Gode gud förlåt men visst älskar du alla dina barn?

Denna helg har varit en hård prövning där vi gått på okända marker vars is varken bar eller brast. Nej det rockade helt enkelt inte i min bok, eller rockade känns också fel ord att använda i beskrivningssyfte. Det var helt enkelt inte rätt.

Det hela startade med en typ av mässupplevelse. På lördagen traskade de två trolovade turturduvorna till hotell Elite för att spana in chokladfontänen, insupa eftertänksamma vintips och för att få en inblick i senaste trenderna som utspelar sig bland liljornas värld.   Bröllopsmässans gästlista bestod av mig, Marcus och alla som prenumererar på, samt ser ut som Amelia. Det är inte fel med att prenumerera på damtidning eller se ut som en sådan dam som är modell i tidningen, men grejen är att varken jag eller Marcus tillhör den skara som ens har en åsikt av nyanserade nagellack.

        

      Det kom kloka råd från en vinexpert dagen till ära. Mannen på scenen gick djupt in i tankarna kring lagring av de finurliga druvorna som kan te sig hur som helst vid fel behandling. Appropå tank så förespråkades ståltank medan ekfatslagring var bannlyst. Av ekfatslagrat vin blir gästerna så mätta att de inte orkar mat. Sweet tänkte jag för en stund eftersom vi ännu inte löst just den biten med catering…Det saknades dock resonemang om de övriga alternativen som finns kopplat till förvaring och lagring av den gudabenådade drycken. Jo jag har själv varit i branschen men höll mig då till en snabbare variant av framställning. Jag och en kamrat tillbringade lång tid i väninnans källare där aktiviteterna gick på högvarv. Det är inte förbjuden bränning som beskrivs här utan framställning av vad som kallas sju-dagars vin vilket är helt lagligt enligt boken. Ingredienserna till detta säljs i en av Karlstads festligaste affärer Partaj och därifrån kunde man, i alla fall på den tiden då det begav sig även köpa lagringsdon i form av plastdunkar.  Huruvida plastdunkens vara eller icke vara behandlades inte en enda gång under mässan. Berodde det på att man redan tyckte det var tillräckligt pastigt som det var, evenemanget alltså och därför ville få in lite redig ståltank i föreställningen?

 

   Sen blev det söndag och eftersom detta är en helg med lite stålar i kassan letades det frebilt efter ett gratis arrangemang att avnjuta i staden. Gospel i Vikenkyrkan, de var givet! Väl där hände det något inombords som uttryckte sig i fysisk oro. Jag har full förståelse för människor som inte köper friskis och svettis koncept med gemensamma klämkäcka rörelser till musik och i grupp. Personligen älskar jag det men dömer ingen som inte vill se ut som en studsande boll likt jag själv. Det finns saker jag själv har mycket svårt för och det uppenbarade sig där på kyrkraden i Viken. Jag klarade inte att se en korallklädd kör, gungande på scenen, vissa i takt, andra i otakt. Somliga med små lätta böjliga rörelser, andra med helikopterroterande ändor. Jag kunde inte för mitt liv finna harmoni och tillsammans med dessa sjunga han har öppnat pärleporten. Jag försökte verkligen men gud får förlåta mitt beteende, vi var bara tvungna att ställa mig upp och gå där ifrån.

Inget ont om varken kören, om sången eller korall som färg. Det var bara så att det inte passade i min bok. Vi är ju alla olika vi människor och trots det så tycker gud om oss. Därför ska det nog gå bra att somna i natt också utan dåligt samvete?

Livets gåta utstakat i dansbandstakt

De blir aldrig som man tänkt sig och de är väl tur. Tänk vad tråkigt och förutsägbart de skulle vara då. Jo så kan säga då oförutsägbarheten är enorm eller då något blivet fullständigt pannkaka. Östen med resten har behandlat ämnet i en klämkäck melodi som trots den bittra texten ändock ger energi och närhet till leende.

För de är lika bra å sluta drömma

De går åt helvete i alla fall,

För om man drömmer om Paris

Hamnar man på någe vis

Likt förbannat i Hudiksvall…

De är väl ändock fint med Hudiksvall känner jag även om det inte var tänkt. Där är alla glada och är man inte det så löses det med kaffe eller lakrits o sen är man glad igen, i alla fall om tv programmet glada Hudik får stå som referens och det duger gott i min bok.

Appropå bok så var de det här med drömmar och vad det blir. När jag var yngre än idag var min dröm att starta ett företag. Det skulle kämpa för tryggheten med repliken ”Humlan surrar för säkerhet” Jag tror insperationen kom från Mariebergsskogen och karusellen som nöjesparken ärvt från det då så tekniska och inovativa Polen år 1988. Poängen med drömmen var att jag i egen hög person skulle åka runt i en gul bubbla med tillhörande humla stripad på båda sidorna. Där skulle jag köra runt i samhället, surra med folk och implementera säkerhet. Så var tanken, drömmen och förväntningarna. Lite granna som stålmannen, en riktig samhällshjälte som såg sin egen vinst genom andras glädje och egna traktamenten.Vad nu det har med Polen och karusell att göra? Nej de var nog bara formen på humlan som hämtades därifrån. . Frågan är vad de blev av det? Tja en brandmanskarriär på 2 år och en blogg där humlan används som inloggningsnamn..

Det blir inte som man tänkt sig och det är väl tur. Vad skulle jag annars gjort en torsdagskväll som denna om jag inte suttit här och komponerat? Kanske skulle jag gosa med min trolovade som nyss anlänt från Stockholm men som nu istället sitter tyst och vänligt i lägenhetens andra rum för att inte störa den kreativa icke egna företagaren som så gärna vill kallas humlan.

Vi kompletterar varandra fint min karl och jag, ibland pratar vi inte samma språk men på något sätt tror jag kommunikationen flyter bra ändå. Det skulle vara möjligt att här spinna vidare med ett komiskt resonemang gällande hur vi kompletterar kopplat till surrande, blommor och bin o sånt, ja ni fattar..Men detta är ju en offentlig sida och man vet aldrig när mormor läser… Mellan mig och min karl uppenbarar sig ibland kulturella skillnader så får vi gå vidare. Ett exempel på detta var när jag ville beskriva det positiva med att inte stänga in saker inom sig, drog jag den klassiska parallellen mellan inre tryck och luftsystemet i en lastbil som pyser ut lite då och då för att på så sätt reglera den inre balansen. Den pedagogiska liknelsen gick tveksamt hem men han var inte sen att kontra. Jag fick snart höra att nu pekar derivatan uppåt och det sa ja lät positivt. Att jag tror det härstammar från en mattebok men inte alls vet vad det innebär, de gör inte så mycket, ja menar pekar det uppåt så måste det vara bra.

För att nu knyta ihop säcken

och lyfta på häcken

avslutar jag här

Med dessa rader vill jag framstå som vis

Och blir det inte Paris

Så är jag lyckligt givetvis

Då framtiden ser ut som en matematisk matris

/Godnatt

Karlstad en stad som stävar efter rättvisa och en stad där alla räknas!

Nej det är ingen visionär kommunslogan som försöker slå Botkyrkas klämkäcka långtifrån lagom, det är faktisk ren och skär sanning.

I helgen finns det ingen möjlighet att frossa på orättvisa grunder. Kakor med genmodifierad havre, formade av små misshandlade barns händer kommer att vara bannlysta på Värmlands museum. Enbart så kallade fair trade produkter är välkomna vilket därmed exkluderar märken så som Euroshopper och blåtiror. Detta tror jag kommer ha en positiv inverkan på försäljningen. Det finns därmed inget tvivel på val. Självklart är man en dag som denna värd både brownie och bulle, jag anar höjda försäljningssiffror jojo…

Så har vi det där med att alla i Karlstad räknas, jo det är också sant alla räknas faktiskt, i alla fall alla cyklister.

Någon har tänkt till och kommit på idén att på väl valda ställen, gräva sönder cykelbanan och istället anlägga en rejäl grop där en liten kabel ligger och känner av när något rullar över. Inte nog med att kabeln känner av när man kommer, så känns det sannerligen också när man registreras. Dessa gropar är inte enbart hål i vägen, de påverkar även människors egna hål mellan benen på ett negativt sätt. De gör ont att vara en del i systemet och jag vill inte längre vara med…Jag vill inte att Karlstad ska räkna med mig. Tyvärr har jag inte hittat något forum att ta upp frågan på. Visst borde det väl finnas intressegrupper som likt jag inte heller gillar att bli observerad av en kabel samtidigt som värdefulla partier av mitt eget kött och blod upplever smärta.

Det jag efterlyser är en lokal variant av FRA motståndare fast i detta fall kopplat till cykelvägshål och hjulräknande kablar. Kanske kan man vända sig till Lotta mottagningen som är en gynekologisk organisation. Denna borde ha mandat att förklara ett och annat för cykelräknar uppfinnaren. Vad är syftet med denna statistik. Personligen bryr jag mig föga över att vara nr 81 som passerar Sandgrundsudden innan lunch. Dessutom motverkar projektet Karlstads verkliga vision som är 100 000 invånare. Om man lyckas sterilisera alla cyklister i staden då är ialla fall jag ganska säker på att det kommer ta lång tid att komma upp i 100 000.

Vem sitter på handboken " så utrotar du paddan"

 Jag är en sån där som tar mig för. En sån där som försöker snappa upp livets guldkorn kant och glans. Ni vet en sån där som slänger sig med uttrycken ”Carpe Diem”, ”vad smakar apelsinen” ”tur att jag inte bor i förenade Arab emiraten nu när mitt vattenglas är tomt” och så vidare och så vidare.

När det bär mig emot försöker jag finna lösningen genom litteraturens värld. På förra jobbet tillexempel när det kändes som att cykla ensam på en tandem i uppförsbacke då inskaffade jag mig boken Bära slang som en man.  De kanske inte var ett så bra exempel vid närmare analys . Efter jag läst ut den gick tankarna starkt mot en revidering och ett namnutbyte som istället skulle heta att bära slang som en man fast bara lite grann.. Efter läsningen och insikten från boken (ursprungsboken) fick jag fortfarande torktumla strumporna och på så sätt förvandla dem från storlek 43 till min egen 37:a …de kändes inte så jätte mycket att ja genom denna åtgärd blev en del i gänget med passande uniform och därmed bar slang precis som en man..

Men det finns andra bra exempel när jag tagit mig för med hjälp av redan publicerad skrift. En av favoriterna är nog mitt första hushåll som lärde mig allt vad rotfrukter har att erbjuda inklusive värdet av att sortera tvätt. Sen finns också ingen fara du är människa som lärde mig att även solen har fläckar och att världen inte stannar om illaluktande sköljmedel köps in i storpack och allt och alla får springa runt och lukta doftgran i 3 månader.

  För tillfället är jag ute och fiskar efter nya tips som kan hjälpa mig genom dagens funderingar. Jag är ute efter material som på ett pedagogiskt sätt förklarar hur man utrotar paddor som har kommit fel.

   Paddor som suttit för länge i rabatten och som inte ser att vegetationen runtomring förändras och förnyas? Jo ja talar lite i metaforer just nu de må erkännas. Den enda padda som finns på Älvrosgatan är av betong och en inflyttningspresent från mina härliga tjejer, det är en annan padda jag syftar på av den mer mänskliga sorten. Kanske dr Phil och hans underbara fru har ett och annat att bidra med. Take my hand and we shall overcome?

Zebrans ränder går aldrig ur och du kommer sist i poolen oavsett hur!

Ja det är spik på den!

Ett allmänt uttryck i brandbilen när chauffören vet exakt var adressen till den olycksdrabbade platsen är…jackpot!

Spik på melodikrysset skulle då vara ett totalt ifyllt sådant..o de får de bli en annan gång. De gick så himla bra innan nyheterna. Jag skrek ut svaret av ren lycka SKOR haha skit lätt. Dock uteblev samma entusiastiska respons men det berodde nog på att jag var ensam hemma och inte hade någon att dela denna lyckans stund med..

Idag cyklade jag till badhuset och var där precis innan öppning. När luckan rullar upp och det blir min tur att gå fram till kassan är det en tant som trycker sig förbi mig. Hon siktar på min höft och gör en precis manöver för att knöla in mig i väggen samtidigt som hon pressar sig genom grinden. Jag blev med ens lite förvånad men sedan också lite imponerad på människan som susade förbi. Försökte trösta mig själv med att jag säkerligen är snabbare fram med mitt medmera kort i mataffären och jag stod ju oförberedd av en tantknuff så de är inte konstigt att hon lyckades så bra…nej då inget självförtroende är sårat…

Väl inne i omklädningsrummet får jag inte ihop vad jag ser. Jag var nr 3 i kön utanför badhuset men här inne står säkert 20 nakna tanter med bröst som hänger i lite olika längder och på lite olika höjder. Vart kom dessa ifrån? Det måste finnas en sorts VIP klubb för dessa damer med hemlig ingång och allt. Jag visste med ens mitt kommande öde. Alla dessa damer kommer att välja varsin bana att plaska i, sen återstår bara snabbanan och där susar crowl Calle och fjärils Fia förbi likt skördetröskor till armar. Dessa kan strimla vem som helst i vattnet, swich swich swich (ljudeffekter för att beskriva simtag som är häftiga) Ett högriskområde jag inte frivilligt besöker…Jo nu hände det faktiskt, nu blev något i mig lite berört..

Hur ska man göra för att få sin egen bana i simhallen, ska det vara så svårt? Hur blir man en respekterad och accepterad individ där inne om man inte är över 70 år eller simsskole bäst? Om det är lika svårt som melodikrysset visade sig vara efter nyheterna, då tror jag att jag ska börja med en ny aktivitet, bowling kanske?

Jo ja erkänner, det blir melodikrysset i morgon också..

Så sitter jag äntligen här igen efter sex år farande i stora världen på jakt efter lyckan..
Eller lyckan vet jag väl inte om det var jag jagade, ja slutade iallafall jaga tills jag ställde frågan, vad är de ja jagade?
Äventyret, det okända, det på andra sidan. Det är sannerligen en charm i det och lusten för det lär inte slockna men kanske ändra riktning och perspektiv

Teneriffa, Stockholm, Sydkorea, Uppsala, Bryssel, Tanzania och så nu här igen i staden där solen alltid skiner. Där 70% av alla på bergviksköpcentra  är klädda i mjukisbyxor, där krogen stänger kl 02 så fölk inte blir odräglige o för fulle.
Karlstad med oranga bussar, med mor märthas väg och med taxiPreben som alltid är standby och skjutsar vart man än vill åka.
Underbara Värmland med kärleksparet och sångturturduvorna Nerfont. Trots att jag på ryktesvägar hört att städningen i tvättstugan efter dessa tu sannerligen är att klaga på, kan jag inte annat göra än beundra dem. Dammråttor o spår av Ariel visar ju bara att de också är mänskliga o de är ju trevligt. Dessutom kan jag själv använda det som argument när eller om Alf Göran någon gång skulle grymta till om vårt gemensamma utrymme...-Men (säger jag) så gör ju Nerfonts också, låter bli att städa alltså...

Fredag kväll, raggockar och en skiva på repeat i spelaren som hade sina glansdagar 1994 med cd växlare och två fack för kasettband.
Här i lägenheten går jag och nynnar, vattnar mina halvdöda blommor med en vattenkruka som föreställer en grön elefant. Den har jag fått av min bästa vän som är heldöd..Kanske var det därför som jag helt plötsligt blev nöjd och belåten. Kanske var det därför jag plötsligt stannade upp och tänkte -att vara en del av familjen i Värmland är också ett trevligt äventyr..kanske...inte vet jag...Det jag vet är att jag inte vill till den typen av andra sida som min vän befinner sig på. Jag är mitt uppe i livet och mitt uppe i en garderobsblomma som sannreligen behöver en större kruka.

 Jag ska gifta mig med världens vackraste karl som både kan gråta och erkänna att han ogillar keso. Jag ska hälsa på mina vänner i Stockholm ofta och jag ska lära mig hur man på bästa sätt ger sig på en spik.  En sak som jag dessutom är helt på det klara med är vad jag gillar. Här och nu i mina raggsockar och med den gröna vattenkannan i handen kan jag villigt erkänna att jag längtar till i morgon 10.03, till Anders Elderman till vinjetten och till famfaren av veckans vinnare i melodikrysset. O sen längtar jag till eftermiddagen till doften av nedmald och sammanfogade rester i form av grillkorv!!

Brasa ger mig energi, så gör även familj, kärlek, grillkorven o ingredienserna där i...

Hojhoj