Jo ja erkänner, det blir melodikrysset i morgon också..

Så sitter jag äntligen här igen efter sex år farande i stora världen på jakt efter lyckan..
Eller lyckan vet jag väl inte om det var jag jagade, ja slutade iallafall jaga tills jag ställde frågan, vad är de ja jagade?
Äventyret, det okända, det på andra sidan. Det är sannerligen en charm i det och lusten för det lär inte slockna men kanske ändra riktning och perspektiv

Teneriffa, Stockholm, Sydkorea, Uppsala, Bryssel, Tanzania och så nu här igen i staden där solen alltid skiner. Där 70% av alla på bergviksköpcentra  är klädda i mjukisbyxor, där krogen stänger kl 02 så fölk inte blir odräglige o för fulle.
Karlstad med oranga bussar, med mor märthas väg och med taxiPreben som alltid är standby och skjutsar vart man än vill åka.
Underbara Värmland med kärleksparet och sångturturduvorna Nerfont. Trots att jag på ryktesvägar hört att städningen i tvättstugan efter dessa tu sannerligen är att klaga på, kan jag inte annat göra än beundra dem. Dammråttor o spår av Ariel visar ju bara att de också är mänskliga o de är ju trevligt. Dessutom kan jag själv använda det som argument när eller om Alf Göran någon gång skulle grymta till om vårt gemensamma utrymme...-Men (säger jag) så gör ju Nerfonts också, låter bli att städa alltså...

Fredag kväll, raggockar och en skiva på repeat i spelaren som hade sina glansdagar 1994 med cd växlare och två fack för kasettband.
Här i lägenheten går jag och nynnar, vattnar mina halvdöda blommor med en vattenkruka som föreställer en grön elefant. Den har jag fått av min bästa vän som är heldöd..Kanske var det därför som jag helt plötsligt blev nöjd och belåten. Kanske var det därför jag plötsligt stannade upp och tänkte -att vara en del av familjen i Värmland är också ett trevligt äventyr..kanske...inte vet jag...Det jag vet är att jag inte vill till den typen av andra sida som min vän befinner sig på. Jag är mitt uppe i livet och mitt uppe i en garderobsblomma som sannreligen behöver en större kruka.

 Jag ska gifta mig med världens vackraste karl som både kan gråta och erkänna att han ogillar keso. Jag ska hälsa på mina vänner i Stockholm ofta och jag ska lära mig hur man på bästa sätt ger sig på en spik.  En sak som jag dessutom är helt på det klara med är vad jag gillar. Här och nu i mina raggsockar och med den gröna vattenkannan i handen kan jag villigt erkänna att jag längtar till i morgon 10.03, till Anders Elderman till vinjetten och till famfaren av veckans vinnare i melodikrysset. O sen längtar jag till eftermiddagen till doften av nedmald och sammanfogade rester i form av grillkorv!!

Brasa ger mig energi, så gör även familj, kärlek, grillkorven o ingredienserna där i...

Hojhoj