Tidningsbudet, mörkret och mysteriet

Allt har varit så bra, så lugnt, harmoniskt och informativt som det bara kan bli då man prenumererar på två morgontiningar och vaknar senare än tidningsbudet men tidigare än resten av världen. Den föråldrade ynglingen som identifierar sig själv med en polinerande insikt har varit så nöjd så nöjd ända tills den fasansfulla ”svarta veckan” slog till. Svart i bemärkelsen ond då trycksvärtan försenades och lämnade ett stort tomrum i den annars välpreparerade postlådan.

Tidningsbudet var borta?

Den handlingskraftiga damen var tvungen att få rätsida på detta, ty så här kunde det inte få pågå., Tänk på lördag om mallen för melodikrysset inte finns tillhanda, hur ska man klara sig då?

Kavat ringde hon upp tidningstjänst som förklarade för fröken att budet i distriktet arbetar efter deadlinen kl 06 00. Det innebär att man inte kan förvänta sig någon som helst morgonlektyr innan klockan slagit detta.

Att den överhurtiga fröken tidigare fått påhälsning utanför dörren 04:00 kunde därmed ses som ett privilegium snarare än att denna service på något sätt kunde förväntas en betalande kund.

En kall kår spred sig längst med hela kroppen och hoppets strålar slocknade när tidningstjänst fortsatte sin predikan…sen kan det vara så att brevbäraren lagt om rutten vilket gör att du får tidningen sist helt enkelt.

Men, men det går ju inte…finns det inget jag kan göra för att få vara kunden i början på rutten…först i kö, VIP?

Ska jag muta med en chokladkaka kanske- försökte Humlan lite skämtsamt men ändock nervöst undrande

-Choklad, svarade tidningstjänst…du vet vissa lägger ut hela kartonger med choklad, bakar färskt bröd  o är väldans påhittiga..

Underförstått, hintade nu telefonisten om att större kaliber behövs för att kunna vara på den säkra sidan. En fjönsig chokladkaka kunde man nog stoppa upp någon annanstans, för i lådan verkade den ju vara dödsförklarad att stoppa som muta när det gällde att stoppa tidningsförsening..

Strategiskt konspirerade fröken Sjödin ihop en teori om varför kvinnan i andra ändan försökte hetsa till presentutdelning utav dignitet större…Må det röra sig om kartellverksamhet här, en underground rörelse av individer som samarbetar för att öka gåvorna till postens personal? Åker buden iväg med sina elbilar (därav förseningen) till en hemlig plats där frosseriutbyte sker eller tar de rent utav elbilen med sig hem?

Näe det här var allt annat än roligt.

Några dagar senare var det inte ens sen leverans som skedde, det kom ingen tidning över huvudtaget..  nu började det hela lukta skandal. Vad är det som händer?

Att skjuta budbäraren i detta fall tordes omöjligt eftersom det var just budet som inte dök upp. Därmed letades det högre upp i hierarkin för att dra igång felsökningsmekanismen och granska verksamheten.

Telefonsamtalet gick denna gång inte till tidningstjänst utan till Nya Wemlandstidningen.

-Hallå, sade fröken med försök till myndig röst. Nu är det så att tidningen inte kommit och då är det ju ingen idé att vara prenumerant om det ska vara så.

På NWT kom då den oväntade förklaringen på en gång.

Män duu,  sa telefonisten på något vi kan kalla bred värmländska..

de ä ju en ny tjej som börjat på Norrstrand, o ho tyckte de va jätte läskigt nä rä va så mörkt o ho såg dålit o så… Jaa ho är göör lessen o känner sig dåli när ho inte vet i vecken låa ho ska stöppe tidninga i o så.

-Jahaa…nej men oj…men stackarn. Är hon jätte ledsen?

Jaa men ja försökte peppa na ja, kan vi inte ge tösa en vecke på säj så får vi se om de blir nåe bätter?

Google-översättning: ”Jag har försökt stötta den nyanställde och vi bör ge henne en ny chans. Ska vi ge dispens på en vecka innan några vidare klagomål yppas?)

Jo men självklart, åh stackarn, ja men visst, o vad bra att du stöttade henne. Ja men tack då, ha en bra dag…

Plötsligt fanns ingen ilska längre, istället existerade  en stor portion förståelse.

Kanske borde alla på gatan tända utebelysningen så hon ser bättre och hoppas att det där med mörkerkörningen ger med sig..

Heja det nya tidningsbudet, vi tror på dig!!!

När luften går ur och kedjan fastnar...

Varje dag är inte ett äventyr i Karlstad även om det sägs att solen alltid skiner här.
Måndag den 17oktober, höstgrått, sövande och motvind...Vind var något som fröken Sjödins segel inte hade under helgen då luften i cykeln plötsligt gick ur. I erkännandets stund skall tilläggas att det där med pysslang det är inte författarens påse chips att hantera..Kontentan av läckaget resluterade därmed i en punkterad och parkerad cykel. För att ändock kunna rulla runt i staden utan att laga däcket kom så den smarta tjejen på att hon hade en reservcykel stående utanför sin syster. Väl framme vid sitt mål kom den ekonomiskt slipade rea-humlan på att hon sett en uppfriskande annons i veckans utskick från Lidl. Nu gick det minsann bra att köpa springvantar för endast 30 prupp. Med cykeln upplåst smeds planen att gena genom Råtorpsskogen till affären och på så sätt undgå både poliser och andra levande varelser. Så bar det av in i skogen utan poliser eller andra människor och det var nu som den så initialt tråkiga måndagen, började förvandlas till ett riktigt äventyr. Med den skräckinjagande melodin i hörlurarna (du måste finnas- av Helen Sjöholm) susade hon fram utan att ha den blekaste aning på väglagets konsistens. Tillslut nåddes upplysta marker, något lerigare än tidigare men det hela slutade väl. På Lid´l låg ett par handskar redo för nytt ägarskap och lyckan tycktes vara total. Hemåt bar det och en sväng förbi Hagahallen fick det bli för att inhandla en sån där god skivad kalkon.

Åter upp på cykeln vände dock lyckan och det tog tok stopp. Kära kedjan hade lyckats göra sig ett varv runt pedalen och nu var det inte mycket att hurra för. En lätt suck utlöstes från fröken varpå en halvblind man fångade hennes öde. Den halvblinde mannen var i full färd med att leta efter sin borttappade katt längst älvkanten och han berättade att han nog kunde bistå med en hjälpande hand eftersom han ändå inte såg vad han letade efter. En sådan vänlig karl! Oturligt nog fungerade han inte så bra gällande kedjepåsättning heller då han inget såg. Resultatet blev enbart oljiga händer och inte så mycket mer. Under tiden som de båda konsentrerade sig på den upp-och ned vända damcykeln, kom en labrador förbi som mer konsntrerade sig på matkassen med skivad kalkon, placerad ca 3 meter därifrån. Inte för att vara fördomsfull eller dömande men troligtvis var både labrador och hundförare i behov av en varsin ledsagare med olika typer av färdigheter. Husse började viska fram onda ord om sin hund utan att göra ansträngningar för att ta tag i kopplet. Hundenn o sin tur kände istället en dragning till att försöka begrava sig själv inuti påsen och skapa en kokong runt sin lekamen.
Ingen kalkon, men väl två trasiga cyklar, ett par nya springvantar och en hel dress att stoppa i tvättmaskinen!

Jaja vad är väl en bal på slottet, hur smakar en kvällsmacka utan kalkon och framförallt hur skulle dagen se ut om allt bara rullade?

Over and out från händelsernas mecka
PS katt sökes fortfarande...




Metaforen om sophantering i arla morgonstund

Det var lördagmorgon och som vanligt för tidigt för att stiga upp. Humlan satt och gottade sig över två morgontidningar då hon inte var i stånd att bestämma sig för att prenumerera på enbart en.

På sista sidan av Nya Wermlands Tidningen författade skribenten Gullan helgens krönika. Fröken Sjödin fann den en aning dyster och tänkte att ett upplyftande svar på tal nog skulle sitta fint. Gullan är en ikon här i Värmland som betytt mycket i politiska samanhang, men denna dag proklamerades oro för framtidens åldersfixering i riksdagen samt att den äldre befolkningen var på väg att glömmas bort. Myndigt började så skribenten och hobbypolitikern Emma att skapa sitt verk. Tidigare arbetsuppgifter i livet har för henne har varit att agera representant i en referensgrupp som arbetat för att skapa handlingsplan för äldresäkerhet. Därmed besitts en hel del kunskap om Sveriges demografiska utveckling samt vilka konsekvenser detta kommer att få och vilka åtgärder som bör vidtas för att skapa hållbarhet. Just detta lyftes dock inte fram i den egenskrivna insändaren. Istället användes en för författaren mycket glasklar och talande liknelse.

-         Att glömma pensionsfrågan är ungefär lika illa som att inte tömma soporna…

Med detta menade den tappra miljövännen inte alls något illa. Tanken om att ta hand om hela kretsloppet var klockren då sopor inte är skräp utan näring som går att vidarebefordra ut i systemet…Det har på insändarsidan visat sig att vissa över 65 inte såg samma röda tråd i det hela och nu i denna stund känner sig en smula förolämpade. Vips så var det många som vaknade till och krävde upprättelse för att anses beskrivas som ruttnande och illaluktande materia.

I ett tappert försök att släta över det hela har så en ny insändare författats med användning av vidare metaforer som förhoppningsvis är enklare att anamma. Må potatisplantan ge bättre lycka i att stå som metafor och förklaring i strävan efter att få fram poängen; vi unga glömmer inte de gamla…

…Eller så var det just så som Sjödin skulle ha uttryckt det? Vi unga glömmer inte de gamla…

Ah kanske får det bli ett till litet inslag om fröken vill bli vän med sin mormor igen…spännande fortsättning följer..

Må den näringrika knölen

Stämma om den ledsna kören

Må budskapet gå fram

O vi alla blir glada som små lamm

Ty sopor är inte fy skam

Fjärrvärmesystem älskar det minsann