I stressens och erkännandets tecken….

Mycket händer när reptilhjärnan slår in.

Eller är det snarare så att i situationer då läderhuden kommer fram och ersätter den mjuka massan i knoppen då presteras föga framgångar?

En sak är dock säker, strategierna för att uppnå ett tilltänkt mål kan i rådande tillstånf bli mycket häpnadsväckande och även intressanta utifrån frågeställningen ”Hur tänkte du nu”

Detta kära vänner är en tolkningsfråga som lämnas till er som semestrar, som utsätts för regnoväder med tillhörande vind från nordöstlig riktning, eller enbart inte har bättre för er än att spana in på Biceps Emmas monsteriösa blogg gällande aktiv livsfilosofi med tillhörande och välformulerade råd..

Nedan följer två händelser att analysera utifrån strategiskt handlande, varsågoda:

Exempel ett

Fotnot: Det är kvinnan i berättelsen som skrivit brevet…

Problembeskrivning:

Personen i historien agerar inom ramen för tidsbrist samtidigt som hon upplever en sinnesstämning av ledsam karaktär

Åtgärd:

Dammsugning måste ske varpå uppdraget påbörjas och den elektriska maskinen plockas fram.

Detta görs samtidigt som den effektiva kvinnan passar på att förmedla ledsamma toner i form av bröl som liknar de läten älgarna i skogen tar till när de vill visa att de är villiga till att..ja..

En nål ligger på golvet och fastnar olyckligt i dammsugarens system, Detta medför att ett annat läte med frekvensen mycket stark och hög tonart varpå denna strålar samman i kören. Denna kavalkad av ljud från suget, hulkandet och nålen kan inte vara nyttigt för någon, anser kvinnan. Lösningen borde i normala fall vara att öppna dammsugaren, ta bort nålen, snyta näsan och ringa mamma.

  Denna strategi ratades dock och lösningen på världens problem tordes istället vara skum..

Mitt under brinnande stund finner den målmedvetna och hyperstressade personen ett par tidigare använda öronproppar liggandes på byrån.

För att dämpa skadliga ljud, beklädes öronhålorna med dessa två, medan resten av spektaklet fortgår.

Resultat:

Efter avslutad insats behövdes varken våtläggning av golvet, ty det var redan gjort. Det behövdes inget upplyftande samtal ty huvudpersonen var nu för hes att ta till orda samt det fanns inte längre någon överfylld dammsugarpåse att byta, då den just sprängts av en enerverande knappnål som därmed tömt innehållet.

Smart drag eller bakslag..?

Exempel 2:

Fotnot: I detta exempel finns fler kockar som rör i soppan vilket gör det svårt att utföra ansvarsutkrävande i slutändan.

Problembeskrivning

Bidragsansökan till Sida behövs för att insatser skall bli verkliga (nu pratar vi jobb). För att göra en sådan behövs en inkommen förfrågan från exempelvis FN. Denna förfrågan ska översättas och skrivas om så den passar in i den svenska mallen.

Åtgärd:

Texten som hamnade i dokumentet godkändes så väl av Sida som UD, samt av verksamhetsansvarig, ekonom och projektledaren i egen hög person. Alla var vi rörande överrens När det slutligen var dags för enhetschefens gyllene signatur, läser hon det noga och ställer den berättigade frågan -de utsatta pastoralisterna? Vad är det för några?

-Tjaa..jooo det är den där folkgruppen på svengelska som behöver hjälp så att säga…

Rådande stress hos alla eller behöver vi på en språklärare kalla?

Ja där har ni något att sätta tänderna i som utmanar soduko lösande och korsordskämpande aktiviteter:

Over and outJ

Sur mjölk och bränd Uffe

Det är synd om människan, i alla fall om man lyssnar på Strindberg, analyserar självmordsstatistik, tilldelas den sista korven på bensinmacken som rullat för många varv på det automatiska stekbordet eller om man varit på besök i Örebro…

Framgång handlar om att ligga rätt i tiden och att vara bäst i ett land som förespråkar lagom. Denna balansgången må vara svår att pricka in då dessutom ingenting varar för evigt. Utdömning av det som var bättre förr sker på alla ledder och bredder i samhället. Ingen kommer undan, inte ens mjölken slipper den hårda sanningen att förkastas när datumet på förpackningen uppnåtts.

  Nyligen cirkulerade en bild på den svenske artisten som bränner sitt eget brännvin själv. På fotot är han klädd i tofflor och till detta bär han på tok för höga tubsockor där han går.  Denna syn var mer än fanet Kenth Andersson klarade av. Man kan säga att Uffe i detta ögonblik blev utdömd och klassad som bränd av den hängivna mannen. Under snart 30 år har Kentht följt sin idol och talat varmt om denne även då spelningar avbrutits på grund av ett allt för stort rus hos artisten i fråga. Att vara lite lidande och lite utslagen, det ligger i tiden, men närLundell använder tubsockor i sina tofflor, ja då gjorde Kenth så som ICA handlaren ständigt gör med mjölken när det vankas övertramp.

Det här med att vara rätt i tiden, handlar föga om att vara i tid. Mormor Britta har under sina barns och barnbarns uppväxt präntat in att man skall lämna gårdsplanen i lagom tid för att kunna byta två punkteringar innan man kommer fram till målet och ändå i detta ögonblick vara i tid. Detta har under flera år varit ett mysterium att förstå för fröken Sjödin eftersom mormor bara har ett reservdäck att byta till och det ligger inte heller i bilen utan står i lillstugan tillsammans med övriga bra att ha grejer.

Nåja detta må vara en avstickare och Kils järnvägsstation har både toalett och kiosk, vilket underlättat de otaliga timmarna vi suttit där och väntat på tåget som beräknades anlända två timmar senare.

Att vara i tiden må va lösningen på många saker, som att duga gott och som att vara levande tillexempel. För de som inte riktigt lyckas med detta, finns de tack och lov andra lösningar att ta till som smakar bättre än korven på macken. Det är så att det går faktiskt bra att inte vara som alla andra och istället vara en smula märkvärdig.

  Märkvärdig har författarinnan fått förklarat för sig, är inte något hemskt utan någonting stort. Ordet beskriver klart och tydligt att den märkvärdiga personen i fråga är värd att lägga märke till. Att vara en typ som inte riktigt passar in i dagens rådande inställning till vad som är normalt, är med andra ord inte konstigare än att ha en mejerivara som är processad så den inte behöver stå i kylen för att vara hållbar.

-Till alla er som är 28 och nyss gjort slut med er partner istället för att skaffa barn när det borde vara på tiden:

-Till alla er som uppnått en ålder då man borde vara färdig med skolan, men inte ens har haft lust eller tid att börja:

-Till alla er som inte vet vad ni vill bli, vart ni vill bo eller vad ni tycker om Per Mobergs matlagningsprogram:

-Till alla er, eller snarare till alla oss som någon gång fått höra att vi är ena märkvärdiga rackare…

Till alla oss som inte riktigt känner sig vara rätt i tiden och en aning ängsliga över detta, finns ett mycket tänkvärt och vackert ordspråk

-         Äh, de löser sig, sa kärringen som sket i vasken!

///

Nyförvärvade bloggläsare?

Onsdag morgon och dags för ett viktigt val. Hur ska dagen på Almedalen spenderas och vad ska man av dessa 1470 programpunkter nu välja? Eftersom beslut är humlans specialitet att utföra.…blev detta till en plättlätt match. Dagen skulle inledas med ett stycke hälsolopp ala tre km. Strategin för detta var tron att då kanske fröken möjlighen ha det lättare att som nybörjare sitta still och insupa de övriga informationsträffarna under lugna och städade förhållanden. För att ta sig in till Almedalen där alla dessa politiska aktiviteter ägde rum från det fashionabla övernattningsstället, gick de båda vännerna Viktoria och Emma längst flertalet landsvägar under en tid på ca 45 minuter. Nej fågelvägen var det inte de båda valde ut som explecit färdväg om man säger så, vilket ledde till en viss känsla av stress att missa det hela.

Väl anländ till start, avvek Viktoria för att lära sig mer om hennes favoritsysselsättning korruption medan fröken Sjödin värmde upp tillsammans med damer från Friskis och svettis. När startskottet gick var det bara att klämma i även om den viktigaste morgonsysslan av de alla, pockade på uppmärksamhet. Att springa sitt snabbaste under tre km med ett fruktansvärt behov av toalett är en utmaning i sig. Väl i mål råkade det vara så att det var humlan som hade vunnit de hela, varpå publiken hurrade och jublade. Tyvärr fanns ingen tanke på att insupa och avnjuta detta. Siktet var glasklart riktat mot toaletten, varpå en förvånad journalist försökte springa efter den skenande och högröda insekten som inte insett att hon nog borde stannat och talt med herrn i fråga.

Istället hasplade hon fram att hon skulle återkomma om 10 minuter och att hon bara var tvungen att göra en sak först..

Sedan vid intervjun frågade nyfikna personer i vilket syfte den nysprungne var på Gotland , samt för vilken förening hon sprang.

Jo ja springer för humlan, som är en fin organisation från Värmland, svarade fröken myndigt..

Jaha sade journalisten, och hur många medlemmar har Humlan?

Joo de är inte så många ännu, men föreningen håller på att växa…(Här tänkte fröken Sjödin på uppsvinget av bloggföljeslagare och kände nog att det kanske skulle bli fler som läste om hon bara informerade att den fanns). Därför fortsätter hon i nästa andetag..

Jo och så finns det en blogg kopplat till Humlan som ni gärna får gå in och läsa på.

Jaha säger journalisten, och vad handlar den om?

Eh..joo (nu stod det lite still i författarens huvud…vad i hela fridens namn är det som skrivs i denna? Inte går det att kalla varken matblogg eller skoköpartipslista, den är inte så lik blondinbellas upplägg och inte heller twittrandet från Carl Bildt……nej så svaret blev istället…

-det är en livsbejakande och kulturell blogg med lite av varje i..

Jaha sade journalisten, och vad heter den?

Ojoj att bli tagen på allvar i denna stund då förväntningarna låg i luften, kändes en aning svårt. Den heter biceps-emma svarar den nysprugna gasellen och där står det mycket…som är matnyttigt…ja

Eh jaha okej sa journalisten, varpå ingen mer följdfråga kom utan istället ersattes av en anings besvärande tystnad. Sedan var det någon som började applådera och en gigantisk blombukett blev stoppad i frökens hand.

Ja om läsarantalet höjdes pga denna enorma och framgångsrika pr-kupp som med nöd och näppe utfördes…de tål att utredas. Säkerligen borde det vara många fler som vill ansluta sig och ta del av de ”livsbejakande och kloka vokabulären då de är mycket viktig och hälsosam information som här förmedlas…

Fröken humlan siktar nu mot en ny dag med nya tag!

Idag lyser centerns flaggor överallt och slogans som öppen natur, kräver bönder och djur, skapar god stämning.

Väl mött från Emma Sjödin, en livsbejakande världsreporter..

Mor gifter sig!

 Fredag eftermiddag och ett uns av armhålesvett hade uppenbarats. Fröken humlan stod som bäst framför sitt skrivbord och surrade ihop en bidragsansökan till Sida för att på vänligt vis be om pengar som ska finansiera en vattenexpert på insats. Parallellt med detta hade hon också påtagit sig den eminenta rollen att dela ut gratis- t-shirts till myndighetens samtliga fritidsmedlemmar, varpå dessa stundtals eller snarare mest hela tiden pockade på uppmärksamhet. Fritidsföreningen på MSB är en fin förening. Här råder obligatoriska fikabröd samt rediga beslut så som satsning av innebandyaktiviteter eller klädesbeställningar i konsensus!

 

Just denna fredag fanns sannerligen ingen tid att löka, men lök vad var armhålan nu luktade. Mitt i allt detta plingar det till i den privata telefonen. Ett MMS har inkommit och det var ju hemskans trevligt tyckte den idoge projektledaren Emma som genast pausade i allt arbete. Den första förvåningen uppenbarades då detta meddelande hade skickats från frökens mor. Denna moder är inte vigd åt att vara särdeles tekniskt lagd. Att ta bild med digitalkamera ter sig näst intill omöjligt så ett mms,. Ja det var häpnandesväckande!

Bilden råkade vara upp och nedtagen men det syntes klart och tydligt vad det var frågan om. Den lilla luringen till mor med hennes enorma hälft till karl, hade åkt på en liten semestertripp till Grövelsjön. Det i sig är må hända inte så häpnadsväckande, men att ha hittat en präst, iklädd i daladräkt mitt uppe på fjället, ja de var något att bli förvånad över. Där stod mor och Mats mitt på blanka dagen och gifte sig! Cool som en filbunke tog den hårt arbetande och svettdoftande flickan informationen med ro…eller kanske inte riktigt…nej

”Men för i helvete” var frasen som spontant uppkom och sedan följdes av en störtskur tårar som likande mars månads monsunregn i Tanzania. Lyckan var så total att det inte fanns någon hejd. Mitt i allt detta dyker t-shirt mottagare nr 246 upp i dörren. När hon får se den tårdrypande kollegan, börjar hon också att gråta utan att veta varför. Där står Barbro, sakkunnig i översvämningsfrågor samt expert på dammbrott och grinar lika illa som t-shirt utdelaren för fritidsföreningen.

Så småningom går det fram en hyfsad förklaring om situationen, varpå de båda gråter lite mer. Någon budget för kommande insats, blev inte räknad denna dag.

Sida väntar tåligt tills på måndag och Emma väntar på att de lyckliga tu ska komma hem så hon får på riktigt krama dem!

Att gifta sig vid 53, de är grejer de!!

Så kära vän

Sluta aldrig tvivla på kärleken

Ty den kommer igen

O har du aldrig upplevt den

Så kommer den sen

Ensam är stark

Men o gå två i en park

Det rockar hårdare än Janne Bark (Ulf Lundells gitarrist)

Lycka från Värmeland!!!!!

Nationaldag i solens stad

Måndag den 6:e juni. Just detta datum kröntes Gustav Vasa till kung och året var 1523.

För att fira denne storslagne hjälte som åkte skidor med enbart en stav ända till Mora, ja då slogs det på stora ”happening trumman” minsann. Den surrande humlan och bundsförvanten David firade till det på svenskt vis genom att unna sig en varsin Brunch. Eftersom kaffe ingick i priset, resulterade det hela i en förgiftning av koffein samt ett överdoserat intag av pålägg, mycket mycket svenskt och o- lagomt..

Mätta och belåtna begav sig de två vännerna mot staden i en redig armkrok. David är en hyvens kollega och tvättäkta kamrat som har fyra riktigt skarpa sinnen men ett som är rätt så rövigt om man säger så…

När de två gick där på cykelbanan dök en tidigare omnämnd herre upp. Nu kära läsare lägger skribenten ett ansvar och en förväntan på er där ute. Det har nämligen blivit dags att referera till tidigare beskriven händelse på denna blogg som gjorts ute i ”the world wild web”(biceps- emmas hemsida)

För nytillkomna anhängare som missat detta, hänvisas vidare information till historien som beskriver ”Bosse och bajset”

Bosse himself kom i denna stund, farande på sin räsercykel. Han tvärstannar framför de två promenerande och lyckas därmed nätt och jämt veja från att köra över den ene. Bosse glömmer i all sin hast att det är han själv som är vållande till problemet och säger däremd till David- Se dig för ditt blindstyre!

Det var i detta fall en ganska tokig fras eftersom det var Bosse som inget såg medan David alls inte höll i något styre…

…I alla fall…Konversationen fortsätter och herr Bo berättar att han har bråttom till en tävling. Det syns sannerligen på hans outfit, men något som inte riktigt passar in i denna beklädnad är den korv som sticker upp ur Bosses ficka på ryggen. Fröken Sjödin brister ut i en mycket välformulerad fråga. – Hörru Bosse varför sticker korven ut från tröjan?

Som tidigare beskrivits har David fyra superslipade sinnen men det där med att se är inte hans grej riktigt. Inte enbart David som inget ser, undrar över Bosses korv. Så gör även resten av de pensionärer som står runt omkring cykelbanan och väntar på att militärorkestern ska passera och tuta för  Gustav Vasa.

Ja vaddå ra, säger Bosse, den ska grillas sen efter tävlingen…Det lugnade inte direkt ned de oroliga blickarna runt omkring som inte fått syn på att det faktiskt låg en choritzo i fickan på ryggen…Det lugnade nog inte ned David heller som nyss blivit anklagad för att vara ett blindstyre och hade noll förutsättningar att se vilken typ av korv det pratades om.

Nu ska ingen bli ledsen här, ty detta är en jargong som försigår mellan historiens huvudroller. Det man däremot kan vara orolig för är hur de stackars pensionärerna upplevde denna diskriminerande och könsrelaterade konversation som berörde både handikapp och manslem. När Bosse sedan cyklat iväg, var det dags att be sig till staden. Följe med musikparaden kändes helt i sin ordning och alls inget fel. David blev så uppsluppen av situationen att han erbjöd sin blindkäpp som drillpinne, konstigt nog var det ingen som vågade nappa på erbjudandet…

Humor av galjkvalité,

undrar vad Gustav Vasa tyckte om dé?

Broms sökes..ty detta kan ligga mig i fatet...

Kära vänner!

Föregående blogginlägg handlade som ni kanske minns om det nya förhållningssättet till att genomföra aktiviteter man tackat ja till.. stå för sitt ord kort och gott.

Detta löfte skulle införlivas först efter en avstådd planerad aktivitet som i detta fall rörde sig om  audition till Cabary…trodde huvudpersonen i fråga..

Någonting hände, gick vad man kan kalla snett och moralen hann ikapp den surrande varelsen som natten innan bestämde sig för att ta tjuren vid hornen och faktiskt utföra projektet.

Den obligatoriska sången som skulle framföras, satt inte som ett smäck i minnesbanken om man säger så…det gjorde inte heller melodin eller vetskapen om vad denna afton egentligen handlade om. På plats i tempelriddarens teaterlokaler inleds det hela med dans. Innan dörrarna öppnades satt nervösa deltagare och chit-chattade på ett sådant där klämkäckt vis som man gärna gör då nervositeten blivit för stor. Till min förvåning insåg jag att minst tre av deltagarna tagit sig ända från Göteborg och från Balettakademien för att medverka till uttagningen. Ojoj tänkte fröken Sjödin, då vill man hemskans gärna vara med på nyårsrevy.

 

Att somliga läste på Balettakademien blev liksom extra uppenbart när en av jurydeltagarna räknade in den brokiga skaran och förklarade stegen som förväntades av dem…fem, sex sju ått, o snaaake, ner, golv..bam, frys, o ruunt o flex..contruction…Medan Emma rullade in i ett piano fortsatte de övriga åt andra hållet..o en, två, hopp och snurr och snaake..

Jaja...de kommer ju fler chanser att visa sig på styva linan tänkte fröken som mindes sina glansdagar då hon uppträdde med steppgruppen Fluff till tonerna av Disneys Hakuna Matata…

Det där med att senare visa sig på styva linan inom någon annan estetisk genre, förvandlades snarare till istället tappert försöka balansera på en skör tråd, ty här var bristningsgränsen nära.

När det var dags att ta ton lämnade samtliga deltagarna lokalen förutom den sångfågel som skulle granskas. I rummet fanns två musiker av modellen vältrimmade, unga och proffsiga. Där fanns en koreograf och en regissör. Där fanns också en flicka som enbart lyckats lära sig första versen av Liza Minellis ”Cabaret”

Kära mor har alltid sagt till sin dotter att Fôrsöke de â gôtt nog…Så därför skedde här ett försök att komma runt hela händelsen, lite som att slicka på en frusen lycktstolpe i tron om att något bra ska hända…

Initialt informerades de vältrimmade och proffsiga musikerna att fröken framför minsann hade i åtanke att freestyla en aning. De unga två frågar nyfiket på vilket sätt och hänvisade till deras möjlighet att kunna kompa på bästa och mest framlyftande vis…

…Nej sede hon, - alltså det behövs inte…för jag kommer be er att bli tysta snart i alla fall…

Jaha..okej?- säger de två och ser en smula förvirrade ut.

Det är dock bara en smekning mot hur de kom att se ut 30 sekunder senare. Då sju strofer träffats som på när hur det nog borde låta, slutade sången tvärt. Här startade nämligen plan B…För att mörka brist på röst, kunskap om melodi och text, satte Sjödinskan igång med att improvisera en monolog som hon själv hittat på. Den handlade om hur en värmländsk tjej som sett alla program av Idol, också drömde om en plats på scenen.

Musikerna i rummen gapade, koreografen gapade ännu mer, men regissören han gapade mest av alla!! Detta var vad man kan kalla att gå utanför boxen så att säga….inte helt i sin ordning…

Avslutningsvis för att även försöka rädda den taskiga motoriska redovisningen som skedde på golvet tidigare, drar hon så på ett varv av ” Huvud- axlar- knä och tå- knä och tå…

Varpå avslutningen av ramsan byts ut till snälla- snälla finns det någon roll att få…huvud axlar- knä och tå- knä och tå!

Japp det var det, total förnedring och inte så många ljusglimtar som strålade för orden…vi ringer dig..

Inväntan på att juryn skulle stänga munnen behövdes inte, dörren ut hittades perfekt.

Nöjdheten över prestationen var enorm denna kväll. Lite konstigt var det ändock att fröken inte kände igen den klassiska Cabary- dansen som påstods vara den samma i alla föreställningar. Den muskulösa damen har ju tidigare jobbat bakom scenen och sett minst 8 föreställningar av föregående års uppsättning. Lite konstigt var det också att ha audition till en nyårsrevy så här dags på året då det är väldans långt kvar till vinter…

Nå ja, det finns fler frågor som fröken inte kan svaren på, därför somnade hon gott och drömde om rosa tyllkjolar och grandiosa salonger med konjak och konfetti.

Dagen efter och åter på jobbet, står en kollega och pratar med en annan om att Emma och han varit på samma audition till Cabaret. Han berättar också att han tidigare varit med i föregående uppsättning av musikalen varpå frågetecknen åter började surra hos fröken. Tillslut uttrycker hon då- Nej det kan inte stämma, för förra året limmade jag på mustascher på alla skådespelare i ensembeln och jag har aldrig limmat på dig Claes…

Nej säger Claes de stämmr Jag har varit med i Cabaret men nu måste du tänka på Cabary?

Så till pudelns kärna…till insikten att en personlig ledsagare som har egenskapen att bromsa fröken Sjödin är mer än behövligt, inte enbart önskvärt.

Det visade sig att Emma gjort audition till en seriös teateruppsättning genom att avbryta det obligatoriska sångnumret och dra en teaterbuskis på värmländska i förhoppningen om att juryn i alla fall skulle förstå frökens potential i att vara klämkäck…oj så tokigt det blev..

Så vad har vi nu att vidare analysera och utreda?

• Lider fröken av läs och intolkningssvårigheter? (Sannolikt)
• Kommer regissören erbjuda den förvirrade själen en roll? (nej det är inte sannolikt)
• Är denna varelse nu bandlyst och rödlistad på Värmlandsteatern (högst troligt)

Summan av kardemumman är nog som så

Att Cabaret är en musikal fröken i bästa fall vågar titta på..

//Hälsningar från en tjej

som behöver hjälp att stundtals bromsa sig…

Sluta lova och det blir lättare att sova..

Lite klämkäckt brukar fröken dra till med att hon inte har något liv och det enda som är beroende av hennes omvårdnad är penséerna på hennes trappa. Det är till stor del sant eftersom de färgsprakande små liven säkerligen dör om inte trädgårdsmästaren her Self förser dem med livets mest stärkande dryck. Det där med att inte ha något liv är däremot inte riktigt sant, ty det har vi ju alla individer som ännu inte är döda. Humlan vill liksom suga ut allt ur livets goda nektar och det är här en sorts problembild uppenbaras. Anmälningar till fäktkurser, till häftiga kvinnonätverk, politiska möten, klätteraktiviteter…you name it. Allt detta hade varit väldans roligt att vara delaktig i och med på, men som några av jordens individer redan upptäckt, så består ett dygn av 24 h…varken mer eller mindre.

Åter idag blev det uppenbart att viljan lite går i motsatsen till klockan. Tron om att kunna klämma in övningstid inför att kunna utföra en audition med sång och dans i morgon, har nu så här klockan 20, 16 visat sig vara en felbedömning. Den lilla melodin som redan borde ha blivit inövad, visade sig ha en längd på 4 minuter, med en text som man inte nynnar på varje gång man står i Konsums kassakö…

Kära mor gjorde  kl 20, 14 ett mycket fint försök att peppa sin dotter åt rätt håll genom några väl valda och tidigare beprövade ord.

-Men Ämma gör nu som du gjorde när du va barn..Ja säger nu att du inte får åka till stallet förrän du gjort din läxa…o så gör du de du ska..

Då på den gamla goda tiden då hästintresset var större än idag, var tösens strategi att lära in engelska läxan i samband med eftermiddagens toalettbesök. Ca 10 minuter efter moderns förmaning, hade så glosorna kanaliserats in i huvudet på fröken, medan något annat försvunnit ur ändalykten och flöt i en annan typ av kanal.

Som sagt det var då det, då det begav sig, det var innan det blev populärt med linfrön i filen så att säga.  Det var på den tiden de frasiga Frosties flingorna försämrade aktiviteten i tarmen och då den coola slogan häst är bäst, klottrades på varenda linjalstump, skrivbok och suddstump i skolan.. Horse of course..

Idag är det nya tider och tv program som idol, har gjort mig medveten om att övning inför prestation..är bra…Min förberedelsefas i detta läge skulle kunna möjligen kunna leda till någonting bra, bra TV…men I detta sammanhang håller jag inte med Bert Karlsson i hans egenmyntade ordspråk  -all publicitet, är för dig  bra publicitet…

Jag tror att morgondagens insats inför en vänlig men ack så granskande jury bestående av representanter från Värmlandsteatern, skulle leda till att den drabbade församlingen nog lade Emmas namn på minnet. De skulle ha svårt att glömma henne och de skulle i framtiden finna motstånd i att erbjuda henne en roll på scenen. (Möjligen som gran i pjäsen mormor gråter då man bara behöver kunna stå snett och se ut som ett träd)

Näe det kommer att bli en inställd aktivitet även i morgon men det ska det sannerligen bli ändring på! Jag ska härmed stå för mitt ord och bara tacka ja till det jag har möjlighet att utifrån ett rationellt perspektiv faktiskt ha tid till att utföra!

      Dagens visdomsstrof..

 Nu är det som så

Att jag ska ta tag i kragn och förstå,

att allting kan man inte vara med på

  Nu är det slut på att bara lova

Det ska finnas ro till att kunna sova

Nu ska den livslevande damen

Förhålla sig till dygnsramen

(Fast nu liksom då

tycker jag fortfarande som så

att kombinera inlärning med toalett

Är ett lyckat och helt legitimt koncept)