Plötsligt en dag så var den borta, den där lite lagom präktiga nöjdheten som allt som oftast brukar infinna sig hos fröken Sjödin. Neej, hon hade morgonen till ära alls ingen lust att lyssna på fåglarna, njuta av regnet, älska sig själv och sina barn också (som hon inte har men om hon hade sådana så skulle det vara lämpligt att göra det) eller följa något annat bajsnödigt råd som presenteras på hyllan där böckerna om ”Feel good” står. Det fick här och nu vara nog med att försöka vara idog.
Denna morgon då det hände, då livets lycka plötsligt vände och då det inre sved och brände….
…kom insikten omcyklandes helt utan förvarning. Det gick trögt för Humlan att trampa runt sin egna tvåhjuling Sofiero a la dammodell. Hon satt där på sadeln försjunken i någon typ av tanke, då en storfet tant plötsligt seglade förbi i en hastighet som var dubbelt så snabb som Sjödinskans. Inte nog med att hon var storfet och snabb, så hade hon dessutom en hund med frampå styret. Trots denna vikt, både från sig själv och från djuret, lyckades hon slingra sig förbi och gå om precis som att detta var en tävling gällande liv och död…då Humlan riktigt kände hur besegrad hon var, kom så bitterheten…näe…ska det vara så här, ska man sitta här och trampa i luften, tycka att det känns tungt men ändock inte komma någonstans??
Det hade blivit dags för förändring..nytt smörjmedel eller helt sonika dags att ta en annan väg där motvinden blåser med sin frånvaro…
Här satt sannerligen ingen tösabit och var nöjd längre, istället fanns där en person som var helt på det klara med att hon inte har valt klart…
I livet en vändning
De blir av förändring
Vart och hur
Är lika beräkneligt som en regnskur
En sån där som presenteras i väderappar
Som kan komma såväl när man målar, som när man slappar
Eller när kapten röd står i parken och rappar
Lite bitter, vilsen och inte nöjd
Att våga vägra feel good kan faktiskt få vara en ren fröjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar