Finkulturella dagar och okunskap om dess lagar

Torsdag kväll och dags för något att hitta på. En kär väninna och den surrande humlan var i valet och kvalet…Beethoven eller Rally på färjestad…Dividerandet om vilken typ av kulturell aktivitet som skulle förgylla dagen före fredag var svår och efter en stunds velande ledde det hela till innehav av konsertbiljetter. De skulle bli en gigantisk kör, oändligt många stråkar samt ett fasansfullt vevande på den så energiske dirigenten. Förväntningarna var så höga att till och med håret hade blivit kammat dagen till ära.

Där satt de två vännerna i nordens största konserthall med en akustik som låter likadant oavsett radnr. Om det där med akustiken verkligen stämmer eller om det enbart är tröstande ord till oss som råkade sitta längst bak..må vara osagt…I alla fall…Första akten avklarad och dags för ett glas vin. Nu är det som så här att om en 84 åring medvetet råkar punkttackla en 26 åring, så är det inte så mycket att bråka om. Att däremot vara 26 och hävda sin rätt till köplats bland 1653 personer över 84 år, är desto svårare. Så en aning frustrerad lät sig de två vännerna omspringas av tjurrusande russinen vars sikte var inställt på stärkande. När det var 3 minuter kvar på pausen nåddes så äntligen bardisken, varpå ett världsvant värmlandssvep, var det enda som fungerade för att kunna tömma glaset innan akt två. Sagt och gjort, inga skuggor i det tyckte Emma men de tyckte några andra som stod bredvid och hade färjat håret med henna…

Åter tillbaka i salen och det brakade till, några kända melodier fick fröken Sjödin att blunda, och för en stund drömma om vackra individer, vita converse och pianolektioner…Så kom den stund då vevandet upphörde där framme och allt var tyst…Det enda som hördes var ett par starka nävar, torra och spruckna som i takt fann varandra och utgjorde ett stolt klappande. Dessa nävar tillhörde lilla humlan som vaknat upp ur sina drömmar, redo att berömma artisterna. Oturligt nog var det enbart dessa händer som klappade och ingen annans. Innan den hängivna, unga, och icke rödfärgade kvinna förstod att  ordningsregel ett härmed brutits, vänder sig en dam om och väser. NEJ INTE NU! DE ÄR FYRA SJUNDEDELAR KVAR!!!!

Ojojoj så tokigt, ve och fasa Gustav Vasa. Inte hade fanns någon som helst koll på innehållet i dessa akter, allt jag ville var att berätta för musikanterna att det här, de va rätta takter…

Som tur var kom herr dirigent till undsättning över den penibla situationen. Ett tu tre så vevades 45 sångare igång och allt återgick till det normala. Ingen skada skedd, men mera tankar på vita skor blev det inte. När arrangemanget slutligen hamnade i sista skedet, tog de båda vännerna tillvara på dagens nyinlärda erfarenheter. Mycket sparsamt applåderande blev det efteråt, som istället ersattes av en rush nedför alla trappor för att hinna först till garderoben.

Slutet gott, allting gott

Och vi lektion i operaetikett

Dessutom fått!

Tack Carlstad Conferens Center för musiken så varm

Oh för ett inte lika hot internationellt förkortningsnamn

(CCC)