Nu var det längesedan vardagen bara va men idag kom den åter i kapp och gjorde sig påmind. Det gjorde den genom att jag tackvare avsaknad av kvällsaktivitet kände ett brinnande behov att cykla till hobbyaffären Panduro och köpa magneter, ja de kändes sannerligen som en viktig uppgift att uträtta. När sådana infall sker, då vet jag att vardagen är i kapp, jäss. Fast vid närmare eftertanke kanske jag inte ska vara så förhastad i min analys. Behovet kan ju härstamma från något Freudianskt stängt och förtrykt litet fönster från tidigare delar av livet..Behov av magnet skall kanske förklaras som en konsekvens av allt resande som försiggick via jobbet föregående vecka då vardagen verkligen inte var den som hann ikapp.
Jag och mina vänner for likt Nils Holgerson i hans underbara resa från by till by rakt genom landet Sverige. Med små powerpoint klick lämnade vi risk och sårbarhetsanalytiska- samt kommunala avtryck i vår sfär. Det som skiljde Selma Lagerlövs berättelse från verkligheten i detta kapitel var att vi som resenärer varken använde oss av fladdrande gäss som fordon eller bar toppluvor. Istället satt vi prydligt på järnvägsspårets finurliga tåg som rullade i ungefärlig takt med den hastighet som en fet gås förmodligen flyger i.
Viljan till mitt köp som skedde i Panduro idag kan möjligen representeras av någon sorts dragningskraft som även den härstammar från föregående veckas reserutt, fordon och upplevelse. Metaller som vill till varandra på det där intensiva magnetistiska sättet, gör allt som står i deras makt för att få till kontakt ytorna emellan. SJ skulle möjligen stå som skuldfri till den tågkrock som de små ”icke toppluviga” resenärerna var med om strax utanför Gamlestan på väg hem från den underbara resan. Ja menar ett lok vill så klart ha en partner, kanske skapa lite mysig kontakt med en vagn o så. Då anses det inte vara så uppseendeväckande när det genar över spåret och försöker komma in genom dörren till den trötta lilla vagn där vi satt? Nej det var nog så som SJ resonerade, ..Det finns med andra ord en till bortförklaring att ta till i pudelboken om någon resenär blir lite arg och purken. Istället för de vanliga argumenten när det skiter sig att kunna komma i tid så som vid fall av signalfel, lövhalka, is, snö, för mycket sol, väder över lag eller spårbrist, kan bolaget förklara sig fri som syndabock då tågen kör in i varandra. Det går då bra att hänvisa till Newtons förklaring om dragningskraft och förunderlig magnetism. Äpplet ramlar inte långt från trädet de håller nog Freud också med om, och vi fick ju en varsin kopp kaffe plus chokladboll som plåster på såren. Det ansåg tydligen vår transportör skulle räcka som ersättning för en nära döden upplevelse och 3 timmars försening. Jag är övertygad om att Akka (Nils gås) skulle vara mer givmild än så om hon råkade flyga in i en annan fågel under färdens gång, men vad vet jag ja har ju aldrig flugit med en gås..
Nej jag ska inte verka bitter, det är jag inte heller. Det vore rent av oförskämt när jag nu sitter här i köket med 28 magneter uppsatta på kylskåpet. Jag är faktiskt tacksam och möjlighetsfönstret står på glänt. Ja ni vet, det där andra fönstret som han också pratade om, Freud. Han gillade uppenbarligen att hänvisa till glasmästeri och detta hantverk. Undrar om hans släkt var i branschen. Undrar om någon fågel någon gång flugit in i hans fönster. Tänk om det är så att alla psykologiska förklaringar faktiskt härstammar från hans farbröders familjeföretag för att på så sätt öka försäljningen..
Isåfall kanske jag i slutändan köpte kylskåpsmagneterna bara för att avsaknad av kvällsaktivitet infann sig och för att vardagen kommit i kapp..
Känn på den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar