Trösta Carola och vara snabb i att skåla

Det är konstigt med det där att vilja ha det som alla andra får. Det gäller så väl vid julklappsindelning, som vid händelse av att vara fjorton och längta efter att se sprattelfilm på bio.

Ett klassiskt exempel på att vilja ha, är när servitrisen kommer fram till sina gäster för att fylla på glasen. Inte kan det väl vara så att denne alltid lyckas tajma sin entré till den stund då hela sällskapet blev törstiga på en och samma gång och därmed var tvungna att svepa allt för att sedan be om mer?

-Det är bäst att dricka upp nu när man har chansen, sen kan de dröja ända till maten…

Antagligen kommer det inte att bli så, eftersom personal inom restaurang är anställda i ändamålet att just servera.

Fenomenet ”vill också ha” händer hela tiden, och det gäller inte enbart människor emellan. Häromdagen var jag och mina kollegor i färd att avnjuta en lunch på restaurangen Hard Rock Café i östra Afrika. Det är inte helt fastslagit om detta kök är inkluderat i storkedjan med eget t-shirt tryck, troligtvis inte..

Till vår sittning anslöt, mycket små men desto fler flugor som säkerligen i bakhåll spanat in vår sittning.

Vips så befann vi oss mitt i en svärm och det kämpades frenetiskt för att svälja mat och inte insekter. När vi gav upp och ställde tallrikarna åt sidan, då tappade även flugorna intresset och lämnade tallriken ostörd.

Ganska nyss satt jag i en flygmaskin som skulle ta mig från ett land till ett annat. Klockan 03:24 knackade det på axeln och en flygvärdinna erbjöd mig val mellan pasta eller stekt fisk.

Abrupt avbruten från drömmen där jag medverkade i TV- programmet ” så mycket bättre” och precis lyckats bli kompis med Carola, fast att jag från början tyckte hon var dryg, kändes det som en kanonbra idé att stoppa i sig ett mål middagsmat mitt i natten.

Där satt jag sedan klarvaken någon timme och rapade fisk, tänkte på svårigheter med att vara ung talang och undrade om någon annan i luften ångrade att de tagit emot 2000 kalorier i sömnen, bara för att grannens låda luktade gott?

Så, vad har vi lärt oss av detta?

Vissa saker i livet är lika

Som möjligheten att skaffa kort på ICA

Sen finns det rättigheter av annan sort

Som privilegierade kanske glömmer bort

Det kan handla om att demokratiskt rösta

Eller en stjärna i TV få vara med o trösta

Att vilja ha det som andra får

Kan bidra till en bra typ av vår

men oftast leder det till en garderob som sväller

Eller för mycket mage, tack vare färglada karameller.

Charles De Gaulle och baksida med hål

Rövhål, kan vara lite väl magstarkt som ord att starta med, även om det skulle stå sig bra i liknelse med igenkännes faktorn i denna historia.
Ty dess funktionalitet att koordinera passerande massa och styra de som får komma ut, är precis så som de arbete vakterna strävar efter att göra i Paris. Inte nog med detta, verkar inställningen till att skapa så många ”plupp i korgen” som möjligt, vara deras livskall.

Djibouti är ett litet land som är beläget på Afrikas horn. Där ser vardagen inte riktigt ut som den gör hos Kicki Danielsson. För när Kicki är ledsen, då har hon möjlighet att gråta till sig en förstasida i papperstidningen.
I Djibouti produceras det nog ingen skvallertidning även om det säkert existerar flera som gråter.

På Afrikas horn finns allt annat än bara sura miner, det är viktigt att komma ihåg. Här finns även de som skrattar åt livets goda, trots att de aldrig någonsin smakat på Kickis favoritfestis.' Att vara muslim och dricka bag in box, går liksom inte för sig.
Det går kanske inte för sig att håna Kicki på detta sätt heller, även om just lådvin kan få en att känna sig som en festis...nog om det.

Strukturen i landet Djibouti har en del att önska och det kan ibland vara svårt att förstå vad som är i görningen och varför.

Jag och en kollega reste hit i tjänsten för att följa upp pågående projekt och när våra åttaganden var utförda, påbörjades hemfärd. 
Vi diskuterade på flygplatsen och fantiserade om att vi som hyfsat beresta individer, säkerligen skulle förstå flygplatsaktiviteterna bättre vid nästa mellanlanding på Charles De Gaulle.

Vid flygmaskinsbytet i croissanternas mecka, genomfördes incheckning av handbagage i vanlig ordning. Vid desken arbetade en majoritet av personal som endast pratade franska. Det kan tyckas vara okej och rättvist eftersom vi var i Frankrike, men kom igen, på en flygplats?

Datorer packades upp, biljetter scannades, ryggsäckar åkte genom röntgenmaskin och vips så fick min väska åka på ett eget band.

Det är här som det röviga i historien började. I Djibouti hade jag köpt på mig en kräm av märket Nivea i syfte att återfukta det som torkat ut.

Just denna kräm, var dock det som fick bägaren att rinna över för vakten vid specialbandet. Påsen som den färdades i var plomberad från föregående flygplats, precis som det ska vara. Vakten tog sig dock friheten att dra upp förpackningen, varpå hon frågade efter kvittot. Jag förklarade då att jag inte hade kvittot med mig, men att det inte spelade roll eftersom varan ända fram tills nu hade varit plomberad.

-Skit i det du; sa inte vakten, men det var precis det hon uttryckte. Där stod jag på andra sidan och kände att både jag och min nya Nivea hade blivit utsatta för kränkning.

Det var så svårt att ta in, krämen var ju min.  Den hade köpts helt legalt på föregående flygplats i ett land där de förvisso tuggar mer "katt" än skriver ut kvitton, men i alla fall, här fanns inga tveksamheter.

Den unga franskfina superhjälten stod där med all sin makt och hon fullständigt slaktade tuben. Ett ljudligt plupp, lär ha hörts när hon leende kastade ner varan i det svarta förbrukningshålet.

Skit-onödigt! Arg som ett bi, spatserade jag till toaletten för att tömma ur mig någonting annat som under tiden hade börjat skava.
Väl sittande på klosetten, startade denna helt på eget bevåg att spola ned det jag påbörjat, men alls inte avslutat.

Inte nog med att min Nivea blivit bestulen, så blev jag även stoppad i mitt eget krämande!

Tror upplevelser av dessa slag inte riktigt passar in på DN, men hoppas att det finns en fåttnåtinått ombudsman att kontakta för att klaga, vart hittar man hen?

Så vad har vi lärt oss av detta?

Kicki Danielssons klagosång

Leder till löpsedlars framgång

Djibouti är ett litet land

Där utbildas antipirater i ett landskap av sand

En kräm är en fis i denna historia

Men lägg svinnet på minnet i denna memoria

Att på grund av makt, slänga fungerande material

Leder till tömd planet och en värld rätt så anal.