dags att ta Sats?

Transformers, det var så upplevelsen hette klockan sju en  morgon.

Människor iförda tights med olika kulörer hade samlats för att gemensamt förverkliga ett svettigt  inslag i en vad man kan kalla ”Spacey vardag”.

Flera av deltagarna såg ut som barbies men med den skillnaden att de nu gjorde burpies istället för att åka bil med Ken, och det var ju tur eftersom passet skedde inomhus.

 Innan det var dags att lämna in sin biljett, ge sig till känna att man skulle delta och integrera med gruppen, ställde sig undertecknad mot väggen och försökte att se avslappnad och världsvan ut., Samhörigheten med de övriga lyste lite med sin frånvaro och för att känna sig mindre obekväm, flydde Sjödinskan till väggen med presentationer över alla Personliga Tränare som fanns att boka. Aldrig hade en text om muskelmassa varit så spännande som nu..

När klockan var slagen, ropade herr ledare att det var dags att kicka igång..Yeh..

Märkligt nog kunde han namnet på de flesta deltagarna som liksom per automatik slängde sig ner på golvet innan instruktionen var förmedlad. Det var på ett sätt imponerande och vackert, lite som när man studerar en dressyrritt på riktigt hög nivå, där galoppombyten sker bara genom att en tant i hatt sitter om i sadeln.

 

Sjödinskan stod under en stund och funderade på om hon skulle informera de övriga deltagarna att det som utfördes inte var så himla mycket Transformers.. Säkerligen hade de alla vid tidig skolålder genomfört klassisk cirkelträning i en svettig hall som luktade lite gummi och mycket annat…fast det är klart, de remmar, spännband och benämningar på upp-hopp var ju annorlunda här och nu.

 

Efter 45 fokuserade minuter var det hela över och poff så var alla borta. Kvar stod en krabat med riktigt ont i höfterna eftersom hon i vanliga fall inte övar på höftlyft i snöre.

 

Kusinen från landet, dvs Sjödinskan hasade sig ned till omklädningsrummet, gjorde sig fräsch och insåg att i morgon ska hon nog raka benen i alla fall…

 

Så vad har vi lärt oss av detta :

 

Ett år går fort

Sin tid har friskiskortet  nu gjort

Att vidga sina vyer är bra

För att undersöka vad man vill ha

Alla köper inte HM trosor

Vissa gillar tights med rosor

Det finns en plats för alla

Men att ta Sats kommer Sjödinskan inte palla.

Den fria elefanten och storken på vift

Människan har en intressant förmåga att använda sig av djur så fort det bränner till och något obehagligt eller pinsamt ska förklaras.

Istället för att blotta strupen och utropa

-Här inne har vi ett delikat problem som alla vet om men ingen är modig nog att ta upp, går det att smyga in:

-jag tror vi har en elefant i rummet..

Om en turist från utlandet klippte in denna textremsa i Google-translate, skulle insikten om svenskt djurliv möjligen förändras och kanske skulle den äventyrslystne få för sig att åka på safari till flertalet arbetsplatser, idrottsföreningar och släktkalas.

En annan grej som vi människor tycker är lite generande är det här med fortplantning, och tack vare detta lurar vi i små barn att det är storken som levererar. Linas matkasse kommer med recept medan en fågel med jätte långa ben kommer med färdigbakat…

Sjödinskan är en lyckligt lottad person som gått och blivit förälskad i en kar av högsta kvalitet, det är så där mysigt och rosenskimrande puff puff, allt är tutti completti då det inreds med så väl elfa-system som färgglada kaffemuggar.

Med utdragbara lådsystem kommer följdfrågor från allmänheten kopplat till fåglar som flyger, blommor och bin, små fötter på parketten osv osv..

Dessa frågor är säkerligen välmenande och fina men det är sällan som någon ställer den direkt och träffar pudelns kärna…kan det bli barn?

Så för att inte skrämma någon till döds men ändock för att informera om hur landet ligger bakas sanningen in i en ofarlig dikt:

Barn är det finaste vi vet

Men produktionen är inte en självklarhet

För att undvika verbala självmål

Då man tror att lyssnaren inte sanningen tål

Är det lätt att som defekt

Låtsas som att allt är helt perfekt

Det blir dock jobbigt till slut

Att med alla frågor stå ut

Tillhör däggdjuret, gör människorasen

Runt 30 infaller barngörar-fasen

För vissa går det lätt för andra tar det tid

Men det är inte självklart att bli gravid

Trots detta är livet det bästa som finns

Och Böjen är sannerligen Sjödinskans prins

Beslut ur kurs del 2

Detta är den spännande fortsättningen om när satans förkylning bemästrade fröken Sjödin.

Del 2)

Klockan var slagen och föga tid fanns att spela på. Om två timmar förväntades den tappra lilla skaran av drömmande hobby-skribenter, befinna sig på Älta för att påbörja kursen.

Älta visade sig vara ett mycket passande namn då det var precis det som Sjödinskan ägnade sig åt resterande tid från två minuter över sju till tre minuter i nio..

Initialt beslutade sig fröken velig för att stanna hemma då hennes röst var lika tillförlitlig som Putins exemplariska förmåga att jaga småvilt i bar överkropp.

Hennes blod flödade en kort stund efter ett lite för häftigt försök att tömma näsan på snor, men när det stelnat till, kändes tillvaron genast mycket lättare…visst kunde hon åka på kurs..

”Eller…så skulle det vara bortkast eftersom 60% av dagen utgick från dramaturgiska övningar och högläsning…men då kanske någon annan kan läsa och så kan man mima till…fast vad lär man sig av att mima till en text som någon annan läser?”

Sjödinskan drog sig till minnes en hel drös framgångsrika personer som slagit igenom tack vara pantomim och kropps-språks agerande. Teckenspråks-tolken tillexempel som gestikulerade på Mandelas begravning, han körde sin egen föreställning i motsatts till vad som sas, och han blev tokkänd på bara två minuter..

                                                

Klockan halv nio insåg Sjödinskan att hennes ältande sannerligen inte skulle få henne till Älta. Nu gällde handling för att komma till skott om hon ville besegra eller i alla fall ignorera de jävliga blåsorna med härkomst från Satan.

Hennes älskade hälft, är en mycket liberal och vänlig man som tycker att köer är fel och Systembolag fördjävligt. Böjen hade identifierat ett orosmoln som kunde sätta käppar i hjulet på den snabbt friskförklarade frökens planer.

-Älskling, vill du åka på kurs så ska inget stå i vägen inte ens staten..

Just meningen med staten upplevdes till en början lite märklig, men herrn i hushållet vidhöll att det inte kunde vara någon annans fel när det kommer till risk för försening i kollektiv-trafik.

Sagt och gjort, en peng plockades fram och den nyblivna super-författaren, hoppade in i duschen för att göra sig fager, Efter två minuter kom hon ut från duschen, lade sig på golvet och gestikulerade att hon hade gjort det igen…ändrat sig alltså…

Satan satt i halsen och klockan hade blivit 9.

Så vad har vi lärt oss av detta?

Till Älta kan man åka buss

Eller betala en taxi för skjuts

Man kan ignorera smärta på flera sätt

Men att lyssna på kroppen anses vara rätt

En kurs förändrar inte hela livet

Men väl kvalitén i det som blir skrivet

Det är lämpligt att inte tävla mot sin kropp

För rätt som det är, säger den stopp

Putin är inte en sympatisk man

Och tolken på TV kunde bara teckna lite grann

 

Beslut ur kurs

Att passa sig och anpassa språket, är ett tips som påstås skilja agnarna från vetet eller nybörjaren från den kunnige. Det handlar om att beskriva så att rätta känslan kommer fram och etsar sig fast. Fånga läsaren!

…Drömmen var långdragen, helhjärtad och våt!

Eller det där med våt var kanske en lögn, men det lät så där vederhäftigt och spännande, så det slank bara med. Kryddade historier med ord som beskriver snarar än konstaterar, det är just det som borde få Sjödinskan att bli en ekonomiskt oberoende filur med hennafärgat hår och drömmande blick.

Det handlar om att bli en livs levande o erkänd författare med mer än 120 unika besökare per vecka i sin blogg. För att nå dit krävs månne några justeringar och kanske även lite puts..

I dagens samhälle litar människan på den med erfarenhet och utbildning. Vissa anser att ett gott CV säger mer än tusen ord och det kan förvisso vara sant, speciellt om det inte finns någon gräns på hur många tecken som får användas..

Utbildad är fröken, och det tycker CSN om. CSN tycker i ärlighetens namn mycket om fröken, så skiljsmässa innan döden, det är högst osannorlikt. Hennes bättre hälft Böjen har godkänt situationen och ser inget problem med deras eget giftemål, avundssjuka är liksom inte hans grej.

Nog om det och till saken, i Sjödinskans betygslista finns det få poäng som handlar om författarskap. En professionell publicering har det blivit genom kioskvältaren ” Kommunala handlingsprogram enligt lagen skydd mot olyckor” Inte så mycket skönlitteratur i denna, men väl många bilder. Dessvärre var det textmässiga innehållet rätt så färglöst. Skribenten i fråga kom på lösningen om att stå upp under textproduktionen för att inte somna in spontant.

För att skapa rätt sorts kött på sina ben, med mört och intressant innehåll, skedde så en anmälan till ”intensiv-författarkurs”

Omdömen om läraren var fantastiska och fina, kanske inte så våta men det gjorde inget för ordet passar inte in här heller.  

Pengar betalades in och kursstart närmade sig.

Som en blixt från ovan, råkade Sjödinskan ut för något fasansfullt, svidande och temperaturhöjande. Det handlade om en förkyldning a la Satan!!

Hur det gick när satan fastnade i halsen, det får ni läsa om i nästa avsnitt…

…nu blev ni nyfikna va?...

En vårsaga om cykelsvaga

Sjödinskan har köpt en ny cykel, den är turkos och har en cykelkorg framtill som troligtvis rymmer en fullvuxen människostjärt. Stilen på ställning ger inte utrymme till vare sig spd-skor eller vadderade tights, här är det spett-looken som gäller.

Arga och hungriga män med mer än 21 växlar ser på flera mil att detta är ett offer. Ett oskyldigt malplacerat väsen som vinglar fram på cykelsavannen. Detta väsen med enorm korg framtill, tordes likna en karamell som tappat allt vad riktning heter. Det är inte ens någon idé att säga något surt eller titta argt, hon kommer ändock aldrig någonsin att reflektera över hånande ord eller plingande klockor. Ofredad och till freds far Sjödinskan över Västerbron. Solen skiner och fåglarna kvittrar säkert någonstans där bakom dånet från trafiken. Världen är på väg att ljusna.

 Asfaltspartiklarna har börjat minska, det märks när man petar näsan. I rabatter och på däckfirmorna blommar det, alla vill befrias från tyngd och slitage, våren är här, de går bra nu.

Sjödinskans magiska och natursköna tur närmar sig mot slutet och kvarstår gör endast ett enda litet ett röd-ljus. Färgen på stolpen hinner att skifta från grönt till gult, o sen även lite lätt till rött…Sjödinskan tänker att: här är det ju inte en endaste bil i sikte…jag rullar på…

men där och då, möter den mintgtöna cykeln sin mörkaste fiende…en gång trafikant…

Denne hinner så väl leverera arga blicken, som en rad väl utvalda ord…

Men för i helvete jävla idiotjävel, det är rött, fattar du inte det???

-O där tog den oskuldsfulla och soliga cykelsagan slut…

 

Så vad har vi lärt oss av detta?

Oavsett kvinna som man

Finns det flera sätt att ta sig fram

Vissa satsar på att vinna ett lopp

Få bemärkelsen o vara tio i topp

Sen finns det de som hellre tar bussen

Och de som bråkar om byggnationen av slussen

Ganska så ofta om än ibland

Så handlar det mest om att ta sig fram

Det vet vi alla, kan göras på flera vis

Man kan odla blommor eller kasta ris

Man kan vara farlig och utstråla hot

Eller övertalig och klassas som idiot

Oavsett hög liga eller livets lott

Så upplevs ett leende som rätt så gott

Herr Monoider

Förr i världen fanns det ett TV-program med en ung Martin Timell som ledare. Det handlade varken om matlagningstips eller kostråd men ändock gick serien under namnet Bullen. Inför varje berättelse innehållande en känslig problemställning följde citatet ” och som vanligt är det inte tjejen i filmen som har skrivit brevet”

År 2014 när internet har bredit ut sig och twitter används i större omfattning än hemliga lappar, då lyder mantrat istället ”Som vanligt är det inte redaktören till bloggen som är huvudrollen i berättelsen…, men så här stod det:

Tjena Sjödinskan, läget?

Personligen känns det minst sagt trögt på flera plan, alltså jag vill inte vara rolig men mitt internet hänger sig hela tiden och så tror jag att ja fått hemoroider.

Vi köpte ju en kabel för ett tag sen, men de visade sig att storleken  hade betydelse för andelen kräm som kan komma ut…Ja har fått använda jobbdatorn när ja behövt googla på nåt o det har väl funkat hyfsat. Har du haft hemoroider? Ja måste nog gå till en läkare, ringde sjukvårdsupplysningen men telefonisten läste bara innantill från vårdguiden och de hade jag ju gjort själv tio minuter tidigare så det hjälpte inte så mycket.

Alltså, ja googlade på hemoroider, inte bara det…du vet blodig avföring, klåda o allt möjligt …men så hängde sig datorn och jag var tvungen att gå till IT-avdelningen.

Försökte låtsas som att jag sökt på en riktigt viktig person ”Herr Monoider” för att inte rodna allt för mycket, men de funkade så där…fan ja behöver verkligen en grövre kabel…

 

Så vad har vi lärt oss av detta:

Det kan vara svårt att våga

Prata om analklåda

Mycket får nog IT-avdelningen skåda

Och inom allt kan inte vårdguiden råda

Hälsan måste komma först

Och Google är bra vid kunskapstörst

De som ryser när folket fredagsmyser

Fredagsmys är ett ord som många förknippar med avkoppling. Där sitter de små trollen till avkommor och kletar sås i soffan, tuggar högljutt samtidigt som de manövrerar fjärkontrollen med sina feta fingrar. Den LCHF frälste känner sig nyttig över att skippa brödet för att istället hälla i sig den hyvlade osten direkt ifrån påsen och 5/2 dietisten tänker att det blir en annan dag i morgon. Vem vet vad hettan i Guacamolen kan leda till? Kanske får någon för sig att i bara långkalsongen, glida ned på vardagsrumsgolvet och fria till sin blivande fru vars tandrad i denna stund dubblerats av majskorn och annat smått och gott.

Fredagsmys, svenska folkets höjdpunkt..

Inte alla vet det här men sanningen är att det existerar en skara människor som anser att begreppet fredagsmys är lika negativt och kusligt som att drabbas av kvarskatt.

De känner sig bestulna, att något tagit friheten ifrån dem och ersatt den efterlängtade semesterresan med isolering och transfett. De vill ha något mer, något annat, något som inte den stora massan ägnar sig åt. De vill vara sina egna, sticka ut och finna det där härliga, speciella och oväntade som de flesta inte lagt märke till..

..En intressant reflektion är att majoriteten av just denna klick verkar följa kakelkillens råd då det är dags för renovering.

Det fanns en idé om ett badrum turkost, färglatt frodigt och inbjudande.

-Ska du bo där i mer än tio år?

- Om inte skulle ja absolut välja svart, grått eller vitt…det är den färg som alla vill ha, ja den sticker liksom inte ut och skaver på något sätt, de är färgerna som går hem…

Att gå emot kakelkillens råd i denna stund, tordes vara förenat med självmord. Tänk om majoriteten av köpare skulle ha något emot ett rum som inte är som alla andras?

Det där med att bajsa i ett rum som lyser upp, de låter helt plötsligt som en skit-dålig idé!

Detta resonemang tordes vara förklaringen till alla de vit, grå- och även svarta bostadsannonser som florerar på marknaden…Empiriskt bevisat är det ännu inte då Sjödinskan helst avböjer tanken att utföra avträde i samband med lägenhetsvisning, men om det finns ett intresse bland majoriteten i läsekretsen, ja då kan hon så klart ställa upp..

 

Så vad har vi lärt oss av detta

Fredagsmys kan tyckas som spektakel

Mest vanligt är färglöst kakel

Det finns olika sätt att sticka ut

Men kontentan är den samma till slut

Var person är sin egen lyckas smed

Vissa föredrar lövbiff, andra makaron med sked

Oavsett bör människan blankt negligera

De som över andra vill domdera

Låt önskan och drömmen flöda fritt

Valet om tacos och kakel, det är ditt!!