Nej ja har inte så mycket aktier i portföljen, men sitter rätt nöjd i secondhand fåtöljen…

Idag är det precis ett år sedan min äldsta vän genom tiderna somnade för gott. Det där var kanske inte helt politiskt korrekt beskrivit, jag menar jag har ju en del vänner som är över 50 år och Lisa blev bara 24..så äldst genom tiderna har inget med ålder att göra. Det grundar sig snarare i att hon funnits med i mitt fotoalbum från tiden då jag hade en grå kanin som hette Silkestass och svårt att uttala bokstaven S, fram till det övermogna ögonblicket då jag åter började använda cykelhjälm. Vi drog inte alltid jämt så klart men på något vis så hittade vi alltid tillbaka till varandra och till att dela på en burk hummus med tillhörande morötter som bestick..

Sådana här stunder när händelser blir till årsdagar så vandrar tankarna lätt iväg en smula. Under senare tid har jag tänkt en hel del på det där med relationer och vänskapsband. Idag försökte jag förklara för min mamma när vi traskade från graven att Lisa som person har ungefär samma betydelse som Gruvön har för samhället Grums.

     Gruvön är en industri som föder och göder Grums och dess invånare genom sysselsättning till många individer. Industrin är stabil och ger trygghet samt ekonomisk utdelning till det arbetande folket.

Man skulle kunna säga jag investerade mitt vänskapskapital i en aktiepott inom en sektor som var välkänd stabilt och trygg. Några ekonomiska incitament och fallskärmsutdelningar gav inte vår vänskap, men man fick alltid väldans gott kaffe och smakrikt bubbel då det vaknades festJ.  Dessutom tror jag inte Gruvön heller ger några fallskärmar till sina anställda och jag tvivlar på att deras pulverautomater frambringar en karaktäristisk javaessens.

    Precis som Gruvöns fabrik är, så var Lisa spindeln i nätet för möten med många andra individer. Utan denna nyckelfunktion skulle bekantskapskretsar aldrig ha stiftas. Liksom en storindustri, fanns det plats för diverse förmågor. Här rymdes en mexikan som var väldans road över att prata om rotsaker och deras ”oundergroundsamhälle” samt om vilka konspirationsteorier grödorna födde under jord för att så småningom kunna överta hela världen. Här fanns Björn från Dalarna som hittats på ett berg i Iran. Denna man kände i sin tur en hel bunt med trevliga filurer som alla hade spännande och exotiska namn. Böjen, Snöret och Ostkaka var några inklusive Rickard som stavade sitt namn med W.

  Sedan fanns det en riktig stjärna med i gänget som jobbade med att spela mördare, en riktig supernova som gillade livet bäst på bräda. Allt var så naturligt och livet gick lite som på rullande band.  Rullband, det var för övrigt det jag årligen gick på för att testa min fysiska förmåga medan Andy gjorde japanska blandband.

Vid det här laget av berättelsen när vi gick där på kyrkogården, såg min stackars mamma lite ut som hon sålt smöret utan att ha en ko.

   Mor inflikade lite fint och alls inte provocerande att hon inte riktigt hängde med i resonemanget om varför min och Lisas relation var som att investera aktier i Gruvöns industri…

Handen på hjärtat så hade jag också lite svårt att själv komma på något svar..Det jag ville komma fram till var att om man har en sån där klippa till vän som står där och som alltid stått där,  (som fabriken i Grums) då blir det så otroligt tomt när maskineriet slutar fungera. Allt industrin själv erbjöd och skapade slutar att existera, liksom den mötesplats och det tillhörande nätverk som förväntades så självklart.

Så om man har en massa aktier i ett gammalt välbeprövat företag då känns det fint i magen. Men om det sen brakar ihop och flyttar någon annanstans, ja vad blir det av Grums då?

Ja det som blir är något annat och det är vad man gör det till.. Idag har jag gjort en kycklinggryta som blev bra. Snart ska jag till Stockholm för kvalitetsträff och det tror jag blir väldans bra. Björn har gift sig och det blev inte bara bra de blir barn också!

Lisa är inte en epok som gått i graven

Hon är en vän som hjälpt andra på traven

Det är vårt ansvar och vår skyldighet

Att fortsätta och ta vara på det

På minnen det skapat och möten det givet

På glädje och lycka och att fortsätta livet

Påsättning, limmande, övning och mandomsprov i tvättstugan…

Jo det är sant, ja har gjort det…Det kändes inte som jag förväntat mig och det var sannerligen mer hår än jag  någonsin kunnat drömma om. Det var så härligt att känna sig på banan igen, vara del i något och behövd. Senast jag höll på med sådana aktiviteter var i gymnasiet så ni kan ana avsaknaden. De har varit lika torrt som i Sahara, men efteråt var ja mer våt och svett än vattennivån  i Australien.  Jag var så himla nervös men det vet ja ju hör till.

Nu i min iver att berätta om helgens bravader inser jag att det låter som en beskrivning av livets första samlag (eller mer förväldrarvänligt beskrivet underlivets första handslag)…Men så ekivåk skulle jag väl aldrig bli på en offentlig internetsida, nej o ja fiser inte heller. Läte från sätesregionen härstammar från en rap som gått åt fel håll och den växeln kan jag inte alltid manövrera…I alla fall..appropå spak.I helgen var det första gången jag hade ansvar över peruk och smink bakom scenen på Cabary. Jag har tidigare varit ärlig med min förmåga och färdighet att använda dessa maskerande ting så som Cayal. Det är så att den pennan använder fröken Sjödin som mest en gånger per år, då det vankas maskerad och aldrig annars.

  Modiga Tord skall här ha en eloge som lät mig fritt kladda. Fast och andra sidan är det väl inte mer än rätt eftersom han ju har just en loge..? Min armhålesvett påminde mig och alla övriga att nervositet fanns inför denna uppgift, kanske var det därför han blundade så frenetiskt?

      Svart blev det, om än lite mer runt det vänstra ögat än någon annan stans, men det det blev i alla fall något så jag hängde inte läpp, där satte jag läppstift i stället!

Sen var det de där med att sätta på huvuden under tidspress som också ingick i uppgiften. På förmiddagen innan föreställningen kom jag mig för att öva inför detta moment. Att ensam i sin lägenhet utan peruk eller någon att sätta på, tordes inte optimalt för att öva inför detta moment. Därför kom jag på idén att göra något annat under tidspress som skulle kunna likna kommande utmaning.

  Det hela utmynnade i följande aktivitet som jag uppenbarligen tyckte kunna likställas med perukpåsättning.

 Initialt stod jag barfota i min lägenhet. På eget initiativ startade jag stoppuret på telefonen och utmaningen var igång. Jag samlade all tvätt jag kunde hitta i en korg, kastade på mig skorna och sprang ut. Sedan fortsatte jag rundan runt huset med siktet fokuserat på tvättstugan. För att komma in till den krävs dörröppning med nyckel. Jag arbetade på i det fortaste jag kunde med nyckelinstoppning och förflyttning ned för den branta trappa. Sedan kastade jag mig in i stugan, varpå jag kastade ut tvätten som låg i maskinen. I denna fas började jag rulla ut strumpor, tights o lakan och hängde upp dem i rasande fart. När hela maskinen var hängd, sprang jag upp igen. Låste dörren till tvättstugan och genade över Alf Görans tomt (grannens) för att tjäna några sekunder. Jag tog trappsatsen i bara två steg och så var jag inne. När dörren var stäng bakom mig, stoppade jag tidtagaruret varpå jag ropar jässs!!!! Att jag inte hade någon som helst tid att jämföra med eller ens något mål att sikta på spelade liksom ingen roll. Att jag dessutom glömde starta den andra maskinen med tvätten jag sprang ned med, sket jag fullständigt i. Lyckan var total eftersom strumphängandet gått så smidigt! Jag kände mig redo att möta allt…världen… ensemblen… perukerna…jojo de här skulle gå bra.

I efterhand är det bara att håva in…Allt gick som det skulle och jag fick åter smaken att sätta på bakom scenen!!! Ah livet lever

Dagens citat

Om du i sinnet känner dig svag

Ta då nya tag

Välj bort svedan i din buk

Sätt på en peruk

Spring ett varv runt huset

O se vart du finner ljuset

Ensamhet föder ödmjukhet

Övning den ger färdighet

Lev ditt liv i värdighet

Välj glädje, välj ej förtret

Nej, lagom är inte min grej…

Nytt år o nya tider. Jo visst kan man ta beslut om livsförändringar även under någon av de övriga 364 dagarna, men det är ack så mycket lättare att ta till denna stund för att skapa någon sorts milstolpe. Kanske är det för att hela det kollektiva samhället upplever ett och samma startskott samtidigt och tillsammans. Med hjälp av dunderbomber från Rusta som inte smäller särskilt bra men har en förpacksningsstorlek av betydelse, med hjälp av kinapuffar, skumpa skaldjur glädje och gratis chips som Karlstad kommun bjuder på,  då bestämmer vi oss för nya vidunderliga förändringar. Dagen efter insuper vi känslosvall till Iwenho och tänker igenom framtiden med en molande bakfylla och släng av illamående som bäst botas av pizza. Jo så är processens början som ska leda till det bästa året någonsin..2011 here i come!

För att skapa resultat behövs ett mål, en strategi och en handling.

Min kära far använde även i år sig av det tidigare beprövade mottot bättre hälsa. Hans strategi utgick från att med hjälp av naturen och i sällskap av sin dotter, utöva alla saker som går att hitta på i snön. Målet efter första insatsen bestod av en Maxburgare med cola, det var moroten som drev på stakandet i spåret. Hållbarhet och resultat över tid är i dagsläget ej inräknat i kalkylen och jag ser här tydliga släktdrag till mina egna planer…

Under en period har stillasittande ensamhet i lägenhet varit den aktivitet som slukat mesta delen av den vakna tiden. Föregående år och alla förändringar de innebar kändes lite som stormen Gudrun och när vinden sedan mojnat hade bröllop blivit avblåst och framtidens strategi var då som bortblåst.

Istället för hjälpinsatser i form av elverk från Tyskland och röjningspersonal från Polen, som är bra att ha när vinden gör skada, är jag lyckligt lottad som har operativa guldsjälar omkring mig på stand by.

De går inte att jämföras med tv:n s energistjälande knapp med samma namn, utan kan istället relateras till en väldrillade scouter som vill finnas till hands…Alltid redo, (på stand by)

Genom hjälp från dessa själar valde jag strategin att utnyttja det som hela arsenalen kunde erbjuda. Så frågan vet du någon aktivitet för mig? resulterade i att ja nu är stand in scentekniker på Scalateatern, frivilligt deltagande i en grupp som åker skidor och har möjligheten att medverka i 2 olika grupper som intervalltränar. Som grädden på moset tog den politiska drivkraften övertaget och ledde mina steg till en lokal som erbjöd information, kaffe, trevligt folk och två disktrasor att ta med hem. Så nu är stillasittande ensamhet ett minne blott. Nu finns förutsättningar att bli politiker, sprinter stjärna, skidproffs och kanske också huvudroll i en pjäs (bakom kulisserna) Däremot och likt pappas plan om sunda motton, har dessa aktiviteter inte skrivits in i någon sorts tidsperspektiv. Men om jag är med i intervallgruppen och springer emellan alla åtaganden, då behöver ja inte vara med på deras träffar fast jag är med ändå?

Ja de här blir braJ

Gott nytt år, framtiden är vår!

Njut av livets safter

genom att bejaka dina livskrafter!