Detta är den spännande fortsättningen om när satans förkylning
bemästrade fröken Sjödin.
Del 2)
Klockan var slagen och föga tid fanns att spela på. Om två
timmar förväntades den tappra lilla skaran av drömmande hobby-skribenter,
befinna sig på Älta för att påbörja kursen.
Älta visade sig vara ett mycket passande namn då det var
precis det som Sjödinskan ägnade sig åt resterande tid från två minuter över
sju till tre minuter i nio..
Initialt beslutade sig fröken velig för att stanna hemma då
hennes röst var lika tillförlitlig som Putins exemplariska förmåga att jaga
småvilt i bar överkropp.
Hennes blod flödade en kort stund efter ett lite för häftigt
försök att tömma näsan på snor, men när det stelnat till, kändes tillvaron
genast mycket lättare…visst kunde hon åka på kurs..
”Eller…så skulle det vara bortkast eftersom 60% av dagen utgick
från dramaturgiska övningar och högläsning…men då kanske någon annan kan läsa
och så kan man mima till…fast vad lär man sig av att mima till en text som någon
annan läser?”
Sjödinskan drog sig till minnes en hel drös framgångsrika
personer som slagit igenom tack vara pantomim och kropps-språks agerande. Teckenspråks-tolken
tillexempel som gestikulerade på Mandelas begravning, han körde sin egen
föreställning i motsatts till vad som sas, och han blev tokkänd på bara två
minuter..
Klockan halv nio insåg Sjödinskan att hennes ältande
sannerligen inte skulle få henne till Älta. Nu gällde handling för att komma
till skott om hon ville besegra eller i alla fall ignorera de jävliga blåsorna
med härkomst från Satan.
Hennes älskade hälft, är en mycket liberal och vänlig man
som tycker att köer är fel och Systembolag fördjävligt. Böjen hade identifierat
ett orosmoln som kunde sätta käppar i hjulet på den snabbt friskförklarade
frökens planer.
-Älskling, vill du åka
på kurs så ska inget stå i vägen inte ens staten..
Just meningen med staten upplevdes till en början lite
märklig, men herrn i hushållet vidhöll att det inte kunde vara någon annans fel
när det kommer till risk för försening i kollektiv-trafik.
Sagt och gjort, en peng plockades fram och den nyblivna
super-författaren, hoppade in i duschen för att göra sig fager, Efter två
minuter kom hon ut från duschen, lade sig på golvet och gestikulerade att hon
hade gjort det igen…ändrat sig alltså…
Satan satt i halsen och klockan hade blivit 9.
Så vad har vi lärt oss av detta?
Till Älta kan man åka buss
Eller betala en taxi för skjuts
Man kan ignorera smärta på flera sätt
Men att lyssna på kroppen anses vara rätt
En kurs förändrar inte hela livet
Men väl kvalitén i det som blir skrivet
Det är lämpligt att inte tävla mot sin kropp
För rätt som det är, säger den stopp
Putin är inte en sympatisk man
Och tolken på TV kunde bara teckna lite grann
