Hon har hittat "the one"

Prioriteringar här i livet, de kan bygga på osammanhängande och icke logiska grunder.

Hon hade hittat det med stort D, det som doftade gudomligt och till ett pris av sällan skådat slag. Även om hon innerst inne bestämt sig för att detta var något att satsa på, bad hon ändock om råd.

-Neej svarade vännen, det är lite för ljuvligt för dig, för sött liksom och något som man lätt kan tröttna på… Jaha tänkte Humlan, tog med sig sin andre vän och rådfrågade det samma…

-Det luktar nästan plagiat, svarade vännen och tänk på att vi är i Afrika…Afrika ja landet där värmen kan ställa till det i huvudet och landet där parfymen kostar 550 kr..

Vilsen av alla intryck, gav hon så hela härligheten sin kalla hand och förnekelsen var ett faktum…Har man alltid varit vännen av pure poison, lär man förbli det…rent gift de är vad sjödinskan kört på i flera flera år.

Gårdagens inrikesflygning skvallrade dock om att ett misstag begåtts och att situationen har utvecklats till en annan..

Där och då svävade hon liksom på moln tack vare sin nya insikt..

Stående åter sniffande på Dolce Gabbanas senaste produkt av namnet The One…erkände hon innerst inne att ställningstagandet till negativitet av parternerbyte inte kom från henne själv, utan grundade sig i produktens utseende samt andra människors tyckande.

I efterhand är det bara att konstatera. The one är parfymen som humlan vill ha och pga dissning av sin annars så trogna magkänsla kommer inköpet bli 347 kr dyrare i Sverige än vad det kunde ha blivit i landet längre bort…

Sagt och gjort, i morgon slår hon till och luktar därmed precis så som hon faktiskt vill!

Dagens lärdom, tiden läker alla sår och det är okej att svika Dior

Skippa skalet

Påskafton är en afton som idag innehåller mer än vad Jesus hade planerat. Förutom att dagens moderna människa, skiljer sig, gifter om sig, är barnlös, har knodd ändå, inriktar sig på hundavel, tar med katten på semester och undviker kött, så finnes där också behovet av att träffa sina, om inte kära men ändock nära då det nalkas lidande högtid.

För att få till det hela krävs logistiska planer som involverar fler än ett påskbord per röd dag. Efter att ha bilat runt, gratulerat, gratinerat, gravat, garvat, kokat och snapsat var det så dags att få till någon sorts avslutning på den heliga helgen. För att fira det mänskliga förfallet och alla synder som utförts under året styrdes en sammankomst upp( förfest) tillsammans med några av de äldsta vännerna som man en gång i tiden hade råkat till att träffa först..

Vid lämplig tid dök de upp en efter en, i en lägenhet inte alls långt bort från det berömda köket Kenneths hamburgeri. Efter en stunds blottgörande över hur vardagen såg ut för var och en i diverse delar av Sverige, var det så dags att dela på kakan. Istället för att bryta bröd och dricka vin som dom gjorde i den stora boken vi idag kallar bibel, dracks det vin och delades ut kakor i form av moraliska tips från alla dessa livscoacher. En av vännerna hade inte riktigt funnit vägvalet till rätt yrkeskategori varpå Sjödinskan förklarade lugnande att mognadsprocessen inför beslutet inte går att hastas fram.

Hon fortsatte sin kloka insikt genom att måla upp metaforer och dra paralleller med en surdegs framväxt. Här förklarades hur god och nyttig denna process kommer att vara då det nalkas hembakat, varpå den lite vilsne vännen tackade för det klocka inspelet från tanten i basker.

 En annan av väninnorna stod för berättelsen om miraklet. På gamla dagar, kan äldre vakna till liv vid rätt typ av skötsel. Denna solskenshistoria innehöll inte enbart hopp om livet, utan också oro för arv och avsmak för utskrift av en särskild sorts medicin. 

Efter denna kavalkad av djupa samtalsämnen var det så dags att utföra pilgrimsvandringen förbi Kenneths där raggare ända bort från Jönköping stod och hängde. Efter en uppvisning av bas låda i bagage samt noggrann granskning av fordonsmodellen 740, ändrade de vänliga raggarna musiken på sin lista och spelade Sven Ingvars för den mycket hängivna publiken på parkeringen.

Nu till dagens fråga som ni kära läsare suttit och undrat över då ni granskat den samhällsviktiga texten framför er: vad har påskafton, surdeg, familjeband och husdjur gemensamt med rubriken skippa skalet? Vad är den klockrena poängen och fjäderfantastiska poängen?

Svaret på frågan tordes vara klart som korvspad…om vi inte beter oss om ägg, tänker mindre på att putsa den hårda ytan av fasaden och istället riktar in oss på att vara rädda om det liv och den drivkraft som finnes inombords…ja då kläcker vi fler framgångssagor och kan njuta ännu mer av det gottaste som livet har att erbjuda!

Mera löskokt till folket!!!

hummeldöd men ingen sorg i Vänersborg

Det går en epidemi i Sverige, det skriver den kloka vetenskapsredaktören Karin Bojs i DN, så då finns det inget att tvivla på. Huruvida epedemien är ute och traskar mitt på ljusa dagen, känns en aning tveksamt, men också oroväckande så klart. –Man vet aldrig vem man möter, som min mormor så klokt brukar säga och det vore ju trist att träffa epidemin..

Risken att göra det ökar dessutom då denna form av sjukdom är ute efter att tysta det som surrar…nämligen humlorna!

Ett upplysande tecken för de som undrar om epedemien varit och hälsat på, är att lyssna efter om det är tyst. Detta tips hänvisar DN- Karin till är logiskt korrekt men innehåller också en touch av filosofiska inslag.

Lyssna efter tystnaden (något som inte låter) och om du finner den, bli då rädd..

Humlan Sjödin har varit tyst ett tag och hon har intagit föda som inte tillhört de vanliga stammishaken. Men kära läsare, ni behöver inte vara oroliga för kemikaliska gifter, och gifta sig det tänker hon inte heller göra på ett tag.

 Fara för förgiftning uppstod dock nyligen tillsammans i en grupp där det istället för surrades, faktiskt surades en del.

Det var vår , varmt och det var i Vänersborg. Efter ett möte med personal som kan det där med olja väldigt bra, var det dags att gå ner på byn i staden som av någon anledning kallas för Lilla Paris.

Om sanningen ska fram syntes där inte en endaste basker eller ens någon form av konst i klump. Det närmaste Eiffeltorn man kunde komma, representerades av brandkårens slangtorn och det innehöll varken hiss eller vykortsförsäljning.

I alla fall. Det som däremot fanns i närheten var en pool och den vore roligt att skåda.  Utan att ha inspekterat poolen gick de två nyfunna arbetskamraterna (humlan+1) in i en affär och investerade i varsin simdress. Innan matintaget skulle genomföras tillsammans med samtliga konferensdeltagare fanns en vilja av att simma ett slag och detta tordes vara helt möjligt att genomföra i den omnämnda poolen. Medan de andra deltagarna som kunde mycket olja, spelade sällskapsspel och fikade, besökte de två andra hotellet och våning ett, där poolområde med tillhörande bastu var beläget. Besvikelsen slog till en aning då Sjödinskan resolut stegade upp längden med hjälp av sina bastanta ben vid bassängkanten och konstaterade att denna var max 8,5 meter lång. Lite oroväckande var även de högar av grus och..vi kan kalla det ”sjögräs”, som stadigt hade förankrats i vardera hörn på botten. Turligt nog var den andre kamraten mycket beroende av sina glasögon för att se något och dessa var inte medtagna. Därför hade denne person inga problem med att hoppa i och ingen vetskap om vilka alger som där frodades.

Så småningom sprattlade två individer runt runt i den lilla lilla poolen som var ännu mindre än Lilla Paris.  De kämpande blötdjuren fick till en sorts formation som krävde jämn takt och tanke på höger regel. .

…Efter en snabbsittning i värmeskåpet som påstods vara bastu, anslöt de båda atleterna till den övriga gruppen som fortfarande fikade och spelade sällskapsspel, med lite högre ljudnivå än tidigare. Klockan hade sprungit iväg och lilla Paris höll på att stänga..

Efter att passerat en restaurang där alla fönster var borttagna, fann så reseledaren o den mest hemmastadda i sällskapet ett ställe att slå sig ned på.

 Då Humlan frågade efter meny, skrattade de övriga en aning och förklarade att ”det kan du glömma en tisdag halv 9” Jaha ehe men en räksallad blir bra?

–Grek frågade servitrisen,

- Ja svarade Humlan.

Värmländska kan vara svårt att tyda, precis som Swahili och även engelska som vi tidigare lärt oss...

Neej Rääk vill hon ha, fyllde en annan deltagare i.

Jaha..eh vi har inte så många färska du vet, svarade servitrisen..men jag gör något det blir bra…

Alternativ två på mat presenterades som ”fläsk lindat med mos och bacon”, och det var det fler som nappade på.

Efter en stunds väntan var det dags att få tallrikarna framför näsan och nu var det rätt så tyst runt borden..Tankar inombords hos skribenten fladdrade runt, tänk om epidemien och hummeldödaren verkar här, och att sista raden i sagan skrivs här.. i Vänersborg. Till detta centrum hittar knappt GPS:en och hur ska hälsoinspektörerna ens ha en chans att konfrontera detta?

Förgiftning, och sedan tystnad…blir inte livet roligare än så här. Kommer det på gravstenen stå skrivet på latin- att här förgiftades och tystnade fröken Sjödin?

Slutet på historien blev lika spännande som det i Dallas fast tvärt om. Salladen smakade bra och det hela var ingen dröm. Fläsk lindat med mos och bacon såg finare ut än namnet på rätten, men vi skippade alla ändå att beställa in efterrätten.