Avdelning utan ord, tåg skapar nervositet och kamratskap vid vårt bord

 Igår tisdag, på min tågfärd från Karlstad till Stockholm hade jag förmånen att hamna i den tysta avdelningen. Klockan 06:39 fanns inget att invända mot de skyltar som signaleraade negativt mot både ord och visor. Så där satt vi ca 8 sömndruckna individer på väg till den stora staden. Ingen av de övriga var någon jag kunde namnet på och det gjorde jag inte efter resan heller. Det är kanske inte så konstigt eftersom vi aldrig tilläts att prata med varandra.

Trots detta förbud skapades ändock kontakter. Initialt sett kan jag ta på mig den äran. När fröken Sjödin plockar fram ett av sitt mastodont äpple, sorten Jona Gold, är det inte längre tyst i vagnen. Somliga börjar skicka oroliga blickar omkring sig och jag tyckte kunna avläsa tankar så som ojojoj hon kommer aldrig sluta tugga på det där. Eller fan nästa gång ska jag ta med en egen medhavd matförbudsskylt o klistra upp väldigt väldigt tydligt.. Min käre granne i sätet bredvid liksom trycke in hela sitt ansikte i den upphängda jackan för att slippa höra hur jag demolerade den syrliga massan till sväljbar konsistens. Som om detta inte var nog började nu två av de övriga gästerna i vagnen att prata med varandra. 

  

Jag märker hur min granne i denna stund började bli mer och mer upprörd. Till sist blir det alldeles olidligt där inne i jackärmen varpå hon skrider till handling. Eftersom det inte funnits ord innan, var stämbanden möjligen inte helt uppvärmda ordentligt varpå en chockvåg sköljde över samtliga. När orden yppades - ursäkta de ska va tyst, kan jag säkerligen bekräfta att varenda lat liten tonåring i programmet ung och bortskämd skulle vaknat till liv om de fått samma order.  

Jag blev med ens lite rädd och passade på att tappa äppelskrutten på golvet. Räddare blev nog det ovaksamma paret som genast och tvärt tystnade där de satt under ”tyst” skylten. Räddast av alla blev troligtvis min jackkramade granne. Det var allt en fyllig röstreportoar hon besatt och avsikten var möjligen inte att använda den rätt ut. Hon satt där och såg rosigt generad ut, lite så som stålmannen gör när han flugit för högt och burit för många damer i sin famn. Ni vet det där uttrycket han får till då hjälten tittat lite för energiskt på ett föremål som sedan börjat brinna.. Skadan var redan skedd och i denna historia var det var grannens kinder som brann...

Jaja

 …i livet händer de grejer och Belusconi gillar tjejer…

…Något annat som sedan gick att lyssna till var historier som framfördes av Degerfors potentiella kulturstjärna

På vägen hem i ett rälskrävande fordon som åter igen bytt skepnad fån klassikt tåg till dubbeldäckare, fanns ett nytt glatt gäng att dela vagn med.

  Sällskapet framför mig bestod av en 15 årig pojke som passade på att berätta hela sin livssituation för en dam med krycka. Tydligen medverkade han just nu i en TV serie som SVT håller på att spela in. Varför jag klockan 21:47 visste allt detta, berodde på att just den informationen framfördes i ungefärlig tonart som min morgongranne tidigare använt sig av. Pojken hade ett påtalande behov av att prata medan tantens behov av att lyssna kunde tolkas vara si så där entusiastiskt.

 Trots sin ringa ålder hade den lille charmören lärt sig ett av de viktiga knepen, hur man fångar sin dam tidigt i livet…eller i tåget…?

Tidigare under resans gång studsade lille Degerforsskådisen iväg till den anarkistiska SJ serveringen (som alltid uppstår vid tågförvandling) och kom tillbaka med två baguetter härligt inklämda i armhålan. Sedan frågade han damen mycket angenämt om hon diggade curryfyllning. Det gjorde damen och vips var hon bunden att höra om den lilles livs memoar.

  Hon kände inte pojken och fick med föga ord i matchen. Vändningen kom i halvlek när (vi kan kalla henne Kryckan) kontrade med att berätta om hennes bros son. Han medverkade i en serie som hette tre kronor. Och då såg jag tydligt likheten. Ja är säker på att det måste vara en släkting till Climax, ni vet den lille blonde  rullstolskillen. Likheterna berodde inte på att karaktären liksom tanten inte kunde gå, nej ja tog det mer på frisyren.

Dagens insikt:

Tänk tåg innehåller både människor med superkrafter, människor som är kända, människor som är kändissläktningar och baugetter som är gratis i var ända.

Over and out from the analytic trainkicker

Humlan på väg in i den politiska hetluften?

Jag har på riktigt funderat över min framtid och tänkt att det där med politik vore roligt att pröva på. Nu när jag köpt tv och dessutom anmält tv innehav verkar det inte finnas några hinder för att inleda en sådan typ av karriär. Det återstår dock en liten detalj som kan vara viktig att ta ställning till, vilket parti skall jag involvera mig i?

Kloka människor brukar ge råd om att bejaka sin tidigare bakgrund. I så fall skulle det te sig naturligt att bli en del av klanen Maud Olofsson. Som ung liten flicka, luktade jag så mycket häst så ojojoj vad det luktade. Dessutom var jag redan då på gång med att skapa rebelliska och slagkraftiga ramsor som nedtecknades på den egna matematiklinjalen. På framsidan gick att läsa ” häst är bäst ” och om man vände på måttpinnen stod det där en mer vederhäftig och aggressiv fortsättning …”Scan är pest” Jo här fanns engagemang och potential för landsbygden att skönja. Trots denna historia i mitt bagage, är jag ändock tveksamt inställd till att bli centerpartist. Jag är en kraftig motståndare av kärnkraftverk och tycker miljön är det viktigaste att värna om (förutom familj, vänner och nyinköpta stövlar som också prioriteras högt) Min inställning till källsortering är starkt positiv och det ska jag börja med så fort jag köpt en bil. Innan dess kan jag inte köra iväg med skiten. Att jag sedan skitar ned luften med min bil, må leda till sämre standard på jorden och därför är frågan om jag verkligen  platsar i miljöpartiet?

Andra kloka människor med råd säger att val av parti bör grunda sig i intressen och vilken arbetssituation som föreligger. Min dröm är ju att starta ett eget härligt företag där alla mina intressen kan florera. För att skapa goda ekonomiska förutsättningar för detta bör blått bli färgen att klä sig i. Nu är det ju så att om jag utgår från min arbetssituation så jobbar jag ju faktiskt statligt på en myndighet vars avtal utgår från att alla ska med. Eftersom jag är en av alla dom i massan, borde jag lämpligen stödja ett parti där alla ska med. (sossarna?)Vad jag vet sitter det rosenröda partiet i denna stund och validerar huruvida alla som är mest med ska sparkas bort och bytas ut. I ett sådant parti vill man ju inte vara ledare?

 Nej här finns mer att grubbla på innan jag tar steget mot stödmedlemsavgift, logotyper och ny frisyr.

 Kära följeslagare

De får nog bli lite is i magen i valet av vart humlan ska regera i riksdagen!

To be continued...

Chefen om gratis som ”o gott”

På grund av att de goa gubbarna o tanterna i Göteborg har haft lite problem med räkenskapen, har detta fått konsekvens för övriga medborgare i samhället och den högtid som komma skall. Det kommer bli svårt att stå mutfri när julen knackar på dörren och paradisasken åker fram. Allt ska nu beskattas, det är vår lott i livet. Appropå lotter får inte ens trisslotten får passera utan redovisning och då är min stora fråga hur skall detta göras på ett korrekt och rättvist sätt?

Jag tillexempel som bara äter trillingnöten och spansk choklad i tidigare nämnd ask, ska jag beskattas för enbart dessa bitar eller är det helheten som räknas? Ingår då även kostnad för papper och tillhörande krulligt snöre som liksom ficks med på köpet? Om jag bjuder bort de övriga mumsbitarna får jag rabatt på min egen förmånsbeskattning då? Vart skall jag redovisa och vem blir lugnare av detta?

    Ja det är få som vet och kan svara på,  det är nog pågrund av denna försiktighet som mitt konkreta erbjudande nyss blev dissat. Idag på SJ x 2000 (som förövrigt genom snön förvandlats till en dubbeldäckad långsammare variant utan bistro och placering,) råkade jag stöta på en av mina högre chefer som satt på samma tåg. När jag såg henne inlindad i sin stora jacka, tyckte jag mig se att hon var en smula frusen där inne. Det är i mina ögon fullt förståligt för i hennes position blåser det ständigt vindar. Därför grep mina hjältemanna komplex in och jag ville erbjuda henne något. Pga av omförvandlat, försenat tåg utan numrerade platser, existerade så även anarki över serveringsverksamheten. Längst fram i tåget fanns dricka, the o svettiga mackor att plocka på sig som plåster på resenärnerverna.

  Därför slog det mig att jag kan ju bjuda chefen på något som Sj redan bjuder på…det borde inte klassas som ugglor i mössan eller muta för framtida förmåner inom min egen arbetssituation. Dessutom behöver ja inte själv lägga ut någon kostnad heller, enbart en god gärning, that´s it!  Så jag ställde frågan där i vagnen- kan jag erbjuda något ät och drickbart när jag ändå är på väg åt det hållet? Till min förvåning var det inget som lockade hur jag än försökte..

Smörgås? Nej tack jag har egen…

Dricka? Nej tack jag har redan en flaska…

Inte ens när jag drog till med min starkaste övertalingsfras, men va fan är du säker, det är gratis?  Inte ens då fick jag en förändrad inställning till mina givmilda förslag.

Efteråt skämdes jag en smula..oj man kanske inte ska säga till chefen men va fan de är gratis, de må möjligen tolkas girigt och det vill man ju inte vara.

Inte förrän jag själv stod vid termosen och mjölkade den på allt vatten som fanns insåg jag att det nog inte behövdes kännas skamset från mitt håll..Det lär finnas en bättre anledning till varför hon avböjt. Det är så klart bättre att ta det säkra för det osäkra och speciellt som chef, annars kanske man blir ännu mer frusen. Ja menar hur skulle hon ställa sig till beskattningen på något som någon redan tagit emot gratis och sen ger det vidare.

På tåg vet man aldrig vem som ser och beskådar, Sverker kan sitta i sätet framför och GV Persson bakom.  Man kan ha ett stinkande träsktroll vid sin sida och läsa om Kicki Danielsson i Kupé. Som sagt man vet aldrig riktigt..

Nästa gång när det är dags för tågbokning och val av önskad plats på hemsidans rullgardin, ni vet så som tyst avdelning, salong med djur, fönster osv..

Då ska jag fylla i bredvid en Göteborgare, för då är det nog fritt fram att släppa fram godheten o bjucka på lite förmånlig fika.

Färggrann och kroppssmör, då kommer moppen och förstör

Ett fall av vaddå?

 Det finns många typer av fall i vår omgivning. Det kan röra sig om att ramla, om en arbetsuppgift som tillhör polisen eller om en ekonomi som går från blomstrande till att likna mitt eget sparkonto.  (fallerat..)

Under denna dag inträffade dock ett annat typ av fall…

Lördagen och allhelgona till ära satte jag på mig mina bästaste tights, ni vet sådana där som man får lite extra fart av. Som om det inte var nog hade jag av ett lyckans misstag klämt på mig ett par strumpor som matchade både linne och snörena i skorna. Ni må tro att jag såg ut som en klassisk husvagnsvan senior. För er som aldrig sett en sån går det också att finna liknelse med deltagarna och den klädkod som gäller i samtliga TV shops reklamer. Ni vet så där lite lagom stylad a la 1992 med tofs och allt. Timmen innan jympapasset hade jag dessutom smetat in mig i härlig och naturligt framställt kroppssmör från Bodyshop. Detta hade inte gjorts för att kunna stå glänsande framför spegeln i den allmänkända positionen krabban, utan mer för att på ett godtyckligt sätt försöka förebygga den nariga lekamen att spricka pga torrhet. Även om syftet från min sida varken var att matcha samtliga detaljer i outfiten eller att sprida mandeldoft i lokalen så att allergiker kände av sina symtom, är det möjligt att det var så någon annan deltagare uppfattade det hela…

 Väl in i passet inträffade det som kom att omkullkasta tillvaron, uppfattningen och fasaden en smula. När hopptimmen började lida mot halvlek insåg fler än jag att Bodyshops kroppssmör har en annan egenskap än att göra huden len och lukta mandel. Det krämen också gör är att förvandla kroppsporerna till vårströmmande älvar som istället för friskt smältvatten levererar enorma mängder svett. Det är här i berättelsen som det inträffar, det där fallet alltså När jag som bäst håller på att utföra armhävningar med koncentrationen fast riktad mot golvet, uppenbarar sig en enorm mopp i mitt synfält.  Med ett inövat och världsvant svep letar den sig inte enbart framför mig utan också in mellan mina armar. En av de kontrollerande och vakande värdarna på Friskis hade uppmärksammat varningstecken för översvämning och pölbildning på golvet och ansåg därmed att här var det fara för liv och brutna lårbenshalsar. Därför utförde den idoge värden en städande manöver lite tidigare än innan passets slut som annars är standard. Den lyckligt studsande flickan i sina bästaste tights med matchande strumpor och skosnören blev borttorkad av en skurmopp mitt under rådande armhävning…detta var mina damer och herrar ett solklart exempel på statusfall..

Eftertext med tillhörande citat

Själva händelsen berörde inte den egna självkänslan så mycket men den fick övriga deltagares munnar att röra sig desto mer. Dessa munnar formades likt upp och nedvända regnbågar till underbara flin.

Det kan jag verkligen inte klandra dem ty det är svårt att hävda sin rätt,

när man i cerisrosa klädsel utsöndrar mandelsvett

Kylskåpsmagnet vad döljer denna härlighet?

Nu var det längesedan vardagen bara va men idag kom den åter i kapp och gjorde sig påmind. Det gjorde den genom att jag tackvare avsaknad av kvällsaktivitet kände ett brinnande behov att cykla till hobbyaffären Panduro och köpa magneter, ja de kändes sannerligen som en viktig uppgift att uträtta. När sådana infall sker, då vet jag att vardagen är i kapp, jäss. Fast vid närmare eftertanke kanske jag inte ska vara så förhastad i min analys. Behovet kan ju härstamma från något Freudianskt stängt och förtrykt litet fönster från tidigare delar av livet..Behov av magnet skall kanske förklaras som en konsekvens av allt resande som försiggick via jobbet föregående vecka då vardagen verkligen inte var den som hann ikapp.  

   Jag och mina vänner for likt Nils Holgerson i hans underbara resa från by till by rakt genom landet Sverige. Med små powerpoint klick lämnade vi risk och sårbarhetsanalytiska- samt kommunala avtryck i vår sfär. Det som skiljde Selma Lagerlövs berättelse från verkligheten i detta kapitel var att vi som resenärer varken använde oss av fladdrande gäss som fordon eller bar toppluvor. Istället satt vi prydligt på järnvägsspårets finurliga tåg som rullade i ungefärlig takt med den hastighet som en fet gås förmodligen flyger i.

 

Viljan till mitt köp som skedde i Panduro idag kan möjligen representeras av någon sorts dragningskraft som även den härstammar från föregående veckas reserutt, fordon och upplevelse. Metaller som vill till varandra på det där intensiva magnetistiska sättet, gör allt som står i deras makt för att få till kontakt ytorna emellan. SJ skulle möjligen stå som skuldfri till den tågkrock som de små ”icke toppluviga” resenärerna var med om strax utanför Gamlestan på väg hem från den underbara resan. Ja menar ett lok vill så klart ha en partner, kanske skapa lite mysig kontakt med en vagn o så. Då anses det inte vara så uppseendeväckande när det genar över spåret och försöker komma in genom dörren till den trötta lilla vagn där vi satt? Nej det var nog så som SJ resonerade, ..Det finns med andra ord en till bortförklaring att ta till i pudelboken om någon resenär blir lite arg och purken. Istället för de vanliga argumenten när det skiter sig att kunna komma i tid så som vid fall av signalfel, lövhalka, is, snö, för mycket sol, väder över lag eller spårbrist, kan bolaget förklara sig fri som syndabock då tågen kör in i varandra. Det går då bra att hänvisa till Newtons förklaring om dragningskraft och förunderlig magnetism. Äpplet ramlar inte långt från trädet de håller nog Freud också med om, och vi fick ju en varsin kopp kaffe plus chokladboll som plåster på såren. Det ansåg tydligen vår transportör skulle räcka som ersättning för en nära döden upplevelse och 3 timmars försening.  Jag är övertygad om att Akka (Nils gås) skulle vara mer givmild än så om hon råkade flyga in i en annan fågel under färdens gång, men vad vet jag ja har ju aldrig flugit med en gås..

 Nej jag ska inte verka bitter, det är jag inte heller. Det vore rent av oförskämt när jag nu sitter här i köket med 28 magneter uppsatta på kylskåpet. Jag är faktiskt tacksam och möjlighetsfönstret står på glänt. Ja ni vet, det där andra fönstret som han också pratade om, Freud. Han gillade uppenbarligen att hänvisa till glasmästeri och detta hantverk. Undrar om hans släkt var i branschen. Undrar om någon fågel någon gång flugit in i hans fönster. Tänk om det är så att alla psykologiska förklaringar  faktiskt härstammar från hans farbröders familjeföretag för att på så sätt öka försäljningen..

 Isåfall kanske jag i slutändan köpte kylskåpsmagneterna bara för att avsaknad av kvällsaktivitet infann sig och för att vardagen kommit i kapp..

Känn på den!