Framtidsregel, backspegel, utsikt och så lite insikt..

 Mitt sparkonto är som ett instrument, ett sådant där med klang och resonans. Man skulle kunna likna det med en lergök, en smidig konstruktion, skapad av någon annan som kan sin sak. Detta är sedan satt i händerna på en lekman som finner insidan av verktyget fullständigt tomt och ekande.

Vid en titt in i den digitaliserade räkenskapsboken är det enbart nollor och inget annat som möter ansiktet..ho ho ho

Det är inte så konstigt att kontot ser ut som en gök och låter som en gök, nej pengarna har gått upp i en resande rök och det är fullständigt självförvållat.

Det hela startade med en skridskotur i Eiffeltornet tillsammans med bundsförvanten och Dalatösen Stor Emma. Sedan råkade budandet på tradera övergå från oskyldiga möss och klänningsinköp till att handla om en aktion gällande långweekend a la Prag. Ännu var det inte slut på äventyren. En trivsam afton blev fröken Sjödin påverkad av något fint hemma i sitt eget vardagsrum (kan ha varit getost) och som sig bör vaknade självfallet lusten och framtidsplanerna att resa till Brasilien.

Sagt och gjort. Ja för nu är det gjort, de hela är så genomfört att till och med Jesus har fått sig ett besök. Det var stort, alltså Jesus var jätte stor. Han var så stor att turisterna var tvungna att ligga ned platt på rygg för att kunna få med hela statyns lekamen på ett och samma kort. Där låg vi, sida vid sida. Japaner bredvid koreaner, fotbollshuliganer och andra sammanhängande reseklaner. Alla delade markplätten nedanför. Där fixades det och trixades med diverse blixtar och inställningar för att få till ett rättvisande kort som i framtiden visar att vår backspegel varit full av liv.

Det där med backspegel är viktigt, har jag hört, för det är då i efterhand vi människor får insikt över hur bra det var förr. Framtidsplanerna är även de minst lika värdefulla att bejaka. Att ha något att längta till och drömma om, det ger mer energi än effekten av att halsa en flaska Chinagard på stående fot..ja det är så de resonerar, de i TV som kan sin sak. De upplyftande psykologerna som inte enbart bringar visdom utan också förespråkar plastikkirurgi då de är levande skyltdockor som stolt poserar med sina egna ansiktslyft.

I alla fall..Under Brasilienvistelsen stod bergsbestigning på agendan. Här hände något stort och bokstavligen svindlande. Förutom att bergsguiden råkade stöta på sitt ex där i djungeln bland palmer och spindlar, var det ett annat möte som ändå toppade strapatsen. När de svettiga hjältarna nådde toppen av Oigo Papagallo och började knäppa kort enligt välbefinnarrecepten för att sedan minnas, då slog det till. Utsikten på berget skapade något magiskt. Här fanns en otroligt skarp insikt om vad som skedde precis i denna stund och ingenting annat. Det kan av vissa tolkas som överlevnadsinstinkt men vad det än var så satt jag äntligen, fångad av nuet och av stunden.

Det var riktigt häftigt att vara precis mitt i utan att tänka på något annat. Jag kände mig så duktig att jag nästan ville skriva ett brev till Dr Phil. Jag ville berätta för honom att jag minsann hittat rätt i fånga livet, feel good träsket jag också. De behövdes varken framtidsplan eller backspegel för att skapa denna insikt Det enda som behövdes var ett berg som erbjöd redigt med utsikt!

Det jag också nu i efterhand förstår är att en lergök till sparkonto, försvårar vidare resplaner för stunden. Fast för det är jag inte så ledsen. Det tar lång tid att ladda upp kort på datorn, liksom att planera, buda och boka resor. Istället kan jag ju traska upp på Brynfjorden för att få till en tjusig vy. Där lär jag dessutom vara ganska ensam om jag vill lägga mig på rygg för att insupa härlighetenJ