Människan har en intressant förmåga att använda sig av djur
så fort det bränner till och något obehagligt eller pinsamt ska förklaras.
Istället för att blotta strupen och utropa
-Här inne har vi ett
delikat problem som alla vet om men ingen är modig nog att ta upp, går det
att smyga in:
-jag tror vi har en
elefant i rummet..
Om en turist från utlandet klippte in denna textremsa i
Google-translate, skulle insikten om svenskt djurliv möjligen förändras och
kanske skulle den äventyrslystne få för sig att åka på safari till flertalet arbetsplatser,
idrottsföreningar och släktkalas.
En annan grej som vi människor
tycker är lite generande är det här med fortplantning, och tack vare detta
lurar vi i små barn att det är storken som levererar. Linas matkasse kommer med
recept medan en fågel med jätte långa ben kommer med färdigbakat…
Sjödinskan är en lyckligt
lottad person som gått och blivit förälskad i en kar av högsta kvalitet, det är
så där mysigt och rosenskimrande puff puff, allt är tutti completti då det
inreds med så väl elfa-system som färgglada kaffemuggar.
Med utdragbara lådsystem kommer
följdfrågor från allmänheten kopplat till fåglar som flyger, blommor och bin,
små fötter på parketten osv osv..
Dessa frågor är säkerligen
välmenande och fina men det är sällan som någon ställer den direkt och träffar
pudelns kärna…kan det bli barn?
Så för att inte skrämma någon
till döds men ändock för att informera om hur landet ligger bakas sanningen in
i en ofarlig dikt:
Barn är det finaste vi vet
Men produktionen är inte en
självklarhet
För att undvika verbala självmål
Då man tror att lyssnaren inte
sanningen tål
Är det lätt att som defekt
Låtsas som att allt är helt
perfekt
Det blir dock jobbigt till slut
Att med alla frågor stå ut
Tillhör däggdjuret, gör
människorasen
Runt 30 infaller barngörar-fasen
För vissa går det lätt för andra
tar det tid
Men det är inte självklart att
bli gravid
Trots detta är livet det bästa
som finns
Och Böjen är sannerligen
Sjödinskans prins
