packad glömska och flygplansgrönska

Människan är en lustig art. Inte nog med att livets mening tycks vara fortplantning så förväntas vi även prestera något utöver detta under den tid som hjärtat behagar att slå. Hur länge det slår är oklart, liksom fenomenet över att vissa slåss mer än andra.

Somliga muttrar bittert att livets mening tordes vara inbetalning av skatt. Dessa individer är allt som oftast oense gällande statens involvering i den privata ekonomin och tycker dessutom inte att Volvo 740 passar bra som hyrbil.

Sedan så finns det typer som eftersträvar ledighet och anser att ”pilla naveln” är helighet. De i sin tur har en tendens att avstå från involvering i årsredovisning, röstningsförfarande vid kyrkoval samt demonstrationståg inför rätten till subventionerad kostnad av glasögon.

Oavsett livsåskådning så finns det tillfällen i livet då dessa filosofer lyfter från jorden med hjälp av samma premisser, inte pga inställning utan för att de flyger med ett plan helt enkelt.. Flygplan är häftigt men det som fascinerar desto mer är ändå blandningen av människor på planet..

 

Sjödinskan och kollegan hade jobb att göra. De lade in varsitt meddelande i sin out loock och packade väskan för en intensiv tripp till Jordanien.

Av någon outgrundlig anledning hamnade den ena av de två på rad 11 medan den andra fick platsen 22.

Inför boardring uppmärksammade skribenten inte enbart att hon hade glömt reseadapter och torkade aprikoser utan också att medresenärerna på denna Boeing var långt ifrån stöpta ur samma form.

Skiftande religionsåskådning var ett faktum och så även syftet till varför man valt att resa med Air-Berlin till Amman.

Tre stolpskott av yngre upplaga kryddade sin upplevelse genom att dricka ungefär 8 gin o tonic i minuten från det att planet lyfte till det att de upptäckte att det även fanns whiskey på kaffevagnen.

Några damer passade på att slipa på sina power point presentationer som de förmodligen skulle presentera medan herren bakom dem bläddrade igenom det kvinnliga parfymutbudet i taxfree katalogen. Sjödinskan som satt utan aprikoser, roade sig lite genom att studera andra som inte uppmärksammade att de var studerade..

Huruvida hon hade rätt i sina observationer eller ej må vara osagt, men nog konstaterade hon att de flesta som satt i samma maskin, åt identiska matlådor och hänvisades till samma toalett, hade uppsyner och levnadsvanor som tedde sig väldans annorlunda.

Det kändes lite som att följa en dokusåpa fast i verkligheten där hon satt och suktade efter torkad frukt. Allt utspelade sig framför publiken, (hon som satt på rad 22) handlingen i dramat saknade röd tråd och inget manus hade skådespelarna att förhålla sig till. Det enda säkra med situationen var att individerna var i luften, utan fast mark under fötterna, att Amman var nästa hållplats för alla men att alla inte dyrkade Allah.

Så vad lärde vi oss av detta?

Sätet längst fram är för den som är (ekonomiskt) väl-svälld

Men annars är människan inför flygningen lik-ställd

Oavsett om du är fattig, rik, tönt eller snobb

Om du har semester eller ska på jobb

Är faktumet det samma

Vi kan med planet ramla

Så när vi sitter här och gemensamt ska förtära

Varför inte göra det med ödmjukhet och med ära

Det finns människor som köar för ett tält

Som fryser, gråter och upplever svält

Sen finns de som tycker att tvätttid är trist

Medan andra driver vårdnadstvist.

Oavsett om du är beginner eller van

Bor på landet eller i stan

är det dumt att vara dryg
då det är roligt och trevligt med flyg