Dagens Nyheter publicerade nyligen en dyster bild av kommunen Forshaga och dess slogan som ger en lite missvisande bild om att alla invånare där har det bra. Riktigt så är det inte, det tycker i alla fall inte professorn i tidningen som på debattsidan förklarade att ungdomsarbetslösheten ligger på 34%. Ny vuxna individer i Forshaga lever därmed i en tillvaro som är långt ifrån lagom..
Det är inte tillvaron i Botkyrka heller, långt ifrån lagom alltså...Det behöver varken någon professor eller Janne Josefsson bevisa eftersom välkomstskylten med denna text är det första en nytillkommen resenär möts av. Huruvida det är långt ifrån bra eller dåligt, är inget som framgår och den kommunikativa strategin att uttrycka sig så, kan tolkas som lyckosam eftersom frasen är svår att ifrågasätta.
Något annat som det är svårt att säga något gott om är flykting campen i Za’atari
, så till vida att man inte tycker om timjan förstås. Namnet på campen härstammar nämligen från just denna kryddväxt men sedan tar likheten med en örtagård slut. Det är en annan typ av gård som nyanlända flyktingar kommer till och det är inget att skämta om.
Sverige är ett litet land som har en biståndsminister med stor mun. Detta är fint och bra på flera sätt, exempelvis om man ska tävla i grenen: ” ät mariekex och vissla så fort du kan” Det är även fördelaktigt att ha just en biståndsminister med stor mun eftersom det är många i världen som behöver hjälp av någon annans röst för att få sin egen hörd.
Sverige bistår bland annat i FN:s arbete genom att skicka personal som stöttar upp direkt på plats. Det hela går att liknas med bemanningsföretag så som Poolia, men istället för att betala Poolia (Sverige)för extraresursen så är det i detta fall Sverige som betalar för att bemanna positionen. FN får därmed arbetskraft som kostar gratis.
I Za’atari campen finns individer utsända av Sverige som arbetar under FN flagg tillsammans med andra. Generellt sett analyserar inte personalen på plats så mycket kring fenomenet ”kommunalslogan” för att skylta med framgång i bostadsområdet.
Så en dag när byggingenjören i Za’atari fick uppdraget att visa Sjödinskan de åtgärder som gjorts i lägret, då var det skiten som direkt belystes.
(Salvator; ingenjör och icke medieansvarig på kommunen)
Toaletter hade upprättats i lägret och fördelats mellan kvinnor och män. Där färdiga konstruktioner ännu inte stod på plats, fanns tillfälliga latriner utställda. Strategier om att inte enbart möta människan utan även göra det bästa möjliga för att skapa god hygien och drägliga levnadsvillkor, det var det som profilerades.
Framgångsfaktorerna yttrades inte i meningar som löd att: detta var en plats där alla ville bo och inte heller att det här var långt ifrån lagom. Det behövdes inte heller för blotta ögat insåg faktumet att när 3000 flyktingar anländer dagligen till campen, då är det inte attraherande ord som påverkar tillströmningen.
Så vad lärde vi oss av detta?
Att professorer i DN belyser klyftor är kalas,
Att kommuner satsar multum på ramsor är knas.
Antalet invandrare i kommunen är icke ett mått
på att man i området, en sämre levnadsstandard fått
Syrienkrisen gör att människor behöver stöd
Det innebär så väl filtar, tält som bröd
Men det handlar också om att inte blunda
utan att ta hand om aspekter, kantiga som runda
Inte ducka för det som luktar illa
Utan skapa framgång i så väl det stora så väl som i det lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar