Tack kära läsare, här kommer insikten…

Att pricka in, uppnå och genomföra sin inre resa må vara ett kall som slår högt på var mans och kvinnas to-do list. Vanligt förekommande är den våta drömmen om att exotiska länder är konceptet som föder framgången till att nå upplevelsen av sin egen vishet.

Dock finns inget fastslaget recept nedskrivet på bästa mix av ingredienser för att uppnå karma. Vissa tycks föredra ett besök till den indiska curryns rötter i syftet att hotta upp sin hjärnsubstans och därmed finna frid. Andra värderar högre att inhandla guldmålade gubbar som känns ”på riktigt och äkta” i Thailand och lite mera ”på låtsas” då de köps från Rusta.

Den inre resan bör vara unik för var och en och resa det behöver man nog för att komma någonstans.

Insikten om detta filosofiska fenomen har fått charterbolagen att skräddarsy det mest fantastiska upplägget för skaran av kollektiva människor samtidigt som tipset i katalogen är anpassat till just dig, just här, just så barnlös, så nygift, så gammal, så svartsjuk och så allergisk som just du är. Det är underbart!!!

Det var alls inte meningen att det skulle bli så här. Totalt oförberedd, en aningens bakfull och dessutom i Sverige. Plötsligt hände det. Nej inte trisslottsvinst, inte möte med Kungen och inte heller extrapris på bruna vinterskor med stl 38 för plattfotade. Det var något annat och det var magiskt..tro mig…magiskt..

På det avgående tåget klockan 10:21, satt en ung, vuxen kvinna (vi kan kalla henne Humlan) utan vare sig tidning eller spotifykonto att lyssna på. Det enda hon hade att titta på förutom det nyförälskade fullkornsparet på andra sidan gången, som i sin tur tittade på amerikanska roliga klipp som inte var så roliga, så kvarstod enbart siluetten av sig själv som speglades i fönstret.  Där föddes dels insikten vid beskådningen av ansiktet att det borde vara dags för klippning men så kom också något annat med på köpet. Det var den där känslan av totalt välbefinnande.

Det finns och det fanns där så mycket i livet att vara tacksam för…Tänk vilken lycka att vara vän med en som nyss tagit körkort. Tänk att ha en sådan kamrat som väljer att fira sin egen motoriska framgång genom att åka och köpa en disktrasa och ge bort den till författaren i fråga!

Tänk att det finns en jämngammal kar att dela och diskutera traumatiska dagisupplevelser med, så som den gången då ”dum Krister ”kissade på vinbärsbuskarna som de andra barnen tidigare hade mumsat ifrån.

Tänk att det finns så många runt om i landet som det går att skicka vykort till. Tänk att det faktiskt kommer post till den egna lådan som inte enbart härstammar från radiotjänst. (även om det också är roligt, det är roligt att betala, statlig tjänst)

Tänk vilket privilegie att vara en del i en familj som hittar så mycket som andra ser förbi. Det kan vara allt ifrån en torparstuga som legat på internetsidan hemnet i 505 dagar utan att någon nappat och det kan vara katter ingen tidigare sett eller rört men som (liksom torpet) har potential till utveckling åt rätt håll. Tänk att bli kravlöst älskad trots att man aldrig kan sitta still, har svårt för beslut samt tycker om att lyssna på P 1 och lägga sig innan klockan 22.  Tänk att ha vänner som trots ombokning av hotell, påbokning och avbokning, ändock ställer upp och bokar på nytt. Tänk att ha någon att resa med.

Tänk att SJ:s lortiga fönster kan vara lösningen till att skåda sig själv till ett pris av enbart 252 kronor.

Avslutningsvis passar fröken på att tacka alla sina läsare och önska en sannerligen god fortsättning på det nya året samt ett lycka till i strävan efter att skaffa flera priopoäng, ty de tordes vara meningen med livet!