Lika pretty som Sex in the city?

Inbjudan kom redan i mars. En god vän hade bestämt sig för att slå på stort..hon skulle bli 30 och det med pompa och ståt.

För att fira barriären och det faktum att hon kommit över till den andra sidan av strecket, bjöds det in till fest a la Sex and the City..Uppklädning genom utklädning och det bästa var att man fick välja vilken Sex and the city karaktär man ville!!

 Saligheterna och lyckoropen visste inga gränser…lika lite visste Sjödinskan om serien…visst hade hon lyckats se första filmen på bio för mycket  längesedan.. Det var den gången då hon hade spetsat sin fanta med något annat som hon snabbt surplade upp i takt med att popcornen tog slut. Det var också tack vare denna innovativa strategi,  som även hon lyckades med att klämma fram en tår då den där mr Big försvann och sen kom tillbaka. Minnena från biobesöket var i efterhand ungefär lika knivskarpa som GW Perssons uttalande om vissa misstänkta kriminella profiler….den där är skum…dold och inte riktigt ..på riktigt va…?

I alla fall, mars blev till juli och festen stod framför dörren…eller nej, den stod inte framför värdinnans dörr, den var i huset, runt huset, på To:an i tv:n samt i paketen.  Allt var tutti completti och picnick med spagetti (pastasallad, precis som det ska va)

Humlan lyckades 2 timmar innan festens start med att komma på att hon inte riktigt  kommit på  vilken karaktär hon borde satsa på.. Än mindre hade hon lyckats memorera vad de olika figurerna hette, eller vad de stod för…Det hela slutade med att hon 33 minuter innan avfärd, bestämde sig för att vara en av de två  blonda…Med en bröstkorg som mer liknar Skåneland än böljande berg, klämde hon i sig själv i en gul liten variant som hade väldans massa plats upptill..

Väl på kalaset gick tipspromenaden si så där, och när de övriga deltagarna gissade om hur många miljoner dollar?! Den senaste filmen dragit in, kunde den filminsatte och mångkulturella lilla tanten inte hålla sig…men neeej hörrni, tänk på att det är dollar…(loosers)

Trots dessa hutlösa och groteska gissningar som framfördes kom ingen upp till den faktiska summan…loosern i tävlingen var skribenten själv med en felmarginal på ca 400 miljoner…nära skjuter ingen hare…

Trots urdåligt presterat i tävlingsgrenen fanns ändock en välbehaglig känsla inombords. Ty i detta plastiska forum med märkesvarianter som ej går att finna på Netto, fanns det plats för ren och skär beskådning kvinnans lust och ingen annans

Även om vi alla inte är rika

Så är vi ändock unika

Vi är människor, vi har alla behov

Det kan handla om pengar, status eller uppskov

Det kan vara onödigt, nödvändigt och fullständigt

Det kan va skrivet i sten eller föränderligt

Smaken är som baken

Så kom nu till saken

Lusten sin ska man bejaka

Oavsett om det handlar om snabbisar eller cup cake kaka!!!

Tack Linnea det var underbart!!!!

 <3

Ren fröjd att inte vara nöjd..?

Plötsligt en dag så var den borta, den där lite lagom präktiga nöjdheten som allt som oftast brukar infinna sig hos fröken Sjödin. Neej, hon hade morgonen till ära  alls ingen lust att lyssna på fåglarna, njuta av regnet, älska sig själv och sina barn också (som hon inte har men om hon hade sådana så skulle det vara lämpligt att göra det) eller följa något annat bajsnödigt råd som presenteras på hyllan där böckerna om ”Feel good” står. Det fick här och nu vara nog med att försöka vara idog.

Denna morgon då det hände, då livets lycka plötsligt vände och då det inre sved och brände….

…kom insikten omcyklandes helt utan förvarning. Det gick trögt för Humlan att trampa runt sin egna tvåhjuling Sofiero a la dammodell. Hon satt där på sadeln försjunken i någon typ av tanke, då en storfet tant plötsligt seglade förbi i en hastighet som var dubbelt så snabb som Sjödinskans. Inte nog med att hon var storfet och snabb, så hade hon dessutom en hund med frampå styret. Trots denna vikt, både från sig själv och från djuret, lyckades hon slingra sig förbi och gå om precis som att detta var en tävling gällande liv och död…då Humlan riktigt kände hur besegrad hon var, kom så bitterheten…näe…ska det vara så här, ska man sitta här och trampa i luften, tycka att det känns tungt men ändock inte komma någonstans??

Det hade blivit dags för förändring..nytt smörjmedel eller helt sonika dags att ta en annan väg där motvinden blåser med sin frånvaro…

Här satt sannerligen ingen tösabit och var nöjd längre, istället fanns där en person som var helt på det klara med att hon inte har valt klart…

I livet en vändning                         

De blir av förändring

Vart och hur

Är lika beräkneligt som en regnskur

En sån där som presenteras i väderappar

Som kan komma såväl när man målar, som när man slappar

Eller när kapten röd står i parken och rappar

Lite bitter, vilsen och inte nöjd

Att våga vägra feel good kan faktiskt få vara en ren fröjd!

melodiska rader och nostalgi, politiska fasader samt husfrueri

Kära vänner!

Almedalen och dess innehållsrika program är nu till ända vilket märks tydligt då gratis karamellerna och Gudrun Schymans stämma lyser med sin frånvaro. Sjödinskans dagar var hektiska. Husfruskapet innehöll fler ingredienser än vad som går att hitta i en paella och arbetet var dessutom lika kryddstarkt och mångfaciterat som den spanska rätten är i sig. Detta kan ha berott på generaldirektörens ursprung då hon delvis kommer från spanska trakter. Suget efter Brämhultsjuice som ofta infann sig hos henne, lär dock härstamma från något annat än Spanien..kanske från Brämhult helt enkelt.....vad vet husfrun om det?

I alla fall...Frukostberedande, twitterbakande och bloggskapande för det interna myndighetsnätet, var aktiviteter som Sjödinskan roade sig med då hon arbetade under Almedalsveckan. För att finna harmoni vid omkringresande och flackande tillvaro är det viktigt att bibehålla vardagliga rutiner. En rutin som Humlan sysslar med lite till vardags är fysisk aktivitet av något slag. Hon lever med inställningen att det finns inga miljöer som inte erbjuder träningsmöjligheter, enbart fantasin sätter gränser. På detta sätt resonerar även de individer som pysslar med så kallad Par Cour. Det handlar då om att övervinna alla hinder som står ivägen för den spikraka vägen framåt. Att hoppa runt i en lekpark, klättra över ringmuren och åla igenom ett tåg i miniatyr var på Gotland fullt möjligt.att föreslå detta för generaldirektören tog dock emot en smula..Så istället lotsades den upptagna stackaren ut på ett aktivitetspass som inte innebar akrobatik på offentlig plats utan åskåding enbart från cykelvägen och det är ju inte så farligt…Tidigare när fröken Sjödin bar hem matkassar för kung och fosterland mellan ICA och det gemensamma huset, hade hon fått syn på ett vuxengym mitt ute i parken. Där gick att göra nästan allt och inte nog med det så var det gratis.Woho!!!

 Generaldirektören nappade på erbjudandet att få med sig sin husfru som PT i parken. Väl framme glömde husfrun bort den hierarkiska ordningen och började skrika på sin chef att prestera ytterligare, mera…och sedan ännu lite till. Det blev hårt..svetten rann och andan ”no mercy” spred sig bland ställningar och trappor. Efter avslutat pass, utdelades komplimanger över generaldirektörens svällande biceps. När det kom till rodd, fanns dock inga positiva ord att utdela…just i detta utövande existerar potential till utveckling om man säger så..Tillsammans gick de två sedan hem och dagen efter repeterades inte aktiviteten..varför det inte blev någon favorit i repris får här vara osagt…

 Efter avslutad insats i köket och med det övriga stöket på Gotland, utbytte Sjödinskan det samhällsviktiga evenemanget mot något ännu mer informativt och inspirerande...Putte i Parken...Husfrun kastade snabbt av sig sitt förkläde  och ersatte det med något annat helt och rent.

Där bland 10 000 andra hoppande individer fann hon sig väl tillrätta och insåg att: samhällsvetenskap kan intas såväl på kustbevakningsbåtar, bland media potentåtar som genom texter från rapp