De går så mycket bättre nu...har avancerat till husfru!

Kära vänner, det är så mycket som i världen händer.

Personligen tycker Sjödinskan att den övre raden stämmer in på det år som nu passerat sedan hon  beträdde Almedalen. År 2011 var hon på plats i form av egenskapen...samhällsintresserad nörd som offrade en vecka av den egna semesern på att cykla runt, runt, runt (obefintligt lokalsinne i kombination med en väldans lång mur som går runt i en ring) och idogt lyssna på det som sades. I år däremot har hon avancerat i hierarkin så klassresan vet inga gränser...ojojoj, husfru för genereldirektören minsann. Det innebär att fröken nu åker till Almedalen inom ramen för den egna semestern och får ta del av förmånerna, tak över huvudet, gratis cykelhjälm samt sysselsättningsaktiviteter som ska täcka myndighetens stab på plats. Nu snackar vi gräddigt och nybakat!

För att återuppfrächa de egna minnet över hur veckan en gång upplevts och därmed glädjas över kommande vecka, passar den sluge skribenten på att publicera ett inlägg från förr..

Favorit i repris från Almedalen och en tryckande kris...

2011

Onsdag morgon och dags för ett viktigt val. Hur ska dagen på Almedalen spenderas och vad ska man av dessa 1470 programpunkter nu välja? Eftersom beslut är humlans specialitet att utföra.…blev detta till en plättlätt match. Dagen skulle inledas med ett stycke hälsolopp ala tre km. Strategin för detta var att fröken trodde på motionens krafter samt att möjlighen för att sedan kunna sitta still som ett ljus borde öka markant.. För att ta sig in till Almedalen där alla dessa politiska aktiviteter ägde rum, gick de båda vännerna Viktoria och Emma längst flertalet landsvägar under en tid på ca 45 minuter. Nej fågelvägen var inte den som de båda valde ut om man säger så.  Detta kom att frambringa en viss känsla av stress över att missa det hela.

Väl anländ till start, avvek Viktoria för att lära sig mer om hennes favoritsysselsättning korruption medan fröken Sjödin värmde upp tillsammans med damer från Friskis och svettis. När startskottet gick var det bara att klämma i även om den viktigaste morgonsysslan av de alla, pockade på uppmärksamhet. Att springa sitt snabbaste under tre km med ett fruktansvärt behov av toalett är en utmaning i sig. Väl i mål råkade det vara så att det var humlan som hade vunnit de hela, varpå publiken hurrade och jublade. Tyvärr fanns ingen tanke på att insupa och avnjuta detta. Siktet var glasklart riktat mot toaletten, varpå en förvånad journalist försökte springa efter den skenande och högröda insekten som inte insett att hon nog borde stannat och talt med herrn i fråga.

Istället hasplade hon fram att hon skulle återkomma om 10 minuter och att hon bara var tvungen att göra en sak först..

Sedan vid intervjun frågade nyfikna personer i vilket syfte den nysprungne var på Gotland , samt för vilken förening hon sprang.

Jo ja springer för humlan, som är en fin organisation från Värmland, svarade fröken myndigt..

Jaha sade journalisten, och hur många medlemmar har Humlan?

Joo de är inte så många ännu, men föreningen håller på att växa…(Här tänkte fröken Sjödin på uppsvinget av bloggföljeslagare och kände nog att det kanske skulle bli fler som läste om hon bara informerade att den fanns). Därför fortsätter hon i nästa andetag..

Jo och så finns det en blogg kopplat till Humlan som ni gärna får gå in och läsa på.

Jaha säger journalisten, och vad handlar den om?

Eh..joo (nu stod det lite still i författarens huvud…vad i hela fridens namn är det som skrivs i denna? Inte går det att kalla varken matblogg eller skoköpartipslista, den är inte så lik blondinbellas upplägg och inte heller twittrandet från Carl Bildt……nej så svaret blev istället…

-det är en livsbejakande och kulturell blogg med lite av varje i..

Jaha sade journalisten, och vad heter den?

Ojoj att bli tagen på allvar i denna stund då förväntningarna låg i luften, kändes en aning svårt. Den heter biceps-emma svarar den nysprugna gasellen och där står det mycket…som är matnyttigt…ja

Eh jaha okej sa journalisten, varpå ingen mer följdfråga kom utan istället ersattes av en anings besvärande tystnad. Sedan var det någon som började applådera och en gigantisk blombukett blev stoppad i frökens hand.

Ja om läsarantalet höjdes pga denna enorma och framgångsrika pr-kupp som med nöd och näppe utfördes…de tål att utredas. Säkerligen borde det vara många fler som vill ansluta sig och ta del av de ”livsbejakande och kloka vokabulären då de är mycket viktig och hälsosam information som här förmedlas…

Väl mött från Emma Sjödin, en livsbejakande världsreporter..

Paddor, abonnemang och andra val i livet

En nära vän till Sjödinskan har nyligen införskaffat sin första IPAD, IPAD kan beskrivas som en genmodifierad IPHONE för er som aldrig tidigare hört talas om detta fenomen. Det är ett väldans bra verktyg att använda i precis nästan alla lägen…Tillexempel går det att synka ”paddan” med den egna TV:n varpå det är lätt att byta kanal trots att fjärrkontrollen ligger vid fötterna på soffbordet…jojo en överlevnadspryl kort och gott.

Apropå gott så har det nu gått några dagar sedan myndigheten (med det långa namnet som skyddar alla och allt), utförde den obligatoriska enhetsdagen. Under denna dag fördes många intressanta diskussioner.

Den som fastnade tydligast var nog den som spontant skedde utan chef och tillsammans med goda vänner. Dessa vänner var alla en smula förbryllade över konceptet giftemål. Den ene av de tre hade läst en artikel som publicerats av en forskare som gottat och grottat in sig i det mänskliga beteendet. Genom en av sina undersökningar, framgick det klart och tydligt att hälften av alla gifta par, skulle ha svarat nej till sin respektive om de verkligen vetat vad för filur de stod framför dagen D då de faktiskt bestämde sig …50%

Tack vare insikten, stod de tre och sa ojojoj en stund då det på de hela taget kändes ganska så dystert.

För att lyfta upp stämningen kontrade den analytiske och hmmm.. poetiske av de tre med följande rader:

Men hörrni, är det inte lite som med mobilabonnemang ändå…

Ja menar det finns ju alltid något abonnemang som är bättre än det man har och om man aldrig bestämmer sig, jaa då binder man sig aldrig…och det är ju tråkigt, för att köra kontantkortsvarianten det går ju inte att lita på i alla lägen…liksom

Ett djupt instämmande spreds, varpå det var slut för reflektioner som inte berörde bomber, kryptering eller andra viktiga ämnen..

Så vad lärde vi oss av detta kära vänner?

Låt oss avsluta med ännu ett rim..

Att något vilja ha, ja det är bra

Det kan vara halt likt en tvål

 att slutgiltigt bestämma sitt mål

Så en dag

är det bra att sätta ned sin hand och ta ett beslut

vissa abonnemang finns enbart under kort period

och andra löper aldrig ut…

(PS Paddor är inte som internet en gång var..en fluga..., Sjödinskan är väldans avundfrisk på sin vän och hånar inte någon som bemästrar detta tekniska djur)

Strofer, hennafärg och stråhatt, de är vad vi kallar bostadsskatt!!

Det är väldans ljust i Sjödinskans rum. Detta beror inte på att hon anammat Stockholms benvita inredningsstil eller att hon är rädd för mörker samt vad som gömmer sig där i. Det beror inte heller på hennes minimalistiska inställning till prylar samt funktionalitetsnörderi . Saken är den att fröken troligtvis var en hamster i sitt förra liv snarare än född och uppvuxen i Småland. Att inköpa souvenirer utifrån digniteten krims-krams är lika naturligt som det är att visa passet i kontrollen, dricka både kaffe och te efter maten samt parkera bilen där det är gratis..med andra ord, helt enligt gängse normer..

Nej ljuset i rummet kommer från fler håll än från väggarna och i helgen går det att beskylla allt på grannen…Denna vänlighetsterrorist vet inga gränser!

Plötsligt en dag låg ett inbjudningskort i brevlådan som välkomnade till en fräsig 70:års fest.

Lena mitt över staketet planerade att bjuda till.. och på kuppen även tillaga lite plock.

Till historien hör att Lena i sig är som en kokbok och det är kanske därför hon lyckats producera mer än tre sorters bröd inom loppet av en timma.

Då Sjödinskan själv planerade kalas för sin 29:åriga vän denna dag, var inställningen till inbjudan en aning sval, för inte tala på indirekt avböjande. Detta hindrade inte Lena från att försöka en sista gång. När det blev lördag stod hon stolt och grann i trädgården och informerade om att det kunde tänkas dyka upp ca 130 gäster? Dessa förväntades få plats inomhus och för att lyckas med det, hade grannparet i samma uppgång, lovat att låsa upp samt förvara hälften av dessa i sitt eget bohag. Fest under samma tak, 3 våningar och en väldans massa bak…Tjaa svamlade Sjödinskan, ännu inte jätte sugen på att tillbringa lördagkvällen med 128 andra pensionärer…kanske kan jag ta med Limpan (det 29:åriga födelsedagsbarnet) och miljömamman (som denna kväll var barnfri och iklädd sin finaste dress) så kan vi säga hej…

Sagt och gjort, nu inrymde den tidigare inbjudan tre unga pinglor som sedan hade för avsikt att sikta på det gigantiska partylivet Karlstad har att erbjuda…Klockan 8 seglade de tre vännerna in lite små försiktigt och möttes av något de alls inte hade tänkt sig. Där inne, precis överallt fanns folk från förr. Samtliga glada, vissa med hatt, andra med hennafärgat hår och ett flertal med inget hår alls. Till toner av fiol, klarinett och proffsmusiker satte det sig ner och tuggade härligheter tills de knappt kunde andas.

Lena, 70 år med ett hjärterum större än hennes stjärterum. .

Bland antika möbler satt Hervor, sagotanten från biblioteket, tillsammans med andra kulturella individer och de var rörande överrens om att röd dryck hör till när det är kalas..om ni förstår vad jag menar…Denna afton var rent utav magisk. Istället för att stå och guppa som gorillor på ett svettigt dansgolv till texten unz unz I´m sexy, blev de tre kvar på ett russindisco där texterna istället  innehöll jag ger dig din morgon, jag ger dig min dag…

Nej, det var inte så mycket ”one night stand” över konceptet, vilket kändes värdigt och helt i linje med att de inte heller stannade kvar på natten, utan gick hem 21,30 och drack te med vanilj.

Limpan (den 29:åriga födelsedagsflickan) tackade så mycket för arrangemanget och ansåg att det kändes lite i överkant med liveorkester när hon inte ens fyllde jämt, men sade samtidigt att hon såg fram emot överraskningen på hennes 30:års dag..hoppas gästlistan blir lika gedigen även då!!

Älvrosgatan är allt annat än satan

Mitt emot Sjödinskans hus

Finns ett annat som strålar av värme och ljus

Grannar kan vara goda givetvis

Som ser till att alla i omgivningen trivs

Så tyvärr Aschberg och TV 3

Inspelning av grälsåpor här.. blir det inget av mé

Leila behöver inte heller komma hit och baka

Ty Lena hon vet hur laxen ska smaka!