tisdag 11 september 2012

Heja andra laget, Balkan och enhetsmöte

Måndag, en dag som är först i veckan och därmed  kommer efter söndag.
Måndag är för somliga lyckligt lottade individer en dag då det vankas enhetsmötet.
Där stod den brokiga men ack så glada skaran medarbetare utanför rummet och insåg till sin stora förvåning att dörren var låst. Vare sig de var unga, korta, långa, lite äldre eller nyss varit på resa till Jordanien så var det ingen av dem som hade möjlighet att åtgärda problemet.
Videokonferens anläggningen lyste mörk och  inget liv syntes genom glas springan i dörrkarmen. En av de väntande kollegorna tipsade om att det fanns en alternativ inträngningsväg in till det låsta mötesrummet.  Om man går in mötesrummet intill, är det möjligt  att skjuta upp en av mellanväggskivorna för att sedan komma in till rätt rum. Idén lät vattentät och Sjödinskan var den första att anmäla sig frivillig till denna hjälteinsats. Det kändes så fint och finurligt att få assistera hela enheten och bli dagens hjältinna..
Påhejad av en annan kollega som utbrast-Kom igen Sjödin, ställ upp för laget, hoppade så den spralliga handläggaren iväg mot det andra rummet.
I samständighet med hennes skutt nynnade hon dessutom på den allmänt kända ramsan Heja hela laget, tappa inte taget, för om ni tappar taget så vinner andra laget, heja heja heja
Så dansandes, sjungandes och i vindens hastighet, gjorde hon entré till det andra rummet.
Helt plötsligt och lite för långt in i den nya lokalen…insåg den icke så stelbenta individen sitt fatala misstag då hon råkat hoppa in på ett möte med extern personal närvarande.
Inte nog med att hennes närvaro och beteende avbröt mötet en smula, så skapade det även en annan typ av stämning i det väluppfostrade klimatet.
Gästerna från Balkan visste inte vart de skulle titta och Sjödinskan ”her self” visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. .
Istället för att be om ursäkt och smyga ut, brast hon ut i gapskratt och försökte mellan de kluckande ljuden få fram att hon var i behov av att flytta väggen…
Näe någon vardagshjälte blev hon inte denna dag,
inte heller blev möteschefen så värst glad..
 men vem vet
i hemlighet..
kanske har nya idéer för disaster risk reduktion växt fram
Kanske var det denna händelse som rodde en handlingsplan fram?