Jo det är sant, ja har gjort det…Det kändes inte som jag förväntat mig och det var sannerligen mer hår än jag någonsin kunnat drömma om. Det var så härligt att känna sig på banan igen, vara del i något och behövd. Senast jag höll på med sådana aktiviteter var i gymnasiet så ni kan ana avsaknaden. De har varit lika torrt som i Sahara, men efteråt var ja mer våt och svett än vattennivån i Australien. Jag var så himla nervös men det vet ja ju hör till.
Nu i min iver att berätta om helgens bravader inser jag att det låter som en beskrivning av livets första samlag (eller mer förväldrarvänligt beskrivet underlivets första handslag)…Men så ekivåk skulle jag väl aldrig bli på en offentlig internetsida, nej o ja fiser inte heller. Läte från sätesregionen härstammar från en rap som gått åt fel håll och den växeln kan jag inte alltid manövrera…I alla fall..appropå spak.I helgen var det första gången jag hade ansvar över peruk och smink bakom scenen på Cabary. Jag har tidigare varit ärlig med min förmåga och färdighet att använda dessa maskerande ting så som Cayal. Det är så att den pennan använder fröken Sjödin som mest en gånger per år, då det vankas maskerad och aldrig annars.
Modiga Tord skall här ha en eloge som lät mig fritt kladda. Fast och andra sidan är det väl inte mer än rätt eftersom han ju har just en loge..? Min armhålesvett påminde mig och alla övriga att nervositet fanns inför denna uppgift, kanske var det därför han blundade så frenetiskt?
Svart blev det, om än lite mer runt det vänstra ögat än någon annan stans, men det det blev i alla fall något så jag hängde inte läpp, där satte jag läppstift i stället!
Sen var det de där med att sätta på huvuden under tidspress som också ingick i uppgiften. På förmiddagen innan föreställningen kom jag mig för att öva inför detta moment. Att ensam i sin lägenhet utan peruk eller någon att sätta på, tordes inte optimalt för att öva inför detta moment. Därför kom jag på idén att göra något annat under tidspress som skulle kunna likna kommande utmaning.
Det hela utmynnade i följande aktivitet som jag uppenbarligen tyckte kunna likställas med perukpåsättning.
Initialt stod jag barfota i min lägenhet. På eget initiativ startade jag stoppuret på telefonen och utmaningen var igång. Jag samlade all tvätt jag kunde hitta i en korg, kastade på mig skorna och sprang ut. Sedan fortsatte jag rundan runt huset med siktet fokuserat på tvättstugan. För att komma in till den krävs dörröppning med nyckel. Jag arbetade på i det fortaste jag kunde med nyckelinstoppning och förflyttning ned för den branta trappa. Sedan kastade jag mig in i stugan, varpå jag kastade ut tvätten som låg i maskinen. I denna fas började jag rulla ut strumpor, tights o lakan och hängde upp dem i rasande fart. När hela maskinen var hängd, sprang jag upp igen. Låste dörren till tvättstugan och genade över Alf Görans tomt (grannens) för att tjäna några sekunder. Jag tog trappsatsen i bara två steg och så var jag inne. När dörren var stäng bakom mig, stoppade jag tidtagaruret varpå jag ropar jässs!!!! Att jag inte hade någon som helst tid att jämföra med eller ens något mål att sikta på spelade liksom ingen roll. Att jag dessutom glömde starta den andra maskinen med tvätten jag sprang ned med, sket jag fullständigt i. Lyckan var total eftersom strumphängandet gått så smidigt! Jag kände mig redo att möta allt…världen… ensemblen… perukerna…jojo de här skulle gå bra.
I efterhand är det bara att håva in…Allt gick som det skulle och jag fick åter smaken att sätta på bakom scenen!!! Ah livet lever
Dagens citat
Om du i sinnet känner dig svag
Ta då nya tag
Välj bort svedan i din buk
Sätt på en peruk
Spring ett varv runt huset
O se vart du finner ljuset
Ensamhet föder ödmjukhet
Övning den ger färdighet
Lev ditt liv i värdighet
Välj glädje, välj ej förtret
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar