KMTI
En förkortning lika självklar som receptet på mjölk med tre månaders hållbarhet...
Karlstads Medicinska Tränings Institut, ett gym och en plats som rymmer det mesta. Där samsas elitidrottare med amputerade, med pensionärer, boxare samt med folk som gärna bor i Indien.
KMTI, det är glädje. Var morgon står där en trogen skala och väntar på att klockan ska bli 06:30 och att dörren ska låsas upp, om någon försover sig till 06:33 hälsas denne med frasen ”Go midda”
På KMTI tränar Moberg tillsammans med Marie, den ene snart 70 och halvt döv, den andre 20 år yngre med förmågan att aldrig vara tyst.
Där finns Håkan som står på balansbrädan och Sune som slår rekord i sit ups. De flesta kan namnen på varandra och på något vänster har det skapats ett tryggt litet Community som oroligt flackar med blicken om någon uteblir från morgonträningen mer än två dagar i sträck.
Denna plats är en av Sjödinskans bästa men då kärleken tog henne till Stockholm, blev det till att hitta ett nytt gym.
Friskis och Svettis kändes initialt både friskt, svettigt och nära..sagt och gjort hon anmälde sig frivilligt och blev därmed en del av något väldans stort.
I Stockholm finns fler friskis-lokaler än vad det finns cykelvägar och det kan ju vara bra på flera sätt om man ingen cykel har..Men å andra sidan har fröken inte riktigt lyckas knäcka den sociala koden.
Det finns inte så många Håkan som står på balansbrädor, inte så omaka träningspar som duon Moberg - Marie och det finns inte heller så mycket insyn i vad e övriga deltagarna gör då de inte spänner sina biceps.
Ingen informerar här om sin nyinköpta grill, sin planerade resa till Liseberg eller att det är rea på Bergvik…Här är det istället anslagstavlor som förmanar om vad som händer då parfym används fast att det är förbjudet, att folk tar fel skor och att det är bra att torka upp efter sig.
Glädje finns såklart också någonstans men det verkar som att besökarna här, lite stänger in sin lyckokänsla istället för att förmedla den rakt ut.
Att det är på detta sätt blev Sjödinskan varse då hon häromdagen passade på att gå på spinning. När låten pumpade som högst lössläpptes ett litet lätt ”kom igen” rop från hennes läppar.
På KMTI skulle det vanliga vara att någon då svarade, ja ja kom igen..
På Friskis resulterade det hela istället i att ledaren där framme, förvånat vred av musiken och frågade ”va det någon som sa något, mår alla bra?”
Stämningen som följde resulterade vare sig i mer energi eller lyckorus, istället fortsatte klassen med toner till en skiva som man nästan hörde rytmen ifrån..
Så vad har vi lärt oss av det här:
I Stockholm är det trångt och folk har mindre tid
o det måste hinnas med en massa innan man blir gravid
I Stockholm är cykelhjälmen populär
och man tänker mycket på form och säkerheten här
Men inte just i Stockholm fokuseras det på balans
drömfångare o energigivande stenar är mer populära någon annan stans
Inte heller är det så vanligt med prat
som handlar om ingenting, som inte är slipat, skarpt och smart
I Stockholm tränar man på gym
och har en outfit som är stram och grym
Harmoni finns såklart även här
men då handlar det mer om yoga i bastu och mindre om att plocka bär
// vänliga hälsningar från hon som åker rulltrappa på vänster sida ett tag till
