söndag 17 februari 2013

Jakten på den försvunna muren


Berlin, Merkels magnifika stad. Men det är också konstnärernas stad, kontorens, kantorns och korvens karismatiska område.

I detta inferno av intryck befann sig två små turturduvor för att fira det som firas borde. De  hade innan resan arbetat efter två olika strategier. Den ena hade packat förvånansvärt lätt vilket innebar att denne bar samma rutiga skjorta på samtliga bilder som den andre knäppte. Den andre tänkte att:  ”kyla är det värsta två fötter kan uppleva” vilket genererade i ett par kängor a la ”hej jag kan bestiga K2 utan raggsockor”

Trots att packningen och klädseln såg en aning avvikande ut, hade paret flera gemensamma uppgifter att uträtta under resans gång.

På ”att göra listan” stod museer högt i kurs, liksom att bestiga höga byggnader, lyssna på saker som frambringade ljud och träffa konstnärer som målade tavlor.

Av alla prioriteringar, fanns det en sak som stod sig starkast…att se på muren. En hel stad som varit helt omringad, nej uppdraget att få se på fragment från denna ansågs vid första ögonblicket  inte vara någon big deal.

Böjen var mannen med kartan och Sjödinskan var hon som höll koll på övergångsställena. Resolut och rakt fram gick det längst gatorna. De gick och gick och gick, sida vid sida i ett grått klimat som inte direkt uppmuntrade till picknick i parken.

När så fredag övergick till lördag förmiddag och inget spår av omringande stenhög hade observerats , började modet att svikta en aning hos de två äventyrarna..men för faen hur svårt kan de va??

Överallt fanns skyltar som upplyste turisterna om historiska händelser, årtal och vart man kunde kissa, men ingenstans uppenbarades minnesmärket från byggnadskonstruktion där David Hasselhoff en gång hade stått och sjungit..

De båda individerna bestämde sig så småningom för att ändra strategi och ta ett varv förbi regeringsbyggnaden för att se om Angela var hemma. När de korsade gatan trampade  de båda på en textremsa i marken…

Men, kolla här är den! Här är muren!

Uttrycket i sig var en aningens osant eftersom det inte var en mur som bringade fram känslan av att ha lyckats upptäcka det som tidigare hade funnits och som sedan hade glömts bort..

Det var en liten inkilad skylt på backen som sedan följdes av en inmurad linje som korsade gatan vidare bort från platsen. Herren med enbart en skjorta i bagaget blev så exalterad att han bestämde sig för att följa strecket i marken. Till historien hör att Berlinmuren en gång i tiden var 15 mil lång och att följa denna strecka skulle innebära en väsentlig reducering av tid till övriga aktiviteter.

Sjödinskan traskade efter sin käresta hack i häl och följde sin vana trogen att tipsa om lämpliga övergångsställen. Efter en stunds macherande kom de till ett museum som avbröde jakten på kvarvarande mur.

Väl inne på museét möttes de båda två om information från tiden då stora delar av Europa hade lyckats förtränga meningen med livet och människans värde.

Efter besöket på installation var det inte längre så roligt att följa murstreck i marken, istället klev de vidare lite saktare och mycket mer upplysta om att världen inte alltid är som sjödinskans nyinköpta skor: rosenröda och ergonomiskt anpassade efter kundens begäran.

 

Så vad har vi lärt oss av detta?

Berlin är en trevlig stad

Där statyer står på rad

Här finns plats för allas signatur

Liksom för asymmetriska mönster och sparyade djur

Berlin är en plats

Som innehåller flärd och palats

Men här finns också en historia att minnas

När en hel befolkning inte fick finnas

Det är allas vår skyldighet att inte glömma

Att ta vara på livet och att våga drömma

Att ta hand om varandra och visa respekt

Om man dessutom hittar de man söker, ja då blir de perfekt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar