Afghansk gäst, svenska bönor och Dalahäst

Nej, det är ingen hemlighet att världen ser annorlunda ut beroende på vart någonstans man befinner sig. Inte är det heller en hemlighet att människor ser olika ut eller uppskattar olika saker,kort och gott det ligger i sakens natur att olika faller det mesta här på jorden.

Förvånansvärt mycket ter sig dock helt lika oavsett hur långt bort man färdas i flygmaskinen. 
Häromdagen besökte Sjödinskan och hennes bästaste medarbetare ett gäng andra kollegor som bidrar att skapa ordning i utlandet. Det var på många sätt olikt en ”vanlig”fredag i Stockholm, då det satt getter i baggagen på bilen framför, alternativt stod ett automatvapen på biltaket bakom. Arabisk text var det mesta som prydde omgivningen men där fanns även en del andra inslag av färgstarka symboler.  Det blev under visiten uppenbart att Afghanistan är ett land där man ofta transporterar fler än sex passagerare i kupén samt att här bor mer än en patriot från Dalarna…

Det där med ursprung är himlans intressant och vi människor tenderar ha en övertro på vikten av att veta hela vägen vart allt kommer från. Tänk så tryggt det känns att välja bort en fläskfilé i frysdisken som härstammar från Danmark och istället välja ägg från höns som har fått leva inomhus.  Ursprung är viktigt, det kan bekräfta kvalitet, innehåll och status men också trygghet och en känsla av igenkännande.

Sjödinskan har genom sin modersmjölk fått med sig viktiga saker att relatera till och känna sig hemma med. Exempel på detta är melodikrysset, svensktoppen, insikten om att vita bilar är sämre än röda om man kör av vägen på vintern och blir stående i ett dike, mormors allergimedicin passar till hela familjen och att man ska ta med skeden och matsäcken dit man kommer.

Att ta med mat från vart man hör hemma till platser där man bor, det är fina grejer…även den hårdaste vegetarian går att få mjuk genom att erbjuda bönmix i tetrapack från Granngården.

Att i en ny omgivning få syn på en gammal trähäst, fick författarens känslor att kanaliseras vidare tillen harmonisk feeling som höll sig fast i knätofsar, raggarbilar och Kalle Moreus.

 Så vad har vi lärt oss av detta?

Det är inte fel att vara stolt över sitt ursprung

Detta gäller så väl amerikan som bonde från Ljung

Det är en styrka att sin trygghet föra med

Oavsett vart i världen man slår sig ned

Det är ett privilegie att få uppleva en annan kultur

Ägg som härstammar från fria fåglar smakar bättre än från dem i bur

Det gäller att i sitt sinne vara ödmjuk

Och tvätta händerna för att inte bli magsjuk

Att flytta till Sverige och inte äta middag klockan sex

Att föredra dadlar istället för kex

Det är så klart helt okej

Utgå från det inre, utgå från dig!

 

// vänliga hälsningar från hon som alltid har ett fikon i väskan

 

 

 

 

om flytt, olika gym och lära nytt

KMTI
En förkortning lika självklar som receptet på mjölk med tre månaders hållbarhet...
Karlstads Medicinska Tränings Institut, ett gym och en plats som rymmer det mesta.  Där samsas elitidrottare med amputerade, med pensionärer, boxare samt med folk som gärna bor i Indien.
KMTI, det är glädje.  Var morgon står där en trogen skala och väntar på att klockan ska bli 06:30 och att dörren ska låsas upp, om någon försover sig till 06:33 hälsas denne med frasen ”Go midda”

På KMTI tränar Moberg tillsammans med Marie, den ene snart 70 och halvt döv, den andre 20 år yngre med förmågan att aldrig vara tyst.
Där finns Håkan som står på balansbrädan och Sune som slår rekord i sit ups. De flesta kan namnen på varandra och på något vänster  har det skapats ett tryggt litet Community som oroligt flackar med blicken om någon uteblir från morgonträningen mer än två dagar i sträck.
Denna plats är en av Sjödinskans bästa men då kärleken tog henne till Stockholm, blev det till att hitta ett nytt gym.
Friskis och Svettis kändes initialt både friskt, svettigt och nära..sagt och gjort hon anmälde sig frivilligt och blev därmed en del av något väldans stort.

I Stockholm finns fler friskis-lokaler än vad det finns cykelvägar och det kan ju vara bra på flera sätt om man ingen cykel har..Men å andra sidan har fröken inte riktigt lyckas knäcka den sociala koden. 
Det finns inte så många Håkan som står på balansbrädor, inte så omaka träningspar som duon Moberg - Marie och det finns inte heller så mycket insyn i vad e övriga deltagarna gör då de inte spänner sina biceps. 
Ingen informerar här om sin nyinköpta grill, sin planerade resa till Liseberg eller att det är rea på Bergvik…Här är det istället anslagstavlor som förmanar om vad som händer då parfym används fast att det är förbjudet, att folk tar fel skor och att det är bra att torka upp efter sig.
Glädje finns såklart också någonstans men det verkar som att besökarna här, lite stänger in sin lyckokänsla istället för att förmedla den rakt ut.
Att det är på detta sätt blev Sjödinskan varse då hon häromdagen passade på att gå på spinning. När låten pumpade som högst lössläpptes ett litet lätt ”kom igen” rop från hennes läppar. 
På KMTI skulle det vanliga vara att någon då svarade, ja ja kom igen..

På Friskis resulterade det hela  istället i att ledaren där framme, förvånat vred av musiken och frågade ”va det någon som sa något, mår alla bra?”
Stämningen som följde resulterade vare sig i mer energi eller lyckorus, istället fortsatte klassen med toner till en skiva som man nästan hörde rytmen ifrån..

Så vad har vi lärt oss av det här:

I Stockholm är det trångt och folk har mindre tid
o det måste hinnas med en massa innan man blir gravid

I Stockholm är cykelhjälmen populär
och man tänker mycket på form och säkerheten här

Men inte just i Stockholm fokuseras det på balans
drömfångare o energigivande stenar är mer populära någon annan stans
Inte heller är det så vanligt med prat
som handlar om ingenting, som inte är slipat, skarpt och smart

I Stockholm tränar man på gym
och har en outfit som är stram och grym

Harmoni finns såklart även här
men då handlar det mer om yoga i bastu och mindre om att plocka bär

// vänliga hälsningar från hon som åker rulltrappa på vänster sida ett tag till

Hälsa Calle från mig! utrikesministern vs Sjödin

                         
Att arbeta med kris är ett dynamiskt pussel som ibland inger fler insikter än positiva utsikter. Det finns en hel del hjältar på vår jord och Sjödinskan har förmånen att arbeta med några av dessa. Tillsammans med sin kollega åkte hon nyligen till Jordanien för att följa upp Sveriges operativa arbete inom den humanitära sfären. Den medföljande parhästen har fler expertkunskaper som sjödinskan dock inte besitter. Exempel på detta är att i rätt tid smörja in sin näsa, göra scheman med utsatta tider, stryka barns pärlplattor som föreställer flaggor samt att ta med nystrukna pärlplattor som ser ut som flaggor till sin kollega. Utöver detta är hon även expert på HR frågor vilket var passande då resan till Jordaninen handlade om uppföljning av personal samt vägen framåt.

Efter att ha besökt så väl flyktingcamper som olika FN kontor och imponerats av de insatser som görs till förmån för att möta flyktingströmmarna från Syrien, var det dags att delta på uppmärksammandet av ”The refugees day” Flyktingorganet UNHCR anordnade inte en hyllning (näe det skulle kännas konstigt) utan en uppmuntrande afton för att visa tacksamhet och för att bringa ljus över syrienkrisen och de behov som finns.

Inte nog med detta hade den mycket starka men ack så slanka filuren Angelina Jolie medverkat under dagen för att på så sätt berätta för den kakan av mänskligheten som intar sitt nyhetsflöde från typ Hänt extra  om hur situationen ser ut i Jordanien. Hennes engagemang är bra men om hon åt lite mera kyckling och mindre grapefrukt så skulle hon få ännu mera kött på benen..

Nog om det, ett sidospår.

Något som däremot helt spårade ur var Sjödinskans stund i kändisljuset. Under ceremonin var det flera viktiga män som höll en hel del enastående tal. En av dem var Norges utrikesminister. Han talade med en stämma så stark och äkta, det var inte enbart roseninlindade tacktack som förmedlades utan också en uppmaning till FN att kringgå låsningen i säkerhetsrådet. Det kändes mycket bra att som skandinav stå där och lyssna på detta brandtal.

Efter avslutat tal, kände såväl Sjödinskan som hennes HR hälft att det skulle vara på sin plats att peppa utrikesministern och tacka för hans insats. Sagt och gjort, de båda stegade fram och fick lite hjälp på traven för att fånga ministerns uppmärksamhet. Väl handskakande flöt allt som en dans. Den ständige pressekreteraren Frode såg mycket lycklig ut när någon ville prata med honom och inte enbart ministern, varpå denne man berättade att de var i färd med att knyta ihop dagens säck då ett flygplan väntade dem.

Utrikesministern berättade att han inom snar framtid skulle träffa Sveriges motsvarighet till sig själv och att han då även tänkte passa på att berätta för honom om vårt möte samt vad bra Sverige är på att stötta FN i Jordanien.

-Vad fint att höra, svarade Sjödinskan

-Hälsa Calle från mig, hälsa från Emma

-Jaja, jo de kommer ja te o Hälse Carl!

Efter detta återgick Sjödinskan och hennes vän till de övriga kamraterna på plats.

Lite senare gick hela delegationen mot gruppen människor där Sjödinskan stod. En man sträcker då fram handen mot henne samtidigt som pressekreterare Frode stod bakom.

Helt resolut tar den surrande humlan till orda och utbrister- ha en go tur nu o ta hand om dig!

Mannen såg något förvirrad ut, släppte handen och nickade för att sedan gå vidare en aning trevande.
Där och då visste inte Sjödinskan att hon hade blandat ihop Norges utrikesminister med UNHCR:s egen high commissioner

 

Så vad lärde vi oss av det här:

Vi ska över Sveriges humanitära support vara glada

Ty de gör mer nytta än cocos i en pinacolada

I sanningens namn är stolthet rätta ordet

Då sekonderade arbetar för mat, skydd och trygghet runt bordet

Det där med kändisspotting är en gren

Där Sjödinskan står sig riktigt klen

Norges utrikesminister pratar så vi förstår

Undrar om en hälsning tillbaka från Calle är det författaren får?

..o fram o vrid bak...

Yngve är en man som gillar bugg.

Han har en uppsättning av det mesta..skor, mikrofon, danssalar men framförallt så har han en hel parad av slogans..

När det vankades jubileum av Yngves dansskola för säkert 100 år sedan då Sjödinskan i egen hög person snurrade runt och gjorde karusellen, fick Yngves alla betalande medlemmar rösta på det bästaste förslaget till klämkäck text..( 

Den vinnande raden löd -          Att dansa är bra…att dansa bra är bättre!

För några dagar sedan började tankarna hos humlan att gå baklänges, detta fenomen kan även beskrivas utifrån synonymerna eftertanke eller nostalgi..

Hon satt där och var nostalgisk lillgumman, hon som med åren hade blivit stor och på vägen fått jorden att snurra genom andra saker än bugg, exempelvis genom  intag av sportdryck eller åkband från Liseberg.

Det var i eftertankens töcken som hennes innovativa del i hjärnan vaknade till liv varpå en stark känsla förankrades över behovet av en slogan att här och nu att hänga upp sig på och leva efter..

att andas är bra...att andas bra är bättre

Yngve hade i sina glansdagar inte alltid så vidare glimmande strategier i utövandet av hans bästaste gren dans . Tänk de stackars barn som blev ofrivilligt uppbjudna för att sedan icke-frivilligt behöva agera uppvisningspartner. Att vara intryckt i Yngves armhåla samtidigt som denne flåsade fram uppmaningen o fram o vrid bak..o fram o vrid bak i takt till musiken näej de var inte veckans höjdare..

Men höjdare av insikter de fanns ändå där..att dansa bra är bättre än att bara dansa.

Atta andas, de är inte enbart en slogan, det är även en instinkt som vi djuriska människor bör komma ihåg.

Just det hade Sjödinskan glömt..men det kom hon på när hon tänkte på Yngve, på barndomen och på bugg..det kändes fint och frikst på flera sätt..

Så vad har vi lärt oss av det här?

Sjödinskan hör till den lyckligt lottade eliten

Som får en arsenal av stöd då hon blir sliten

Ibland går karusellen för fort

O glömskan ställer sig ivägen för det man gjort

Men så kommer en kram från en som förstår

Som har fattat livets turer och hur de går

Minnen från Yngve har en fin melodi

De handlar om glädje o att trampa mitt i

Att dansa och att ta ett redigt andetag

(Inte mikrofonflås utan av ett annat slag)

De är så man får livet att runt i cirklar rocka

Lite som ett ur fast utan klocka..

Sundström, Böjen och spanska nöjen

För exakt två år sedan bestämde sig Humlan och hennes nyvaxade vän att de skulle fara till Barcelona för en återhämtande weekend. Historien om resan blev till en saga som innehöll så väl borttappade barnvagnar som punkteringar, ohändiga Irländare och hotellbokningsnätter i en annan stad långt bort från la Rambla.  Eftersom konceptet ändock löpte väl ut och individerna på strapatsen kom hem, hade det nu blivit dags för en favorit i repris..Detta år var anstormningen enorm, hela 7 individer planerade att åka med på ett nytt äventyr. Dessvärre sjönk antalet deltagare i ungefär samma omfattning som aktiespekulationernas utdelning i Pajala kommun.. till flygplatsen i Karlstad tog sig slutligen tre tappra själar.

De tre karaktärerna innehar egenskaper som i mångt och mycket kompenserar varandras tillkortakommanden. En är faktiskt väldigt kort men det gör ingenting eftersom den andra är slående lång. Ben som inte borde få plats får därmed plats eftersom den lilla inte behöver allt benutrymme..(spartips)

Sedan har vi en i gänget som kan konsten att gå igång, inte bara promenadmässigt utan även vid vissa väl utvalda kommandon..

Ett ord som skapar engagemang utöver det vanliga är ”ekfatslagrad” 

Då detta yppas aktiveras herrns verbala maskineri och det kommer inte att kunna hejdas, absolut inte med hjälp av mat.  Information som då framkommer innehåller en stor portion syra, inte så mycket blommighet men kan innehålla spår av ”brutta naturell…”Den högst rakryggade mannen med det krokiga smeknamnet (Böjen) är en vinkännare utan dess like. Ingen man kan prata om bärighet så som han. Att Sjödinskan gärna smuttar på gudarnas dryck av märket JP är något som bör hållas utanför protokollet..men då kan hon å andra sidan skylla på att det var hennes blinda vän som hade valt flaska…

Böjen och Sjödinskan är ett par, det hindrade inte den tredje resemedlemmen från att få ta del av mänsklig kontakt utöver det vanliga.

Lyckligt lottad blev kamraten slumpmässigt utlottad att genomgå en extraordinär säkerhetskontroll vilket innebar en hel del handhavanden. Nej ingen läsare behöver vara orolig för perversa scener, inte heller över scenarion innehålland försök till insmugglade makrillar i konserv..allt gick lugnt till och ingen blev ledsen.

Ledsen var inte någon i trion en enda gång.

Fraser som ”det går bra nu” avlöstes med hurrarop över hotellrum som såg ut som rymden samt insikt över att fågelbo med svalor är bättre än hem för möss..

Så vad har vi lärt oss av detta?

Ryan air är ett flyg

som har en huvudchef så dryg. 

Man kan baguetten med tomat gnugga

det är dumt att svälja utan att smaka på sin tugga.

Böjen, Sjödinskan och herr Sundström

är likt en sommardröm..

smakrik som ett frodigt fruktfat

fyllt av äpplen och osammanhängande citat..

Till Anna som gjorde rätt men med trasig toalett

Det var så hon ville ha det, fira sin plats i livet där naturen bjuder på berg, berg, berg, lusekofta och isande vind. En plats som påminner människan om dess uppdrag här i världen, att leva.

Så hon tog mod till sig, bjöd in sina vänner som stått henne nära i olika stadier av livet, lät dem fara till den lilla stugan där värmen spirade och kärleken fanns.

Ett socialt experiment sade hennes man, hur ska dessa kvinnor hantera uppgiften att följa med på skidtur, dela stuga och hålla sams?

Vaddå, svarade födelsedagsbarnet som nu inte längre var ett barn utan fyllde lite mer..

Hon hade gjort ALLT för att skapa de bästa förutsättningarna. Köpt keso till de med forbi för kolhydrater, flaggat för mjöl och skaldjursfritt för att undvika allergier samt tilldelat gästerna olika uppgifter beroende på deras kompetens. (köp cigg, skriv något kul)

Utmaningen att dela stuga visade sig vara en smärtfri grej då de flesta agerade storasystrar och diskade innan gaffeln hade nuddat bordet och maten hade ätits färdigt. Några av deltagarna passade då på att ta ett steg tillbaka till soffan, nötskålen och värdsliga samtalsämnen (lata lillsyrran syndromet..)

Det stora orosmolnet i stugan var inte kyla, inte heller berodde det på överpris av snus eller brist på svenska nyheter. Den största utmaningen handlade istället om avträde. En toalett som bränner upp det nedkomna är idealiskt. Att låta 9 kvinnor dela på en sådan anordning visade sig dock vara något annat än luktfritt.

För att ladda innan ”skjut”, krävdes det att ett stort filter placerades i avföringshålet.  Det hela liknade en enorm kaffekokare och när filtret satt som ett smäck var det bara att göra sig en knäck... När uppdraget var slutfört, förmodades locket stängas och knappen för eld behövde sig en puff. Enkla restrektioner men ett omöjligt uppdrag.. att förbränna  innehållet från  9 aktiva krävde en masugn  snarare än en lätt liten cinderella låga. Stoppet var ett faktum och fågelholksgranen utanför förvandlades till ett fält av kväve.

Ut och in sprang det, stugan erbjöd öppen eld och fjälluften utanför påminde ändalyckten om att steget från värme ut till kyla var ”icke långt”.

Så vad har vi lärt oss av detta?

Det är inte fel

Att utmana vänner för sociala spel

Inte kan man ta för givet

Att ens närmaste är stöpta i samma form genom livet

Vissa är starka andra tänker sakta

En del val styrs av känslor, andra av fakta

Fira livet genom att bjuda sin vän

Till ett naturligt och genuint hem

Det är det finaste att göra..

..det går att en bajsbrännartoalett förstöra..

//Sorry!

Rövhäng och gymdäng

Det där med att åldras det är bara en illusion och handlar om inställning, inget annat. Om skinnet ändock börjar hänga så finns det lösningar utifrån olika aspekter. Något man alltid kan vara säker på är att TV shop har ett par anti-cellulit tights i lager med leveranstid under 20 dagar.  Om man har behov av att puta, finnes det olika typer av spruta men om det handlar om hängig häck, är det bättre att få överflödet väck.. Fina linjer är en del av dig men linjerna KAN förvandlas till rynkor och det vill jag ju inte..Många är de klatschiga meningarna som inlindar oss i tryggheten att vi är högst levande, livsdugliga, starka och fria från hårväxt . Färska och fina, jojo.

Sjödinskan är under 30 år, en aning skadad, plattfot och närsynt, det är inte jätte mycket som på henne hänger men trots ett tillstånd som pastakunniga skulle beskriva som aningens al dente, så finns det områden hos flickebarnet där allt faktiskt inte hänger med..

Det hela uppenbarades i Kramfors kommun på en plats där ca 3 trafikolyckor och två villabränder sker per dygn. Ön är befolkad av kvargätande träningsfantaster som allt som oftast drömmer om att bli brandmän. På den lilla ön i Kramfors bedrivs skolverksamhet i stor utsträckning, ibland hålls där externa kurser och det var därför den glutenintolleranta skribenten befann sig i området. En morgon innan alla hade vaknat passade hon på att leva ut sin oförmåga att sitta still genom ett besök på gymmet.

I sin ensamhet valde hon att förena nytta med nöje genom att välja bort musik mot nyhetsmorgon på tv 4. Adrenalinet kanske inte direkt sprutade när det blev dags för väderprognos, men kunskapen om påvens kommande entré genererade en positiv och samhällsviktig känsla i kroppen. Plötsligt avbröts det hela av två små gossar som gjorde entré. Den ene pojken ställde en fråga med mycket mörkare röst än vad Sjödinskan hade förväntat sig..-Kan jag sätta på den här?

J-a visst, kvittrar den trampande tv-nörden, självklart får ni lyssna på radio om ni vill komma igång.

-Radio?

De två vännerna tittade på varandra med en min som liknade den Carl Bildt brukar använda när någon ställer en fråga om Sudan.

Nä för fan, de är ju ren skit..radio?...ja tror nog Ipod rockar bättre..

Jaha jaaa, jo men självklart..

Tekniken går framåt och det blev Sjödinskan varse om där hon satt på en cykel som alls inte tog henne fram. Det hemska i kråksången var väl inte så mycket att de unga herrarna skapade ett rum utan radioreklam, det var i ärlighetens namn riktigt trivsamt. Det jobbiga bestod  snarare i hennes egen insikt som kom gnagande..man kan sätta IPOD rätt i stereon..

Så vad lärde vi oss av detta?

Det är bra att i samhällsdebatten hänga med

Så att man inte bidrar till en värld som är sned

Men sen vilar också ett ansvar på den tekniska sidan

Så att man inte tror Ipad är något man vallar på skidan

Celluliter är en del av kroppen

Och de genererar icke gropar i knoppen

Men däremot är det av största vikt

Att man håller huvudet friskt

Att man är uppdaterad på flera plan

Inte enbart genom politiska val utan också om LAN.

// Hojhoj från cyber space..

 

 

 

 

Korvtaktik och Vasa-statistik

Att jämföra Myndigheten för samhällsskydd och beredskap med den politiska Alliansen kan i flera avseenden vara olämpligt. Likheterna är inte översvallande nej det är dumt att påstå.

Ett exempel på icke-lika vanor är ämnet lunchaktivitet. Det är få myndighetsanställda på MSB som ställer sig utanför byggnaden och grillar korv över öppen eld för att fira samverkan. Varför det är så beror sannorlikt på att arbetsplatsen består till stor del av experter inom området brand och samverkansforum existerar dessutom ständigt oavsett om det gäller kaffevecka, ras och skred eller mat-intag.

En likhet som dock finns mellan Alliansen och MSB är den demokratiska principen. I båda sfärer ska alla vara med och tycka för att sedan inte alltid gemensamt bestämma. Logiken är solklar liksom resultatlistan i Stefett-Vasan…klar alltså…eller?

Inom myndigheten med det långa namnet finns en förening med ett ännu längre namn, denna förening har en förkortning som innehåller 5 bokstäver och skulle passa in på vågrätt fem om man bytte ut klättermusens förnamn mot föreningens..(vi snackar melodikrysset)  MSBFF

Föreningens motto är roligt och det är ett koncept som brukar gå hem. Apropå att gå hem så var det faktiskt det som hände häromsistens  på Stafett-Vasan..det var en som faktiskt gick hem.

Fyra lag från myndigheten fylldes av tappra deltagare som alla ville vara med och åka. Kollegan Åke ville att alla skulle ha valla medan Sjödinskan hade svårt med det där att vallas in vid växling då den egna entusiasmen över att få vara med gjorde henne en aning vilsen.

Vilse var det flera som var vid växling, inte minst vid den då den ena av medlemmarna inte hittade sin parhäst. Efter att ha svept tillräckligt mycket blåbärssoppa bestämde han sig för att återvända till värmen och stugan istället för att stå där och häcka. Det hela resulterade i ett diskat lag och kalla kamrater som inte var i närheten av  att heta Charlotte (Kallah) Det fina i kråksången är att alla inblandade i soppan är medlemmar i föreningen som förespråkar glädje ..inget  annat.. Sura miner byttes mot välvilliga skämt om hur tankeverksamheten hade gått till där i fållan..

Åter hemma kunde föreningens deltagare stämma in i tesen att korvstoppning vid uppställning inte spelar någon större roll så länge glöden värmer och alla får vara med.

Så vad har vi lärt oss av detta:

Människor gillar att agera i grupp

Medias granskningsarbete sker med lupp

En sak som Sjödinskan ogillar

Är när mediatid går åt till att kritisera hur Annie Lööv grillar

Det finns viktiga saker i vår tid

Så som samhällsproblem och att vara gravid

Något som följer alla dagar av år

Är det faktum som består:

Glädje som inkluderar så väl proffs som amatör

Är koncept som påverkar ens glada humör

//Heja Vasa

Jakten på den försvunna muren

Berlin, Merkels magnifika stad. Men det är också konstnärernas stad, kontorens, kantorns och korvens karismatiska område.

I detta inferno av intryck befann sig två små turturduvor för att fira det som firas borde. De  hade innan resan arbetat efter två olika strategier. Den ena hade packat förvånansvärt lätt vilket innebar att denne bar samma rutiga skjorta på samtliga bilder som den andre knäppte. Den andre tänkte att:  ”kyla är det värsta två fötter kan uppleva” vilket genererade i ett par kängor a la ”hej jag kan bestiga K2 utan raggsockor”

Trots att packningen och klädseln såg en aning avvikande ut, hade paret flera gemensamma uppgifter att uträtta under resans gång.

På ”att göra listan” stod museer högt i kurs, liksom att bestiga höga byggnader, lyssna på saker som frambringade ljud och träffa konstnärer som målade tavlor.

Av alla prioriteringar, fanns det en sak som stod sig starkast…att se på muren. En hel stad som varit helt omringad, nej uppdraget att få se på fragment från denna ansågs vid första ögonblicket  inte vara någon big deal.

Böjen var mannen med kartan och Sjödinskan var hon som höll koll på övergångsställena. Resolut och rakt fram gick det längst gatorna. De gick och gick och gick, sida vid sida i ett grått klimat som inte direkt uppmuntrade till picknick i parken.

När så fredag övergick till lördag förmiddag och inget spår av omringande stenhög hade observerats , började modet att svikta en aning hos de två äventyrarna..men för faen hur svårt kan de va??

Överallt fanns skyltar som upplyste turisterna om historiska händelser, årtal och vart man kunde kissa, men ingenstans uppenbarades minnesmärket från byggnadskonstruktion där David Hasselhoff en gång hade stått och sjungit..

De båda individerna bestämde sig så småningom för att ändra strategi och ta ett varv förbi regeringsbyggnaden för att se om Angela var hemma. När de korsade gatan trampade  de båda på en textremsa i marken…

Men, kolla här är den! Här är muren!

Uttrycket i sig var en aningens osant eftersom det inte var en mur som bringade fram känslan av att ha lyckats upptäcka det som tidigare hade funnits och som sedan hade glömts bort..

Det var en liten inkilad skylt på backen som sedan följdes av en inmurad linje som korsade gatan vidare bort från platsen. Herren med enbart en skjorta i bagaget blev så exalterad att han bestämde sig för att följa strecket i marken. Till historien hör att Berlinmuren en gång i tiden var 15 mil lång och att följa denna strecka skulle innebära en väsentlig reducering av tid till övriga aktiviteter.

Sjödinskan traskade efter sin käresta hack i häl och följde sin vana trogen att tipsa om lämpliga övergångsställen. Efter en stunds macherande kom de till ett museum som avbröde jakten på kvarvarande mur.

Väl inne på museét möttes de båda två om information från tiden då stora delar av Europa hade lyckats förtränga meningen med livet och människans värde.

Efter besöket på installation var det inte längre så roligt att följa murstreck i marken, istället klev de vidare lite saktare och mycket mer upplysta om att världen inte alltid är som sjödinskans nyinköpta skor: rosenröda och ergonomiskt anpassade efter kundens begäran.

 

Så vad har vi lärt oss av detta?

Berlin är en trevlig stad

Där statyer står på rad

Här finns plats för allas signatur

Liksom för asymmetriska mönster och sparyade djur

Berlin är en plats

Som innehåller flärd och palats

Men här finns också en historia att minnas

När en hel befolkning inte fick finnas

Det är allas vår skyldighet att inte glömma

Att ta vara på livet och att våga drömma

Att ta hand om varandra och visa respekt

Om man dessutom hittar de man söker, ja då blir de perfekt!

flyktingcampen Za’atari kontra Forshaga

Dagens Nyheter publicerade nyligen en dyster bild av kommunen Forshaga och dess slogan som ger en lite missvisande bild om att alla invånare där har det bra. Riktigt så är det inte, det tycker i alla fall inte professorn i tidningen som på debattsidan förklarade att ungdomsarbetslösheten ligger på 34%. Ny vuxna individer i Forshaga lever därmed i en tillvaro som är långt ifrån lagom..

Det är inte tillvaron i Botkyrka heller, långt ifrån lagom alltså...Det behöver varken någon professor eller Janne Josefsson bevisa eftersom välkomstskylten med denna text är det första en nytillkommen resenär möts av. Huruvida det är långt ifrån bra eller dåligt, är inget som framgår och den kommunikativa strategin att uttrycka sig så, kan tolkas som lyckosam eftersom frasen är svår att ifrågasätta.

Något annat som det är svårt att säga något gott om är flykting campen i Za’atari

, så till vida att man inte tycker om timjan förstås. Namnet på campen härstammar nämligen från just denna kryddväxt men sedan tar likheten med en örtagård slut. Det är en annan typ av gård som nyanlända flyktingar kommer till och det är inget att skämta om.

Sverige är ett litet land som har en biståndsminister med stor mun. Detta är fint och bra på flera sätt, exempelvis om man ska tävla i grenen: ” ät mariekex och vissla så fort du kan” Det är även fördelaktigt att ha just en biståndsminister med stor mun eftersom det är många i världen som behöver hjälp av någon annans röst för att få sin egen hörd.

Sverige bistår bland annat i FN:s arbete genom att skicka personal som stöttar upp direkt på plats. Det hela går att liknas med bemanningsföretag så som Poolia, men istället för att betala Poolia (Sverige)för extraresursen så är det i detta fall Sverige som betalar för att bemanna positionen. FN får därmed arbetskraft som kostar gratis.

I  Za’atari campen finns individer utsända av Sverige som arbetar under FN flagg tillsammans med andra. Generellt sett analyserar inte personalen på plats så mycket kring fenomenet ”kommunalslogan” för att skylta med framgång i bostadsområdet.  

Så en dag när byggingenjören i Za’atari fick uppdraget att visa Sjödinskan de åtgärder som gjorts i lägret, då var det skiten som direkt belystes.

(Salvator; ingenjör och icke medieansvarig på kommunen)

Toaletter hade upprättats i lägret och fördelats mellan kvinnor och män. Där färdiga konstruktioner ännu inte stod på plats, fanns tillfälliga latriner utställda. Strategier om att inte enbart möta människan utan även göra det bästa möjliga för att skapa god hygien och drägliga levnadsvillkor, det var det som profilerades.

Framgångsfaktorerna yttrades inte i meningar som löd att: detta var en plats där alla ville bo och inte heller att det här var långt ifrån lagom. Det behövdes inte heller för blotta ögat insåg faktumet att när 3000 flyktingar anländer dagligen till campen, då är det inte attraherande ord som påverkar tillströmningen.

Så vad lärde vi oss av detta?

Att professorer i DN belyser klyftor är kalas,

Att kommuner satsar multum på ramsor är knas.

Antalet invandrare i kommunen är icke ett mått

på att man i området, en sämre levnadsstandard fått

Syrienkrisen gör att människor behöver stöd

Det innebär så väl filtar, tält som bröd

Men det handlar också om att inte blunda

utan att ta hand om aspekter, kantiga som runda

Inte ducka för det som luktar illa

Utan skapa framgång i så väl det stora så väl som i det lilla.

packad glömska och flygplansgrönska

Människan är en lustig art. Inte nog med att livets mening tycks vara fortplantning så förväntas vi även prestera något utöver detta under den tid som hjärtat behagar att slå. Hur länge det slår är oklart, liksom fenomenet över att vissa slåss mer än andra.

Somliga muttrar bittert att livets mening tordes vara inbetalning av skatt. Dessa individer är allt som oftast oense gällande statens involvering i den privata ekonomin och tycker dessutom inte att Volvo 740 passar bra som hyrbil.

Sedan så finns det typer som eftersträvar ledighet och anser att ”pilla naveln” är helighet. De i sin tur har en tendens att avstå från involvering i årsredovisning, röstningsförfarande vid kyrkoval samt demonstrationståg inför rätten till subventionerad kostnad av glasögon.

Oavsett livsåskådning så finns det tillfällen i livet då dessa filosofer lyfter från jorden med hjälp av samma premisser, inte pga inställning utan för att de flyger med ett plan helt enkelt.. Flygplan är häftigt men det som fascinerar desto mer är ändå blandningen av människor på planet..

 

Sjödinskan och kollegan hade jobb att göra. De lade in varsitt meddelande i sin out loock och packade väskan för en intensiv tripp till Jordanien.

Av någon outgrundlig anledning hamnade den ena av de två på rad 11 medan den andra fick platsen 22.

Inför boardring uppmärksammade skribenten inte enbart att hon hade glömt reseadapter och torkade aprikoser utan också att medresenärerna på denna Boeing var långt ifrån stöpta ur samma form.

Skiftande religionsåskådning var ett faktum och så även syftet till varför man valt att resa med Air-Berlin till Amman.

Tre stolpskott av yngre upplaga kryddade sin upplevelse genom att dricka ungefär 8 gin o tonic i minuten från det att planet lyfte till det att de upptäckte att det även fanns whiskey på kaffevagnen.

Några damer passade på att slipa på sina power point presentationer som de förmodligen skulle presentera medan herren bakom dem bläddrade igenom det kvinnliga parfymutbudet i taxfree katalogen. Sjödinskan som satt utan aprikoser, roade sig lite genom att studera andra som inte uppmärksammade att de var studerade..

Huruvida hon hade rätt i sina observationer eller ej må vara osagt, men nog konstaterade hon att de flesta som satt i samma maskin, åt identiska matlådor och hänvisades till samma toalett, hade uppsyner och levnadsvanor som tedde sig väldans annorlunda.

Det kändes lite som att följa en dokusåpa fast i verkligheten där hon satt och suktade efter torkad frukt. Allt utspelade sig framför publiken, (hon som satt på rad 22) handlingen i dramat saknade röd tråd och inget manus hade skådespelarna att förhålla sig till. Det enda säkra med situationen var att individerna var i luften, utan fast mark under fötterna, att Amman var nästa hållplats för alla men att alla inte dyrkade Allah.

Så vad lärde vi oss av detta?

Sätet längst fram är för den som är (ekonomiskt) väl-svälld

Men annars är människan inför flygningen lik-ställd

Oavsett om du är fattig, rik, tönt eller snobb

Om du har semester eller ska på jobb

Är faktumet det samma

Vi kan med planet ramla

Så när vi sitter här och gemensamt ska förtära

Varför inte göra det med ödmjukhet och med ära

Det finns människor som köar för ett tält

Som fryser, gråter och upplever svält

Sen finns de som tycker att tvätttid är trist

Medan andra driver vårdnadstvist.

Oavsett om du är beginner eller van

Bor på landet eller i stan

är det dumt att vara dryg
då det är roligt och trevligt med flyg

 

 

 

Inte som Kalla men med Katthårs-valla

Att valla sina egna skidor är kostnadseffektivt. Att ha en katt som gillar att stryka sig mot..allt. genererar hastighetsreducering..

Sjödinskan var redo att pröva lyckan i längdspåren tillsammans med sin kollega. Denne kollega hade slagit på stort och köpt riktiga räserstavar på rea.  Detta inköp skämdes hon för en aning då hon, liksom författaren i sagan lever efter mottot hellre än bra. Det var med andra ord inte så mycket ”kolla mina stavar” inställning hos någon av de två skidfantasterna vilket kändes bekvämt och trivsamt.

Något som det inte heller var så mycket av, var det där med lokalsinne. Att åka till Sisugården borde ta ca 20 minuter om man är fågel och flyger från Karlstad i motvind. Att sitta i en bil tordes därför gå ännu snabbare, förutsatt att man åker åt rätt håll..

Efter att ha stannat och vågat sig på åtgärden att prata med lokalbefolkningen längst vägen, fann de så fram till målet.

Det första hindret som där behövde övervinnas, var att förstå den fysikaliska formeln gällande hur Katarinas nya pjäxor skulle fastna på skidorna. Då en hurtig man stannade till i närheten, observerade den skarpa detektiven Sjödin faktumet att han hade lika kängor som hennes vän. Den vänlige mannen såg en aning skeptisk ut då han fick frågan om att lära de båda kvinnorna hur man fastnar i bindningen.

På plats i skon och med skidan på, bar det så iväg. Sjödinskans högra lagg hade mer lämningar av katten Doris än vad som var fallet med den vänstra.  Detta märktes en aning på körstilen som inte liknade blixtens kusin.

Två olika spår fanns där att välja mellan i skogen, det ena på 400 m och det andra på 1,1 km.

Resolut och redigt svängde de båda damerna in på kortvarvet. Ingen av dem yppade något till den andre, båda teg de som muren över känslan att 400 meter kändes 3 gånger längre än vanligt. Det tog några vändor innan insikten infann sig och sanningen yttrades i verbala termer..

Men va faen vi är ju på fel spår..det var där och då det hände.. Trött och envis bitterhet utbyttes mot ren och skär glädje. Det var inte så illa ställt ändå med konditionen och meter-uppskattningen. Efter denna förlösande sanning, fick de båda kraft att köra om både 2 och 3 tanter samt ett barn med bred ändalykt..lyckan strålade och nya skidplaner föddes lika snabbt som det blir bröllop i Bonde söker fru.

Så vad har vi lärt oss av detta?

Alla vägar är ej lätta att följa

Känsla av svaghet vill man gärna dölja

Men oftast blir det lättare i var sinne

Om trötthetskänslor ej mörkas och stängs inne

Ty på egen kammare kan det vara lätt

Att analysen inte blivit tutti complett

Staka dig fram i naturens slätter

Avsluta sedan dagen med tapas-rätter

Äventyr är något att behaga

De kan ske så nära som i Forshaga

pedagogiska förklaringar för barn och tunnelbanesystem i storstan

Förflyttning via tunnelbana erbjuder så mycket mer än bara åk.  I dessa tåg finnes förutsättningar till utbyte av förkylningsvirus, försök till att göra sig osynlig, tid till att läsa bok, ringa en vän för att berätta en hemlis, spela en melodi på sitt dragspel för att sedan fråga grannen om denne kan skänka lite deg. Det är även fullt möjligt att lära sig pedagogisk förklaringsteknik genom att tjuvlyssna på föräldrar som tappert tar sig an sina avkommors funderingar.

En eftermiddag då Sjödinskan var i färd med att fara åt rätt håll, klev det på en fader med tillhörande son. Då de satte sig ned fick pojken syn på en reklamaffisch, varpå han frågade:

-Pappa vad är det där?

Den inte allt för sömnfriske fadern suckade en aning och svarade:

Det där är definitivt reklam för vuxna.

-Va är de da, undrade sonen som tyckte svaret var något taffligt…

Pappan började då olustigt att skruva på sig lite generat och obekvämt. Runt omkring de två satt fler människor med öron lika skarpt riktade som GW Perssons uttalande i programmet efterlyst.. Nyfikna, förväntansfulla och en aning tvivlande ansiktsuttryck spred sig i vagnen ..hur ska det gå för honom att berätta det..?

Joo..PPM det är sådant som vuxna måste spara till så att dom kan bli gamla men ändå få pengar..För när man blir för gammal, då orkar man inte jobba och då får man heller inga pengar..o då måste man spara…

So far so good..men när fadern tog sig för utmaningen att beskriva fondsparandets fördelar, då gick det sämre.. så att det blir avkastning på pengarna och så att dom växer så att man får mer..

Den 5-6 årige sonen verkade inte vidare tillfredställd med svaret..det var inte heller de övriga resenärerna som hade förväntat sig en kunskapshöjning i ämnet..

Några dagar senare då Sjödinskan åter var i farten med sin gröna remsa, klev det på en mor och dotter som placerade sig vid sätet mitt emot den värmländska gästinvånaren. Modern var fast inställd på att förklara så mycket som möjligt för sin lilla tösabit så att hon förstod precis allt som susade förbi. Till att börja med, avverkas biståndsinsamlingar. Jo du förstår om man samlar in jätte många stövlar, då kan man skicka iväg dom någon annan stans och det är bra…sedan fortsatte den ömma modern med sitt brandtal och gick smidigt över till ett annat ämne, lite som en nyhetsuppläsare bollar över till vädertablån.. Istället för solsken och fågelsång, var det veckopengen som fick sig en omgång..

Du vet att det spelar ingen roll om vi höjer veckopengen..För att om den höjs o du handlar mera, då kommer man att trycka mer pengar och då blir godis och andra varor i världen dyrare och så trycker man mera pengar..nej det är bättre att spara då vännen…i USA trycker man massa pengar…och det är därför som mamma kan säga att när jag var liten då kostade en kola så här lite pengar…fast den kostade lika mycket som idag… fast då fanns det inte lika mycket sedlar upptryckta…

Den lilla parveln intill stirrade med stora ögon på sin snusförnuftiga moder utan att få fram ett ord..

Nej min lilla skatt, avbryter mamman sig själv med att säga…här ska vi av. Östermalmstorg hette hållplatsen och vips så blev det tyst…Kvar satt de övriga resenärerna och funderade på spargris-kunskapen som de nyligen fått ta del av..

Så vad har vi lärt oss av detta?

Tunnelbana bjuder upp till olika typer av dans

Vissa blir av intryck vilsna,

andra hamnar i någon sorts trans.

Oavsett kapitalist eller tiggare,

premie pensionssparare eller soffliggare

Så sitter vi i samma tåg och kan ingen klandra

Vi är alla människor som behöver varandra

Så låt oss därför dela de saker som vi kan

Så vi blir samhällsförnuftiga och förstår varann..

Dubbla bröst ger mera mat

Nyårsbestyr

 Äntligen stod prästen i predikstolen. Så inleds Gösta Berlings saga och så även Sjödinskans första litterära verk för året.

Meningen är med andra ord ”rippad, snodd från ett tidigare geni som hade träben och till råga på det även komplex över sina egna händer. Det har inte författaren till denna saga, istället har hon en historia att berätta som innehåller fågel, fisk och ”Mitt i city”.

Häromdagen anlände en fager kar till solens stad, han är av naturen rak i ryggen vilket kan tyckas vilseledande då han benämns under smeknamnet Böjen.

Böjen kan det där med att röra om i flera grytor..och det är på många plan väldans trevligt. För att inte enbart ögonen utan även smaklökarna skulle få sig ett fyrverkeri denna nyårsafton, vankades anka till huvudrätt. Detta var inget som Sjödinskan själv behagade tillaga men hon kände sig ändock nöjd över uppgiften att inhandla härligheten så att Böjen i vanlig ordning kunde skapa något kulinariskt.

Bakom fiskdisken i Karlstads galleria mitt i City, lyckades hon så äntligen finna infrysta bröst.  Dessa bröst är inte så vanligt förekommande på tallriken i Värmeland, här gillas mera rediga dasar av oxe och fläsk.

Vid blotta ögat över de frysta ankklumparna, föll så självförtroendet en aning…hur mycket bröst är egentligen drägligt en afton som denna? Det bör ju inte vara för svulstigt och mättande så övriga härligheter göms bakom den mastodonta skapelsen. Inte vill man heller ha en tallrik som liknar landskapet skåneland med små släta kullar till portioner. Efter ett peppande samtal från kocken som under tiden florerade på platsen där de flesta andra Karlstadsinvånare förvånades över att det var så många alkoholsugna på ett och samma ställe, gick Sjödinskan från beslutsångest till köpelust.

Tre klumpar fick det bli trots att de såg ut att härstamma från djur som växt upp i Euro Shoppers vördnad. 640 spänn, tjaa smakar det så kostar det..

Utan förmåga till egen reflektion, tog hon så med sig det nyinköpta förvärvet och mötte upp festfixaren som satt och tog igen sig på en bänk utanför affären där majoriteten av Karlstads invånare fortfarande verkade vara förvånade över att det fanns så många invånare i en och samma affär. När den rakryggade Böjen studerade bytet i påsen, upplyste han å det ödmjukaste..men Emma de är ju två bröst  i varje paket..Det hade nu råkat till att bli dubbelt så mycket anka och det var ju lite olyckligt eftersom hälften tordes vara nog. Efter en stunds dividerande kom de båda genierna på att Coop är en affärskedja med stort hjärta och detta borde då innebära att bröst i retur möjligen mottogs om de var fasta i sin form och fortfarande kalla.

Så resolut gick de båda tillbaka till affären som ligger mitt i City och det var inga som helst problem att där ångra sitt ingrepp. I samma stund som dagen blev till kväll, förvandlades råvaror till eminenta kreationer och allt smakade mycket mycket väl.

Så vad har vi lärt oss av detta?

Ankbröst tillsagas inte så ofta av fröken

Ett av Sjödinskans alla smeknamn är löken

Selma Lagerlöv var en underbar poet

trots att hon tvivlade på sin duglighet

Böjen är en duktig kock

Fler bröst ger mer mat och:

Nu börjar ett nytt år

2012, de var slut igår.

//