Herr Monoider

Förr i världen fanns det ett TV-program med en ung Martin Timell som ledare. Det handlade varken om matlagningstips eller kostråd men ändock gick serien under namnet Bullen. Inför varje berättelse innehållande en känslig problemställning följde citatet ” och som vanligt är det inte tjejen i filmen som har skrivit brevet”

År 2014 när internet har bredit ut sig och twitter används i större omfattning än hemliga lappar, då lyder mantrat istället ”Som vanligt är det inte redaktören till bloggen som är huvudrollen i berättelsen…, men så här stod det:

Tjena Sjödinskan, läget?

Personligen känns det minst sagt trögt på flera plan, alltså jag vill inte vara rolig men mitt internet hänger sig hela tiden och så tror jag att ja fått hemoroider.

Vi köpte ju en kabel för ett tag sen, men de visade sig att storleken  hade betydelse för andelen kräm som kan komma ut…Ja har fått använda jobbdatorn när ja behövt googla på nåt o det har väl funkat hyfsat. Har du haft hemoroider? Ja måste nog gå till en läkare, ringde sjukvårdsupplysningen men telefonisten läste bara innantill från vårdguiden och de hade jag ju gjort själv tio minuter tidigare så det hjälpte inte så mycket.

Alltså, ja googlade på hemoroider, inte bara det…du vet blodig avföring, klåda o allt möjligt …men så hängde sig datorn och jag var tvungen att gå till IT-avdelningen.

Försökte låtsas som att jag sökt på en riktigt viktig person ”Herr Monoider” för att inte rodna allt för mycket, men de funkade så där…fan ja behöver verkligen en grövre kabel…

 

Så vad har vi lärt oss av detta:

Det kan vara svårt att våga

Prata om analklåda

Mycket får nog IT-avdelningen skåda

Och inom allt kan inte vårdguiden råda

Hälsan måste komma först

Och Google är bra vid kunskapstörst

De som ryser när folket fredagsmyser

Fredagsmys är ett ord som många förknippar med avkoppling. Där sitter de små trollen till avkommor och kletar sås i soffan, tuggar högljutt samtidigt som de manövrerar fjärkontrollen med sina feta fingrar. Den LCHF frälste känner sig nyttig över att skippa brödet för att istället hälla i sig den hyvlade osten direkt ifrån påsen och 5/2 dietisten tänker att det blir en annan dag i morgon. Vem vet vad hettan i Guacamolen kan leda till? Kanske får någon för sig att i bara långkalsongen, glida ned på vardagsrumsgolvet och fria till sin blivande fru vars tandrad i denna stund dubblerats av majskorn och annat smått och gott.

Fredagsmys, svenska folkets höjdpunkt..

Inte alla vet det här men sanningen är att det existerar en skara människor som anser att begreppet fredagsmys är lika negativt och kusligt som att drabbas av kvarskatt.

De känner sig bestulna, att något tagit friheten ifrån dem och ersatt den efterlängtade semesterresan med isolering och transfett. De vill ha något mer, något annat, något som inte den stora massan ägnar sig åt. De vill vara sina egna, sticka ut och finna det där härliga, speciella och oväntade som de flesta inte lagt märke till..

..En intressant reflektion är att majoriteten av just denna klick verkar följa kakelkillens råd då det är dags för renovering.

Det fanns en idé om ett badrum turkost, färglatt frodigt och inbjudande.

-Ska du bo där i mer än tio år?

- Om inte skulle ja absolut välja svart, grått eller vitt…det är den färg som alla vill ha, ja den sticker liksom inte ut och skaver på något sätt, de är färgerna som går hem…

Att gå emot kakelkillens råd i denna stund, tordes vara förenat med självmord. Tänk om majoriteten av köpare skulle ha något emot ett rum som inte är som alla andras?

Det där med att bajsa i ett rum som lyser upp, de låter helt plötsligt som en skit-dålig idé!

Detta resonemang tordes vara förklaringen till alla de vit, grå- och även svarta bostadsannonser som florerar på marknaden…Empiriskt bevisat är det ännu inte då Sjödinskan helst avböjer tanken att utföra avträde i samband med lägenhetsvisning, men om det finns ett intresse bland majoriteten i läsekretsen, ja då kan hon så klart ställa upp..

 

Så vad har vi lärt oss av detta

Fredagsmys kan tyckas som spektakel

Mest vanligt är färglöst kakel

Det finns olika sätt att sticka ut

Men kontentan är den samma till slut

Var person är sin egen lyckas smed

Vissa föredrar lövbiff, andra makaron med sked

Oavsett bör människan blankt negligera

De som över andra vill domdera

Låt önskan och drömmen flöda fritt

Valet om tacos och kakel, det är ditt!!

 

 

 

 

 

 

 

Stockholmsvitt vs prylfritt

 

Det finns mycket val att göra här i livet, det är både sant och olika svårt.

Vissa människor tycks födas  med den där inställningen som gör att allt är bestämt i förväg. Exempel på sådana, är de där ungarna som från ett års ålder älskar att sticka, uttalar dadlar som da-adlar och går på bröllop i folkdräkt. 

Sjödinskan själv hon fick inte den där förprogrammerade mjukvaran, inte den hårda heller för den delen. I sjödinskans liv är det en ständig kamp mellan än de ena, än de andra.

vid 18års ålder gav hon vika för morgonens eviga dilemma "kaffe eller te" idag intas båda och gärna samtidigt, två parallella koppar som går att varvas.

När det blir svårt att väljs på fysisk aktivitet, finns hennes göteborgska vän alltid ett telefonsamtal bort och i mer än 89% av fallen! får denna lite äldre och mer erfarna person bestämma om det blir spinning springning eller vin. Oftast blir det nog vin vid rådfrågningen, ifall rådgivaren är i samma stad vill säga.

Att dagtid arbeta utifrån ett riskmedvetet perspektiv, som det ändock innebär när man har hela världen som arbetsplats, det sätter sina spår. Det går alltid att vidta reducerande åtgärder för att inte drabbas av kaos eller vakuum av våndor.

Därför har sjödinskan utvecklat ett koncept som heter "hej jag beställer alltid samma maträtt när jag går på lunch"

I Karlstad finnes ett litet mysigt ställe dit författaren gärna går. Sedan år 2010 har hon ätit samma sallad med samma ingredienser och samma smak på dressing.
Det där sista, det är så klart inte sant...det vet dom som uttalar dadlar som da-adlar och älskar att sticka...för man kan inte beställa samma sallad, nej man kan beställa likadan, för annars gör man fel. Eller inte bara fel…

Man gör språkfel och det visar ju både brist på både omdöme, klädstil och lämplig litteratur i bokhyllan.

Bokhyllan ja, det är ju också något som inte gått så bra. I detta fall beror det inte på Sjödin utan på hennes bättre hälft som kallas för Böjen.

 Böjen vill att allt ska vara bra och det är en fin egenskap. Men ibland blir det problem då denne ser ett alternativ men tror att något bra kan bli ännu bättre.

Allt som är bra är vitt men innan man har köpt något som är vitt och bra, måste man bestämma sig och under tiden som man väntar på att hitta det där vita och braiga, ja då går hans trolovade och köper mer färgglada saker än hon egentligen har behov av, eftersom hon inte kan bestämma sig om hon fått nog av t-shirts.

 Tillsammans har det ack så kära paret bildat ett system där bristen på det ena genererar överskott av högar på golvet på grund av det andra...

Så vad har vi lärt oss av detta:

Det är inget fel på folkdräkt
Att veta sin ståndpunkt är fräckt
Allt som är färg är inte bra
Möblemang måste man ha
Det är trångt på 50 kvadrat
Att köpa bokhylla kräver mer än prat
Tillsammans i sitt kaos är det mer än helt okej
Ty Böjen är hennes kille o Sjödinskan är hans tjej 
Så hur det blir med vitt
Färgbomber eller prylfritt

Det återstå att se
men oavsett, så blr det bra de me!

en kork whiskey kan vara lite riskey

Introduktion för ovana läsare:

Midvinternattens köld var inte så hård

ändock behövde Sjödinskan, Sundström och Böjen solens vård

så därför bokade de en resa till Sri Lanka

där vägarna är krokigare än en klockranka (blomväxt)

Historia:

-Jag rekommenderar verkligen att anlita en chaufför, detta var budskapet som förmedlades till rese- trion oavsett vem de frågade som tidigare hade kuskat runt på Sri lanka. Även om det tog emot för samtliga utom för den mest pålästa av resenärerna men med sämst syn, så följdes rådet. Chaufför bokades via en äldre herre som dyrt och heligt lovade på det så kallade nätet, att alla skulle bli lyckliga men ingen skulle bli lurad....väl stående på sydkusten där nyåret brunnit av 10 minuter efter att Sjödinskan somnat, var förväntningarna höga på den bil som förväntades göra entré morgonen därpå. Denna service skulle sedan finnas till hands under 72 timmar..

Ca 10-15 minuter senare än utsatt tid rullar en stor bil in på gården med något som såg ut att vara en liten liten gosse. Första frågan som ställdes till deras nyblivne medföljande, var en ödmjuk undran över dennes ålder.
-What do you think sir, fnissade den späde herren,
-22, levererade Sjödinskans trolovade som kvalificerad gissning, därefter följdes ett hysteriskt fnissanfall från frågeställarens hörna.


-hihi correct, sir . Ok...(han kör säkert jättetryggt...)
Ständigt ringde det i poppsnörets telefon men lite avväpnande tyckte Sjödinskan ändock det finna, då signalen var tonerna från Back Street Boys dunderhit," you are My fire"


Vidare visade gossen prov på storheter ingen kunnat ana.
Innan det var dags att besöka elefantparken, berättade han sin plan.
.-Jag kör in bilen på en annan väg in till parken och ni låtsas att ni ska äta lunch där, ok? Planen upprepades så att ingen hade en endaste chans att missförstå. Pepprade att komma undan 50 kr billigare, visade det sig att den hemliga vägen var igenbommad och låst. Lille snöret blev märkbart sur vilket gav honom 5 pluspoäng hos Böjen (Sjödinskans bättre hälft) som till vardags uteslutande arbetar för att få till en "bra deal"
Chauffören gav inte upp här, han visste att han skulle få in oss billigare och när han tittade i backspegeln och möttes av två nyfikna ögon samt två
av porslin, då satt strategin där som ett smäck.


-Jag följer er till grinden och förklarar att han där är blind(pekande på den vänstre i bak som inte genast höjde på ögonbrynen)
Att säga emot en tuff 22 åring med Back Street Boys som ringsignal, det gör man bara inte..


Elefantskådningen blev hela 20 riksdaler billigare vilket upplevdes som en seger och Böjen var mäkta imponerad.
Ett tag diskuterades det på svenska över möjligheterna att ta med nyförvärvet till Sverige. Detta var så klart med kärlek och hade inga koloniala eller nedvärderande inslag att göra. killen var allas idol, kvar att frälsa var måhända herr Sundström (han som fått se elefanterna gratis)

När dag ett började lida mot sitt slut och resesällskapet nått rätt hotell, firades det hela med en öl. Chauffören fick sig en halv samt en kork whiskey för att motverka malaria. Efter detta hände något som ingen hade förutsett. Den tuffa lilla krabaten berättade att han aldrig hade till vana att dricka så här mycket, (15 cl öl och 1 cl whiskey) Sjödinskan kände ett uns av dåligt samvete då hon insisterat på en kork och David erkände att han inte hade bråttom att fara morgonen efter (så att chauffören kunde nyktra till) morgonen efter.

Morgonen efter... ja, det kom sig till att bli en annan historia...det hände sig som så att den äldste svensken passade på att fylla år. Det var då det brann till även för herr Sundström som tidigare varit avvaktande med hurra-rop men ändock positiv till lillkillens snilletåg.


Vad som menas med brann av härstammar från de 36 ljus som den tuffe och inte så adipöse föraren lyckats fixa fram. Någonstans i Sigeria hade en konditor stigit upp tidigare än vanligt denna dag för att baka en kaka av socker samt dekorera denna med siffran 36 i något som liknade kaviar. Efter detta pryddes tårtan med lika många ljus, inhandlade och påtända av resesällskapets egna eskortservice. Herr Sundström blåste ut alla ljus och även om glöden falnade på bakverket så brann lyckan inombords hos alla tre, en egen chaufför, de var grejjer de! !


Så vad har vi lärt oss av detta

Man kan bli full av att badda sprit i såren
Det är inte rätt att döma hunden efter håren
Det sägs att liten Tuva stjälper lass
Men en lilltuva kan även leverera glass
Ringa Ålder betyder inte att bil ej kan köras
Som Svensk i trafiken är det lätt att förgöras
Skribenten och hennes män har fått en ny vän
Till Sri lanka åker de gärna igen!

Afghansk gäst, svenska bönor och Dalahäst

Nej, det är ingen hemlighet att världen ser annorlunda ut beroende på vart någonstans man befinner sig. Inte är det heller en hemlighet att människor ser olika ut eller uppskattar olika saker,kort och gott det ligger i sakens natur att olika faller det mesta här på jorden.

Förvånansvärt mycket ter sig dock helt lika oavsett hur långt bort man färdas i flygmaskinen. 
Häromdagen besökte Sjödinskan och hennes bästaste medarbetare ett gäng andra kollegor som bidrar att skapa ordning i utlandet. Det var på många sätt olikt en ”vanlig”fredag i Stockholm, då det satt getter i baggagen på bilen framför, alternativt stod ett automatvapen på biltaket bakom. Arabisk text var det mesta som prydde omgivningen men där fanns även en del andra inslag av färgstarka symboler.  Det blev under visiten uppenbart att Afghanistan är ett land där man ofta transporterar fler än sex passagerare i kupén samt att här bor mer än en patriot från Dalarna…

Det där med ursprung är himlans intressant och vi människor tenderar ha en övertro på vikten av att veta hela vägen vart allt kommer från. Tänk så tryggt det känns att välja bort en fläskfilé i frysdisken som härstammar från Danmark och istället välja ägg från höns som har fått leva inomhus.  Ursprung är viktigt, det kan bekräfta kvalitet, innehåll och status men också trygghet och en känsla av igenkännande.

Sjödinskan har genom sin modersmjölk fått med sig viktiga saker att relatera till och känna sig hemma med. Exempel på detta är melodikrysset, svensktoppen, insikten om att vita bilar är sämre än röda om man kör av vägen på vintern och blir stående i ett dike, mormors allergimedicin passar till hela familjen och att man ska ta med skeden och matsäcken dit man kommer.

Att ta med mat från vart man hör hemma till platser där man bor, det är fina grejer…även den hårdaste vegetarian går att få mjuk genom att erbjuda bönmix i tetrapack från Granngården.

Att i en ny omgivning få syn på en gammal trähäst, fick författarens känslor att kanaliseras vidare tillen harmonisk feeling som höll sig fast i knätofsar, raggarbilar och Kalle Moreus.

 Så vad har vi lärt oss av detta?

Det är inte fel att vara stolt över sitt ursprung

Detta gäller så väl amerikan som bonde från Ljung

Det är en styrka att sin trygghet föra med

Oavsett vart i världen man slår sig ned

Det är ett privilegie att få uppleva en annan kultur

Ägg som härstammar från fria fåglar smakar bättre än från dem i bur

Det gäller att i sitt sinne vara ödmjuk

Och tvätta händerna för att inte bli magsjuk

Att flytta till Sverige och inte äta middag klockan sex

Att föredra dadlar istället för kex

Det är så klart helt okej

Utgå från det inre, utgå från dig!

 

// vänliga hälsningar från hon som alltid har ett fikon i väskan

 

 

 

 

om flytt, olika gym och lära nytt

KMTI
En förkortning lika självklar som receptet på mjölk med tre månaders hållbarhet...
Karlstads Medicinska Tränings Institut, ett gym och en plats som rymmer det mesta.  Där samsas elitidrottare med amputerade, med pensionärer, boxare samt med folk som gärna bor i Indien.
KMTI, det är glädje.  Var morgon står där en trogen skala och väntar på att klockan ska bli 06:30 och att dörren ska låsas upp, om någon försover sig till 06:33 hälsas denne med frasen ”Go midda”

På KMTI tränar Moberg tillsammans med Marie, den ene snart 70 och halvt döv, den andre 20 år yngre med förmågan att aldrig vara tyst.
Där finns Håkan som står på balansbrädan och Sune som slår rekord i sit ups. De flesta kan namnen på varandra och på något vänster  har det skapats ett tryggt litet Community som oroligt flackar med blicken om någon uteblir från morgonträningen mer än två dagar i sträck.
Denna plats är en av Sjödinskans bästa men då kärleken tog henne till Stockholm, blev det till att hitta ett nytt gym.
Friskis och Svettis kändes initialt både friskt, svettigt och nära..sagt och gjort hon anmälde sig frivilligt och blev därmed en del av något väldans stort.

I Stockholm finns fler friskis-lokaler än vad det finns cykelvägar och det kan ju vara bra på flera sätt om man ingen cykel har..Men å andra sidan har fröken inte riktigt lyckas knäcka den sociala koden. 
Det finns inte så många Håkan som står på balansbrädor, inte så omaka träningspar som duon Moberg - Marie och det finns inte heller så mycket insyn i vad e övriga deltagarna gör då de inte spänner sina biceps. 
Ingen informerar här om sin nyinköpta grill, sin planerade resa till Liseberg eller att det är rea på Bergvik…Här är det istället anslagstavlor som förmanar om vad som händer då parfym används fast att det är förbjudet, att folk tar fel skor och att det är bra att torka upp efter sig.
Glädje finns såklart också någonstans men det verkar som att besökarna här, lite stänger in sin lyckokänsla istället för att förmedla den rakt ut.
Att det är på detta sätt blev Sjödinskan varse då hon häromdagen passade på att gå på spinning. När låten pumpade som högst lössläpptes ett litet lätt ”kom igen” rop från hennes läppar. 
På KMTI skulle det vanliga vara att någon då svarade, ja ja kom igen..

På Friskis resulterade det hela  istället i att ledaren där framme, förvånat vred av musiken och frågade ”va det någon som sa något, mår alla bra?”
Stämningen som följde resulterade vare sig i mer energi eller lyckorus, istället fortsatte klassen med toner till en skiva som man nästan hörde rytmen ifrån..

Så vad har vi lärt oss av det här:

I Stockholm är det trångt och folk har mindre tid
o det måste hinnas med en massa innan man blir gravid

I Stockholm är cykelhjälmen populär
och man tänker mycket på form och säkerheten här

Men inte just i Stockholm fokuseras det på balans
drömfångare o energigivande stenar är mer populära någon annan stans
Inte heller är det så vanligt med prat
som handlar om ingenting, som inte är slipat, skarpt och smart

I Stockholm tränar man på gym
och har en outfit som är stram och grym

Harmoni finns såklart även här
men då handlar det mer om yoga i bastu och mindre om att plocka bär

// vänliga hälsningar från hon som åker rulltrappa på vänster sida ett tag till

Hälsa Calle från mig! utrikesministern vs Sjödin

                         
Att arbeta med kris är ett dynamiskt pussel som ibland inger fler insikter än positiva utsikter. Det finns en hel del hjältar på vår jord och Sjödinskan har förmånen att arbeta med några av dessa. Tillsammans med sin kollega åkte hon nyligen till Jordanien för att följa upp Sveriges operativa arbete inom den humanitära sfären. Den medföljande parhästen har fler expertkunskaper som sjödinskan dock inte besitter. Exempel på detta är att i rätt tid smörja in sin näsa, göra scheman med utsatta tider, stryka barns pärlplattor som föreställer flaggor samt att ta med nystrukna pärlplattor som ser ut som flaggor till sin kollega. Utöver detta är hon även expert på HR frågor vilket var passande då resan till Jordaninen handlade om uppföljning av personal samt vägen framåt.

Efter att ha besökt så väl flyktingcamper som olika FN kontor och imponerats av de insatser som görs till förmån för att möta flyktingströmmarna från Syrien, var det dags att delta på uppmärksammandet av ”The refugees day” Flyktingorganet UNHCR anordnade inte en hyllning (näe det skulle kännas konstigt) utan en uppmuntrande afton för att visa tacksamhet och för att bringa ljus över syrienkrisen och de behov som finns.

Inte nog med detta hade den mycket starka men ack så slanka filuren Angelina Jolie medverkat under dagen för att på så sätt berätta för den kakan av mänskligheten som intar sitt nyhetsflöde från typ Hänt extra  om hur situationen ser ut i Jordanien. Hennes engagemang är bra men om hon åt lite mera kyckling och mindre grapefrukt så skulle hon få ännu mera kött på benen..

Nog om det, ett sidospår.

Något som däremot helt spårade ur var Sjödinskans stund i kändisljuset. Under ceremonin var det flera viktiga män som höll en hel del enastående tal. En av dem var Norges utrikesminister. Han talade med en stämma så stark och äkta, det var inte enbart roseninlindade tacktack som förmedlades utan också en uppmaning till FN att kringgå låsningen i säkerhetsrådet. Det kändes mycket bra att som skandinav stå där och lyssna på detta brandtal.

Efter avslutat tal, kände såväl Sjödinskan som hennes HR hälft att det skulle vara på sin plats att peppa utrikesministern och tacka för hans insats. Sagt och gjort, de båda stegade fram och fick lite hjälp på traven för att fånga ministerns uppmärksamhet. Väl handskakande flöt allt som en dans. Den ständige pressekreteraren Frode såg mycket lycklig ut när någon ville prata med honom och inte enbart ministern, varpå denne man berättade att de var i färd med att knyta ihop dagens säck då ett flygplan väntade dem.

Utrikesministern berättade att han inom snar framtid skulle träffa Sveriges motsvarighet till sig själv och att han då även tänkte passa på att berätta för honom om vårt möte samt vad bra Sverige är på att stötta FN i Jordanien.

-Vad fint att höra, svarade Sjödinskan

-Hälsa Calle från mig, hälsa från Emma

-Jaja, jo de kommer ja te o Hälse Carl!

Efter detta återgick Sjödinskan och hennes vän till de övriga kamraterna på plats.

Lite senare gick hela delegationen mot gruppen människor där Sjödinskan stod. En man sträcker då fram handen mot henne samtidigt som pressekreterare Frode stod bakom.

Helt resolut tar den surrande humlan till orda och utbrister- ha en go tur nu o ta hand om dig!

Mannen såg något förvirrad ut, släppte handen och nickade för att sedan gå vidare en aning trevande.
Där och då visste inte Sjödinskan att hon hade blandat ihop Norges utrikesminister med UNHCR:s egen high commissioner

 

Så vad lärde vi oss av det här:

Vi ska över Sveriges humanitära support vara glada

Ty de gör mer nytta än cocos i en pinacolada

I sanningens namn är stolthet rätta ordet

Då sekonderade arbetar för mat, skydd och trygghet runt bordet

Det där med kändisspotting är en gren

Där Sjödinskan står sig riktigt klen

Norges utrikesminister pratar så vi förstår

Undrar om en hälsning tillbaka från Calle är det författaren får?