Akademiker har provat sina teser medan journalister grävt i
ämnet. Efter många om och men är det så fastställt att det är synd om
människan.
Somliga individer knatar på i livets gång genom guidning
från gamla skrifter och röster från himmelen medan andra tycks glömma bort det
mest banala vi kan sysselsätta oss med, att bara vara.
Att få till det där tillståndet kan vara så svårt som att
leka kurra gömma med sig själv och det är klart att det blir problem om man
både gömmer sig och letar samtidigt.
Det finns metoder och verktyg att använda sig av för att
hitta sig själv utan att använda tekniska innovationer från Claes Ohlsson som
blinkar och lokaliserar.
Man kan tillexempel gå på kurs för att lära sig att skala en
apelsin och sedan känna vad den smakar. Efter examen i denna teknik har
studenten uppnått en sådan mognad att hen känner sig tillfreds när citrusfruktens
kött sprutar över tangentbordet på kontoret. Ingen irritation uppstår över att
shift-knappen kleggat igen, och att originalhandlingen precis färjats gul,
istället bejakas och accepteras allt som sker utifrån fullständig harmoni, mmmm
kaos…
Det går även att finna mindfulness genom att åka till
Dalarna och delta i ett kuddkrig som vänder sig till vuxna med målet att ”träffa
rätt”.
Nej, tankar och sökandet efter medvetande i nuet är inget
nytt fenomen, kommersen av drömfångare och resebokningar till Indien lär
fortsätta även 2015.
För några dagar sedan kom dock en ny insikt och fladdrade
förbi mig när kamraten Niklas berättade om sin syn på att hoppa från en bro.
Vid detta tillfälle var vi fyra frilufsiga äventyrare som
tillsammans tagit oss från Sverige till Sydafrika för att fira några andra
saker än själva julafton.
Vi befann oss vid ett brofäste där det är möjligt att
genomföra världens högsta bungy jump från en bro, ca 190 meters fritt fall.
Hyrbilen som tog oss fram längst vägarna var vid detta
tillfälle parkerad utanför ett café där vi nu satt och såg på en live sändning
från hopp – platån. Det var lite som att sitta längst bak på en stadion och se
något röra sig vid scenen, men istället fokusera på TV monitorerna bredvid där så
mycket som artistens o välkomnade ansiktshår blottades, så nära men ändock
långt borta var vi.
Nervösa aspiranter som stod på bron och inväntade sin tur, ömsom
kved av ånger, ömsom dansade i takt till musik som vi på cafét dessvärre inte
hörde tonerna av.
Min egen handsvett gjorde entré och vinylskivorna i armhålan
växte i samma fart som säkerhetspersonalen på bron räknade ned sekunderna inför
nästkommande hopp. Jag var fullständigt skräckslagen där jag satt med en
halväten greksallad i knät.
-Fan, det här är så
jävla mycket mindfulness, utbrast plötsligt Niklas och bröt den
förtrollande tystnaden som uppstått vid bordet.
Jag höll inte alls med, det här var ju tokspännande och hade
ingenting med varken harmoni , drivved eller Gandhi att göra. Jag började
dementera hans påstående och sa något i stil med att:
-Näe, men det är ju
när man äter apelsin, eller mal sin egen curry..eller åker på ”Bara Vara” kurs
..mindfulness är i alla fall inte när
man får en adrenalinkick..
-Men, vaddå, den där
snubben på TV lär inte tänka på något annat just nu än Bungy Jump och ”här o nu”,
kontrade Niklas.
Jag började inse att det kanske var precis så, det var. Den
lite lätt överviktige herren som vi skådade från vår bänk, hade skärmat bort tanken
på att det satt ett helt café och skådade varenda rörelse där ute på bron. Han
drog av en ”Hey Macarena” liknande dans koreografi med klapp och allt, utan
minsta tveksamhet och fullkomligt strålade över att vara näst på tur.
Det han säkerligen inte tänkte på, var meningen med
bonuskort på ICA, bästa tidpunkt att byta jobb, om han skulle skaffa barn eller
putsa på sin Linkedin profil.
Jag tuggade i mig resten av min sallad, med en klarsynthet
att att fetaost är godare från Grekland. Sedan startade en hetskampanj att boka
hopp tid även för oss, vem vill missa chansen att hitta sig själv genom att
hoppa världens högsta bungy jump från en bro?
Så vad har vi lärt oss
av detta?
Oavsett New Delhi eller Grums
Vill vi alla att livet ska smaka mums
Vill man bli fjädrad som en häger
Åk då till Dalarna på läger
Vissa älskar att ha det stilla
Andra mår av rutiner illa
Oavsett vilken sort, är livet för kort
För att njutningen och nuet välja bort
Att söka något tappat är oftast bra
Men det funkar även med att bara va
