Stockholmsvitt vs prylfritt

 

Det finns mycket val att göra här i livet, det är både sant och olika svårt.

Vissa människor tycks födas  med den där inställningen som gör att allt är bestämt i förväg. Exempel på sådana, är de där ungarna som från ett års ålder älskar att sticka, uttalar dadlar som da-adlar och går på bröllop i folkdräkt. 

Sjödinskan själv hon fick inte den där förprogrammerade mjukvaran, inte den hårda heller för den delen. I sjödinskans liv är det en ständig kamp mellan än de ena, än de andra.

vid 18års ålder gav hon vika för morgonens eviga dilemma "kaffe eller te" idag intas båda och gärna samtidigt, två parallella koppar som går att varvas.

När det blir svårt att väljs på fysisk aktivitet, finns hennes göteborgska vän alltid ett telefonsamtal bort och i mer än 89% av fallen! får denna lite äldre och mer erfarna person bestämma om det blir spinning springning eller vin. Oftast blir det nog vin vid rådfrågningen, ifall rådgivaren är i samma stad vill säga.

Att dagtid arbeta utifrån ett riskmedvetet perspektiv, som det ändock innebär när man har hela världen som arbetsplats, det sätter sina spår. Det går alltid att vidta reducerande åtgärder för att inte drabbas av kaos eller vakuum av våndor.

Därför har sjödinskan utvecklat ett koncept som heter "hej jag beställer alltid samma maträtt när jag går på lunch"

I Karlstad finnes ett litet mysigt ställe dit författaren gärna går. Sedan år 2010 har hon ätit samma sallad med samma ingredienser och samma smak på dressing.
Det där sista, det är så klart inte sant...det vet dom som uttalar dadlar som da-adlar och älskar att sticka...för man kan inte beställa samma sallad, nej man kan beställa likadan, för annars gör man fel. Eller inte bara fel…

Man gör språkfel och det visar ju både brist på både omdöme, klädstil och lämplig litteratur i bokhyllan.

Bokhyllan ja, det är ju också något som inte gått så bra. I detta fall beror det inte på Sjödin utan på hennes bättre hälft som kallas för Böjen.

 Böjen vill att allt ska vara bra och det är en fin egenskap. Men ibland blir det problem då denne ser ett alternativ men tror att något bra kan bli ännu bättre.

Allt som är bra är vitt men innan man har köpt något som är vitt och bra, måste man bestämma sig och under tiden som man väntar på att hitta det där vita och braiga, ja då går hans trolovade och köper mer färgglada saker än hon egentligen har behov av, eftersom hon inte kan bestämma sig om hon fått nog av t-shirts.

 Tillsammans har det ack så kära paret bildat ett system där bristen på det ena genererar överskott av högar på golvet på grund av det andra...

Så vad har vi lärt oss av detta:

Det är inget fel på folkdräkt
Att veta sin ståndpunkt är fräckt
Allt som är färg är inte bra
Möblemang måste man ha
Det är trångt på 50 kvadrat
Att köpa bokhylla kräver mer än prat
Tillsammans i sitt kaos är det mer än helt okej
Ty Böjen är hennes kille o Sjödinskan är hans tjej 
Så hur det blir med vitt
Färgbomber eller prylfritt

Det återstå att se
men oavsett, så blr det bra de me!

en kork whiskey kan vara lite riskey

Introduktion för ovana läsare:

Midvinternattens köld var inte så hård

ändock behövde Sjödinskan, Sundström och Böjen solens vård

så därför bokade de en resa till Sri Lanka

där vägarna är krokigare än en klockranka (blomväxt)

Historia:

-Jag rekommenderar verkligen att anlita en chaufför, detta var budskapet som förmedlades till rese- trion oavsett vem de frågade som tidigare hade kuskat runt på Sri lanka. Även om det tog emot för samtliga utom för den mest pålästa av resenärerna men med sämst syn, så följdes rådet. Chaufför bokades via en äldre herre som dyrt och heligt lovade på det så kallade nätet, att alla skulle bli lyckliga men ingen skulle bli lurad....väl stående på sydkusten där nyåret brunnit av 10 minuter efter att Sjödinskan somnat, var förväntningarna höga på den bil som förväntades göra entré morgonen därpå. Denna service skulle sedan finnas till hands under 72 timmar..

Ca 10-15 minuter senare än utsatt tid rullar en stor bil in på gården med något som såg ut att vara en liten liten gosse. Första frågan som ställdes till deras nyblivne medföljande, var en ödmjuk undran över dennes ålder.
-What do you think sir, fnissade den späde herren,
-22, levererade Sjödinskans trolovade som kvalificerad gissning, därefter följdes ett hysteriskt fnissanfall från frågeställarens hörna.


-hihi correct, sir . Ok...(han kör säkert jättetryggt...)
Ständigt ringde det i poppsnörets telefon men lite avväpnande tyckte Sjödinskan ändock det finna, då signalen var tonerna från Back Street Boys dunderhit," you are My fire"


Vidare visade gossen prov på storheter ingen kunnat ana.
Innan det var dags att besöka elefantparken, berättade han sin plan.
.-Jag kör in bilen på en annan väg in till parken och ni låtsas att ni ska äta lunch där, ok? Planen upprepades så att ingen hade en endaste chans att missförstå. Pepprade att komma undan 50 kr billigare, visade det sig att den hemliga vägen var igenbommad och låst. Lille snöret blev märkbart sur vilket gav honom 5 pluspoäng hos Böjen (Sjödinskans bättre hälft) som till vardags uteslutande arbetar för att få till en "bra deal"
Chauffören gav inte upp här, han visste att han skulle få in oss billigare och när han tittade i backspegeln och möttes av två nyfikna ögon samt två
av porslin, då satt strategin där som ett smäck.


-Jag följer er till grinden och förklarar att han där är blind(pekande på den vänstre i bak som inte genast höjde på ögonbrynen)
Att säga emot en tuff 22 åring med Back Street Boys som ringsignal, det gör man bara inte..


Elefantskådningen blev hela 20 riksdaler billigare vilket upplevdes som en seger och Böjen var mäkta imponerad.
Ett tag diskuterades det på svenska över möjligheterna att ta med nyförvärvet till Sverige. Detta var så klart med kärlek och hade inga koloniala eller nedvärderande inslag att göra. killen var allas idol, kvar att frälsa var måhända herr Sundström (han som fått se elefanterna gratis)

När dag ett började lida mot sitt slut och resesällskapet nått rätt hotell, firades det hela med en öl. Chauffören fick sig en halv samt en kork whiskey för att motverka malaria. Efter detta hände något som ingen hade förutsett. Den tuffa lilla krabaten berättade att han aldrig hade till vana att dricka så här mycket, (15 cl öl och 1 cl whiskey) Sjödinskan kände ett uns av dåligt samvete då hon insisterat på en kork och David erkände att han inte hade bråttom att fara morgonen efter (så att chauffören kunde nyktra till) morgonen efter.

Morgonen efter... ja, det kom sig till att bli en annan historia...det hände sig som så att den äldste svensken passade på att fylla år. Det var då det brann till även för herr Sundström som tidigare varit avvaktande med hurra-rop men ändock positiv till lillkillens snilletåg.


Vad som menas med brann av härstammar från de 36 ljus som den tuffe och inte så adipöse föraren lyckats fixa fram. Någonstans i Sigeria hade en konditor stigit upp tidigare än vanligt denna dag för att baka en kaka av socker samt dekorera denna med siffran 36 i något som liknade kaviar. Efter detta pryddes tårtan med lika många ljus, inhandlade och påtända av resesällskapets egna eskortservice. Herr Sundström blåste ut alla ljus och även om glöden falnade på bakverket så brann lyckan inombords hos alla tre, en egen chaufför, de var grejjer de! !


Så vad har vi lärt oss av detta

Man kan bli full av att badda sprit i såren
Det är inte rätt att döma hunden efter håren
Det sägs att liten Tuva stjälper lass
Men en lilltuva kan även leverera glass
Ringa Ålder betyder inte att bil ej kan köras
Som Svensk i trafiken är det lätt att förgöras
Skribenten och hennes män har fått en ny vän
Till Sri lanka åker de gärna igen!