ser, undrar över Bosses korv. Så gör även resten av de pensionärer som står runt omkring cykelbanan och väntar på att militärorkestern ska passera och tuta för  Gustav Vasa.

Ja vaddå ra, säger Bosse, den ska grillas sen efter tävlingen…Det lugnade inte direkt ned de oroliga blickarna runt omkring som inte fått syn på att det faktiskt låg en choritzo i fickan på ryggen…Det lugnade nog inte ned David heller som nyss blivit anklagad för att vara ett blindstyre och hade noll förutsättningar att se vilken typ av korv det pratades om.

Nu ska ingen bli ledsen här, ty detta är en jargong som försigår mellan historiens huvudroller. Det man däremot kan vara orolig för är hur de stackars pensionärerna upplevde denna diskriminerande och könsrelaterade konversation som berörde både handikapp och manslem. När Bosse sedan cyklat iväg, var det dags att be sig till staden. Följe med musikparaden kändes helt i sin ordning och alls inget fel. David blev så uppsluppen av situationen att han erbjöd sin blindkäpp som drillpinne, konstigt nog var det ingen som vågade nappa på erbjudandet…

Humor av galjkvalité,

undrar vad Gustav Vasa tyckte om dé?

Broms sökes..ty detta kan ligga mig i fatet...

Kära vänner!

Föregående blogginlägg handlade som ni kanske minns om det nya förhållningssättet till att genomföra aktiviteter man tackat ja till.. stå för sitt ord kort och gott.

Detta löfte skulle införlivas först efter en avstådd planerad aktivitet som i detta fall rörde sig om  audition till Cabary…trodde huvudpersonen i fråga..

Någonting hände, gick vad man kan kalla snett och moralen hann ikapp den surrande varelsen som natten innan bestämde sig för att ta tjuren vid hornen och faktiskt utföra projektet.

Den obligatoriska sången som skulle framföras, satt inte som ett smäck i minnesbanken om man säger så…det gjorde inte heller melodin eller vetskapen om vad denna afton egentligen handlade om. På plats i tempelriddarens teaterlokaler inleds det hela med dans. Innan dörrarna öppnades satt nervösa deltagare och chit-chattade på ett sådant där klämkäckt vis som man gärna gör då nervositeten blivit för stor. Till min förvåning insåg jag att minst tre av deltagarna tagit sig ända från Göteborg och från Balettakademien för att medverka till uttagningen. Ojoj tänkte fröken Sjödin, då vill man hemskans gärna vara med på nyårsrevy.

 

Att somliga läste på Balettakademien blev liksom extra uppenbart när en av jurydeltagarna räknade in den brokiga skaran och förklarade stegen som förväntades av dem…fem, sex sju ått, o snaaake, ner, golv..bam, frys, o ruunt o flex..contruction…Medan Emma rullade in i ett piano fortsatte de övriga åt andra hållet..o en, två, hopp och snurr och snaake..

Jaja...de kommer ju fler chanser att visa sig på styva linan tänkte fröken som mindes sina glansdagar då hon uppträdde med steppgruppen Fluff till tonerna av Disneys Hakuna Matata…

Det där med att senare visa sig på styva linan inom någon annan estetisk genre, förvandlades snarare till istället tappert försöka balansera på en skör tråd, ty här var bristningsgränsen nära.

När det var dags att ta ton lämnade samtliga deltagarna lokalen förutom den sångfågel som skulle granskas. I rummet fanns två musiker av modellen vältrimmade, unga och proffsiga. Där fanns en koreograf och en regissör. Där fanns också en flicka som enbart lyckats lära sig första versen av Liza Minellis ”Cabaret”

Kära mor har alltid sagt till sin dotter att Fôrsöke de â gôtt nog…Så därför skedde här ett försök att komma runt hela händelsen, lite som att slicka på en frusen lycktstolpe i tron om att något bra ska hända…

Initialt informerades de vältrimmade och proffsiga musikerna att fröken framför minsann hade i åtanke att freestyla en aning. De unga två frågar nyfiket på vilket sätt och hänvisade till deras möjlighet att kunna kompa på bästa och mest framlyftande vis…

…Nej sede hon, - alltså det behövs inte…för jag kommer be er att bli tysta snart i alla fall…

Jaha..okej?- säger de två och ser en smula förvirrade ut.

Det är dock bara en smekning mot hur de kom att se ut 30 sekunder senare. Då sju strofer träffats som på när hur det nog borde låta, slutade sången tvärt. Här startade nämligen plan B…För att mörka brist på röst, kunskap om melodi och text, satte Sjödinskan igång med att improvisera en monolog som hon själv hittat på. Den handlade om hur en värmländsk tjej som sett alla program av Idol, också drömde om en plats på scenen.

Musikerna i rummen gapade, koreografen gapade ännu mer, men regissören han gapade mest av alla!! Detta var vad man kan kalla att gå utanför boxen så att säga….inte helt i sin ordning…

Avslutningsvis för att även försöka rädda den taskiga motoriska redovisningen som skedde på golvet tidigare, drar hon så på ett varv av ” Huvud- axlar- knä och tå- knä och tå…

Varpå avslutningen av ramsan byts ut till snälla- snälla finns det någon roll att få…huvud axlar- knä och tå- knä och tå!

Japp det var det, total förnedring och inte så många ljusglimtar som strålade för orden…vi ringer dig..

Inväntan på att juryn skulle stänga munnen behövdes inte, dörren ut hittades perfekt.

Nöjdheten över prestationen var enorm denna kväll. Lite konstigt var det ändock att fröken inte kände igen den klassiska Cabary- dansen som påstods vara den samma i alla föreställningar. Den muskulösa damen har ju tidigare jobbat bakom scenen och sett minst 8 föreställningar av föregående års uppsättning. Lite konstigt var det också att ha audition till en nyårsrevy så här dags på året då det är väldans långt kvar till vinter…

Nå ja, det finns fler frågor som fröken inte kan svaren på, därför somnade hon gott och drömde om rosa tyllkjolar och grandiosa salonger med konjak och konfetti.

Dagen efter och åter på jobbet, står en kollega och pratar med en annan om att Emma och han varit på samma audition till Cabaret. Han berättar också att han tidigare varit med i föregående uppsättning av musikalen varpå frågetecknen åter började surra hos fröken. Tillslut uttrycker hon då- Nej det kan inte stämma, för förra året limmade jag på mustascher på alla skådespelare i ensembeln och jag har aldrig limmat på dig Claes…

Nej säger Claes de stämmr Jag har varit med i Cabaret men nu måste du tänka på Cabary?

Så till pudelns kärna…till insikten att en personlig ledsagare som har egenskapen att bromsa fröken Sjödin är mer än behövligt, inte enbart önskvärt.

Det visade sig att Emma gjort audition till en seriös teateruppsättning genom att avbryta det obligatoriska sångnumret och dra en teaterbuskis på värmländska i förhoppningen om att juryn i alla fall skulle förstå frökens potential i att vara klämkäck…oj så tokigt det blev..

Så vad har vi nu att vidare analysera och utreda?

• Lider fröken av läs och intolkningssvårigheter? (Sannolikt)
• Kommer regissören erbjuda den förvirrade själen en roll? (nej det är inte sannolikt)
• Är denna varelse nu bandlyst och rödlistad på Värmlandsteatern (högst troligt)

Summan av kardemumman är nog som så

Att Cabaret är en musikal fröken i bästa fall vågar titta på..

//Hälsningar från en tjej

som behöver hjälp att stundtals bromsa sig…