Inte som Kalla men med Katthårs-valla

Att valla sina egna skidor är kostnadseffektivt. Att ha en katt som gillar att stryka sig mot..allt. genererar hastighetsreducering..

Sjödinskan var redo att pröva lyckan i längdspåren tillsammans med sin kollega. Denne kollega hade slagit på stort och köpt riktiga räserstavar på rea.  Detta inköp skämdes hon för en aning då hon, liksom författaren i sagan lever efter mottot hellre än bra. Det var med andra ord inte så mycket ”kolla mina stavar” inställning hos någon av de två skidfantasterna vilket kändes bekvämt och trivsamt.

Något som det inte heller var så mycket av, var det där med lokalsinne. Att åka till Sisugården borde ta ca 20 minuter om man är fågel och flyger från Karlstad i motvind. Att sitta i en bil tordes därför gå ännu snabbare, förutsatt att man åker åt rätt håll..

Efter att ha stannat och vågat sig på åtgärden att prata med lokalbefolkningen längst vägen, fann de så fram till målet.

Det första hindret som där behövde övervinnas, var att förstå den fysikaliska formeln gällande hur Katarinas nya pjäxor skulle fastna på skidorna. Då en hurtig man stannade till i närheten, observerade den skarpa detektiven Sjödin faktumet att han hade lika kängor som hennes vän. Den vänlige mannen såg en aning skeptisk ut då han fick frågan om att lära de båda kvinnorna hur man fastnar i bindningen.

På plats i skon och med skidan på, bar det så iväg. Sjödinskans högra lagg hade mer lämningar av katten Doris än vad som var fallet med den vänstra.  Detta märktes en aning på körstilen som inte liknade blixtens kusin.

Två olika spår fanns där att välja mellan i skogen, det ena på 400 m och det andra på 1,1 km.

Resolut och redigt svängde de båda damerna in på kortvarvet. Ingen av dem yppade något till den andre, båda teg de som muren över känslan att 400 meter kändes 3 gånger längre än vanligt. Det tog några vändor innan insikten infann sig och sanningen yttrades i verbala termer..

Men va faen vi är ju på fel spår..det var där och då det hände.. Trött och envis bitterhet utbyttes mot ren och skär glädje. Det var inte så illa ställt ändå med konditionen och meter-uppskattningen. Efter denna förlösande sanning, fick de båda kraft att köra om både 2 och 3 tanter samt ett barn med bred ändalykt..lyckan strålade och nya skidplaner föddes lika snabbt som det blir bröllop i Bonde söker fru.

Så vad har vi lärt oss av detta?

Alla vägar är ej lätta att följa

Känsla av svaghet vill man gärna dölja

Men oftast blir det lättare i var sinne

Om trötthetskänslor ej mörkas och stängs inne

Ty på egen kammare kan det vara lätt

Att analysen inte blivit tutti complett

Staka dig fram i naturens slätter

Avsluta sedan dagen med tapas-rätter

Äventyr är något att behaga

De kan ske så nära som i Forshaga