packad glömska och flygplansgrönska

Människan är en lustig art. Inte nog med att livets mening tycks vara fortplantning så förväntas vi även prestera något utöver detta under den tid som hjärtat behagar att slå. Hur länge det slår är oklart, liksom fenomenet över att vissa slåss mer än andra.

Somliga muttrar bittert att livets mening tordes vara inbetalning av skatt. Dessa individer är allt som oftast oense gällande statens involvering i den privata ekonomin och tycker dessutom inte att Volvo 740 passar bra som hyrbil.

Sedan så finns det typer som eftersträvar ledighet och anser att ”pilla naveln” är helighet. De i sin tur har en tendens att avstå från involvering i årsredovisning, röstningsförfarande vid kyrkoval samt demonstrationståg inför rätten till subventionerad kostnad av glasögon.

Oavsett livsåskådning så finns det tillfällen i livet då dessa filosofer lyfter från jorden med hjälp av samma premisser, inte pga inställning utan för att de flyger med ett plan helt enkelt.. Flygplan är häftigt men det som fascinerar desto mer är ändå blandningen av människor på planet..

 

Sjödinskan och kollegan hade jobb att göra. De lade in varsitt meddelande i sin out loock och packade väskan för en intensiv tripp till Jordanien.

Av någon outgrundlig anledning hamnade den ena av de två på rad 11 medan den andra fick platsen 22.

Inför boardring uppmärksammade skribenten inte enbart att hon hade glömt reseadapter och torkade aprikoser utan också att medresenärerna på denna Boeing var långt ifrån stöpta ur samma form.

Skiftande religionsåskådning var ett faktum och så även syftet till varför man valt att resa med Air-Berlin till Amman.

Tre stolpskott av yngre upplaga kryddade sin upplevelse genom att dricka ungefär 8 gin o tonic i minuten från det att planet lyfte till det att de upptäckte att det även fanns whiskey på kaffevagnen.

Några damer passade på att slipa på sina power point presentationer som de förmodligen skulle presentera medan herren bakom dem bläddrade igenom det kvinnliga parfymutbudet i taxfree katalogen. Sjödinskan som satt utan aprikoser, roade sig lite genom att studera andra som inte uppmärksammade att de var studerade..

Huruvida hon hade rätt i sina observationer eller ej må vara osagt, men nog konstaterade hon att de flesta som satt i samma maskin, åt identiska matlådor och hänvisades till samma toalett, hade uppsyner och levnadsvanor som tedde sig väldans annorlunda.

Det kändes lite som att följa en dokusåpa fast i verkligheten där hon satt och suktade efter torkad frukt. Allt utspelade sig framför publiken, (hon som satt på rad 22) handlingen i dramat saknade röd tråd och inget manus hade skådespelarna att förhålla sig till. Det enda säkra med situationen var att individerna var i luften, utan fast mark under fötterna, att Amman var nästa hållplats för alla men att alla inte dyrkade Allah.

Så vad lärde vi oss av detta?

Sätet längst fram är för den som är (ekonomiskt) väl-svälld

Men annars är människan inför flygningen lik-ställd

Oavsett om du är fattig, rik, tönt eller snobb

Om du har semester eller ska på jobb

Är faktumet det samma

Vi kan med planet ramla

Så när vi sitter här och gemensamt ska förtära

Varför inte göra det med ödmjukhet och med ära

Det finns människor som köar för ett tält

Som fryser, gråter och upplever svält

Sen finns de som tycker att tvätttid är trist

Medan andra driver vårdnadstvist.

Oavsett om du är beginner eller van

Bor på landet eller i stan

är det dumt att vara dryg
då det är roligt och trevligt med flyg

 

 

 

Inte som Kalla men med Katthårs-valla

Att valla sina egna skidor är kostnadseffektivt. Att ha en katt som gillar att stryka sig mot..allt. genererar hastighetsreducering..

Sjödinskan var redo att pröva lyckan i längdspåren tillsammans med sin kollega. Denne kollega hade slagit på stort och köpt riktiga räserstavar på rea.  Detta inköp skämdes hon för en aning då hon, liksom författaren i sagan lever efter mottot hellre än bra. Det var med andra ord inte så mycket ”kolla mina stavar” inställning hos någon av de två skidfantasterna vilket kändes bekvämt och trivsamt.

Något som det inte heller var så mycket av, var det där med lokalsinne. Att åka till Sisugården borde ta ca 20 minuter om man är fågel och flyger från Karlstad i motvind. Att sitta i en bil tordes därför gå ännu snabbare, förutsatt att man åker åt rätt håll..

Efter att ha stannat och vågat sig på åtgärden att prata med lokalbefolkningen längst vägen, fann de så fram till målet.

Det första hindret som där behövde övervinnas, var att förstå den fysikaliska formeln gällande hur Katarinas nya pjäxor skulle fastna på skidorna. Då en hurtig man stannade till i närheten, observerade den skarpa detektiven Sjödin faktumet att han hade lika kängor som hennes vän. Den vänlige mannen såg en aning skeptisk ut då han fick frågan om att lära de båda kvinnorna hur man fastnar i bindningen.

På plats i skon och med skidan på, bar det så iväg. Sjödinskans högra lagg hade mer lämningar av katten Doris än vad som var fallet med den vänstra.  Detta märktes en aning på körstilen som inte liknade blixtens kusin.

Två olika spår fanns där att välja mellan i skogen, det ena på 400 m och det andra på 1,1 km.

Resolut och redigt svängde de båda damerna in på kortvarvet. Ingen av dem yppade något till den andre, båda teg de som muren över känslan att 400 meter kändes 3 gånger längre än vanligt. Det tog några vändor innan insikten infann sig och sanningen yttrades i verbala termer..

Men va faen vi är ju på fel spår..det var där och då det hände.. Trött och envis bitterhet utbyttes mot ren och skär glädje. Det var inte så illa ställt ändå med konditionen och meter-uppskattningen. Efter denna förlösande sanning, fick de båda kraft att köra om både 2 och 3 tanter samt ett barn med bred ändalykt..lyckan strålade och nya skidplaner föddes lika snabbt som det blir bröllop i Bonde söker fru.

Så vad har vi lärt oss av detta?

Alla vägar är ej lätta att följa

Känsla av svaghet vill man gärna dölja

Men oftast blir det lättare i var sinne

Om trötthetskänslor ej mörkas och stängs inne

Ty på egen kammare kan det vara lätt

Att analysen inte blivit tutti complett

Staka dig fram i naturens slätter

Avsluta sedan dagen med tapas-rätter

Äventyr är något att behaga

De kan ske så nära som i Forshaga

pedagogiska förklaringar för barn och tunnelbanesystem i storstan

Förflyttning via tunnelbana erbjuder så mycket mer än bara åk.  I dessa tåg finnes förutsättningar till utbyte av förkylningsvirus, försök till att göra sig osynlig, tid till att läsa bok, ringa en vän för att berätta en hemlis, spela en melodi på sitt dragspel för att sedan fråga grannen om denne kan skänka lite deg. Det är även fullt möjligt att lära sig pedagogisk förklaringsteknik genom att tjuvlyssna på föräldrar som tappert tar sig an sina avkommors funderingar.

En eftermiddag då Sjödinskan var i färd med att fara åt rätt håll, klev det på en fader med tillhörande son. Då de satte sig ned fick pojken syn på en reklamaffisch, varpå han frågade:

-Pappa vad är det där?

Den inte allt för sömnfriske fadern suckade en aning och svarade:

Det där är definitivt reklam för vuxna.

-Va är de da, undrade sonen som tyckte svaret var något taffligt…

Pappan började då olustigt att skruva på sig lite generat och obekvämt. Runt omkring de två satt fler människor med öron lika skarpt riktade som GW Perssons uttalande i programmet efterlyst.. Nyfikna, förväntansfulla och en aning tvivlande ansiktsuttryck spred sig i vagnen ..hur ska det gå för honom att berätta det..?

Joo..PPM det är sådant som vuxna måste spara till så att dom kan bli gamla men ändå få pengar..För när man blir för gammal, då orkar man inte jobba och då får man heller inga pengar..o då måste man spara…

So far so good..men när fadern tog sig för utmaningen att beskriva fondsparandets fördelar, då gick det sämre.. så att det blir avkastning på pengarna och så att dom växer så att man får mer..

Den 5-6 årige sonen verkade inte vidare tillfredställd med svaret..det var inte heller de övriga resenärerna som hade förväntat sig en kunskapshöjning i ämnet..

Några dagar senare då Sjödinskan åter var i farten med sin gröna remsa, klev det på en mor och dotter som placerade sig vid sätet mitt emot den värmländska gästinvånaren. Modern var fast inställd på att förklara så mycket som möjligt för sin lilla tösabit så att hon förstod precis allt som susade förbi. Till att börja med, avverkas biståndsinsamlingar. Jo du förstår om man samlar in jätte många stövlar, då kan man skicka iväg dom någon annan stans och det är bra…sedan fortsatte den ömma modern med sitt brandtal och gick smidigt över till ett annat ämne, lite som en nyhetsuppläsare bollar över till vädertablån.. Istället för solsken och fågelsång, var det veckopengen som fick sig en omgång..

Du vet att det spelar ingen roll om vi höjer veckopengen..För att om den höjs o du handlar mera, då kommer man att trycka mer pengar och då blir godis och andra varor i världen dyrare och så trycker man mera pengar..nej det är bättre att spara då vännen…i USA trycker man massa pengar…och det är därför som mamma kan säga att när jag var liten då kostade en kola så här lite pengar…fast den kostade lika mycket som idag… fast då fanns det inte lika mycket sedlar upptryckta…

Den lilla parveln intill stirrade med stora ögon på sin snusförnuftiga moder utan att få fram ett ord..

Nej min lilla skatt, avbryter mamman sig själv med att säga…här ska vi av. Östermalmstorg hette hållplatsen och vips så blev det tyst…Kvar satt de övriga resenärerna och funderade på spargris-kunskapen som de nyligen fått ta del av..

Så vad har vi lärt oss av detta?

Tunnelbana bjuder upp till olika typer av dans

Vissa blir av intryck vilsna,

andra hamnar i någon sorts trans.

Oavsett kapitalist eller tiggare,

premie pensionssparare eller soffliggare

Så sitter vi i samma tåg och kan ingen klandra

Vi är alla människor som behöver varandra

Så låt oss därför dela de saker som vi kan

Så vi blir samhällsförnuftiga och förstår varann..

Dubbla bröst ger mera mat

Nyårsbestyr

 Äntligen stod prästen i predikstolen. Så inleds Gösta Berlings saga och så även Sjödinskans första litterära verk för året.

Meningen är med andra ord ”rippad, snodd från ett tidigare geni som hade träben och till råga på det även komplex över sina egna händer. Det har inte författaren till denna saga, istället har hon en historia att berätta som innehåller fågel, fisk och ”Mitt i city”.

Häromdagen anlände en fager kar till solens stad, han är av naturen rak i ryggen vilket kan tyckas vilseledande då han benämns under smeknamnet Böjen.

Böjen kan det där med att röra om i flera grytor..och det är på många plan väldans trevligt. För att inte enbart ögonen utan även smaklökarna skulle få sig ett fyrverkeri denna nyårsafton, vankades anka till huvudrätt. Detta var inget som Sjödinskan själv behagade tillaga men hon kände sig ändock nöjd över uppgiften att inhandla härligheten så att Böjen i vanlig ordning kunde skapa något kulinariskt.

Bakom fiskdisken i Karlstads galleria mitt i City, lyckades hon så äntligen finna infrysta bröst.  Dessa bröst är inte så vanligt förekommande på tallriken i Värmeland, här gillas mera rediga dasar av oxe och fläsk.

Vid blotta ögat över de frysta ankklumparna, föll så självförtroendet en aning…hur mycket bröst är egentligen drägligt en afton som denna? Det bör ju inte vara för svulstigt och mättande så övriga härligheter göms bakom den mastodonta skapelsen. Inte vill man heller ha en tallrik som liknar landskapet skåneland med små släta kullar till portioner. Efter ett peppande samtal från kocken som under tiden florerade på platsen där de flesta andra Karlstadsinvånare förvånades över att det var så många alkoholsugna på ett och samma ställe, gick Sjödinskan från beslutsångest till köpelust.

Tre klumpar fick det bli trots att de såg ut att härstamma från djur som växt upp i Euro Shoppers vördnad. 640 spänn, tjaa smakar det så kostar det..

Utan förmåga till egen reflektion, tog hon så med sig det nyinköpta förvärvet och mötte upp festfixaren som satt och tog igen sig på en bänk utanför affären där majoriteten av Karlstads invånare fortfarande verkade vara förvånade över att det fanns så många invånare i en och samma affär. När den rakryggade Böjen studerade bytet i påsen, upplyste han å det ödmjukaste..men Emma de är ju två bröst  i varje paket..Det hade nu råkat till att bli dubbelt så mycket anka och det var ju lite olyckligt eftersom hälften tordes vara nog. Efter en stunds dividerande kom de båda genierna på att Coop är en affärskedja med stort hjärta och detta borde då innebära att bröst i retur möjligen mottogs om de var fasta i sin form och fortfarande kalla.

Så resolut gick de båda tillbaka till affären som ligger mitt i City och det var inga som helst problem att där ångra sitt ingrepp. I samma stund som dagen blev till kväll, förvandlades råvaror till eminenta kreationer och allt smakade mycket mycket väl.

Så vad har vi lärt oss av detta?

Ankbröst tillsagas inte så ofta av fröken

Ett av Sjödinskans alla smeknamn är löken

Selma Lagerlöv var en underbar poet

trots att hon tvivlade på sin duglighet

Böjen är en duktig kock

Fler bröst ger mer mat och:

Nu börjar ett nytt år

2012, de var slut igår.

//