Språk är roligt och kul när det behärskas..
Till er som är i behov av mera vetande...
Att gå på premiären av den tredje Starwarsfilmen mitt i natten utan att veta vad den lilla gröna mannen heter, är inget vidare om man vill känna sig som en i gänget..För att motverka känslan över att inte riktigt hänga med, kommer här en liten informativ uppfrächare om vad kommande text härstammar ifrån...
Så här var det...
En gång för mycket länge sedan ( ca 26 februari 2012) reste 5 nyfunna vänner runt i Tanzania. Den ene hade astma, den andre virus i luftvägarna och krånglande tarmar, den tredje var blind, den fjärde besatt kunskap om proteser och den femte kan kallas coach. Dessa fem semestrade lite så som det förväntas att man ska semestra i Tanzania vilket innebar att springa halvmarathon på Kilimanjaro, skratta åt apsorten som heter Blue Ball baboon och dricka wiskey ur skalet från en passionsfrukt.
Så till handlingen:
Swahili hade varit fördelaktigt att besitta då de fem krokiga vännerna traskade runt bland grönskan i Tanzania. Fröken Sjödin hade försökt att snappa upp de mest vesäntliga och användbara fraserna då hon suttit i Safari jeepen och blivit trött på att spana in vilda djur och Masaier längst vägkanten. ”Det är för dyrt”, mig lurar du inte, hej, hejdå och tack så mycket, varvades och repeterades gång på gång för att uttalas rätt. Viljan fanns sannerligen där, men memoreringsfunktionen fungerade dock en aningens sämre än önskat. Om detta var en konsekvens av värme, höjdskillnad eller hostmedicin i form av starkdricka, må vara osagt. En dag då de glada internationella var ute och vandrade i naturen bland vattenfall och lokalbefolkning slog behovet till hos fröken att smälta in i omgivningen även verbalt. Lite som barnen von trapp, när de fria individerna studsade som bäst bland vidderna och kände lycka i själen, då hände det. På en stol utanför sitt hus satt en ensam kvinna som leende följde de lustiga små liven i deras kamp att använda vandringsstavarna så som man borde. Så sög hon in luft i lungorna och ropas vänligt Jambo. Instinktivt och lite för snabbt plockade Humlan fram en fras från sina memorerande ramsor, varpå hon svarade med ett storslaget leende ” Galey Saana”
Här kan man säga att det var dags för ett litet tillfälligt avbrott i den eurforiska filmsekvensen. Att ropa det är för dyrt till någon som enbart har för avsikt att säga hejsan och som knappt äger en höna, samtidigt som personen i fråga själv traskar runt i vadderade nike-skor och inte ser så fattig ut, är må hända inte enligt stabilt manus..men men man ska aldrig ge upp...vilket nästa historia visar upphov till...
(Episod 2)...Vid ett av alla hotellbyten slocknade strömmen till författarinnans dator vilket inte var så konstigt då den varit med i fler än ett år och kostade mindre än 2 000 bugg till inköpspris. För att få liv i burken, gick hon resolut ned till receptionen och bad att få låna en adapter. Den snälle personen bakom disken sa att det självklart var okej, varpå fröken försvann iväg med denna teknisk pryl. När hon sedan återvände, hade hon råkat ta med sig sin väns adaper tillbaka, vilket inte uppskattades som substitut för den tidigare utlånade. Dealen blev att receptionsadaptern skulle behållas i hotellrummet till dagen därpå. Nu tyckte den gode mannen bakom disken att det var mycket viktigt att komma överrens om vilken tid adaptern skulle lämnas tillbaka. Sjödinskan satsade på 9:00, ett säkert kort då de flesta är vakna och fått i sig lagom med Java.
Dagen efter runt 8:52 knackar det på dörren till hotellet. Utanför står en herre som försöker få uppmärksamheten från en blind, från en som står i duchen och från den tredje som tror det hela är ett skämt. Receptionisten förklarar vänligt och med det där lilla extra servicetänket i blicken, att doktorn redan hade kommit…Doctor eh mumlar Humlan fram…no but i ment the adapter?...no..svarade den nu lite teveksamme hotellanställde..the doctor i her now to see you..? ojojoj fadäs kan vi kalla detta. Speciellt då vägen till hotellet tordes vara allt annat än smidig. Tanken på att byns läkare begett sig till resorten Light house in samtidigt som ett potentiellt barn låg och saknade någon som kunde vaccinera denne, kändes en aning generande och tokig…fan..
Jaja ingen skada skedd
…eller vad vet vi om det…
men för att tvätta bort stämpeln av klavertramp, kan vi analysera händelsen utefter att lokala resor berikar livet…även för en doktor..och adapter är ett strömgenererande föremål som fröken Sjödin ska ta med nästa gång hon reser utomlands…over and out.
