Halvklar prognos

I mitt huvud pågår oftast en rad olika tankespår parallellt. Det kan på flera sätt tyckas effektivt men på grund av att de rätt så många, händer det ibland att jag inte hinner ända fram, man kan säga att det blir halvklart.

Ordet klart går i att likställas med färdig eller för den delen även molnfri. Båda dessa innebörder passar väl in i det som tidigare timmar hade att erbjuda.

Som vi alla vet, är det bättre att fly än illa fäkta. Har man dock en city-cruser till cykel, är det svårt att trampa ifrån de hysteriska babianstjärtarna som med vadderade byxor tävlar om vem som kan köra omkull flest innan de når sin arbetsplats. För att komma runt detta problem det vill säga de stressade individerna på två hjul, är min strategi att tidigt bege sig ut på gatorna medan majoriteten av rullande stridspiloter är i fart med att skilja ägg-gulan från vitan, plocka bort den sockrade frukten från frukost muslin eller i hemlighet frossa rostmackor med extra lager marmelad (man rullar fortare nedför med större mage)

Just i morse jackade väderbilden in i mitt eget tillstånd då dimman vittnade om en halvklar prognos.

Innan min bestigning av Västerbron skred till verket, började jag i väntan på grönt ljus att hitta på ett mantra i syfte att öka motovationen till varför uppförsbacke och just Västerbro är bra.

Lutningen o cykelbrallan ger utma a ningen, vaderna växer och jag kommer iii gen ey…

Okej bättre än så lyckades inte kompositionen klockan 06:08, men med kompletterande låtsasbeat i bakgrunden så kändes det ändå som att jag borde vara rätt så nära svensk hip hop standard.

Plötsligt slog rödlyset för bilarna om till grönt. Själv stod jag som en snusförnuftig gångtrafikant, hängande över styret eftersom jag behövde korsa körbanorna för att komma rätt.  När ljuset för bilarna ändrade skiftning, fick jag för mig att cykla rakt ut i gatan. Detta var givetvis helt fel tänkt och än mer olyckligt var det att bilen som precis höll på att köra över mig, var en polisbil. Fadäsen gick att vifta bort genom att säga ”förlåt” utifrån ett torrhets liknande beteende, det gick inte att stoppa förlåt förlåt förlåt.

Poliserna skakade i huvudet och insåg att ett ingripande i denna situation sannerligen inte skulle leda till någon gripande hjältestatus. De valde att åka vidare vilket jag efter ytterligare två till tre förlåt också gjorde.

När den första ansträngande biten av cykelturen var över började så svetten att formera sig i på ryggen. Detta fick mig att komma på andra tankar än arbete. Visst måste det vara bättre att som halv-lökig, åka till gymmet istället för direkt till jobbet. Fördelarna med ändrad plan radades upp i pannloben, då kan man ju duscha och göra sig fräsch för att efter det, anlända till kontoret pigg som en nyponros.

Sagt och gjort, efter en stunds övningar som inte varade så länge då det faktiska målet med den påbörjade färden var jobbet och inte gymmet, tvålade jag in min lekamen i dugligt tempo.

När jag är i färd att dra upp mina kläder ur väskan, inser jag att den inte riktigt blev färdigpackad kvällen innan, det var något med moderna museet och blomvattning som kom emellan… Jag halar upp ett par mossgröna strumpbyxor och en svart t-shirt… ingenting mer.

Jag analyserar snabbt att alternativet-”åka hem och hämta klänning”, kändes väldigt avlägset med tanke på den fara som nu väntade längst Stockholms gator. Det skulle vara ett illdåd lika opassande som att åka epatraktor på Auto ban att bege sig ut. Jag spånade vidare och fick för mig att Generaldirektören på jobbet säkerligen inte skulle reflektera över att en av hennes (det vill säga jag) undersåtar såg ut som varelsen i barnprogrammet ”simpor och grodfötter” iallafall skulle hon inte reagera på stående fot.

Chefen för kris har en väldigt avslappnande stil så att passera entrén tordes funka.

Modigt eller möjligen lite övermodig, beslutade jag nyintvålad att klä på mig allt jag ägde för stunden som inte var genomsvettigt (underkläder, mossgröna strumpbyxor, kortjacka, lågskor och givetvis hjälm) för att bege mig till arbetsplatsen.

 Längst in, bakom ett upphöjt skrivbord, stod jag sen och tryckte tills myndighetens egna MacGyver dök upp.

MacGyver heter i verkligheten något annat, men hennes förmåga att rädda liv, lindra nöd, och täcka halvnakna kollegor slår aldrig fel.

Tack Edén för lånet av klänning!

 

Så vad har vi lärt oss av detta?

Inte alltid leder ”tänka fort”

Till att man får mera gjort

Cykel är ett fantastiskt färdmedel

Då slipper man kort och betalsedel

Ibland är det bra att idéer rannsaka

För att slippa en tillvaro av pannkaka.

Men det är även bra att tänka klart

För att medvetet då kanalisera sin fart

 

Ty om du i din vardag vet målet

Blir det lättare att hitta rätt i sorlet.

Ett lager med extrakläder

Kan komma till pass så väl vid sol som vid halvklart väder.