När luften går ur och kedjan fastnar...

Varje dag är inte ett äventyr i Karlstad även om det sägs att solen alltid skiner här.
Måndag den 17oktober, höstgrått, sövande och motvind...Vind var något som fröken Sjödins segel inte hade under helgen då luften i cykeln plötsligt gick ur. I erkännandets stund skall tilläggas att det där med pysslang det är inte författarens påse chips att hantera..Kontentan av läckaget resluterade därmed i en punkterad och parkerad cykel. För att ändock kunna rulla runt i staden utan att laga däcket kom så den smarta tjejen på att hon hade en reservcykel stående utanför sin syster. Väl framme vid sitt mål kom den ekonomiskt slipade rea-humlan på att hon sett en uppfriskande annons i veckans utskick från Lidl. Nu gick det minsann bra att köpa springvantar för endast 30 prupp. Med cykeln upplåst smeds planen att gena genom Råtorpsskogen till affären och på så sätt undgå både poliser och andra levande varelser. Så bar det av in i skogen utan poliser eller andra människor och det var nu som den så initialt tråkiga måndagen, började förvandlas till ett riktigt äventyr. Med den skräckinjagande melodin i hörlurarna (du måste finnas- av Helen Sjöholm) susade hon fram utan att ha den blekaste aning på väglagets konsistens. Tillslut nåddes upplysta marker, något lerigare än tidigare men det hela slutade väl. På Lid´l låg ett par handskar redo för nytt ägarskap och lyckan tycktes vara total. Hemåt bar det och en sväng förbi Hagahallen fick det bli för att inhandla en sån där god skivad kalkon.

Åter upp på cykeln vände dock lyckan och det tog tok stopp. Kära kedjan hade lyckats göra sig ett varv runt pedalen och nu var det inte mycket att hurra för. En lätt suck utlöstes från fröken varpå en halvblind man fångade hennes öde. Den halvblinde mannen var i full färd med att leta efter sin borttappade katt längst älvkanten och han berättade att han nog kunde bistå med en hjälpande hand eftersom han ändå inte såg vad han letade efter. En sådan vänlig karl! Oturligt nog fungerade han inte så bra gällande kedjepåsättning heller då han inget såg. Resultatet blev enbart oljiga händer och inte så mycket mer. Under tiden som de båda konsentrerade sig på den upp-och ned vända damcykeln, kom en labrador förbi som mer konsntrerade sig på matkassen med skivad kalkon, placerad ca 3 meter därifrån. Inte för att vara fördomsfull eller dömande men troligtvis var både labrador och hundförare i behov av en varsin ledsagare med olika typer av färdigheter. Husse började viska fram onda ord om sin hund utan att göra ansträngningar för att ta tag i kopplet. Hundenn o sin tur kände istället en dragning till att försöka begrava sig själv inuti påsen och skapa en kokong runt sin lekamen.
Ingen kalkon, men väl två trasiga cyklar, ett par nya springvantar och en hel dress att stoppa i tvättmaskinen!

Jaja vad är väl en bal på slottet, hur smakar en kvällsmacka utan kalkon och framförallt hur skulle dagen se ut om allt bara rullade?

Over and out från händelsernas mecka
PS katt sökes fortfarande...