Det där med alfabetets betydelse och dubbelnamnens tendens att försvåra det vardagliga livet, har förföljt Sjödinskan sedan riktigt kort längd.
Vid sju års ålder tilldelades de små kottarna i första klass en varsin bänkkamrat att sitta bredvid. De förväntades bli vänner, byt låna suddgummi, kanske lukta lite i varandras gympapåse, ta följe till skolan o lära sig att stava varandras namn
Att bokstavera Emma, var inte så fasansfullt svårt, men värre var det för den rosenkindade gossen till höger som även var hennes bänkkamrat. Denne prydlige herre råkade i sin iver vandalisera bänklocket första veckan i skolan, då hans papper redan tagit slut vid Alex.. De röda bokstäverna ander, var ett tydligt bevis på hur svårt det måste vara att passa in och hur lätt det kan bli att sticka ut, om ens namn inte ryms inom ramen för ett A-4 ark.
Ett annat traumatiskt minne som Sjödinskan upplevde vid lågstadieålder, inom samma kategori, var då storfröken Anja berättade för klassen att man varje dag skulle bilda en matsalskö. Just att stå i kö var väl inga problem men att bygga upp hela logistiken utefter barnens efternamn, det var en tragedi!
Sjödinskans efternamn var sannerligen ingen vinstlott. Längst fram stod Linda Arne, rund och god samt otroligt stolt och privilegierad för att hennes föräldrar förmedlat detta ärbara efternamn i rakt nedstigande led.
Hur kunde Sjödinskans moder varit så dum att hon frivilligt valde bort ”Eriksson” för att istället heta som Agneta på TV? ” E- var ju nummer 4 i kön och inte 31 där Sjödinskan stod och trampade. Hur många gånger hade inte pannkakorna ätits upp innan hon kom fram?? Ärtsoppa som ett enda alternativ att fylla buken, var inte ett alternativ och en extra klick senap kunde aldrig ses som plåster på såret.
Sjödinskan blev där och då i denna kö, fast besluten i följande: Egna avkommer ska inte namnges med långa namn eller mellan namn OCH vid efternamnsbyte, är det bara bokstäver som står före S i alfabetet, som gäller, allt annat är otänkbart!!
Sjödinskan har 22 år senare slutat fantisera om en bonde och funnit en kar som på flera sätt är fantastisk men det finns dock en hake, han heter Trobeck….
I makens värld har det alltid varit otänkbart att byta bort sitt efternamn.
Detta har Sjödinskan svårt at förstå, eftersom det måste innebära att han stått som nr 32 i sin matkö..men i alla fall, på detta sätt föreligger sanningen.
Vid giftemål med denna kar, blev det lite så som Dogge doggelito sjunger, cykel på köpet…
Valet att ha kvar Sjödin som efternamn och väva på med Trobeck fanns givetvis, men tänk då på kommande barns förutsättningar i skolan, förrädiska!
Sjödinskan har därför efter mycket vånda bestämt sig för att trotsa sina efternamns-bytar principer som sattes upp under den tidsperiod då tecknat endast sändes på fredagar.
Sjödinskan har blivit Trobeck, och förhoppning om att matsalskös-sorteringsmetodik är en förlegad metod, växer sig starkare för var dag som går!
Så, vad har vi lärt oss av detta?
Sjödinskan är inte singel på vift
Hon är lyckligt gift
Barndomsminnen kan vara stora
Och ibland går principer att förlora
Nytt namn är väldans kul
och den nya släkten diggar räkor på jul
Världens bästa hälft, fru Trobeck har
Bloggen med Sjödinskans ton, lever kvar
