Tomten är inte ensam...och det är bra

Jag har fått för mig att dagens globaliserade, högteknologiska och produktiva samhälle ställer till det för vår hårfagre vinterhjälte. Under hela min uppväxt har min mamma förklarat tomtens arbetssituation utifrån diktaren Bertil Perolf..
..Du förstår Emma att när snön lyser vit på taken och endast tomten är vaken, de är då han tar sig i julklappsutdelarkragen och delar ut alla presenter han inte sen inte hinner med på dagen (det sista har Bertil aldrig sagt men det funkar bra som pedagogiskt rim riktat till en grubblande liten tös med ett så stort överbett att hon inte kunde säga S)
Jag var en filosoferande knodd och oroade mig över tomtens rättigheter. Detta kan mycket väl härstamma från min mormors aktiva engagemang inom facket SKTF. Nu äre så  här (sa Britta samtidigt som hon mumsade i sig sju sorters kakor på samma gång) att ingen ska jobba ensam eller på övertid, vi ska stå tillsammans och kämpa för lika villkor...Krossa det hindrande taket och  vara stolta över bullbaket!

Tomten borde i mina yngre tankebanor rimligen jobba mer än 8 timmar i streck och om vi krossade taket, vad skulle han då smyga runt på? Nej det var inte lätt att få ekvationen att gå ihop, men att lyssna på Bertils dikt ingav ett lugn då det verkade som att tomten trivdes med att ensam hoppa runt och förbereda i smyg. Han var i berättelsen proaktiv och minskade på så sätt sin arbetsbelastning inför nästkommande dag.

Idag är det nya försvårande tider för tomten och jag skyller mycket på EU. I Europa är det olagligt att inte ha en dygnsvila på 11 timmar efter en dags arbetspass. Lönetaket är väl inte direkt krossat men mycket skörare än förr. Detta gör att tomten har nya problem att hantera och utmaningar att ställas inför.

På MSB där löneskillnaden är jämnlik har man dragit sitt strå till stacken. Tomten behöver inte riskera sitt liv och krypa på Karolinens tak, de blir inga julklappar och därmed inga skadestånd att dela ut för potentiella fallskador.
Våra sovvanor har förändrats och det finns piller som gör att man både vaknar och slocknar när som på dygnet. Detta gör det omöjligt för tomten att jobba in i förtid när ingen annan är vaken, för att inte tala om hur EU:s standardiserade sovlag ställer till det.
   Hur har detta då lösts? Jo Bertil Perolf har gått och dött så han läser inte längre dikten som förklarar hur paketutdelningen går till. Istället får dagens föräldrar hänvisa förklaringen om tomtegrubblerier till bemanningsföretaget Manpower.
Min mamma som nu blivit mormor kan istället berätta att idag går det att beställa en tomte. Det går till lite som med taxi och man kan dessutom garanteras att denne är nyker vilket är bra!
Det lär skapa trygghet hos fler än bara barn och det bevisar ännu en viktig och trevlig aspekt...tomten är inte ensam, han jobbar tillsammans och han behöver inte springa på taket!

Godjul kära vänner:)

Inte minsann går det att dra mig över en kam…

Det här med tillhörighet de är något som ligger i tiden. Eller så var det så även förr i tiden, om det rent ut av inte varit så i alla tider, jo jag tror nog det.

Det finns alla möjliga konstellationer för folk som vill vara med och tillhöra, vilket underlättar för oss levande mekanismer att skaffa förutfattade meningar om vad det är för typer man stöter på.

 

Det är tillexempel allmänt vedertaget att medlemmarna i Odd fellow, utgörs av äldre herrar som har ett kraftigt behov att även vid mogen ålder leka hemliga leken. Detta görs bäst i fred utan tjejbasiller och snoriga kusiner och inkluderar istället medaljonger och högtravande hattar.

Det är också i folkmun känt att de som är med i viktväktarna är sådana som har lite för mycket av det goda och att människorna i fråga därmed har svårt att göra sig av med överflöd. Det innebär också att medlemmar i viktväktarna ofta åker på semester till Ullared..

..Genom att uppmärksamma människors utseende och beteende kan man också knapra ihop en fullständig personprofil..

Jaha ja han har en pullover ifrån Tiger, då läser han säkert dagens industri när han skiter..

Jasså hon handlar med rabattkuponger, då är hon säkerligen en sån där som  duschar extra länge och extra varmt i offentliga omklädningsrum där vattnet är gratis..

osv osv

 Det sägs att det finns en förening som passar alla.  Det är alltså lite som med kärleken, att de finns något för någon men att vissa får vänta lite.

 Vänta får jag göra på medlemskap i PRO och det tynger mig en smula. Jag har nämligen insett att det är i just den föreningen som jag själv hittar flest som är som är mig lika. Ni vet sådana som löser melodikrysset, tycker det är sagolikt att krypa till kojs kl 21 en fredagkväll samt uppskattar postens karta av frimärken eftersom dessa är självhäftande och man slipper slicka. Dessutom är jag fasansfullt förtjust i att tugga på torkade aprikoser och färska fikon..mmmmm

Med PRO är det precis som med kärleken så det är väl bara till att vänta. Men jag ska erkänna en sak som ställer till det för resterande samhälle….jag vill inte tillhöra något just nu.

 Jag förstår problematiken för omgivningen, om det inte finns varken föreningstillhörighet eller hörighet till karl, vad är då detta för typ? Ja då är ödet och den psykologiska analysen utelämnad till dresskoden och den är ofta ärvd eller inhandlad på secondhand vilket därmed varierar kraftigt i kvalitet, stil och status..men det säger kanske också något..

Trots hårfärgsförändring och ensamhet på Norrstrands gata,

är jag varken bitter, mobbad eller flata.

Men jag har inte drivet ni vet

att vara med i någon tillhörighet

Jag gör som Ferdinand en stund

Sitter still i min fridfulla lund

O mår vid köksbordet riktigt bra

Så de andra får vänta ett ta!

Over and out, let´s twist and shout!

På tur fast med ett uns av otur…

 Så blev det äntligen dags för dagen D. Dagen då de dödligt snabba damskidorna dyker upp från förrådets västra flank.  Äntligen är det vita av tillräcklig art för att kunna giva glid i spåret eller jo ja menar tillräckligt mycket snö för att kunna göra spår är väl mer politiskt korrekt att säga. Fram med superglide vallan för att putsa på lite extra dagen till ära. Tyvärr hade inte enbart svampen, utan hela tuben fullständigt torkat ihop vilket resulterade i två ovallade vasaloppslaggar. Skam den som ger sig, finns det vilja så skapas glid, nej jag var inte orolig…Väl i skogen bleknar min entusiasm en smula. Vart håller alla hurtiga människor hus, är det inte i råtorpsskogen de bor? Har ingen lyckats knåpa ihop ett spår att följa? Min mycet kloka kusin säger att man ska gå sin egen väg för att om man följer någon annan, försvinner man själv spårlöst. Jag hade gärna försvunnit i tomma intet i denna stund om någon bara gjort sin plikt och med stadiga ben åkt rakt fram!

Nåja snart kommer pulsen igång och med den följer även ett utseende ala Tomas Vassberg. Utan skägg men ändock med obligatorisk strimma av snor. Glädjen var på topp och frilufsen där innanför mössan vaknade till liv.

 Efter halva vägen, bestämmer jag mig för att nu har jag gjort halva vägen. Därför genomförs en turn around i spåret och vägen hem påbörjas. Nu skiner sinnet, humöret (och kinder med snor) för nu finns inga tvivel om att ett nylagt spår går att följa ända fram till dörren. Av tonerna till min mors lånade mp3 som enbart innehåller dansbandslåtar i fyrtakt, går det fasligt fort uppför. Där på krönet uppenbarar sig något som inte hör hemma i skogen…Ett stort vidunderligt fordon har letat sig fram i snömodden och förstört varenda tillstymmelse till skidspår. Runt omkring trippar små livsglada knoddar runt och kastar snö på varandra. Jävla solbussen tänkte jag, de här ska Karlstad kommun få fan för!

Hur det kommer att yttra sig ja det är ännu oskrivet i stjärnorna

Moahahahaha, hämden är ljuv!!!!

Upp som en sol, ned som en pannkaka

Fram till nyligen kändes det plättlätt att vara jonglören med alla ägg i luften. Det kändes så enkelt att stå där i mitten medan allt rytmiskt for i den redan uttänkta banan. Någonstans på vägen tappade jag taktpinnen och råkade istället trycka in självspelarknappen på keyboarden, vilket resulterade i att melodin som spelades inte var den jag trodde mig framföra. O mitt i allt detta var det något annat som inte stämde. Det saknades en avstämning av hur det stod till innanför skalet på äggen eller ägget, huvudet om man så vill.

Upp som en sol, ned som en pannkaka

När man kommer till sådana där kluriga vägsjäl i livet är det bra att ta hjälp av symboliska förklaringar som människan roat sig med att framföra i urminnes tider. För att finna tråden började jag tänka på de sagor som följt mig i barndomen. En av de som sannerligen etsade sig fast var den min kära far så ofta berättade. Den går nästan beskriva som ett mantra eftersom historien aldrig tog slut. Sagan handlade om Skräddaren Mudde vars vän Tudde gärna ville ha en kostym. Mudde lovade att sy denna till nästkommande lördag.

När det så var dags besökte  Tudde sin vän skräddaren.

-God dag Mudde

-God dag Tudde

-Är kostymen färdig?

-Ääh nej de bidde ingen kostym

-Bidde det ingen kostym? Vad bidde det då?

-De bidde något annat

-Jaha bidde det något annat, men när är det färdigt då?

-De är färdigt på lördag…

  

  O så där höll det på lördag efter lördag, kostymen blev till en skjorta som blev till en slips som blev till en vante och allt skulle bli klart nästa lördag.

…Så vad var scensmoralen och huvudbudskapet i denna fantastiska berättelse som varken Babben Larsson eller Lars Noren skrivit?

Jo att även om visionen är en kostym så kan det bli något annat och vad det blir, de får man vänta och se….

Upp som en sol, ned som en pannkaka

Liksom berättelsen ovan började jag tänka på vad denna fras egentligen stod för..

Jo visst upp som en sol, det förstår vi alla är ljust härligt och skinande underbart.

Ned som en pannkaka ska då tolkas som misslyckande av (ägg)jonglering?

Pannkaka är inte bara elände, det går nog att se som en fin sak också. Den brungräddade rundeln står tillexempel som huvudingrediens i den tårtsort som är absolut mest kulinarisk (pannkakstårtan)

Dessutom kommer den mest brännande smet uppskattas utifrån andra perspektiv och förutsättningar (mexikanska creps med chili)

Även om skalet på äggen sprungit läck

Även om framtiden göms i en säck

Så kommer solen komma tillbaka

O goda ting i livet består också av pannkaka.

Tro, hopp och kärlek!!!

Hockey och bullar, i kriskunskap vi svullar

Seminarier, risker, handlingsprogram och mål. För att lätta upp powerpointpresentationerna vars standardmallar är designade med tre gråa streck, försöker vi talare finna färg och fart från andra metaforer. Wayne Gretzky ska bara veta vilken enorm nytta han gör kl 09,47 vid samtliga seminarier då ett citat från denne bryter in bland bilderna. Först ställer den kluriga föreläsaren en fråga till den blyga publiken –Och varför ska man göra en risk och sårbarhetsanalys?…I bästa fall är det någon av åhörarna som här råkar släppa sig men det vanligaste är annars att situationen består av det bröderna Brunett brukar be om: fullständig tystnad. Då fortsätter föreläsaren, tar upp den röda tråden och citerar allas vår Wayne För att bli en bra hockeyspelare ska man stå där pucken förväntas komma. Nästa bild är inte grå utan prydd med en hockeygubbe vilket genererar vinst. Det är då börjar ansiktsmusklerna hos vissa börjar reagera vilket tillockmed kan leda till ett fniss. Aha förbereda sig för pucken, analysera spelet…

Man kan påstå att Wayne är semenariets isbrytare och det passar ju bra eftersom det är där han hör hemma, på isen alltså.

  Publiken försöker också bidra med klämkäckhet och energi när syret åter igen blivit en bristvara i lokalen

Om räddningstjänsten vill arbeta mot en nollvision av vardagsolyckor, hur ska vi då förhålla oss till helgolyckorna höhö?

Och så skrattar vi, ni vet på det där lite halsväsande viset  höhöhö  o som ofta avslutas det med en host då stämbanden känner sig obekväma över detta typ av läte.

  I gemensam anda försöker vi tappra hålla oss vakna genom all den intressanta information som ska förmedlas.

Under eftermiddagspasset ger jag mig på att förklara det systematiska säkerhetsarbetet utifrån att baka bullar, varpå någon drar på sin mun. Om det beror på humorn i att jämföra uppföljning av äldresäkerhet med kardemumma eller om leendet härstammar utifrån medlidande till den kreativa föreläsarens överengagemang att försöka vara rolig må vara osagt..

   Tanken slog mig häromdagen att det kanske finns bättre o mer effektiva forum för informationsspridning av lagen om skydd mot olyckor och föreskrifter för risk och sårbarhetsanalyser..

Ett exempel skulle kanske vara att istället för belysa ämnet så släcker man ned hela lokalen och ber åhörarna att blunda. De gör ju redan flertalet.. Sedan kan man sätta på ett sagoband varpå vi läst in materialet.  Ahoommmm (ska föreställa sövande sagohum) risken är daommmm. En damm spricker läck hur minskar vi skräck…Ahoommm

Och parallellt med att människorna får vila ut för en stund, smyger vi in kunskapen djupt in i deras huvuden. Där ligger den och mal i en avslappnande meditativ och melodisk process. Detta sätt borde vara mer effektivt än att floata, ni vet stänga in sig i en saltvattentank under 40 minuter för att sedan gå upp och då ha lurat kroppen sin kropp att den sovit i 6 timmar. Åhörarna skulle efter 6 timmar i vårt våld, sovande och utan fikarast (det blir billigare så) kunna uppnå en kunskapskapacitet större än kungens!

  Ja jag tror på detta upplägg men vet inte om man som provanställd ska ha is i magen att presentera detta förslag, någon kan ju misstycka och inte alls vilja vara lika smart som en monark.

Nej mina vänner, riktigt så illa har vi det inte på vår färd genom Sverige. Många gånger blir det intressanta diskussioner, många gånger är människor trevliga och vi får se många ställen i Sverige. Dessutom har vi nu många många priopoäng i bistron!!

Det är roligt att surra runt i statens anda, prata om systematik och om att vi har varandra

Over and out from Emma Holgersson på sin underbara resa!

Avdelning utan ord, tåg skapar nervositet och kamratskap vid vårt bord

 Igår tisdag, på min tågfärd från Karlstad till Stockholm hade jag förmånen att hamna i den tysta avdelningen. Klockan 06:39 fanns inget att invända mot de skyltar som signaleraade negativt mot både ord och visor. Så där satt vi ca 8 sömndruckna individer på väg till den stora staden. Ingen av de övriga var någon jag kunde namnet på och det gjorde jag inte efter resan heller. Det är kanske inte så konstigt eftersom vi aldrig tilläts att prata med varandra.

Trots detta förbud skapades ändock kontakter. Initialt sett kan jag ta på mig den äran. När fröken Sjödin plockar fram ett av sitt mastodont äpple, sorten Jona Gold, är det inte längre tyst i vagnen. Somliga börjar skicka oroliga blickar omkring sig och jag tyckte kunna avläsa tankar så som ojojoj hon kommer aldrig sluta tugga på det där. Eller fan nästa gång ska jag ta med en egen medhavd matförbudsskylt o klistra upp väldigt väldigt tydligt.. Min käre granne i sätet bredvid liksom trycke in hela sitt ansikte i den upphängda jackan för att slippa höra hur jag demolerade den syrliga massan till sväljbar konsistens. Som om detta inte var nog började nu två av de övriga gästerna i vagnen att prata med varandra. 

  

Jag märker hur min granne i denna stund började bli mer och mer upprörd. Till sist blir det alldeles olidligt där inne i jackärmen varpå hon skrider till handling. Eftersom det inte funnits ord innan, var stämbanden möjligen inte helt uppvärmda ordentligt varpå en chockvåg sköljde över samtliga. När orden yppades - ursäkta de ska va tyst, kan jag säkerligen bekräfta att varenda lat liten tonåring i programmet ung och bortskämd skulle vaknat till liv om de fått samma order.  

Jag blev med ens lite rädd och passade på att tappa äppelskrutten på golvet. Räddare blev nog det ovaksamma paret som genast och tvärt tystnade där de satt under ”tyst” skylten. Räddast av alla blev troligtvis min jackkramade granne. Det var allt en fyllig röstreportoar hon besatt och avsikten var möjligen inte att använda den rätt ut. Hon satt där och såg rosigt generad ut, lite så som stålmannen gör när han flugit för högt och burit för många damer i sin famn. Ni vet det där uttrycket han får till då hjälten tittat lite för energiskt på ett föremål som sedan börjat brinna.. Skadan var redan skedd och i denna historia var det var grannens kinder som brann...

Jaja

 …i livet händer de grejer och Belusconi gillar tjejer…

…Något annat som sedan gick att lyssna till var historier som framfördes av Degerfors potentiella kulturstjärna

På vägen hem i ett rälskrävande fordon som åter igen bytt skepnad fån klassikt tåg till dubbeldäckare, fanns ett nytt glatt gäng att dela vagn med.

  Sällskapet framför mig bestod av en 15 årig pojke som passade på att berätta hela sin livssituation för en dam med krycka. Tydligen medverkade han just nu i en TV serie som SVT håller på att spela in. Varför jag klockan 21:47 visste allt detta, berodde på att just den informationen framfördes i ungefärlig tonart som min morgongranne tidigare använt sig av. Pojken hade ett påtalande behov av att prata medan tantens behov av att lyssna kunde tolkas vara si så där entusiastiskt.

 Trots sin ringa ålder hade den lille charmören lärt sig ett av de viktiga knepen, hur man fångar sin dam tidigt i livet…eller i tåget…?

Tidigare under resans gång studsade lille Degerforsskådisen iväg till den anarkistiska SJ serveringen (som alltid uppstår vid tågförvandling) och kom tillbaka med två baguetter härligt inklämda i armhålan. Sedan frågade han damen mycket angenämt om hon diggade curryfyllning. Det gjorde damen och vips var hon bunden att höra om den lilles livs memoar.

  Hon kände inte pojken och fick med föga ord i matchen. Vändningen kom i halvlek när (vi kan kalla henne Kryckan) kontrade med att berätta om hennes bros son. Han medverkade i en serie som hette tre kronor. Och då såg jag tydligt likheten. Ja är säker på att det måste vara en släkting till Climax, ni vet den lille blonde  rullstolskillen. Likheterna berodde inte på att karaktären liksom tanten inte kunde gå, nej ja tog det mer på frisyren.

Dagens insikt:

Tänk tåg innehåller både människor med superkrafter, människor som är kända, människor som är kändissläktningar och baugetter som är gratis i var ända.

Over and out from the analytic trainkicker

Humlan på väg in i den politiska hetluften?

Jag har på riktigt funderat över min framtid och tänkt att det där med politik vore roligt att pröva på. Nu när jag köpt tv och dessutom anmält tv innehav verkar det inte finnas några hinder för att inleda en sådan typ av karriär. Det återstår dock en liten detalj som kan vara viktig att ta ställning till, vilket parti skall jag involvera mig i?

Kloka människor brukar ge råd om att bejaka sin tidigare bakgrund. I så fall skulle det te sig naturligt att bli en del av klanen Maud Olofsson. Som ung liten flicka, luktade jag så mycket häst så ojojoj vad det luktade. Dessutom var jag redan då på gång med att skapa rebelliska och slagkraftiga ramsor som nedtecknades på den egna matematiklinjalen. På framsidan gick att läsa ” häst är bäst ” och om man vände på måttpinnen stod det där en mer vederhäftig och aggressiv fortsättning …”Scan är pest” Jo här fanns engagemang och potential för landsbygden att skönja. Trots denna historia i mitt bagage, är jag ändock tveksamt inställd till att bli centerpartist. Jag är en kraftig motståndare av kärnkraftverk och tycker miljön är det viktigaste att värna om (förutom familj, vänner och nyinköpta stövlar som också prioriteras högt) Min inställning till källsortering är starkt positiv och det ska jag börja med så fort jag köpt en bil. Innan dess kan jag inte köra iväg med skiten. Att jag sedan skitar ned luften med min bil, må leda till sämre standard på jorden och därför är frågan om jag verkligen  platsar i miljöpartiet?

Andra kloka människor med råd säger att val av parti bör grunda sig i intressen och vilken arbetssituation som föreligger. Min dröm är ju att starta ett eget härligt företag där alla mina intressen kan florera. För att skapa goda ekonomiska förutsättningar för detta bör blått bli färgen att klä sig i. Nu är det ju så att om jag utgår från min arbetssituation så jobbar jag ju faktiskt statligt på en myndighet vars avtal utgår från att alla ska med. Eftersom jag är en av alla dom i massan, borde jag lämpligen stödja ett parti där alla ska med. (sossarna?)Vad jag vet sitter det rosenröda partiet i denna stund och validerar huruvida alla som är mest med ska sparkas bort och bytas ut. I ett sådant parti vill man ju inte vara ledare?

 Nej här finns mer att grubbla på innan jag tar steget mot stödmedlemsavgift, logotyper och ny frisyr.

 Kära följeslagare

De får nog bli lite is i magen i valet av vart humlan ska regera i riksdagen!

To be continued...

Chefen om gratis som ”o gott”

På grund av att de goa gubbarna o tanterna i Göteborg har haft lite problem med räkenskapen, har detta fått konsekvens för övriga medborgare i samhället och den högtid som komma skall. Det kommer bli svårt att stå mutfri när julen knackar på dörren och paradisasken åker fram. Allt ska nu beskattas, det är vår lott i livet. Appropå lotter får inte ens trisslotten får passera utan redovisning och då är min stora fråga hur skall detta göras på ett korrekt och rättvist sätt?

Jag tillexempel som bara äter trillingnöten och spansk choklad i tidigare nämnd ask, ska jag beskattas för enbart dessa bitar eller är det helheten som räknas? Ingår då även kostnad för papper och tillhörande krulligt snöre som liksom ficks med på köpet? Om jag bjuder bort de övriga mumsbitarna får jag rabatt på min egen förmånsbeskattning då? Vart skall jag redovisa och vem blir lugnare av detta?

    Ja det är få som vet och kan svara på,  det är nog pågrund av denna försiktighet som mitt konkreta erbjudande nyss blev dissat. Idag på SJ x 2000 (som förövrigt genom snön förvandlats till en dubbeldäckad långsammare variant utan bistro och placering,) råkade jag stöta på en av mina högre chefer som satt på samma tåg. När jag såg henne inlindad i sin stora jacka, tyckte jag mig se att hon var en smula frusen där inne. Det är i mina ögon fullt förståligt för i hennes position blåser det ständigt vindar. Därför grep mina hjältemanna komplex in och jag ville erbjuda henne något. Pga av omförvandlat, försenat tåg utan numrerade platser, existerade så även anarki över serveringsverksamheten. Längst fram i tåget fanns dricka, the o svettiga mackor att plocka på sig som plåster på resenärnerverna.

  Därför slog det mig att jag kan ju bjuda chefen på något som Sj redan bjuder på…det borde inte klassas som ugglor i mössan eller muta för framtida förmåner inom min egen arbetssituation. Dessutom behöver ja inte själv lägga ut någon kostnad heller, enbart en god gärning, that´s it!  Så jag ställde frågan där i vagnen- kan jag erbjuda något ät och drickbart när jag ändå är på väg åt det hållet? Till min förvåning var det inget som lockade hur jag än försökte..

Smörgås? Nej tack jag har egen…

Dricka? Nej tack jag har redan en flaska…

Inte ens när jag drog till med min starkaste övertalingsfras, men va fan är du säker, det är gratis?  Inte ens då fick jag en förändrad inställning till mina givmilda förslag.

Efteråt skämdes jag en smula..oj man kanske inte ska säga till chefen men va fan de är gratis, de må möjligen tolkas girigt och det vill man ju inte vara.

Inte förrän jag själv stod vid termosen och mjölkade den på allt vatten som fanns insåg jag att det nog inte behövdes kännas skamset från mitt håll..Det lär finnas en bättre anledning till varför hon avböjt. Det är så klart bättre att ta det säkra för det osäkra och speciellt som chef, annars kanske man blir ännu mer frusen. Ja menar hur skulle hon ställa sig till beskattningen på något som någon redan tagit emot gratis och sen ger det vidare.

På tåg vet man aldrig vem som ser och beskådar, Sverker kan sitta i sätet framför och GV Persson bakom.  Man kan ha ett stinkande träsktroll vid sin sida och läsa om Kicki Danielsson i Kupé. Som sagt man vet aldrig riktigt..

Nästa gång när det är dags för tågbokning och val av önskad plats på hemsidans rullgardin, ni vet så som tyst avdelning, salong med djur, fönster osv..

Då ska jag fylla i bredvid en Göteborgare, för då är det nog fritt fram att släppa fram godheten o bjucka på lite förmånlig fika.

Färggrann och kroppssmör, då kommer moppen och förstör

Ett fall av vaddå?

 Det finns många typer av fall i vår omgivning. Det kan röra sig om att ramla, om en arbetsuppgift som tillhör polisen eller om en ekonomi som går från blomstrande till att likna mitt eget sparkonto.  (fallerat..)

Under denna dag inträffade dock ett annat typ av fall…

Lördagen och allhelgona till ära satte jag på mig mina bästaste tights, ni vet sådana där som man får lite extra fart av. Som om det inte var nog hade jag av ett lyckans misstag klämt på mig ett par strumpor som matchade både linne och snörena i skorna. Ni må tro att jag såg ut som en klassisk husvagnsvan senior. För er som aldrig sett en sån går det också att finna liknelse med deltagarna och den klädkod som gäller i samtliga TV shops reklamer. Ni vet så där lite lagom stylad a la 1992 med tofs och allt. Timmen innan jympapasset hade jag dessutom smetat in mig i härlig och naturligt framställt kroppssmör från Bodyshop. Detta hade inte gjorts för att kunna stå glänsande framför spegeln i den allmänkända positionen krabban, utan mer för att på ett godtyckligt sätt försöka förebygga den nariga lekamen att spricka pga torrhet. Även om syftet från min sida varken var att matcha samtliga detaljer i outfiten eller att sprida mandeldoft i lokalen så att allergiker kände av sina symtom, är det möjligt att det var så någon annan deltagare uppfattade det hela…

 Väl in i passet inträffade det som kom att omkullkasta tillvaron, uppfattningen och fasaden en smula. När hopptimmen började lida mot halvlek insåg fler än jag att Bodyshops kroppssmör har en annan egenskap än att göra huden len och lukta mandel. Det krämen också gör är att förvandla kroppsporerna till vårströmmande älvar som istället för friskt smältvatten levererar enorma mängder svett. Det är här i berättelsen som det inträffar, det där fallet alltså När jag som bäst håller på att utföra armhävningar med koncentrationen fast riktad mot golvet, uppenbarar sig en enorm mopp i mitt synfält.  Med ett inövat och världsvant svep letar den sig inte enbart framför mig utan också in mellan mina armar. En av de kontrollerande och vakande värdarna på Friskis hade uppmärksammat varningstecken för översvämning och pölbildning på golvet och ansåg därmed att här var det fara för liv och brutna lårbenshalsar. Därför utförde den idoge värden en städande manöver lite tidigare än innan passets slut som annars är standard. Den lyckligt studsande flickan i sina bästaste tights med matchande strumpor och skosnören blev borttorkad av en skurmopp mitt under rådande armhävning…detta var mina damer och herrar ett solklart exempel på statusfall..

Eftertext med tillhörande citat

Själva händelsen berörde inte den egna självkänslan så mycket men den fick övriga deltagares munnar att röra sig desto mer. Dessa munnar formades likt upp och nedvända regnbågar till underbara flin.

Det kan jag verkligen inte klandra dem ty det är svårt att hävda sin rätt,

när man i cerisrosa klädsel utsöndrar mandelsvett

Kylskåpsmagnet vad döljer denna härlighet?

Nu var det längesedan vardagen bara va men idag kom den åter i kapp och gjorde sig påmind. Det gjorde den genom att jag tackvare avsaknad av kvällsaktivitet kände ett brinnande behov att cykla till hobbyaffären Panduro och köpa magneter, ja de kändes sannerligen som en viktig uppgift att uträtta. När sådana infall sker, då vet jag att vardagen är i kapp, jäss. Fast vid närmare eftertanke kanske jag inte ska vara så förhastad i min analys. Behovet kan ju härstamma från något Freudianskt stängt och förtrykt litet fönster från tidigare delar av livet..Behov av magnet skall kanske förklaras som en konsekvens av allt resande som försiggick via jobbet föregående vecka då vardagen verkligen inte var den som hann ikapp.  

   Jag och mina vänner for likt Nils Holgerson i hans underbara resa från by till by rakt genom landet Sverige. Med små powerpoint klick lämnade vi risk och sårbarhetsanalytiska- samt kommunala avtryck i vår sfär. Det som skiljde Selma Lagerlövs berättelse från verkligheten i detta kapitel var att vi som resenärer varken använde oss av fladdrande gäss som fordon eller bar toppluvor. Istället satt vi prydligt på järnvägsspårets finurliga tåg som rullade i ungefärlig takt med den hastighet som en fet gås förmodligen flyger i.

 

Viljan till mitt köp som skedde i Panduro idag kan möjligen representeras av någon sorts dragningskraft som även den härstammar från föregående veckas reserutt, fordon och upplevelse. Metaller som vill till varandra på det där intensiva magnetistiska sättet, gör allt som står i deras makt för att få till kontakt ytorna emellan. SJ skulle möjligen stå som skuldfri till den tågkrock som de små ”icke toppluviga” resenärerna var med om strax utanför Gamlestan på väg hem från den underbara resan. Ja menar ett lok vill så klart ha en partner, kanske skapa lite mysig kontakt med en vagn o så. Då anses det inte vara så uppseendeväckande när det genar över spåret och försöker komma in genom dörren till den trötta lilla vagn där vi satt? Nej det var nog så som SJ resonerade, ..Det finns med andra ord en till bortförklaring att ta till i pudelboken om någon resenär blir lite arg och purken. Istället för de vanliga argumenten när det skiter sig att kunna komma i tid så som vid fall av signalfel, lövhalka, is, snö, för mycket sol, väder över lag eller spårbrist, kan bolaget förklara sig fri som syndabock då tågen kör in i varandra. Det går då bra att hänvisa till Newtons förklaring om dragningskraft och förunderlig magnetism. Äpplet ramlar inte långt från trädet de håller nog Freud också med om, och vi fick ju en varsin kopp kaffe plus chokladboll som plåster på såren. Det ansåg tydligen vår transportör skulle räcka som ersättning för en nära döden upplevelse och 3 timmars försening.  Jag är övertygad om att Akka (Nils gås) skulle vara mer givmild än så om hon råkade flyga in i en annan fågel under färdens gång, men vad vet jag ja har ju aldrig flugit med en gås..

 Nej jag ska inte verka bitter, det är jag inte heller. Det vore rent av oförskämt när jag nu sitter här i köket med 28 magneter uppsatta på kylskåpet. Jag är faktiskt tacksam och möjlighetsfönstret står på glänt. Ja ni vet, det där andra fönstret som han också pratade om, Freud. Han gillade uppenbarligen att hänvisa till glasmästeri och detta hantverk. Undrar om hans släkt var i branschen. Undrar om någon fågel någon gång flugit in i hans fönster. Tänk om det är så att alla psykologiska förklaringar  faktiskt härstammar från hans farbröders familjeföretag för att på så sätt öka försäljningen..

 Isåfall kanske jag i slutändan köpte kylskåpsmagneterna bara för att avsaknad av kvällsaktivitet infann sig och för att vardagen kommit i kapp..

Känn på den!

Gode gud förlåt men visst älskar du alla dina barn?

Denna helg har varit en hård prövning där vi gått på okända marker vars is varken bar eller brast. Nej det rockade helt enkelt inte i min bok, eller rockade känns också fel ord att använda i beskrivningssyfte. Det var helt enkelt inte rätt.

Det hela startade med en typ av mässupplevelse. På lördagen traskade de två trolovade turturduvorna till hotell Elite för att spana in chokladfontänen, insupa eftertänksamma vintips och för att få en inblick i senaste trenderna som utspelar sig bland liljornas värld.   Bröllopsmässans gästlista bestod av mig, Marcus och alla som prenumererar på, samt ser ut som Amelia. Det är inte fel med att prenumerera på damtidning eller se ut som en sådan dam som är modell i tidningen, men grejen är att varken jag eller Marcus tillhör den skara som ens har en åsikt av nyanserade nagellack.

        

      Det kom kloka råd från en vinexpert dagen till ära. Mannen på scenen gick djupt in i tankarna kring lagring av de finurliga druvorna som kan te sig hur som helst vid fel behandling. Appropå tank så förespråkades ståltank medan ekfatslagring var bannlyst. Av ekfatslagrat vin blir gästerna så mätta att de inte orkar mat. Sweet tänkte jag för en stund eftersom vi ännu inte löst just den biten med catering…Det saknades dock resonemang om de övriga alternativen som finns kopplat till förvaring och lagring av den gudabenådade drycken. Jo jag har själv varit i branschen men höll mig då till en snabbare variant av framställning. Jag och en kamrat tillbringade lång tid i väninnans källare där aktiviteterna gick på högvarv. Det är inte förbjuden bränning som beskrivs här utan framställning av vad som kallas sju-dagars vin vilket är helt lagligt enligt boken. Ingredienserna till detta säljs i en av Karlstads festligaste affärer Partaj och därifrån kunde man, i alla fall på den tiden då det begav sig även köpa lagringsdon i form av plastdunkar.  Huruvida plastdunkens vara eller icke vara behandlades inte en enda gång under mässan. Berodde det på att man redan tyckte det var tillräckligt pastigt som det var, evenemanget alltså och därför ville få in lite redig ståltank i föreställningen?

 

   Sen blev det söndag och eftersom detta är en helg med lite stålar i kassan letades det frebilt efter ett gratis arrangemang att avnjuta i staden. Gospel i Vikenkyrkan, de var givet! Väl där hände det något inombords som uttryckte sig i fysisk oro. Jag har full förståelse för människor som inte köper friskis och svettis koncept med gemensamma klämkäcka rörelser till musik och i grupp. Personligen älskar jag det men dömer ingen som inte vill se ut som en studsande boll likt jag själv. Det finns saker jag själv har mycket svårt för och det uppenbarade sig där på kyrkraden i Viken. Jag klarade inte att se en korallklädd kör, gungande på scenen, vissa i takt, andra i otakt. Somliga med små lätta böjliga rörelser, andra med helikopterroterande ändor. Jag kunde inte för mitt liv finna harmoni och tillsammans med dessa sjunga han har öppnat pärleporten. Jag försökte verkligen men gud får förlåta mitt beteende, vi var bara tvungna att ställa mig upp och gå där ifrån.

Inget ont om varken kören, om sången eller korall som färg. Det var bara så att det inte passade i min bok. Vi är ju alla olika vi människor och trots det så tycker gud om oss. Därför ska det nog gå bra att somna i natt också utan dåligt samvete?

Livets gåta utstakat i dansbandstakt

De blir aldrig som man tänkt sig och de är väl tur. Tänk vad tråkigt och förutsägbart de skulle vara då. Jo så kan säga då oförutsägbarheten är enorm eller då något blivet fullständigt pannkaka. Östen med resten har behandlat ämnet i en klämkäck melodi som trots den bittra texten ändock ger energi och närhet till leende.

För de är lika bra å sluta drömma

De går åt helvete i alla fall,

För om man drömmer om Paris

Hamnar man på någe vis

Likt förbannat i Hudiksvall…

De är väl ändock fint med Hudiksvall känner jag även om det inte var tänkt. Där är alla glada och är man inte det så löses det med kaffe eller lakrits o sen är man glad igen, i alla fall om tv programmet glada Hudik får stå som referens och det duger gott i min bok.

Appropå bok så var de det här med drömmar och vad det blir. När jag var yngre än idag var min dröm att starta ett företag. Det skulle kämpa för tryggheten med repliken ”Humlan surrar för säkerhet” Jag tror insperationen kom från Mariebergsskogen och karusellen som nöjesparken ärvt från det då så tekniska och inovativa Polen år 1988. Poängen med drömmen var att jag i egen hög person skulle åka runt i en gul bubbla med tillhörande humla stripad på båda sidorna. Där skulle jag köra runt i samhället, surra med folk och implementera säkerhet. Så var tanken, drömmen och förväntningarna. Lite granna som stålmannen, en riktig samhällshjälte som såg sin egen vinst genom andras glädje och egna traktamenten.Vad nu det har med Polen och karusell att göra? Nej de var nog bara formen på humlan som hämtades därifrån. . Frågan är vad de blev av det? Tja en brandmanskarriär på 2 år och en blogg där humlan används som inloggningsnamn..

Det blir inte som man tänkt sig och det är väl tur. Vad skulle jag annars gjort en torsdagskväll som denna om jag inte suttit här och komponerat? Kanske skulle jag gosa med min trolovade som nyss anlänt från Stockholm men som nu istället sitter tyst och vänligt i lägenhetens andra rum för att inte störa den kreativa icke egna företagaren som så gärna vill kallas humlan.

Vi kompletterar varandra fint min karl och jag, ibland pratar vi inte samma språk men på något sätt tror jag kommunikationen flyter bra ändå. Det skulle vara möjligt att här spinna vidare med ett komiskt resonemang gällande hur vi kompletterar kopplat till surrande, blommor och bin o sånt, ja ni fattar..Men detta är ju en offentlig sida och man vet aldrig när mormor läser… Mellan mig och min karl uppenbarar sig ibland kulturella skillnader så får vi gå vidare. Ett exempel på detta var när jag ville beskriva det positiva med att inte stänga in saker inom sig, drog jag den klassiska parallellen mellan inre tryck och luftsystemet i en lastbil som pyser ut lite då och då för att på så sätt reglera den inre balansen. Den pedagogiska liknelsen gick tveksamt hem men han var inte sen att kontra. Jag fick snart höra att nu pekar derivatan uppåt och det sa ja lät positivt. Att jag tror det härstammar från en mattebok men inte alls vet vad det innebär, de gör inte så mycket, ja menar pekar det uppåt så måste det vara bra.

För att nu knyta ihop säcken

och lyfta på häcken

avslutar jag här

Med dessa rader vill jag framstå som vis

Och blir det inte Paris

Så är jag lyckligt givetvis

Då framtiden ser ut som en matematisk matris

/Godnatt

Karlstad en stad som stävar efter rättvisa och en stad där alla räknas!

Nej det är ingen visionär kommunslogan som försöker slå Botkyrkas klämkäcka långtifrån lagom, det är faktisk ren och skär sanning.

I helgen finns det ingen möjlighet att frossa på orättvisa grunder. Kakor med genmodifierad havre, formade av små misshandlade barns händer kommer att vara bannlysta på Värmlands museum. Enbart så kallade fair trade produkter är välkomna vilket därmed exkluderar märken så som Euroshopper och blåtiror. Detta tror jag kommer ha en positiv inverkan på försäljningen. Det finns därmed inget tvivel på val. Självklart är man en dag som denna värd både brownie och bulle, jag anar höjda försäljningssiffror jojo…

Så har vi det där med att alla i Karlstad räknas, jo det är också sant alla räknas faktiskt, i alla fall alla cyklister.

Någon har tänkt till och kommit på idén att på väl valda ställen, gräva sönder cykelbanan och istället anlägga en rejäl grop där en liten kabel ligger och känner av när något rullar över. Inte nog med att kabeln känner av när man kommer, så känns det sannerligen också när man registreras. Dessa gropar är inte enbart hål i vägen, de påverkar även människors egna hål mellan benen på ett negativt sätt. De gör ont att vara en del i systemet och jag vill inte längre vara med…Jag vill inte att Karlstad ska räkna med mig. Tyvärr har jag inte hittat något forum att ta upp frågan på. Visst borde det väl finnas intressegrupper som likt jag inte heller gillar att bli observerad av en kabel samtidigt som värdefulla partier av mitt eget kött och blod upplever smärta.

Det jag efterlyser är en lokal variant av FRA motståndare fast i detta fall kopplat till cykelvägshål och hjulräknande kablar. Kanske kan man vända sig till Lotta mottagningen som är en gynekologisk organisation. Denna borde ha mandat att förklara ett och annat för cykelräknar uppfinnaren. Vad är syftet med denna statistik. Personligen bryr jag mig föga över att vara nr 81 som passerar Sandgrundsudden innan lunch. Dessutom motverkar projektet Karlstads verkliga vision som är 100 000 invånare. Om man lyckas sterilisera alla cyklister i staden då är ialla fall jag ganska säker på att det kommer ta lång tid att komma upp i 100 000.

Vem sitter på handboken " så utrotar du paddan"

 Jag är en sån där som tar mig för. En sån där som försöker snappa upp livets guldkorn kant och glans. Ni vet en sån där som slänger sig med uttrycken ”Carpe Diem”, ”vad smakar apelsinen” ”tur att jag inte bor i förenade Arab emiraten nu när mitt vattenglas är tomt” och så vidare och så vidare.

När det bär mig emot försöker jag finna lösningen genom litteraturens värld. På förra jobbet tillexempel när det kändes som att cykla ensam på en tandem i uppförsbacke då inskaffade jag mig boken Bära slang som en man.  De kanske inte var ett så bra exempel vid närmare analys . Efter jag läst ut den gick tankarna starkt mot en revidering och ett namnutbyte som istället skulle heta att bära slang som en man fast bara lite grann.. Efter läsningen och insikten från boken (ursprungsboken) fick jag fortfarande torktumla strumporna och på så sätt förvandla dem från storlek 43 till min egen 37:a …de kändes inte så jätte mycket att ja genom denna åtgärd blev en del i gänget med passande uniform och därmed bar slang precis som en man..

Men det finns andra bra exempel när jag tagit mig för med hjälp av redan publicerad skrift. En av favoriterna är nog mitt första hushåll som lärde mig allt vad rotfrukter har att erbjuda inklusive värdet av att sortera tvätt. Sen finns också ingen fara du är människa som lärde mig att även solen har fläckar och att världen inte stannar om illaluktande sköljmedel köps in i storpack och allt och alla får springa runt och lukta doftgran i 3 månader.

  För tillfället är jag ute och fiskar efter nya tips som kan hjälpa mig genom dagens funderingar. Jag är ute efter material som på ett pedagogiskt sätt förklarar hur man utrotar paddor som har kommit fel.

   Paddor som suttit för länge i rabatten och som inte ser att vegetationen runtomring förändras och förnyas? Jo ja talar lite i metaforer just nu de må erkännas. Den enda padda som finns på Älvrosgatan är av betong och en inflyttningspresent från mina härliga tjejer, det är en annan padda jag syftar på av den mer mänskliga sorten. Kanske dr Phil och hans underbara fru har ett och annat att bidra med. Take my hand and we shall overcome?

Zebrans ränder går aldrig ur och du kommer sist i poolen oavsett hur!

Ja det är spik på den!

Ett allmänt uttryck i brandbilen när chauffören vet exakt var adressen till den olycksdrabbade platsen är…jackpot!

Spik på melodikrysset skulle då vara ett totalt ifyllt sådant..o de får de bli en annan gång. De gick så himla bra innan nyheterna. Jag skrek ut svaret av ren lycka SKOR haha skit lätt. Dock uteblev samma entusiastiska respons men det berodde nog på att jag var ensam hemma och inte hade någon att dela denna lyckans stund med..

Idag cyklade jag till badhuset och var där precis innan öppning. När luckan rullar upp och det blir min tur att gå fram till kassan är det en tant som trycker sig förbi mig. Hon siktar på min höft och gör en precis manöver för att knöla in mig i väggen samtidigt som hon pressar sig genom grinden. Jag blev med ens lite förvånad men sedan också lite imponerad på människan som susade förbi. Försökte trösta mig själv med att jag säkerligen är snabbare fram med mitt medmera kort i mataffären och jag stod ju oförberedd av en tantknuff så de är inte konstigt att hon lyckades så bra…nej då inget självförtroende är sårat…

Väl inne i omklädningsrummet får jag inte ihop vad jag ser. Jag var nr 3 i kön utanför badhuset men här inne står säkert 20 nakna tanter med bröst som hänger i lite olika längder och på lite olika höjder. Vart kom dessa ifrån? Det måste finnas en sorts VIP klubb för dessa damer med hemlig ingång och allt. Jag visste med ens mitt kommande öde. Alla dessa damer kommer att välja varsin bana att plaska i, sen återstår bara snabbanan och där susar crowl Calle och fjärils Fia förbi likt skördetröskor till armar. Dessa kan strimla vem som helst i vattnet, swich swich swich (ljudeffekter för att beskriva simtag som är häftiga) Ett högriskområde jag inte frivilligt besöker…Jo nu hände det faktiskt, nu blev något i mig lite berört..

Hur ska man göra för att få sin egen bana i simhallen, ska det vara så svårt? Hur blir man en respekterad och accepterad individ där inne om man inte är över 70 år eller simsskole bäst? Om det är lika svårt som melodikrysset visade sig vara efter nyheterna, då tror jag att jag ska börja med en ny aktivitet, bowling kanske?

Jo ja erkänner, det blir melodikrysset i morgon också..

Så sitter jag äntligen här igen efter sex år farande i stora världen på jakt efter lyckan..
Eller lyckan vet jag väl inte om det var jag jagade, ja slutade iallafall jaga tills jag ställde frågan, vad är de ja jagade?
Äventyret, det okända, det på andra sidan. Det är sannerligen en charm i det och lusten för det lär inte slockna men kanske ändra riktning och perspektiv

Teneriffa, Stockholm, Sydkorea, Uppsala, Bryssel, Tanzania och så nu här igen i staden där solen alltid skiner. Där 70% av alla på bergviksköpcentra  är klädda i mjukisbyxor, där krogen stänger kl 02 så fölk inte blir odräglige o för fulle.
Karlstad med oranga bussar, med mor märthas väg och med taxiPreben som alltid är standby och skjutsar vart man än vill åka.
Underbara Värmland med kärleksparet och sångturturduvorna Nerfont. Trots att jag på ryktesvägar hört att städningen i tvättstugan efter dessa tu sannerligen är att klaga på, kan jag inte annat göra än beundra dem. Dammråttor o spår av Ariel visar ju bara att de också är mänskliga o de är ju trevligt. Dessutom kan jag själv använda det som argument när eller om Alf Göran någon gång skulle grymta till om vårt gemensamma utrymme...-Men (säger jag) så gör ju Nerfonts också, låter bli att städa alltså...

Fredag kväll, raggockar och en skiva på repeat i spelaren som hade sina glansdagar 1994 med cd växlare och två fack för kasettband.
Här i lägenheten går jag och nynnar, vattnar mina halvdöda blommor med en vattenkruka som föreställer en grön elefant. Den har jag fått av min bästa vän som är heldöd..Kanske var det därför som jag helt plötsligt blev nöjd och belåten. Kanske var det därför jag plötsligt stannade upp och tänkte -att vara en del av familjen i Värmland är också ett trevligt äventyr..kanske...inte vet jag...Det jag vet är att jag inte vill till den typen av andra sida som min vän befinner sig på. Jag är mitt uppe i livet och mitt uppe i en garderobsblomma som sannreligen behöver en större kruka.

 Jag ska gifta mig med världens vackraste karl som både kan gråta och erkänna att han ogillar keso. Jag ska hälsa på mina vänner i Stockholm ofta och jag ska lära mig hur man på bästa sätt ger sig på en spik.  En sak som jag dessutom är helt på det klara med är vad jag gillar. Här och nu i mina raggsockar och med den gröna vattenkannan i handen kan jag villigt erkänna att jag längtar till i morgon 10.03, till Anders Elderman till vinjetten och till famfaren av veckans vinnare i melodikrysset. O sen längtar jag till eftermiddagen till doften av nedmald och sammanfogade rester i form av grillkorv!!

Brasa ger mig energi, så gör även familj, kärlek, grillkorven o ingredienserna där i...

Hojhoj