I politikens mitt där alla fick säga sitt

Någonting hade de gemensamt denna brokiga skara som föstes ihop och samlades in på olika stationer mellan Malmö och Åre.

Vad det var som alla gjorde dem lika må vara svårt för ögat att uträkna. Här fanns jägare i Helly Hansen outfit, här fanns män som hade frisyren ala ”ta från de rika och ge till de fattiga” (överkammad flint) Här fanns damer som sovit med spolrullar och andra om inte sovit alls.

Här fanns både rika men också fattiga. Krulliga, korviga långa, böjda

ja de var en brokig skara men alla var de nöjda.

Gemensam färd mot ett äventyr som på många sätt kan komma att påverka hela svenska folket. Likt en grekisk sammankomst för mycket länge sedan var det alltså dags för att på ett demokratiskt vis forma politik.

Vägen upp till Åre kantrades av plockmat som delades kupéerna och människorna emellan, sportdrycken var medtagen hemifrån och SJ:s bistro lär ha redovisat något bistrare kassa än vad den gör i vanliga fall. Förutom att speakern i högtalaren inte bröt på finska, kändes det nästan lite som en kryssning där folk trängde in sig bland sängar och muggar. Alla kände verkligen inte varandra men inga blygsamma barriärer stod i vägen för trevliga vitsar och selleri som doppats i färskost.

Fram kom tåget klockan 07 00 dagen efter och det var dags att ta på sig den strukna kavajen. Lilla humlan såg sin chans att hinna med ett stycke löp pass innan Centerstämmans öppnande, varpå hon hoppade ut i friheten likt en nyutsläppt kalv. Väl tillbaka hade den tidigare lagom lugna foajen på hotellet, förvandlats till ett hav av välklädda individer. Kameror och höjdarpolitiker trängdes sins emellan. Att då klampa in i en babyblå springdress med tillhörande lervälling, kändes en smula utstickande, opassande och möjligen även en smula ouppskattat bland de individer som råkades trampas på. Fem minuter senare var uppfräschningen av lekamen dock åtgärdad och även om inte håret hunnit med att bli kammat, så var i alla fall namnskylten på plats.

Det hela drog igång med dunder och brak. Från Värmland fanns starka representanter, vindar, viljor och en uppbackning utan dess like. Peppande tips delgavs från alla håll och kanter.

-         Om du blir jätte nervös, tänk då på att alla bajsar…

-         De är ingen fara, de är ingen som ser dej i alla fall..

Stämningen var på topp och bättre skulle det bli

Somliga av Sveriges ombud kämpade för ett vargfritt Sverige, medan andra röstade för bilfritt. Vissa engagerad sig i för världen medan andra la energi på att bevara kulturella värden.

Högt och lågt var det diskussioner samtidigt som kaffet var gratis och frukten likaså. Detta hade en tendens att påverka antalet besök på toaletten, men det gjorde inte så mycket för det var också en syssla som inget kostade.

Apropå kost så har detta olika betydelse för olika individer. Eskil Erlandsson, jordbruksministern har under ett år ätit sig genom hela landet i sin kampanj med det snitsiga namnet ”Mat landet” Det märktes att Eskil vunnit framgång genom detta och verkligen hittat pärlor längst vägen. Till avslutningsmiddagen skulle de lokala pärlorna och primörer avspisas. Kvinnan som berättade om upplägget på fatet var mer än entusiastisk. När hon skull beskriva surbrödets innehåll var det nära att hennes egen deg brann till vilket vi alla unnade henne då hon bakat så flitigt.

Summa kardemumma var detta en mycket lyckad tillställning

och förhoppningen hos Humlan är att flera i Sverige också ska anamma centerpolitisk ställning!

Gandalf och guldet (Rut i annan tappning än i tidningen)

Mormor Britta, en dam med mycket mönster i. På tiden det begav sig producerades mer än 10 insändare i  lokaltidningen NWT där hon så finurligt skrev under med signaturen Rut. Nu när åren blivit så pass gångna att pensionsålder uppnåtts har må hända insändarna blivit färre men blommorna i trädgården desto fler. Stridslystheten och kämparglöden har förflyttats från fackliga konflikter till vakande över skogens ädlaste guld…kantarellerna!

Det finns vissa platser i skogen bakom mormors hus, som är tingade av just mormor. Det är inget konstigt med det, hon bor ju där och hoppar inte längre lika graciöst över gärdsgården som förr i tiden. Därför är det helt i sin rimliga reson och rätt att vi övriga i släkten får kämpa lite längre för att hitta vår skatt och därmed knata lite längre.

Det var mycket mycket längesedan som det mest pratglada av hennes barnbarn följde med på den hemliga så kallade ”husknuts turen” som lovar vinstlott vid varje vända. Det var en sann ära för fröken Sjödin att under lördagen få traska med på den gyllene vägen och håva in den mängd en plastkasse och lite våld kan rymma.

Alldeles i kanten av tomten och skogsbrynet i Saxebyn insåg de båda plockarna att terrängen efter all nederbörd inte var till deras fördel. Vatten och lervälling fick modet att tvivla för en sekund. -Vänta lite, ropade mormor och försvann kvickare än vad det normala tempot brukar vara.  Ett tu tre var hon åter tillbaka tillsammans med en av de längsta längdskidsstavar Gustav Vasa någon gång skådat.

Duon började åter traska in i träsket och mormor Britta använde verktyget med stadig hand. På något sätt liksom seglade hon över både bäck och stock med en stil som förmodligen kopierats friidrotts VM. Britta gick bakom och föste sitt barnbarn framåt i rätt riktning. Då och då lyfte mormodern staven framför de båda och pekade, samtidigt som hon med dov stämma sade -däär ska vi gå.

Alldeles magiskt kändes det att traska där bland tallarna som såg precis likadana ut. Det var lite som att ha Gandalf i ryggen som med trygg hand tog hjälp av sin troll(längdskids) stav och med den pekade riktningen för den ovetande lilla följeslagaren.

Vart de än gick stod de gula hattarna där och det var bara till att skörda.

Jo sörru Emma de ä te o ha referenspunkter, nu ska vi gå te en björk som lagt sig ner..

-Jaha okej..

Efter några minuter var de framme

-..här ser du… Att den syntes var kanske att ta i, ty Gandalf fick ta sin stav och karva bort en hel del mossa innan det förmultnade trädslaget uppenbarade sig framför ögonen…Jaha ja joo de ska ja komma ihåg..

-O nästa ä en myrstack, däär borta,

Fram kom de till en liten kulle, där växtligheten vunnit över de små flitigas byggnadsverk. I stället för en stack var hela härligheten inklädd i ett grönt och brunt täck lager vilket mer såg ut som Bob Marleys frisyr än som någonting annat naturligt att relatera till.

Klockren myrstack, ja de syns..bra tips.., Här kände fröken Sjödin ett uns av avund över den äldres förmåga att avläsa naturen, ty själv var hon mer vilse i mössan än vad som var vanligt förekommande.

Efter guideturen behövde mormor inte vara rädd att barnbarnet skall hitta dit igen.  Fortfarande stod tallarna på samma sätt som beundrarna gör i Orups dunderhit ”pojkarna på rad” och att urskilja ett specifikt kantarellmönster mitt i vimlet, det mina vänner, det krävde sin Rut det!

Life goes on and Britta is still very strong!
Heja Mormor!