Inget hyckleri, bara ren och skär meritokrati?

Instagram, en funktion som förvandlar den vardagliga hakrynkan till en linje lika slät som en nybadad babystjärt.

Den förvandlar solens strålar till guld och kan även förflytta bilder och dess motiv till andra decennier. Även om personen på bilden är född 1985, kan denne se så där svartvit och harmonisk ut som folk gjorde på tiden då det inte var krig och alla åt bröd.

Aah livets klang med Instagram

Höga röster har uttalat fasa över denna plastika förskönings hysteri  som nu råder, men till vilken nytta då kan man fråga sig då vi lever i meritokrati.

Begreppet meritokrati sägs kanske inte lika ofta som de värdliga orden liksom, typ öööö och baa. Men det finns där näst intill lika ofta och lika insmygande som de övriga utfyllnadsfraserna.  En positiv händelse som nyligen skett är att statens järnvägar har gått och tagit sitt ansvar inom området genom att belysa just meritokrati i tidningen som finnes framför dig under stolsbrickan då du tuffar med på spåret.

På face book uppdaterar vi vår egna superba status… och att ha det super bra i livet, ja det är statushöjande om något.

På helgerna då lagas det kärlknöl minsann, med tillhörande kantareller som icke är köpta av underbetalda polacker.  Denna saftiga knöl med tillhörande svamp ska sedan delas med älskade personer som alla kan taggas och addas till det moment då det serveras fantastic fucking foooood. .. Sedan är det ungjävlarnas tur att göra entré på väggen genom att fredagsmysa så där lagom stillsamt där de sitter nytvättade som små chipstroll och ler i soffan. Eftersom dygnets timmar räcker till, hinner de icke stressade föräldrarna med att fånga stunden, ladda upp bilden på face book innan disken ska diskas, ungarna ska borsta tänderna och Skavlan ska sättas på.

Vad sjödinskan vet, finnes ingen vetenskaplig statistik upprättad över antalet personer som kastar upp ett lysrörs-belysta kort på en filtallrik med texten: här sitter jag ensam, utan ork att göra något åt mina förhårdnade hälar..men de kanske är vanligt förekommande?

Meritokrati, ingen idé att bli hysterisk, inte om man läser mind fullness och lär sig acceptera situationen. Då är det bara att rätta in sig i ledet, komma på något framgångsrikt klämkäckt att stoltsera med eller kanske helt enkelt gå ur det sociala nätverket, då man ändå inte hänger med?

Eller ska man kanske inte köpa alla tillstånd som existerar utan bara använda sig av ”gilla” knappen och sen skita i att försöka förfina det verkliga genom att tona ned sin stoppljuslysande näsa som vittnar om baciller, kyla och avsaknad av puder?

näe

Samhället ger ton

och promotar perfektion

Trots att vi inte tänker

Så suddar vi det som obehagligt blänker

Mungipor tio i två

Hembakade och lyckliga som få

Inga E ämnen, men lite Losec då och då

Av novalecol tar vi fler för de är ju så små

Heja heja kära perspektiv

Våga bejaka alla delar i ditt liv!!!

Cykeleliten och lillskiten

 Fart är en drog. Det har professorer från både WHO och Karolinska institutet kommit fram till. Drog ger beroende och eftersom Sjödinskan inte snusar och är rädd för att dra in saker i näsan (det verkar inte bara vara farligt utan också på tok för dyrt) , har hon under en period letat efter lämplig aktivitet att fastna i/ för eller kanske på. 

Många är de människor som nu för tiden susar förbi i slimmade trikåer på  superlätta cyklar och visst ser de ut som att de har fastnat, i alla fall i pedalerna. . Aktiviteten är så cool att vuxna individer kommer undan med nästan vad som helst. För exempel är det då helt fine att ha både cykelhjälm och en permanent blöja fastsydd med rejäl söm i ändalykten..

Bosse bus, mannen med 17 cyklar uppmärksammade de  förtvivlade böneropen från Sjödinskans horisont där hon gick sysslolös och saknade driv.  Han satte henne på en Rocky Mountin och sa åt henne att ta i lite grann.

De bästaste med Bosse är att just farten inte spelar så stor roll för honom, han har liksom fastnat i beroendet ändå. Att vara Humla innebär leverens av mera surr och mindre speed , men trots cyklande” a la hej jag är på söndags tur” har hon ändock fått en kamrat  där i skogen. Det hon uppskattar mest är all lera medan det som upplevs mest komplext är att göra som alla andra.

Med denna förklarande bakrundshistoria kan ni kära läsare möjligen förstå att fröken Sjödin var en aningens nervös dagen då Bosse ville beblanda henne med klanen av andra cyklister som har anammat det där med så väl fart, som style kopplat till beroende.

Söndag förmiddag och uppför gick det, det var som om hela Karlstad plötsligt låg i Garmish Parten Kirchen.. Väl på toppen av bostadsområdet som kallas ”lång täppan” stod där klungan av ett stycke herrar och en dam.  Superseriösa…inte till sinnet, det går inte att säga..nej..men allvarliga över sitt utövande…jojo..mycket…

Efter lite hjärtligt uppvärmningspepp över någons klena avkomma till son som var förkyld och inte kunde delta, förklarades spelreglerna för dagens övning..följa John..

På fullaste allvar tog atleterna fart, cyklade efter varandra runt en förutbestämd bana., rundade hundlatriner, hoppade över diken, bromsade sig fram i en grässlänt för att avsluta med jogging över sandlådan och där utföra ett tillhörande ”över gungbrädan kliv”

Det var en fröjd för själen att så väl beskåda som att deltaga.

Efter enbart ett varv skedde ett så kallat materialfel och de båda bundisarna Bosse/ Sjödin avlägsnade sig från bostadsområdets lekplats och ersattes istället av två nykomna knoddar som även de hade blöja, men ingen hjälm…(barn som ville leka i parken)

Så vad har vi lärt oss den här gången, förutom att växelpaket är dyrt?

Tro det eller ej

Men de här är sanningens grej

Barn, som vuxen och elit

Alla är vi innerst inne en ”lillskit”

Som lycklig med blöja

Gillar att i naturen röjaJ

Hejaheja!!!

Det där med glimma verses gamma?

Det är sällan som man på gatan hör uttrycket ”allt som strålar är inte radioaktivt”

Däremot är det fler som proklamerar slutsatsen allt är inte guld som glimmar

Det är en ganska trevlig verbal fras som lägger sig lite lag om gosigt och gott i öronen. Vi menar då att det finns andra saker i omgivningen som är mer värt än guld..mm..stort!!

Fast här är det viktigt att poängtera att detta inte är någon allmänt accepterad sanning även om vi- den stora massan slänger oss med orden lite allt som ofta.

Inte vill väl fotbollslag ha annat än guld?

Ställ tillexempel frågan till en oljeshejk med hål i tanden:  är det okej om  vi tar lite radioaktivt istället och lägger i?

Hur skulle det se ut om halskedjorna på blingbling filurerna bestod av plastkulor från Panduro istället för det ädla grundämnet? Eller om medaljerna som pryder herrarna i Odd fellow, i själva verket var inköpta från Rusta?

Om man i dessa fall skulle byta ut guldet mot något annat glimmande, kommer ett så kallat statusfall med största sannorlikhet att ske..och fall vill vi ju inte vara med om, inte ens då de gäller ens egna  frisyr. (självfall)

Efter att ha lyckats genomgå både mattesteg A B och C, under gymnasietiden har Sjödinskan lärt sig att  =lika med tecken= signalerar lika värden på båda sidor.

Rik= framgång.

Glimma= gamma? Näe de låter inge bra..

Allt är inte guld som glimmar

Men hur gör man då om vardagen saknar guld, om man inte utstrålar något vidare aktivt utan snarare känner sig som en grådassig liten lök? ?

Svaret på gåtan finner vi i poseihörnan nedan:

Ibland de kan kännas svårt att skapa tyngd

Att få till något stålande, sin fanbärande rymd

Ty liten loppa

Ibland långt får hoppa

Trots prestation enorm

Följer en negativ storm

Ingen vill ha skiten i håret

Eller va ens lagkamrat ”på spåret”…

Vad det än är i livet som vi ska finna

Må det vara så, att det inte enbart är det som glimma.

Må meningen vara större än föreningen guld

Långt ifrån maktkamp utan samvetesskuld

Må skorna stadigt och tryggt få vandra

till det som är bäst för en själv och inte för  andra

Lys upp vardagen med byxor turkosa

eller om du så vill, ta de som är rosa!