Husletarparet och pizzan i köket

Att åka på husvisning är en sport i sig och då jag lärt mig reglerna lika bra som betydelsen av ”sudden death” kändes det bra att ta med en extra kunskapsresurs. Linn kan det där med fastigheter, eller jag vet i alla fall att hon kan hyra ut dem jätte bra!

Det var tisdag och grått som vanligt, Limpan var i färd att avsluta en konversation på sin telefon medan jag fokuserade på att hitta rätt hus. Efter en stund passerade vi en röd liten byggnad vilket liknade den bild som låg ute på Hemnet, BINGO!

Det var dock något som inte riktigt stämde i själva fastigheten, människorna där inne var alls inte många, och utöver det hade alla placerat sig vid köksbordet.

-Limpan, brukar man får mat när man går på visning?

-Va, näe..vänta lite jag ska bara smsa färdigt,

-Men- de sitter nån i köket och äter?

-Det kanske är fel hus?

-Fast, ja körde ju nästan på skylten när vi parkerade, det måste vara här?

 

Diskussionen om mäklarens förmodade infall att bjuda på pizza fortsatte i bilen där vi satt och tryckte medan framrutan immade igen allt mer.

Scenen med just själva bilimmandet kan beskrivas som den i Titanic när Jack och Rose får upp pulsen i ett fordon på däck, ja bortsett då från att vi inte tog av oss nakna, levde under ett annat århundrande och var fast på en båt, men i alla fall..

Där satt vi i bilen och kisade igenom rutan på de varelser som nu hade börjat stirra och peka på den lilla röda bilen.

När luften tagit slut i kupén, bestämde vi oss för att det kunde vara bra att gå ur bilen och knacka på, det gick liksom inte att sitta kvar längre. Om vett och etikett damen Ribbing, hade sett oss, då hade hon fördömt situationen och vårt handlande redan från det att jag parkerat på gräsmattan och skymt sikten för ”tillsalu skylten”

Limpan och jag tråcklade oss ur den lilla Suzukin och ringde på dörren

-Hej god kväll, har vi kommit fel? Började jag med att säga.

- Ja alltså det beror ju lite på vart ni ska, svarade kvinnan.

- Jo vi skulle på husvisning, men de kanske har blivit något fel?

-Oh nej, vi sitter ju här o äter, visningen var slut för en timme sen, o förtrollningen är bruten, o hamstern är lös o ongen har en tigerdräkt på sig, o ja äter ur kartongen, oh nej de här blev inge bra; kontrade kvinnan med en mycket tydligare brytning på värmländska i denna något upprörda fras.

-Ja, men nu var det kanske inte just för hamstern som vi kom hit, o ungen ingår inte i köpet va; försökte jag kontra lite klämkäckt, samtidigt som ett uns av hopplöshet över min egna förmåga att memorera tider svepte förbi längst pannloben.

Men herre gud, vi har liksom tagit fram oss själva igen, konstaterade pizza-kvinnan, som uppenbarligen inte reflekterade över att jag stod där och kände att jag borde skämmas mer än vanliga människor som är i färd att sälja hus och nu äter mat.

Kanske var det just denna förvirrade och fullkomligt levande situation med mera färg och mindre ”Carpe diem”, som gjorde att allt kändes så rätt på något sätt.

Mannen i familjen tog sig tid att berätta om så väl pelletsfördelare som Platon mattor och jag nickade på mitt mest vetenskapliga sätt för att verka påläst och förstående. I sanningens namn så var det inte så mycket information som fastnade, och inte så många följdfrågor som kom heller, men vad gjorde det när Limpan gick bredvid och memorerade?

Efter avslutad ”icke husvisning” satte jag på min andra hälft via högtalartelefon.

-Mange, jag är kär! Fast jag vet inte om det är i huset eller dom som bor i det?

Oj, men du, det kan vara lite bra att försöka bena ut i det innan vi börjar göra något annat, vad tyckte Limpan? frågade Mange

-Att det var fint,

-Inget mer än så?

-Jo, att det var jätte fint.

Jaha, jaja men då så, då budar vi eller?

Resten är historia, och en väldigt invecklad sådan då det visade sig att budgivning funkar ungefär som cricket. Men det är en annan sport och behandlas bättre på andra forum.

 

 Så vad har vi lärt oss av detta?

Annonsfoton kan illustrera liv

Men även förställa vissa perspektiv

Vissa letar med lykta och ljus

Efter det som månne vara ”rätt hus”

Andra tar det lite mera med ro

Och låter sin älskade reka vart det är bäst att bo

En bostad är inte en ändhållplats

Men just i denna tidsrymd, har vi hittat vårt palats!

 

 

 

Livet på ett företag och bensinkort efter behag

Det var en månad sedan sist som jag sa "Hojhoj "till Lasse i vakten på MSB och visade upp mitt passerkort för att komma in på jobbet.

Life Academy har ingen vakt, och inget passerkort heller. Fast det gör inte så mycket, för jag kommer in i alla fall.

Projektanställd i privat regi är något annat än staten, och det är ju för väl, annars hade jag ju levat i ett kommunistland?

I företaget jag nu jobbar inom, pågår kursverksamhet på hög nivå, somliga skulle kanske säga att det handlar om något sektliknande.

Alla ska med, allt ska bli bättre och alla kan förändra de som icke äro skolade i samma lära..

Personligen skulle jag efter 30 dagars reflektion, hellre beskriva vår internationella verksamhet inom hållbar utveckling som en guldtvätt på Statoil.

Vi välkomnar de som köar utanför hallen, bjuder in dem till ett rengörande program och stänger av bensinmotorn. Sedan kör rullar, spolar och strålar igång för att komma åt alla områden där lort existerar men går att ta bort.

Efteråt rullar deltagarna ut, kanske inte ny vaxade, men väl med ett klubbkort som inom snar framtid kommer att leda till gratis kaffe..

Vet inte om VD:n skulle hålla med om denna liknelse, jag menar, det går ju givetvis att tvätta bilen på OK också.

Life Academy skapar förändringsagenter från olika delar i världen, som genom pågående projekt kan påverka miljön på hemmaplan för att skapa en mer hållbar atmosfär.

Det är på ett sätt lika vackert som Jo Laberos frisyr, och trots att vi inte använder oss av; en flicksnärta att stoppa i låda, eller en dvärg som slukar eld, så kan lektionerna bli riktigt magiska ändå.

Det går bra nu!

 

Så vad har vi lärt oss av detta?

Hockey frilla är en typ av frisyr

Oavsett ursprung, har vi alla bestyr

Det är inte ord som förändrar världen

Utan ansträngningarna längs färden

Väl magstarkt är påståendet att alla kan trolla

Men varför inte börja med att goda exempel bolla

Det är olika vad man högst i livet rankar

Samt på vilken bensinstation man oftast tankar.

Trösta Carola och vara snabb i att skåla

Det är konstigt med det där att vilja ha det som alla andra får. Det gäller så väl vid julklappsindelning, som vid händelse av att vara fjorton och längta efter att se sprattelfilm på bio.

Ett klassiskt exempel på att vilja ha, är när servitrisen kommer fram till sina gäster för att fylla på glasen. Inte kan det väl vara så att denne alltid lyckas tajma sin entré till den stund då hela sällskapet blev törstiga på en och samma gång och därmed var tvungna att svepa allt för att sedan be om mer?

-Det är bäst att dricka upp nu när man har chansen, sen kan de dröja ända till maten…

Antagligen kommer det inte att bli så, eftersom personal inom restaurang är anställda i ändamålet att just servera.

Fenomenet ”vill också ha” händer hela tiden, och det gäller inte enbart människor emellan. Häromdagen var jag och mina kollegor i färd att avnjuta en lunch på restaurangen Hard Rock Café i östra Afrika. Det är inte helt fastslagit om detta kök är inkluderat i storkedjan med eget t-shirt tryck, troligtvis inte..

Till vår sittning anslöt, mycket små men desto fler flugor som säkerligen i bakhåll spanat in vår sittning.

Vips så befann vi oss mitt i en svärm och det kämpades frenetiskt för att svälja mat och inte insekter. När vi gav upp och ställde tallrikarna åt sidan, då tappade även flugorna intresset och lämnade tallriken ostörd.

Ganska nyss satt jag i en flygmaskin som skulle ta mig från ett land till ett annat. Klockan 03:24 knackade det på axeln och en flygvärdinna erbjöd mig val mellan pasta eller stekt fisk.

Abrupt avbruten från drömmen där jag medverkade i TV- programmet ” så mycket bättre” och precis lyckats bli kompis med Carola, fast att jag från början tyckte hon var dryg, kändes det som en kanonbra idé att stoppa i sig ett mål middagsmat mitt i natten.

Där satt jag sedan klarvaken någon timme och rapade fisk, tänkte på svårigheter med att vara ung talang och undrade om någon annan i luften ångrade att de tagit emot 2000 kalorier i sömnen, bara för att grannens låda luktade gott?

Så, vad har vi lärt oss av detta?

Vissa saker i livet är lika

Som möjligheten att skaffa kort på ICA

Sen finns det rättigheter av annan sort

Som privilegierade kanske glömmer bort

Det kan handla om att demokratiskt rösta

Eller en stjärna i TV få vara med o trösta

Att vilja ha det som andra får

Kan bidra till en bra typ av vår

men oftast leder det till en garderob som sväller

Eller för mycket mage, tack vare färglada karameller.

Charles De Gaulle och baksida med hål

Rövhål, kan vara lite väl magstarkt som ord att starta med, även om det skulle stå sig bra i liknelse med igenkännes faktorn i denna historia.
Ty dess funktionalitet att koordinera passerande massa och styra de som får komma ut, är precis så som de arbete vakterna strävar efter att göra i Paris. Inte nog med detta, verkar inställningen till att skapa så många ”plupp i korgen” som möjligt, vara deras livskall.

Djibouti är ett litet land som är beläget på Afrikas horn. Där ser vardagen inte riktigt ut som den gör hos Kicki Danielsson. För när Kicki är ledsen, då har hon möjlighet att gråta till sig en förstasida i papperstidningen.
I Djibouti produceras det nog ingen skvallertidning även om det säkert existerar flera som gråter.

På Afrikas horn finns allt annat än bara sura miner, det är viktigt att komma ihåg. Här finns även de som skrattar åt livets goda, trots att de aldrig någonsin smakat på Kickis favoritfestis.' Att vara muslim och dricka bag in box, går liksom inte för sig.
Det går kanske inte för sig att håna Kicki på detta sätt heller, även om just lådvin kan få en att känna sig som en festis...nog om det.

Strukturen i landet Djibouti har en del att önska och det kan ibland vara svårt att förstå vad som är i görningen och varför.

Jag och en kollega reste hit i tjänsten för att följa upp pågående projekt och när våra åttaganden var utförda, påbörjades hemfärd. 
Vi diskuterade på flygplatsen och fantiserade om att vi som hyfsat beresta individer, säkerligen skulle förstå flygplatsaktiviteterna bättre vid nästa mellanlanding på Charles De Gaulle.

Vid flygmaskinsbytet i croissanternas mecka, genomfördes incheckning av handbagage i vanlig ordning. Vid desken arbetade en majoritet av personal som endast pratade franska. Det kan tyckas vara okej och rättvist eftersom vi var i Frankrike, men kom igen, på en flygplats?

Datorer packades upp, biljetter scannades, ryggsäckar åkte genom röntgenmaskin och vips så fick min väska åka på ett eget band.

Det är här som det röviga i historien började. I Djibouti hade jag köpt på mig en kräm av märket Nivea i syfte att återfukta det som torkat ut.

Just denna kräm, var dock det som fick bägaren att rinna över för vakten vid specialbandet. Påsen som den färdades i var plomberad från föregående flygplats, precis som det ska vara. Vakten tog sig dock friheten att dra upp förpackningen, varpå hon frågade efter kvittot. Jag förklarade då att jag inte hade kvittot med mig, men att det inte spelade roll eftersom varan ända fram tills nu hade varit plomberad.

-Skit i det du; sa inte vakten, men det var precis det hon uttryckte. Där stod jag på andra sidan och kände att både jag och min nya Nivea hade blivit utsatta för kränkning.

Det var så svårt att ta in, krämen var ju min.  Den hade köpts helt legalt på föregående flygplats i ett land där de förvisso tuggar mer "katt" än skriver ut kvitton, men i alla fall, här fanns inga tveksamheter.

Den unga franskfina superhjälten stod där med all sin makt och hon fullständigt slaktade tuben. Ett ljudligt plupp, lär ha hörts när hon leende kastade ner varan i det svarta förbrukningshålet.

Skit-onödigt! Arg som ett bi, spatserade jag till toaletten för att tömma ur mig någonting annat som under tiden hade börjat skava.
Väl sittande på klosetten, startade denna helt på eget bevåg att spola ned det jag påbörjat, men alls inte avslutat.

Inte nog med att min Nivea blivit bestulen, så blev jag även stoppad i mitt eget krämande!

Tror upplevelser av dessa slag inte riktigt passar in på DN, men hoppas att det finns en fåttnåtinått ombudsman att kontakta för att klaga, vart hittar man hen?

Så vad har vi lärt oss av detta?

Kicki Danielssons klagosång

Leder till löpsedlars framgång

Djibouti är ett litet land

Där utbildas antipirater i ett landskap av sand

En kräm är en fis i denna historia

Men lägg svinnet på minnet i denna memoria

Att på grund av makt, slänga fungerande material

Leder till tömd planet och en värld rätt så anal.

 

 

 

 

 

 

 

 

Halvklar prognos

I mitt huvud pågår oftast en rad olika tankespår parallellt. Det kan på flera sätt tyckas effektivt men på grund av att de rätt så många, händer det ibland att jag inte hinner ända fram, man kan säga att det blir halvklart.

Ordet klart går i att likställas med färdig eller för den delen även molnfri. Båda dessa innebörder passar väl in i det som tidigare timmar hade att erbjuda.

Som vi alla vet, är det bättre att fly än illa fäkta. Har man dock en city-cruser till cykel, är det svårt att trampa ifrån de hysteriska babianstjärtarna som med vadderade byxor tävlar om vem som kan köra omkull flest innan de når sin arbetsplats. För att komma runt detta problem det vill säga de stressade individerna på två hjul, är min strategi att tidigt bege sig ut på gatorna medan majoriteten av rullande stridspiloter är i fart med att skilja ägg-gulan från vitan, plocka bort den sockrade frukten från frukost muslin eller i hemlighet frossa rostmackor med extra lager marmelad (man rullar fortare nedför med större mage)

Just i morse jackade väderbilden in i mitt eget tillstånd då dimman vittnade om en halvklar prognos.

Innan min bestigning av Västerbron skred till verket, började jag i väntan på grönt ljus att hitta på ett mantra i syfte att öka motovationen till varför uppförsbacke och just Västerbro är bra.

Lutningen o cykelbrallan ger utma a ningen, vaderna växer och jag kommer iii gen ey…

Okej bättre än så lyckades inte kompositionen klockan 06:08, men med kompletterande låtsasbeat i bakgrunden så kändes det ändå som att jag borde vara rätt så nära svensk hip hop standard.

Plötsligt slog rödlyset för bilarna om till grönt. Själv stod jag som en snusförnuftig gångtrafikant, hängande över styret eftersom jag behövde korsa körbanorna för att komma rätt.  När ljuset för bilarna ändrade skiftning, fick jag för mig att cykla rakt ut i gatan. Detta var givetvis helt fel tänkt och än mer olyckligt var det att bilen som precis höll på att köra över mig, var en polisbil. Fadäsen gick att vifta bort genom att säga ”förlåt” utifrån ett torrhets liknande beteende, det gick inte att stoppa förlåt förlåt förlåt.

Poliserna skakade i huvudet och insåg att ett ingripande i denna situation sannerligen inte skulle leda till någon gripande hjältestatus. De valde att åka vidare vilket jag efter ytterligare två till tre förlåt också gjorde.

När den första ansträngande biten av cykelturen var över började så svetten att formera sig i på ryggen. Detta fick mig att komma på andra tankar än arbete. Visst måste det vara bättre att som halv-lökig, åka till gymmet istället för direkt till jobbet. Fördelarna med ändrad plan radades upp i pannloben, då kan man ju duscha och göra sig fräsch för att efter det, anlända till kontoret pigg som en nyponros.

Sagt och gjort, efter en stunds övningar som inte varade så länge då det faktiska målet med den påbörjade färden var jobbet och inte gymmet, tvålade jag in min lekamen i dugligt tempo.

När jag är i färd att dra upp mina kläder ur väskan, inser jag att den inte riktigt blev färdigpackad kvällen innan, det var något med moderna museet och blomvattning som kom emellan… Jag halar upp ett par mossgröna strumpbyxor och en svart t-shirt… ingenting mer.

Jag analyserar snabbt att alternativet-”åka hem och hämta klänning”, kändes väldigt avlägset med tanke på den fara som nu väntade längst Stockholms gator. Det skulle vara ett illdåd lika opassande som att åka epatraktor på Auto ban att bege sig ut. Jag spånade vidare och fick för mig att Generaldirektören på jobbet säkerligen inte skulle reflektera över att en av hennes (det vill säga jag) undersåtar såg ut som varelsen i barnprogrammet ”simpor och grodfötter” iallafall skulle hon inte reagera på stående fot.

Chefen för kris har en väldigt avslappnande stil så att passera entrén tordes funka.

Modigt eller möjligen lite övermodig, beslutade jag nyintvålad att klä på mig allt jag ägde för stunden som inte var genomsvettigt (underkläder, mossgröna strumpbyxor, kortjacka, lågskor och givetvis hjälm) för att bege mig till arbetsplatsen.

 Längst in, bakom ett upphöjt skrivbord, stod jag sen och tryckte tills myndighetens egna MacGyver dök upp.

MacGyver heter i verkligheten något annat, men hennes förmåga att rädda liv, lindra nöd, och täcka halvnakna kollegor slår aldrig fel.

Tack Edén för lånet av klänning!

 

Så vad har vi lärt oss av detta?

Inte alltid leder ”tänka fort”

Till att man får mera gjort

Cykel är ett fantastiskt färdmedel

Då slipper man kort och betalsedel

Ibland är det bra att idéer rannsaka

För att slippa en tillvaro av pannkaka.

Men det är även bra att tänka klart

För att medvetet då kanalisera sin fart

 

Ty om du i din vardag vet målet

Blir det lättare att hitta rätt i sorlet.

Ett lager med extrakläder

Kan komma till pass så väl vid sol som vid halvklart väder.

 

hungersnöd och senapskompensation

Det där med alfabetets betydelse och dubbelnamnens tendens att försvåra det vardagliga livet, har förföljt Sjödinskan sedan riktigt kort längd.

Vid sju års ålder tilldelades de små kottarna i första klass en varsin bänkkamrat att sitta bredvid. De förväntades bli vänner, byt låna suddgummi, kanske lukta lite i varandras gympapåse, ta följe till skolan o lära sig att stava varandras namn

Att bokstavera Emma, var inte så fasansfullt svårt, men värre var det för den rosenkindade gossen till höger som även var hennes bänkkamrat. Denne prydlige herre råkade i sin iver vandalisera bänklocket första veckan i skolan, då hans papper redan tagit slut vid Alex.. De röda bokstäverna ander, var ett tydligt bevis på hur svårt det måste vara att passa in och hur lätt det kan bli att sticka ut, om ens namn inte ryms inom ramen för ett A-4 ark.

Ett annat traumatiskt minne som Sjödinskan upplevde vid lågstadieålder, inom samma kategori, var då storfröken Anja berättade för klassen att man varje dag skulle bilda en matsalskö. Just att stå i kö var väl inga problem men att bygga upp hela logistiken utefter barnens efternamn, det var en tragedi!

Sjödinskans efternamn var sannerligen ingen vinstlott. Längst fram stod Linda Arne, rund och god samt otroligt stolt och privilegierad för att hennes föräldrar förmedlat detta ärbara efternamn i rakt nedstigande led.

Hur kunde Sjödinskans moder varit så dum att hon frivilligt valde bort ”Eriksson” för att istället heta som Agneta på TV?  ” E- var ju nummer 4 i kön och inte 31 där Sjödinskan stod och trampade. Hur många gånger hade inte pannkakorna ätits upp innan hon kom fram??  Ärtsoppa som ett enda alternativ att fylla buken, var inte ett alternativ och en extra klick senap kunde aldrig ses som plåster på såret.

Sjödinskan blev där och då i denna kö, fast besluten i följande: Egna avkommer ska inte namnges med långa namn eller mellan namn OCH vid efternamnsbyte, är det bara bokstäver som står före S i alfabetet, som gäller, allt annat är otänkbart!!

 

Sjödinskan har 22 år senare slutat fantisera om en bonde och funnit en kar som på flera sätt är fantastisk men det finns dock en hake, han heter Trobeck….

I makens värld har det alltid varit otänkbart att byta bort sitt efternamn.

Detta har Sjödinskan svårt at förstå, eftersom det måste innebära att han stått som nr 32 i sin matkö..men i alla fall, på detta sätt föreligger sanningen.

Vid giftemål med denna kar, blev det lite så som Dogge doggelito sjunger, cykel på köpet…

Valet att ha kvar Sjödin som efternamn och väva på med Trobeck fanns givetvis, men tänk då på kommande barns förutsättningar i skolan, förrädiska!

Sjödinskan har därför efter mycket vånda bestämt sig för att trotsa sina efternamns-bytar principer som sattes upp under den tidsperiod då tecknat endast sändes på fredagar.  

Sjödinskan har blivit Trobeck, och förhoppning om att matsalskös-sorteringsmetodik är en förlegad metod, växer sig starkare för var dag som går!

 

 

Så, vad har vi lärt oss av detta?

Sjödinskan är inte singel på vift

Hon är lyckligt gift

Barndomsminnen kan vara stora

Och ibland går principer att förlora

Nytt namn är väldans kul

och den nya släkten diggar räkor på jul

Världens bästa hälft, fru Trobeck har

Bloggen med Sjödinskans ton, lever kvar

 

 

 

dags att ta Sats?

Transformers, det var så upplevelsen hette klockan sju en  morgon.

Människor iförda tights med olika kulörer hade samlats för att gemensamt förverkliga ett svettigt  inslag i en vad man kan kalla ”Spacey vardag”.

Flera av deltagarna såg ut som barbies men med den skillnaden att de nu gjorde burpies istället för att åka bil med Ken, och det var ju tur eftersom passet skedde inomhus.

 Innan det var dags att lämna in sin biljett, ge sig till känna att man skulle delta och integrera med gruppen, ställde sig undertecknad mot väggen och försökte att se avslappnad och världsvan ut., Samhörigheten med de övriga lyste lite med sin frånvaro och för att känna sig mindre obekväm, flydde Sjödinskan till väggen med presentationer över alla Personliga Tränare som fanns att boka. Aldrig hade en text om muskelmassa varit så spännande som nu..

När klockan var slagen, ropade herr ledare att det var dags att kicka igång..Yeh..

Märkligt nog kunde han namnet på de flesta deltagarna som liksom per automatik slängde sig ner på golvet innan instruktionen var förmedlad. Det var på ett sätt imponerande och vackert, lite som när man studerar en dressyrritt på riktigt hög nivå, där galoppombyten sker bara genom att en tant i hatt sitter om i sadeln.

 

Sjödinskan stod under en stund och funderade på om hon skulle informera de övriga deltagarna att det som utfördes inte var så himla mycket Transformers.. Säkerligen hade de alla vid tidig skolålder genomfört klassisk cirkelträning i en svettig hall som luktade lite gummi och mycket annat…fast det är klart, de remmar, spännband och benämningar på upp-hopp var ju annorlunda här och nu.

 

Efter 45 fokuserade minuter var det hela över och poff så var alla borta. Kvar stod en krabat med riktigt ont i höfterna eftersom hon i vanliga fall inte övar på höftlyft i snöre.

 

Kusinen från landet, dvs Sjödinskan hasade sig ned till omklädningsrummet, gjorde sig fräsch och insåg att i morgon ska hon nog raka benen i alla fall…

 

Så vad har vi lärt oss av detta :

 

Ett år går fort

Sin tid har friskiskortet  nu gjort

Att vidga sina vyer är bra

För att undersöka vad man vill ha

Alla köper inte HM trosor

Vissa gillar tights med rosor

Det finns en plats för alla

Men att ta Sats kommer Sjödinskan inte palla.

Den fria elefanten och storken på vift

Människan har en intressant förmåga att använda sig av djur så fort det bränner till och något obehagligt eller pinsamt ska förklaras.

Istället för att blotta strupen och utropa

-Här inne har vi ett delikat problem som alla vet om men ingen är modig nog att ta upp, går det att smyga in:

-jag tror vi har en elefant i rummet..

Om en turist från utlandet klippte in denna textremsa i Google-translate, skulle insikten om svenskt djurliv möjligen förändras och kanske skulle den äventyrslystne få för sig att åka på safari till flertalet arbetsplatser, idrottsföreningar och släktkalas.

En annan grej som vi människor tycker är lite generande är det här med fortplantning, och tack vare detta lurar vi i små barn att det är storken som levererar. Linas matkasse kommer med recept medan en fågel med jätte långa ben kommer med färdigbakat…

Sjödinskan är en lyckligt lottad person som gått och blivit förälskad i en kar av högsta kvalitet, det är så där mysigt och rosenskimrande puff puff, allt är tutti completti då det inreds med så väl elfa-system som färgglada kaffemuggar.

Med utdragbara lådsystem kommer följdfrågor från allmänheten kopplat till fåglar som flyger, blommor och bin, små fötter på parketten osv osv..

Dessa frågor är säkerligen välmenande och fina men det är sällan som någon ställer den direkt och träffar pudelns kärna…kan det bli barn?

Så för att inte skrämma någon till döds men ändock för att informera om hur landet ligger bakas sanningen in i en ofarlig dikt:

Barn är det finaste vi vet

Men produktionen är inte en självklarhet

För att undvika verbala självmål

Då man tror att lyssnaren inte sanningen tål

Är det lätt att som defekt

Låtsas som att allt är helt perfekt

Det blir dock jobbigt till slut

Att med alla frågor stå ut

Tillhör däggdjuret, gör människorasen

Runt 30 infaller barngörar-fasen

För vissa går det lätt för andra tar det tid

Men det är inte självklart att bli gravid

Trots detta är livet det bästa som finns

Och Böjen är sannerligen Sjödinskans prins

Beslut ur kurs del 2

Detta är den spännande fortsättningen om när satans förkylning bemästrade fröken Sjödin.

Del 2)

Klockan var slagen och föga tid fanns att spela på. Om två timmar förväntades den tappra lilla skaran av drömmande hobby-skribenter, befinna sig på Älta för att påbörja kursen.

Älta visade sig vara ett mycket passande namn då det var precis det som Sjödinskan ägnade sig åt resterande tid från två minuter över sju till tre minuter i nio..

Initialt beslutade sig fröken velig för att stanna hemma då hennes röst var lika tillförlitlig som Putins exemplariska förmåga att jaga småvilt i bar överkropp.

Hennes blod flödade en kort stund efter ett lite för häftigt försök att tömma näsan på snor, men när det stelnat till, kändes tillvaron genast mycket lättare…visst kunde hon åka på kurs..

”Eller…så skulle det vara bortkast eftersom 60% av dagen utgick från dramaturgiska övningar och högläsning…men då kanske någon annan kan läsa och så kan man mima till…fast vad lär man sig av att mima till en text som någon annan läser?”

Sjödinskan drog sig till minnes en hel drös framgångsrika personer som slagit igenom tack vara pantomim och kropps-språks agerande. Teckenspråks-tolken tillexempel som gestikulerade på Mandelas begravning, han körde sin egen föreställning i motsatts till vad som sas, och han blev tokkänd på bara två minuter..

                                                

Klockan halv nio insåg Sjödinskan att hennes ältande sannerligen inte skulle få henne till Älta. Nu gällde handling för att komma till skott om hon ville besegra eller i alla fall ignorera de jävliga blåsorna med härkomst från Satan.

Hennes älskade hälft, är en mycket liberal och vänlig man som tycker att köer är fel och Systembolag fördjävligt. Böjen hade identifierat ett orosmoln som kunde sätta käppar i hjulet på den snabbt friskförklarade frökens planer.

-Älskling, vill du åka på kurs så ska inget stå i vägen inte ens staten..

Just meningen med staten upplevdes till en början lite märklig, men herrn i hushållet vidhöll att det inte kunde vara någon annans fel när det kommer till risk för försening i kollektiv-trafik.

Sagt och gjort, en peng plockades fram och den nyblivna super-författaren, hoppade in i duschen för att göra sig fager, Efter två minuter kom hon ut från duschen, lade sig på golvet och gestikulerade att hon hade gjort det igen…ändrat sig alltså…

Satan satt i halsen och klockan hade blivit 9.

Så vad har vi lärt oss av detta?

Till Älta kan man åka buss

Eller betala en taxi för skjuts

Man kan ignorera smärta på flera sätt

Men att lyssna på kroppen anses vara rätt

En kurs förändrar inte hela livet

Men väl kvalitén i det som blir skrivet

Det är lämpligt att inte tävla mot sin kropp

För rätt som det är, säger den stopp

Putin är inte en sympatisk man

Och tolken på TV kunde bara teckna lite grann

 

Beslut ur kurs

Att passa sig och anpassa språket, är ett tips som påstås skilja agnarna från vetet eller nybörjaren från den kunnige. Det handlar om att beskriva så att rätta känslan kommer fram och etsar sig fast. Fånga läsaren!

…Drömmen var långdragen, helhjärtad och våt!

Eller det där med våt var kanske en lögn, men det lät så där vederhäftigt och spännande, så det slank bara med. Kryddade historier med ord som beskriver snarar än konstaterar, det är just det som borde få Sjödinskan att bli en ekonomiskt oberoende filur med hennafärgat hår och drömmande blick.

Det handlar om att bli en livs levande o erkänd författare med mer än 120 unika besökare per vecka i sin blogg. För att nå dit krävs månne några justeringar och kanske även lite puts..

I dagens samhälle litar människan på den med erfarenhet och utbildning. Vissa anser att ett gott CV säger mer än tusen ord och det kan förvisso vara sant, speciellt om det inte finns någon gräns på hur många tecken som får användas..

Utbildad är fröken, och det tycker CSN om. CSN tycker i ärlighetens namn mycket om fröken, så skiljsmässa innan döden, det är högst osannorlikt. Hennes bättre hälft Böjen har godkänt situationen och ser inget problem med deras eget giftemål, avundssjuka är liksom inte hans grej.

Nog om det och till saken, i Sjödinskans betygslista finns det få poäng som handlar om författarskap. En professionell publicering har det blivit genom kioskvältaren ” Kommunala handlingsprogram enligt lagen skydd mot olyckor” Inte så mycket skönlitteratur i denna, men väl många bilder. Dessvärre var det textmässiga innehållet rätt så färglöst. Skribenten i fråga kom på lösningen om att stå upp under textproduktionen för att inte somna in spontant.

För att skapa rätt sorts kött på sina ben, med mört och intressant innehåll, skedde så en anmälan till ”intensiv-författarkurs”

Omdömen om läraren var fantastiska och fina, kanske inte så våta men det gjorde inget för ordet passar inte in här heller.  

Pengar betalades in och kursstart närmade sig.

Som en blixt från ovan, råkade Sjödinskan ut för något fasansfullt, svidande och temperaturhöjande. Det handlade om en förkyldning a la Satan!!

Hur det gick när satan fastnade i halsen, det får ni läsa om i nästa avsnitt…

…nu blev ni nyfikna va?...

En vårsaga om cykelsvaga

Sjödinskan har köpt en ny cykel, den är turkos och har en cykelkorg framtill som troligtvis rymmer en fullvuxen människostjärt. Stilen på ställning ger inte utrymme till vare sig spd-skor eller vadderade tights, här är det spett-looken som gäller.

Arga och hungriga män med mer än 21 växlar ser på flera mil att detta är ett offer. Ett oskyldigt malplacerat väsen som vinglar fram på cykelsavannen. Detta väsen med enorm korg framtill, tordes likna en karamell som tappat allt vad riktning heter. Det är inte ens någon idé att säga något surt eller titta argt, hon kommer ändock aldrig någonsin att reflektera över hånande ord eller plingande klockor. Ofredad och till freds far Sjödinskan över Västerbron. Solen skiner och fåglarna kvittrar säkert någonstans där bakom dånet från trafiken. Världen är på väg att ljusna.

 Asfaltspartiklarna har börjat minska, det märks när man petar näsan. I rabatter och på däckfirmorna blommar det, alla vill befrias från tyngd och slitage, våren är här, de går bra nu.

Sjödinskans magiska och natursköna tur närmar sig mot slutet och kvarstår gör endast ett enda litet ett röd-ljus. Färgen på stolpen hinner att skifta från grönt till gult, o sen även lite lätt till rött…Sjödinskan tänker att: här är det ju inte en endaste bil i sikte…jag rullar på…

men där och då, möter den mintgtöna cykeln sin mörkaste fiende…en gång trafikant…

Denne hinner så väl leverera arga blicken, som en rad väl utvalda ord…

Men för i helvete jävla idiotjävel, det är rött, fattar du inte det???

-O där tog den oskuldsfulla och soliga cykelsagan slut…

 

Så vad har vi lärt oss av detta?

Oavsett kvinna som man

Finns det flera sätt att ta sig fram

Vissa satsar på att vinna ett lopp

Få bemärkelsen o vara tio i topp

Sen finns det de som hellre tar bussen

Och de som bråkar om byggnationen av slussen

Ganska så ofta om än ibland

Så handlar det mest om att ta sig fram

Det vet vi alla, kan göras på flera vis

Man kan odla blommor eller kasta ris

Man kan vara farlig och utstråla hot

Eller övertalig och klassas som idiot

Oavsett hög liga eller livets lott

Så upplevs ett leende som rätt så gott

Herr Monoider

Förr i världen fanns det ett TV-program med en ung Martin Timell som ledare. Det handlade varken om matlagningstips eller kostråd men ändock gick serien under namnet Bullen. Inför varje berättelse innehållande en känslig problemställning följde citatet ” och som vanligt är det inte tjejen i filmen som har skrivit brevet”

År 2014 när internet har bredit ut sig och twitter används i större omfattning än hemliga lappar, då lyder mantrat istället ”Som vanligt är det inte redaktören till bloggen som är huvudrollen i berättelsen…, men så här stod det:

Tjena Sjödinskan, läget?

Personligen känns det minst sagt trögt på flera plan, alltså jag vill inte vara rolig men mitt internet hänger sig hela tiden och så tror jag att ja fått hemoroider.

Vi köpte ju en kabel för ett tag sen, men de visade sig att storleken  hade betydelse för andelen kräm som kan komma ut…Ja har fått använda jobbdatorn när ja behövt googla på nåt o det har väl funkat hyfsat. Har du haft hemoroider? Ja måste nog gå till en läkare, ringde sjukvårdsupplysningen men telefonisten läste bara innantill från vårdguiden och de hade jag ju gjort själv tio minuter tidigare så det hjälpte inte så mycket.

Alltså, ja googlade på hemoroider, inte bara det…du vet blodig avföring, klåda o allt möjligt …men så hängde sig datorn och jag var tvungen att gå till IT-avdelningen.

Försökte låtsas som att jag sökt på en riktigt viktig person ”Herr Monoider” för att inte rodna allt för mycket, men de funkade så där…fan ja behöver verkligen en grövre kabel…

 

Så vad har vi lärt oss av detta:

Det kan vara svårt att våga

Prata om analklåda

Mycket får nog IT-avdelningen skåda

Och inom allt kan inte vårdguiden råda

Hälsan måste komma först

Och Google är bra vid kunskapstörst

De som ryser när folket fredagsmyser

Fredagsmys är ett ord som många förknippar med avkoppling. Där sitter de små trollen till avkommor och kletar sås i soffan, tuggar högljutt samtidigt som de manövrerar fjärkontrollen med sina feta fingrar. Den LCHF frälste känner sig nyttig över att skippa brödet för att istället hälla i sig den hyvlade osten direkt ifrån påsen och 5/2 dietisten tänker att det blir en annan dag i morgon. Vem vet vad hettan i Guacamolen kan leda till? Kanske får någon för sig att i bara långkalsongen, glida ned på vardagsrumsgolvet och fria till sin blivande fru vars tandrad i denna stund dubblerats av majskorn och annat smått och gott.

Fredagsmys, svenska folkets höjdpunkt..

Inte alla vet det här men sanningen är att det existerar en skara människor som anser att begreppet fredagsmys är lika negativt och kusligt som att drabbas av kvarskatt.

De känner sig bestulna, att något tagit friheten ifrån dem och ersatt den efterlängtade semesterresan med isolering och transfett. De vill ha något mer, något annat, något som inte den stora massan ägnar sig åt. De vill vara sina egna, sticka ut och finna det där härliga, speciella och oväntade som de flesta inte lagt märke till..

..En intressant reflektion är att majoriteten av just denna klick verkar följa kakelkillens råd då det är dags för renovering.

Det fanns en idé om ett badrum turkost, färglatt frodigt och inbjudande.

-Ska du bo där i mer än tio år?

- Om inte skulle ja absolut välja svart, grått eller vitt…det är den färg som alla vill ha, ja den sticker liksom inte ut och skaver på något sätt, de är färgerna som går hem…

Att gå emot kakelkillens råd i denna stund, tordes vara förenat med självmord. Tänk om majoriteten av köpare skulle ha något emot ett rum som inte är som alla andras?

Det där med att bajsa i ett rum som lyser upp, de låter helt plötsligt som en skit-dålig idé!

Detta resonemang tordes vara förklaringen till alla de vit, grå- och även svarta bostadsannonser som florerar på marknaden…Empiriskt bevisat är det ännu inte då Sjödinskan helst avböjer tanken att utföra avträde i samband med lägenhetsvisning, men om det finns ett intresse bland majoriteten i läsekretsen, ja då kan hon så klart ställa upp..

 

Så vad har vi lärt oss av detta

Fredagsmys kan tyckas som spektakel

Mest vanligt är färglöst kakel

Det finns olika sätt att sticka ut

Men kontentan är den samma till slut

Var person är sin egen lyckas smed

Vissa föredrar lövbiff, andra makaron med sked

Oavsett bör människan blankt negligera

De som över andra vill domdera

Låt önskan och drömmen flöda fritt

Valet om tacos och kakel, det är ditt!!

 

 

 

 

 

 

 

Stockholmsvitt vs prylfritt

 

Det finns mycket val att göra här i livet, det är både sant och olika svårt.

Vissa människor tycks födas  med den där inställningen som gör att allt är bestämt i förväg. Exempel på sådana, är de där ungarna som från ett års ålder älskar att sticka, uttalar dadlar som da-adlar och går på bröllop i folkdräkt. 

Sjödinskan själv hon fick inte den där förprogrammerade mjukvaran, inte den hårda heller för den delen. I sjödinskans liv är det en ständig kamp mellan än de ena, än de andra.

vid 18års ålder gav hon vika för morgonens eviga dilemma "kaffe eller te" idag intas båda och gärna samtidigt, två parallella koppar som går att varvas.

När det blir svårt att väljs på fysisk aktivitet, finns hennes göteborgska vän alltid ett telefonsamtal bort och i mer än 89% av fallen! får denna lite äldre och mer erfarna person bestämma om det blir spinning springning eller vin. Oftast blir det nog vin vid rådfrågningen, ifall rådgivaren är i samma stad vill säga.

Att dagtid arbeta utifrån ett riskmedvetet perspektiv, som det ändock innebär när man har hela världen som arbetsplats, det sätter sina spår. Det går alltid att vidta reducerande åtgärder för att inte drabbas av kaos eller vakuum av våndor.

Därför har sjödinskan utvecklat ett koncept som heter "hej jag beställer alltid samma maträtt när jag går på lunch"

I Karlstad finnes ett litet mysigt ställe dit författaren gärna går. Sedan år 2010 har hon ätit samma sallad med samma ingredienser och samma smak på dressing.
Det där sista, det är så klart inte sant...det vet dom som uttalar dadlar som da-adlar och älskar att sticka...för man kan inte beställa samma sallad, nej man kan beställa likadan, för annars gör man fel. Eller inte bara fel…

Man gör språkfel och det visar ju både brist på både omdöme, klädstil och lämplig litteratur i bokhyllan.

Bokhyllan ja, det är ju också något som inte gått så bra. I detta fall beror det inte på Sjödin utan på hennes bättre hälft som kallas för Böjen.

 Böjen vill att allt ska vara bra och det är en fin egenskap. Men ibland blir det problem då denne ser ett alternativ men tror att något bra kan bli ännu bättre.

Allt som är bra är vitt men innan man har köpt något som är vitt och bra, måste man bestämma sig och under tiden som man väntar på att hitta det där vita och braiga, ja då går hans trolovade och köper mer färgglada saker än hon egentligen har behov av, eftersom hon inte kan bestämma sig om hon fått nog av t-shirts.

 Tillsammans har det ack så kära paret bildat ett system där bristen på det ena genererar överskott av högar på golvet på grund av det andra...

Så vad har vi lärt oss av detta:

Det är inget fel på folkdräkt
Att veta sin ståndpunkt är fräckt
Allt som är färg är inte bra
Möblemang måste man ha
Det är trångt på 50 kvadrat
Att köpa bokhylla kräver mer än prat
Tillsammans i sitt kaos är det mer än helt okej
Ty Böjen är hennes kille o Sjödinskan är hans tjej 
Så hur det blir med vitt
Färgbomber eller prylfritt

Det återstå att se
men oavsett, så blr det bra de me!

en kork whiskey kan vara lite riskey

Introduktion för ovana läsare:

Midvinternattens köld var inte så hård

ändock behövde Sjödinskan, Sundström och Böjen solens vård

så därför bokade de en resa till Sri Lanka

där vägarna är krokigare än en klockranka (blomväxt)

Historia:

-Jag rekommenderar verkligen att anlita en chaufför, detta var budskapet som förmedlades till rese- trion oavsett vem de frågade som tidigare hade kuskat runt på Sri lanka. Även om det tog emot för samtliga utom för den mest pålästa av resenärerna men med sämst syn, så följdes rådet. Chaufför bokades via en äldre herre som dyrt och heligt lovade på det så kallade nätet, att alla skulle bli lyckliga men ingen skulle bli lurad....väl stående på sydkusten där nyåret brunnit av 10 minuter efter att Sjödinskan somnat, var förväntningarna höga på den bil som förväntades göra entré morgonen därpå. Denna service skulle sedan finnas till hands under 72 timmar..

Ca 10-15 minuter senare än utsatt tid rullar en stor bil in på gården med något som såg ut att vara en liten liten gosse. Första frågan som ställdes till deras nyblivne medföljande, var en ödmjuk undran över dennes ålder.
-What do you think sir, fnissade den späde herren,
-22, levererade Sjödinskans trolovade som kvalificerad gissning, därefter följdes ett hysteriskt fnissanfall från frågeställarens hörna.


-hihi correct, sir . Ok...(han kör säkert jättetryggt...)
Ständigt ringde det i poppsnörets telefon men lite avväpnande tyckte Sjödinskan ändock det finna, då signalen var tonerna från Back Street Boys dunderhit," you are My fire"


Vidare visade gossen prov på storheter ingen kunnat ana.
Innan det var dags att besöka elefantparken, berättade han sin plan.
.-Jag kör in bilen på en annan väg in till parken och ni låtsas att ni ska äta lunch där, ok? Planen upprepades så att ingen hade en endaste chans att missförstå. Pepprade att komma undan 50 kr billigare, visade det sig att den hemliga vägen var igenbommad och låst. Lille snöret blev märkbart sur vilket gav honom 5 pluspoäng hos Böjen (Sjödinskans bättre hälft) som till vardags uteslutande arbetar för att få till en "bra deal"
Chauffören gav inte upp här, han visste att han skulle få in oss billigare och när han tittade i backspegeln och möttes av två nyfikna ögon samt två
av porslin, då satt strategin där som ett smäck.


-Jag följer er till grinden och förklarar att han där är blind(pekande på den vänstre i bak som inte genast höjde på ögonbrynen)
Att säga emot en tuff 22 åring med Back Street Boys som ringsignal, det gör man bara inte..


Elefantskådningen blev hela 20 riksdaler billigare vilket upplevdes som en seger och Böjen var mäkta imponerad.
Ett tag diskuterades det på svenska över möjligheterna att ta med nyförvärvet till Sverige. Detta var så klart med kärlek och hade inga koloniala eller nedvärderande inslag att göra. killen var allas idol, kvar att frälsa var måhända herr Sundström (han som fått se elefanterna gratis)

När dag ett började lida mot sitt slut och resesällskapet nått rätt hotell, firades det hela med en öl. Chauffören fick sig en halv samt en kork whiskey för att motverka malaria. Efter detta hände något som ingen hade förutsett. Den tuffa lilla krabaten berättade att han aldrig hade till vana att dricka så här mycket, (15 cl öl och 1 cl whiskey) Sjödinskan kände ett uns av dåligt samvete då hon insisterat på en kork och David erkände att han inte hade bråttom att fara morgonen efter (så att chauffören kunde nyktra till) morgonen efter.

Morgonen efter... ja, det kom sig till att bli en annan historia...det hände sig som så att den äldste svensken passade på att fylla år. Det var då det brann till även för herr Sundström som tidigare varit avvaktande med hurra-rop men ändock positiv till lillkillens snilletåg.


Vad som menas med brann av härstammar från de 36 ljus som den tuffe och inte så adipöse föraren lyckats fixa fram. Någonstans i Sigeria hade en konditor stigit upp tidigare än vanligt denna dag för att baka en kaka av socker samt dekorera denna med siffran 36 i något som liknade kaviar. Efter detta pryddes tårtan med lika många ljus, inhandlade och påtända av resesällskapets egna eskortservice. Herr Sundström blåste ut alla ljus och även om glöden falnade på bakverket så brann lyckan inombords hos alla tre, en egen chaufför, de var grejjer de! !


Så vad har vi lärt oss av detta

Man kan bli full av att badda sprit i såren
Det är inte rätt att döma hunden efter håren
Det sägs att liten Tuva stjälper lass
Men en lilltuva kan även leverera glass
Ringa Ålder betyder inte att bil ej kan köras
Som Svensk i trafiken är det lätt att förgöras
Skribenten och hennes män har fått en ny vän
Till Sri lanka åker de gärna igen!