Med vinden i armhalan

Till mina kara lasare, detta blir ett prickfritt inlagg da Humlan surrar pa internationell arena!

Hedman och Sjodin, de ar ett team som med tidens gang funnit varandra. Att benamna de tva med efternamn skapar en kansla av att det hela handlar om tva idrottande hockeytyper. Sa ar dock inte ar fallet.. Hedman och Sjodin, tva kollegor som ar allt annat an hockey men med en lagkansla starkare an tigerbalsam. De tva individerna viker inte i forsta taget, vare sig sina klader eller at sidan nar det vankas motvind.

Ett gemensamt beslut togs i fragan om vad frokrarna borde gora for att vila upp sina batterier som under den senaste tiden tenderat att ta slut. Valdans langt fran deras vanliga reseturer valdes malet Fuerteventura med Apollo som ledsagare. Det var har inte har fraga om uppfoljning av etiopiska flyktinglager, havererade bygnadtioner, representationsmoten inom EU, eller ens i narheten av kommunstodjande aktiviteter vid handelse av oljeutslapp..det var fraga om ren och skar charter, ni vet en sadan dar som allt som oftast genererar i roda nasor och shorts som sitter for hogt upp.

Ivag bar det sa tillslut och teamet satt hungriga hela vagen eftersom Sjodinskan (eller Humlan) varit for snal for att bestalla till flygmat. 320 spann for en liten potatissallad, nej da far magen allt knorra, tank vad manga kartonger magkatarrsmedecin man kan fa for denna summa. Sa istallet for att ata som alla andra, knaprades det pa Nouvalekol och hemmagjorda brodbitar...mycket varldsvant.

Val framme pa on som ligger nagonstans i vattnet, fanns dar inget som kunde forstora froknarnas lycka. Det forsta som kontrollerades (av Hedman) var att duchen angav vatten vid vridning av kran. Sjodin letade raskt upp vad hon anser vara den viktigaste faciliteten? vattenkokare...varpa hon fortjust halade upp en pase med pulverkaffe.
Allt var tutti completti och battre skulle det bli!!

De bada lagspelarna hittade aktiviteter som inga andra och fantasin tycktes aldrig falna. Den ena fastnade for favoritsysselsattningen att springa sitt fortaste uppfor en backe och pa nedvagen passa pa att heja pa andra motionarer som hon trodde behovde lite extra drag i galochen. Den andra provade pa att sova, vilket hon tidigare glomt av hur man gjorde.

Vidare hyrdes sedan cyklar med tillhorande hjalm och korg, (det ingick ju i priset) for att sedan cykla som tva sma tomtar over stock och sten. Om sanningen ska fram, kanske det inte var sa mycket stock under farden utan snarare sten. Hedman passade pa att utratta en osmidig vurpa samtidigt som dammet forvandlade fargen pa dennes outfit. Val staende pa bada benen, informerar denne att hon adragit sig en armbagsskada, varpa Sjodin fragade lite lagom ointressant- Jaha slog du dig?
-Inte sa mycket, det gor bara ont i vissa vinklar, svarade den blaslagne varpa ingen fara anades pa torpet..

Nej Hedman och Sjodin, de ar hardade. Darfor anvande dessa sparsamt med solkramen pa de prioriterade omradena, det vill saga nasorna (man vill ju inte vara charterrod all in sa att saga)

Situations- och behovsanpassning ar nagot de lart sig genom sitt arbete, liksom att generiska beroringspunkter ar det mest populara ordet man bor anvanda i handelse av verksamhetsplanering.

Framtiden och planerandet ser generiskt och ljust ut, lite ljusare an vad det gjorde pa faltsjukhuset i Kosovo for tva manader sedan. Da sag det morkt ut eftersom froken Sjodin hade glomt att ta med sig linsvatska till intensiven da hon frivilligt skrev in sig for att heja pa sin lagkamrat.

Napp pa teamet lyser solen, det fladdrar i kjolen, nasorna ar bruna och Humlans moder ska ha en stor eloge for att hon lart ut sa manga overlevnadsknep till sin dotter. Hedman och Sjodin lyser tillsammans med de ovriga turisterna utan pigment. Den ene ater medtagna vinigummi for glatta livet, medan den andre mumsar makrill i tomatsas. Mycket tenderar att generera framgangssaga och froknarna ar saaa lediga!

Hasta Luego:)

Tack kära läsare, här kommer insikten…

Att pricka in, uppnå och genomföra sin inre resa må vara ett kall som slår högt på var mans och kvinnas to-do list. Vanligt förekommande är den våta drömmen om att exotiska länder är konceptet som föder framgången till att nå upplevelsen av sin egen vishet.

Dock finns inget fastslaget recept nedskrivet på bästa mix av ingredienser för att uppnå karma. Vissa tycks föredra ett besök till den indiska curryns rötter i syftet att hotta upp sin hjärnsubstans och därmed finna frid. Andra värderar högre att inhandla guldmålade gubbar som känns ”på riktigt och äkta” i Thailand och lite mera ”på låtsas” då de köps från Rusta.

Den inre resan bör vara unik för var och en och resa det behöver man nog för att komma någonstans.

Insikten om detta filosofiska fenomen har fått charterbolagen att skräddarsy det mest fantastiska upplägget för skaran av kollektiva människor samtidigt som tipset i katalogen är anpassat till just dig, just här, just så barnlös, så nygift, så gammal, så svartsjuk och så allergisk som just du är. Det är underbart!!!

Det var alls inte meningen att det skulle bli så här. Totalt oförberedd, en aningens bakfull och dessutom i Sverige. Plötsligt hände det. Nej inte trisslottsvinst, inte möte med Kungen och inte heller extrapris på bruna vinterskor med stl 38 för plattfotade. Det var något annat och det var magiskt..tro mig…magiskt..

På det avgående tåget klockan 10:21, satt en ung, vuxen kvinna (vi kan kalla henne Humlan) utan vare sig tidning eller spotifykonto att lyssna på. Det enda hon hade att titta på förutom det nyförälskade fullkornsparet på andra sidan gången, som i sin tur tittade på amerikanska roliga klipp som inte var så roliga, så kvarstod enbart siluetten av sig själv som speglades i fönstret.  Där föddes dels insikten vid beskådningen av ansiktet att det borde vara dags för klippning men så kom också något annat med på köpet. Det var den där känslan av totalt välbefinnande.

Det finns och det fanns där så mycket i livet att vara tacksam för…Tänk vilken lycka att vara vän med en som nyss tagit körkort. Tänk att ha en sådan kamrat som väljer att fira sin egen motoriska framgång genom att åka och köpa en disktrasa och ge bort den till författaren i fråga!

Tänk att det finns en jämngammal kar att dela och diskutera traumatiska dagisupplevelser med, så som den gången då ”dum Krister ”kissade på vinbärsbuskarna som de andra barnen tidigare hade mumsat ifrån.

Tänk att det finns så många runt om i landet som det går att skicka vykort till. Tänk att det faktiskt kommer post till den egna lådan som inte enbart härstammar från radiotjänst. (även om det också är roligt, det är roligt att betala, statlig tjänst)

Tänk vilket privilegie att vara en del i en familj som hittar så mycket som andra ser förbi. Det kan vara allt ifrån en torparstuga som legat på internetsidan hemnet i 505 dagar utan att någon nappat och det kan vara katter ingen tidigare sett eller rört men som (liksom torpet) har potential till utveckling åt rätt håll. Tänk att bli kravlöst älskad trots att man aldrig kan sitta still, har svårt för beslut samt tycker om att lyssna på P 1 och lägga sig innan klockan 22.  Tänk att ha vänner som trots ombokning av hotell, påbokning och avbokning, ändock ställer upp och bokar på nytt. Tänk att ha någon att resa med.

Tänk att SJ:s lortiga fönster kan vara lösningen till att skåda sig själv till ett pris av enbart 252 kronor.

Avslutningsvis passar fröken på att tacka alla sina läsare och önska en sannerligen god fortsättning på det nya året samt ett lycka till i strävan efter att skaffa flera priopoäng, ty de tordes vara meningen med livet!

Nyårsraket, SKL och rätsidig strumpa

Så har tiden passerat den årliga milstolpe då vi människor lovar oss själva och i vissa fall även andra, nya tider, konstanta matlådemedtag till arbetet, bättre ordning, renare hy, mindre slarv med tandtråden och nya strålande ekonomiska förutsättningar. För att toppa denna stund och på riktigt påvisa allvaret bakom orden brännes de sista stålarna av decemberlönen på raketer som vi sedan skjuter iväg upp i ingenstans eller rakt på någon annan. Det i sin tur genererar konsekvenser i form av hundar som gör sina ägare besvikna då de inte lyckas hålla tätt trots lydnadskurs och specialfoder. Raketerna skapar även en ökning i statistiken gällande antalet både brännskadade och hörselnedsatta som föreningen Sveriges Kommuner och landsting (SKL) sedan kan dokumentera och släppa som nyhet i den intressanta upplagan av Öppna jämförelser. Denna kioskvältare rankar farligheterna som lurar i våra 290 olika kommuner och guider trygghetsnarkomaner i valet av ny bostadsort.  Därmed kan årsskift förändra både invånarantal samt skatteintäkter i hela Sverige. Undrar om någon gjort en utredning om detta?

Statistik och tillbakablick är värdefullt och alls inget att skratta åt, det är för övrigt inte hundbajs inomhus eller hörapparater heller.

Då Humlan herself dagen den 31:a december gjorde en scanning i sitt eget register gällande förverkligande av tilltänkta åttaganden, uppenbarades en insikt om att måttlighet må vara ett ledord som saknades i den planeringsfas som låg till grund för nyårslöfte a la 2011.

År 2011 var det ju tänkt att fröken skulle ha förvandlats till fru, hon skulle ha poserat fram i en klänning köpt till reducerat pris och varit på kärleksresa där allt smakade hummer och doftade hallon. Meningen var inte att hon skulle sälja en oanvänd bröllopsdress på Blocket till en kvinna som var för kort för härligheten och därmed fick med ett par skor på köpet. Hon skulle inte ha investerat i ett par nya lila skor för vinsten på nätet och inte heller sovit på Brasilianska hostels där gästerna delade rum med varandra och andra katter som sökte skydd.

Det blir inte alltid som man tänkt här i världen och tur är väl det!

För att ändock försöka träffa lite närmare målet för 2012, anammade hobbypoeten detta nyår en strategi för att på bästa sätt undvika smärta och därmed vara rädd om sitt hjärta. Det nya målet för kommande 365 dagar handlar inte om tvåsamhet, nytt arbete, inköp av tvättmaskin eller ens riktlinjer gällande grönsaksintag. Det handlar istället om det mest väsentliga vi individer har för att kunna stå stadigt i tillvaron, för att kunna förflytta oss framåt i livet, för att undvika faror samt för att beträda ny mark.

2012 ska bli fotens år.

Nu är det slut på att inte vända nytvättade strumpor åt rätt håll innan de träs på foten. Fröken ska vidta åtgärder för att hindra sig själv att ha hälen på framfoten samt olika färg på höger och vänster.  Den 31 a december 2012 ska hon sedan inte se ned på sig själv som sårad och skavd, hon ska istället känna att stegen bär dit hon vill utan vare sig irritation eller nageltrång, och tårna skall känna frihet likt fågelsång!

Nedan följer alternativa rader till Jan Malmsjös nyårstal:

Ringa in ditt problem

Och motverka eksem!

Ut med det som varit illa förr

Stanna upp innanför tvättstugans dörr

Gör en åtgärd där i korgen

Och motverka den potentiella smärtan och sorgen

Värdesätt det du tar för givet

Och trampa sedan vidare framåt i livet!

Frälsning och en prettohälsning

Det är som det är

Så sant som mången kloka redan sagt, är detta uttryck som konstaterar rådande faktum

..det är som det är…

Jaa inte ens Einchtein kunde myntat det bättre själv, han som var så bra på matte, rufsig i håret och vänsterhänt till råga på det.

Inte alltid faller detta uttryck överens med de förväntningar som må finnas om hur saker och ting borde vara. Exempel på happenings i människans  tillvaro där innehåll redan tycks vara förutbestämt är: filmer skrivna av Norén, synundersökningar utförda av optiker, tal framförda av kungen, heliga stunder så som dop, begravning, upprop i skolan, rea på Rusta och julafton. 

På julafton är det någon eller några som redan bestämt att kära ska samlas för att spela brädspel, sjunga en psalm, knäcka nötter och sparka kulting. Alla ska dessutom vara kära, ha någon att vara kär i, vara finklädda, nyklippta och sångsugna. Som grädden på moset ska alla vara lyckliga, nytvättade, överrens och positivt inställda till Janssons frestelse.

I sanningens namn ska erkännas att släkten: Sjödin, Eriksson, Hansson och Björkil som Humlan är en del utav, har en aningens svårt för det där med bestämmelser. Speciellt svårt tycks det vara om dessa handlar om ordinationer från läkare, ingredienslistor gjorda av kockar samt förmaningar från staten kopplat till egenföretagande och ekonomi…

Däremot har alla involverade individer i släktskaran lyckats med bedriften att komma fram till ett gemensamt ställningstagande vilket lyder enligt följande; Konsensus är svårt.

Det är rent utav så att fenomenet konsensus "vi håller alla med" lär inträffa lika ofta som invånare från Stureplan åker till Kil och spelar bilbingo. Det vet nog morbror Lars allra bäst eftersom han jobbar som bilbingokontrollant vid högsässong. Det är alltså inget snack om saken, vi är på den punkten alla övertygade!

 Genom släktens stora insikt har det hänt någonting trevligt med de förväntade och tidigare möjligen anspända traditionerna… nu för tiden blir det alltid som man tänkt sig.

Att det blir så är filosofiskt möjligt då ingen av de drabbade i förväg kan ana vad som kan komma att hända och därmed är det omöjligt att få till förutfattade förväntningar som kan komma att brytas.

Det är som det är…rimmar lika gott i öronen som dansbandsdrottningen Helene och gängets hit också gjorde då den var ny på svensktoppen ”du ringde ifrån Flen och sa att du var sen”

Att den yngsta kusinen i år inte smakade av mormors kokkonst då köttet härstammade från grannen, var inget som skapade upprördhet. Kommentaren att ”djur som kommer från Scan känns bättre att tugga på för dom har ju alltid varit mindre värda och utan kärlek, passerade mjukt och fint förbi utan upprördhet.  Nej det var sannerligen en laglös juleanda som på något vis skapade ett mycket accepterande klimat. Värmen nådde nytt rekord och inga regler fanns.  Om välbefinnandet berodde på den nyinstallerade värmeluftpumpen i stugan som donerats av en icke närvarande släktmedlem..må vara osagt..

Den som ville fick detta år öppna sin julklapp och om detta med paket inte kändes som en rolig aktivitet av någon anledning, fick man ta med ´sin överraskning hem och öppna den senare.

Alla gäster fick gåvor i form av musli (även de allergiska) medan ingen fick mandel (underbara tanke, inga bröllop) För att riktigt bevisa hur utanför alla ”allmänna förväntningar ”denna släkt rörde sig på själva julafton, kommer här ett avslutande erkännande. När mörkret slutligen lade sig där ute, lade mormor Britta upp sitt eget upplägg utan andra inblandade eller att skämmas för det. Istället för rykande glögg och tindrande blick in i brasan, körde hon den exotiska varianten och unnade sig en Rom och Cola. Helt rätt, otippat och precis som det var tänkt!

Hurra för de krokiga

hurra för de levnadsglada och tokiga

För de med drömmar,

O de som inte kan göra korsstygns sömmar

Hurra för det som kan inställningen anamma

Att de är som de är och det gör väl det sammaJ

Ljuset i tunneln är ett SJ-tåg...tack för motivationen

På ett möte med väldans många viktiga individer fick deltagarna reda på att somliga svenska myndigheter anlitar psykologer i egenskap att hantera irriterad insatspersonal. Syftet med detta är så klart att skapa ett bättre psykosocialt välbefinnande men också för att bromsa mängden enerverande blogginlägg. Att skriva blogg anses ha en ventilerande effekt på sin skribent och är därmed en av de viktiga drivkrafterna till författande via nätet. Under snart 4 veckor har fröken Sjödin inte fått ur sig något som helst ljud på sin egenkomponerade sida med det hårdnackade smeknamnet Biceps-emma. I det här pausande skrivfallet så beror det faktiskt inte på avsaknad av bitterhet och frustration.. Lite lätt irriterad har hon kunnat bliva i sin vardag. Det har skett ting så som delande av sovrum med snarkande kompis, tekniskt lagd app-byggare som installerade sin egen skapelse på frökens telefon och även tömde den på resterande innehåll. Försenade brevbärare, kupong- rabiata kunder på ICA, VVS- tekniker som åtgärdar läckande toalett och istället skapar vattenfall mm mm . Detta är bara en del av de aktiviteter som påverkat vardagen den senaste tiden..

Näej fröken av damp har nog snarare drabbats av skrivkramp…Kan det bero på det lyckade försöket att se det positiva i livet. Efter alla dessa ”må bra” böcker som finns i bokhyllan så vore det fullt möjligt som förklaring att detta inte behövts ventileras på webben. Den snarkande mormodern (rumskompisen)genererade inte enbart sömnbrist och huvudvärk utan skapade också möjligheter till en rad bra aktiviteter. Exempel på dessa var att Humlan lyckades med 3 toalettbesök mitt i natten på ett hotell där både papper och tvål ingick i priset.  Gratisnöje jo vi tackar!

VVS teknikerns inkompetens att laga läcka ledde till två glada sms från hyresvärden Alf- Göran som påstod att fröken Sjödin agerat mycket duktig som påtalat problemet istället för att låta det bero och därmed accepterat att bo i en pöl. Väl handlat!

App-teknikern hjälpte till i det svåra julklapps valet som bestod i att skapa en fotobok av bilder från senaste semestern, eller att köpa kläder till mamma.

Då inga foton längre existerar, är det nu mycket lätt att gå bärsäkargång på avdelningen med tightsJ Man ska alltid ha ett val att välja på som Putin brukar säga..

Men så åter till den bistra sanningen…kanske hade ändock en av de där viktiga representanterna på mötet rätt då han titulerade bloggskrivandets drivkraft.

För i sanningens namn skrives denna text i en stund då kroppshållningen ter sig lite mer annorlunda än normalt. Ett fullsatt SJ tåg har sin vana trogen gått och drabbats av signalfel. Som grädden på moset har tåget även tappat förmågan att hantera korglutningen vilket innebär att samtliga individer sitter i en lutning som kan liknas med den i filmen Titanic. Olyckligt nog finns här ingen Jack bakom stolsryggen som kramar runt Humlans lekamen och håller henne upprätt. Jo och vips se så många rader text som blev till..om det beror på smärta, ilska eller oförmåga att se vinst med att sitta snett som en vinkelslip finns inga bevis för…men nog räckte det till ett blogginlägg i alla fall..

Oskulden tagen tack vare Rotarydagen

Uppstart med hiskelig fart

Tidigare hade de två vännerna, var och en, på egen dag, i eget bevåg varit föreläsare på Dömle-gård.  På Dömle herrgård höll de båda en varsin presentation om saker och ting som tordes intressanta för Forshagas och Dejes 60+:are. Hur dessa individer hittat och valt ut sina livsbejakare talare tordes oklart. I humlans fall kan det ha berott på manfall, varpå den samordnande Rotary medlemmen kom på att manfall går att lösa genom att höra av sig till en ledig kvinna.  Så inbjuden till sammankomsten med gratis mat som betalning tackades det ja till att berätta något intressant ur livet. Humlan döpte hennes föredrag till ”Att bära slang som en man, fast bara litegrann”

För att få lite status och råg i ryggen hade hon tagit med sin trogne mor och placerat henne i församlingen som en sorts publikuppvärmare. Mor Marie hon kunde konsten att mingla hon!!

Efter en halvtimmes framförande av den entusiastiske, halvnervöse, föreläsarinnan med problem att stå still, sträckte en man upp handen och utbrast befriande.  Jahaa de är för du är tjej som du bara bar lite grann…Den tanken hade aldrig slagit Humlan. Istället hade den lite för snabba kvinnan valt den lagom luddiga titeln så hon kunde prata om så mycket som möjligt av livet inom loppet av utsatt tid och innan de äldre ville fara hem till Whiskey och tipsextra.

”litegrann” härstammade från att få till ett klämkäckt dansbands rim till ordet slang, samt att brandmannakarriären enbart höll i sig i två år.. Ovanpå denna berättelse om hur det var att vara brandman, 160 cm lång och väga mindre än de mesta, hanns det med att informera om kärlekshistorien på Teneriffa, där glassgubben Jose fick Humlan då 19 år fyllda, att fullkomligt smälta.

Kanske borde mor Marie i denna del av föreläsningen ha behövt gått ut ett slag, men även där skötte hon det mycket professionellt och snyggt. Det talades om praktik från Tanzania där merparten av alla foton från tiden föreställde diken samt om praktiken i Sydkorea där fröken Sjödin för första och enda gången i hennes liv, inte var den kortaste i blåställ.

Till det hela hade bilder tagits fram som var tänkt att visas på en projektor i lokalen. Tyvärr fanns enbart projektor och ingen dator varpå ett preppat USB-minne inte gjorde vidare underverk. Därför försökte fröken i fråga att med kroppen visa hur det kunde tänkas se ut på dessa äventyr hon pratade om..Tror att mjukglass maskinen var den som gick bäst hem att tolka.

Veckan efter Humlans show  var det herr Davids tur att göra entré på samma klubb för samma publik. Även han berättade om äventyr i form av bergsbestigning och andra åttaganden som kan anses vara utmaningar och hinder. David ser inte så många hinder i livet. Det kan bero på att han är blind och därför inte kan se det som står honom i vägen. Därför slår sig David ibland, inte minst när de reparerar hissen på kontoret, men å andra sidan får han bidrag av staten till en telefon som rymmer hela morgontidningen DN och som dessutom alltid kommer i tid till prenumeranten.  På detta är Humlan avundsjuk!

Rotaryklubben i Deje och Forshaga är en klubb som Humlan gärna vill vara med i då hela konceptet kändes riktigt trivsamt, så kände möjligen även David.  Det som krävs innan medlemskap är ynka 40 år till av livserfarenhet så  det blir till att vänta lite…

I väntan på 40 år, kan det vara bra att starta medlemsskap i en annan klubb. Det var det som hände igår.

Fredagen den 4/11 2011 bestämde sig herr David och Fröken Sjödin att starta företaget med det slätstrukna namnet Fine Pain.

 Till hjälp under uppstarts och planeringsmötet, använde de sig av mer än en flaska vin. Gårdagens idéer hade så här i efterhand behövts dokumenterats, med det kändes där och då onödigt eftersom allt var fullkomligt genialiskt, lysande och originellt- Rotary roligt kan växa till något otroligt!

En viss slipning av idén kommer att behövas innan skatteverket ger någon sorts tumme upp, men snart kära kamrater hoppas den blinde och den andre kunna sprida fina smärtor över hela avlånga Sverige-för de är vi värda!!!!

Tidningsbudet, mörkret och mysteriet

Allt har varit så bra, så lugnt, harmoniskt och informativt som det bara kan bli då man prenumererar på två morgontiningar och vaknar senare än tidningsbudet men tidigare än resten av världen. Den föråldrade ynglingen som identifierar sig själv med en polinerande insikt har varit så nöjd så nöjd ända tills den fasansfulla ”svarta veckan” slog till. Svart i bemärkelsen ond då trycksvärtan försenades och lämnade ett stort tomrum i den annars välpreparerade postlådan.

Tidningsbudet var borta?

Den handlingskraftiga damen var tvungen att få rätsida på detta, ty så här kunde det inte få pågå., Tänk på lördag om mallen för melodikrysset inte finns tillhanda, hur ska man klara sig då?

Kavat ringde hon upp tidningstjänst som förklarade för fröken att budet i distriktet arbetar efter deadlinen kl 06 00. Det innebär att man inte kan förvänta sig någon som helst morgonlektyr innan klockan slagit detta.

Att den överhurtiga fröken tidigare fått påhälsning utanför dörren 04:00 kunde därmed ses som ett privilegium snarare än att denna service på något sätt kunde förväntas en betalande kund.

En kall kår spred sig längst med hela kroppen och hoppets strålar slocknade när tidningstjänst fortsatte sin predikan…sen kan det vara så att brevbäraren lagt om rutten vilket gör att du får tidningen sist helt enkelt.

Men, men det går ju inte…finns det inget jag kan göra för att få vara kunden i början på rutten…först i kö, VIP?

Ska jag muta med en chokladkaka kanske- försökte Humlan lite skämtsamt men ändock nervöst undrande

-Choklad, svarade tidningstjänst…du vet vissa lägger ut hela kartonger med choklad, bakar färskt bröd  o är väldans påhittiga..

Underförstått, hintade nu telefonisten om att större kaliber behövs för att kunna vara på den säkra sidan. En fjönsig chokladkaka kunde man nog stoppa upp någon annanstans, för i lådan verkade den ju vara dödsförklarad att stoppa som muta när det gällde att stoppa tidningsförsening..

Strategiskt konspirerade fröken Sjödin ihop en teori om varför kvinnan i andra ändan försökte hetsa till presentutdelning utav dignitet större…Må det röra sig om kartellverksamhet här, en underground rörelse av individer som samarbetar för att öka gåvorna till postens personal? Åker buden iväg med sina elbilar (därav förseningen) till en hemlig plats där frosseriutbyte sker eller tar de rent utav elbilen med sig hem?

Näe det här var allt annat än roligt.

Några dagar senare var det inte ens sen leverans som skedde, det kom ingen tidning över huvudtaget..  nu började det hela lukta skandal. Vad är det som händer?

Att skjuta budbäraren i detta fall tordes omöjligt eftersom det var just budet som inte dök upp. Därmed letades det högre upp i hierarkin för att dra igång felsökningsmekanismen och granska verksamheten.

Telefonsamtalet gick denna gång inte till tidningstjänst utan till Nya Wemlandstidningen.

-Hallå, sade fröken med försök till myndig röst. Nu är det så att tidningen inte kommit och då är det ju ingen idé att vara prenumerant om det ska vara så.

På NWT kom då den oväntade förklaringen på en gång.

Män duu,  sa telefonisten på något vi kan kalla bred värmländska..

de ä ju en ny tjej som börjat på Norrstrand, o ho tyckte de va jätte läskigt nä rä va så mörkt o ho såg dålit o så… Jaa ho är göör lessen o känner sig dåli när ho inte vet i vecken låa ho ska stöppe tidninga i o så.

-Jahaa…nej men oj…men stackarn. Är hon jätte ledsen?

Jaa men ja försökte peppa na ja, kan vi inte ge tösa en vecke på säj så får vi se om de blir nåe bätter?

Google-översättning: ”Jag har försökt stötta den nyanställde och vi bör ge henne en ny chans. Ska vi ge dispens på en vecka innan några vidare klagomål yppas?)

Jo men självklart, åh stackarn, ja men visst, o vad bra att du stöttade henne. Ja men tack då, ha en bra dag…

Plötsligt fanns ingen ilska längre, istället existerade  en stor portion förståelse.

Kanske borde alla på gatan tända utebelysningen så hon ser bättre och hoppas att det där med mörkerkörningen ger med sig..

Heja det nya tidningsbudet, vi tror på dig!!!