hummeldöd men ingen sorg i Vänersborg

Det går en epidemi i Sverige, det skriver den kloka vetenskapsredaktören Karin Bojs i DN, så då finns det inget att tvivla på. Huruvida epedemien är ute och traskar mitt på ljusa dagen, känns en aning tveksamt, men också oroväckande så klart. –Man vet aldrig vem man möter, som min mormor så klokt brukar säga och det vore ju trist att träffa epidemin..

Risken att göra det ökar dessutom då denna form av sjukdom är ute efter att tysta det som surrar…nämligen humlorna!

Ett upplysande tecken för de som undrar om epedemien varit och hälsat på, är att lyssna efter om det är tyst. Detta tips hänvisar DN- Karin till är logiskt korrekt men innehåller också en touch av filosofiska inslag.

Lyssna efter tystnaden (något som inte låter) och om du finner den, bli då rädd..

Humlan Sjödin har varit tyst ett tag och hon har intagit föda som inte tillhört de vanliga stammishaken. Men kära läsare, ni behöver inte vara oroliga för kemikaliska gifter, och gifta sig det tänker hon inte heller göra på ett tag.

 Fara för förgiftning uppstod dock nyligen tillsammans i en grupp där det istället för surrades, faktiskt surades en del.

Det var vår , varmt och det var i Vänersborg. Efter ett möte med personal som kan det där med olja väldigt bra, var det dags att gå ner på byn i staden som av någon anledning kallas för Lilla Paris.

Om sanningen ska fram syntes där inte en endaste basker eller ens någon form av konst i klump. Det närmaste Eiffeltorn man kunde komma, representerades av brandkårens slangtorn och det innehöll varken hiss eller vykortsförsäljning.

I alla fall. Det som däremot fanns i närheten var en pool och den vore roligt att skåda.  Utan att ha inspekterat poolen gick de två nyfunna arbetskamraterna (humlan+1) in i en affär och investerade i varsin simdress. Innan matintaget skulle genomföras tillsammans med samtliga konferensdeltagare fanns en vilja av att simma ett slag och detta tordes vara helt möjligt att genomföra i den omnämnda poolen. Medan de andra deltagarna som kunde mycket olja, spelade sällskapsspel och fikade, besökte de två andra hotellet och våning ett, där poolområde med tillhörande bastu var beläget. Besvikelsen slog till en aning då Sjödinskan resolut stegade upp längden med hjälp av sina bastanta ben vid bassängkanten och konstaterade att denna var max 8,5 meter lång. Lite oroväckande var även de högar av grus och..vi kan kalla det ”sjögräs”, som stadigt hade förankrats i vardera hörn på botten. Turligt nog var den andre kamraten mycket beroende av sina glasögon för att se något och dessa var inte medtagna. Därför hade denne person inga problem med att hoppa i och ingen vetskap om vilka alger som där frodades.

Så småningom sprattlade två individer runt runt i den lilla lilla poolen som var ännu mindre än Lilla Paris.  De kämpande blötdjuren fick till en sorts formation som krävde jämn takt och tanke på höger regel. .

…Efter en snabbsittning i värmeskåpet som påstods vara bastu, anslöt de båda atleterna till den övriga gruppen som fortfarande fikade och spelade sällskapsspel, med lite högre ljudnivå än tidigare. Klockan hade sprungit iväg och lilla Paris höll på att stänga..

Efter att passerat en restaurang där alla fönster var borttagna, fann så reseledaren o den mest hemmastadda i sällskapet ett ställe att slå sig ned på.

 Då Humlan frågade efter meny, skrattade de övriga en aning och förklarade att ”det kan du glömma en tisdag halv 9” Jaha ehe men en räksallad blir bra?

–Grek frågade servitrisen,

- Ja svarade Humlan.

Värmländska kan vara svårt att tyda, precis som Swahili och även engelska som vi tidigare lärt oss...

Neej Rääk vill hon ha, fyllde en annan deltagare i.

Jaha..eh vi har inte så många färska du vet, svarade servitrisen..men jag gör något det blir bra…

Alternativ två på mat presenterades som ”fläsk lindat med mos och bacon”, och det var det fler som nappade på.

Efter en stunds väntan var det dags att få tallrikarna framför näsan och nu var det rätt så tyst runt borden..Tankar inombords hos skribenten fladdrade runt, tänk om epidemien och hummeldödaren verkar här, och att sista raden i sagan skrivs här.. i Vänersborg. Till detta centrum hittar knappt GPS:en och hur ska hälsoinspektörerna ens ha en chans att konfrontera detta?

Förgiftning, och sedan tystnad…blir inte livet roligare än så här. Kommer det på gravstenen stå skrivet på latin- att här förgiftades och tystnade fröken Sjödin?

Slutet på historien blev lika spännande som det i Dallas fast tvärt om. Salladen smakade bra och det hela var ingen dröm. Fläsk lindat med mos och bacon såg finare ut än namnet på rätten, men vi skippade alla ändå att beställa in efterrätten.

Språkproblem på hög(höjd) nivå

Språk är roligt och kul när det behärskas..

Till er som är i behov av mera vetande...

Att gå på premiären av den tredje Starwarsfilmen mitt i natten utan att veta vad den lilla gröna mannen heter, är inget vidare om man vill känna sig som en i gänget..För att motverka känslan över att inte riktigt hänga med, kommer här en liten informativ uppfrächare om vad kommande text härstammar ifrån...

Så här var det...

En gång för mycket länge sedan ( ca 26 februari 2012) reste 5 nyfunna vänner runt i Tanzania. Den ene hade astma, den andre virus i luftvägarna och krånglande tarmar, den tredje var blind, den fjärde besatt kunskap om proteser och den femte kan kallas coach. Dessa fem semestrade lite så som det förväntas att man ska semestra i Tanzania vilket innebar att springa halvmarathon på Kilimanjaro, skratta åt apsorten som heter Blue Ball baboon och dricka wiskey ur skalet från en passionsfrukt.

Så till handlingen:

 Swahili hade varit fördelaktigt att besitta då de fem krokiga vännerna traskade runt bland grönskan i Tanzania. Fröken Sjödin hade försökt att snappa upp de mest vesäntliga och användbara fraserna då hon suttit i Safari jeepen och blivit trött på att spana in vilda djur och Masaier längst vägkanten. ”Det är för dyrt”, mig lurar du inte, hej, hejdå och tack så mycket, varvades och repeterades gång på gång för att uttalas rätt. Viljan fanns sannerligen där, men memoreringsfunktionen fungerade dock en aningens sämre än önskat. Om detta var en konsekvens av värme, höjdskillnad eller hostmedicin i form av starkdricka, må vara osagt. En dag då de glada internationella var ute och vandrade i naturen bland vattenfall och lokalbefolkning slog behovet till hos fröken att smälta in i omgivningen även verbalt. Lite som barnen von trapp, när de fria individerna studsade som bäst bland vidderna och kände lycka i själen, då hände det.  På en stol utanför sitt hus satt en ensam kvinna som leende följde de lustiga små liven i deras kamp att använda vandringsstavarna så som man borde. Så sög hon in luft i lungorna och ropas vänligt Jambo. Instinktivt och lite för snabbt plockade Humlan fram en fras från sina memorerande ramsor, varpå hon svarade med ett storslaget leende ” Galey Saana”

Här kan man säga att det var dags för ett litet tillfälligt avbrott i den eurforiska filmsekvensen. Att ropa det är för dyrt till någon som enbart har för avsikt att säga hejsan och som knappt äger en höna, samtidigt som personen i fråga själv traskar runt i vadderade nike-skor och inte ser så fattig ut, är må hända inte enligt stabilt manus..men men man ska aldrig ge upp...vilket nästa historia visar upphov till...

(Episod 2)...Vid ett av alla hotellbyten slocknade strömmen till författarinnans dator vilket inte var så konstigt då den varit med i fler än ett år och kostade mindre än 2 000 bugg till inköpspris. För att få liv i burken, gick hon resolut ned till receptionen och bad att få låna en adapter. Den snälle personen bakom disken sa att det självklart var okej, varpå fröken försvann iväg med denna teknisk pryl. När hon sedan återvände, hade hon råkat ta med sig sin väns adaper tillbaka, vilket inte uppskattades som substitut för den tidigare utlånade. Dealen blev att receptionsadaptern skulle behållas i hotellrummet till dagen därpå. Nu tyckte den gode mannen bakom disken att det var mycket viktigt att komma överrens om vilken tid adaptern skulle lämnas tillbaka. Sjödinskan satsade på 9:00, ett säkert kort då de flesta är vakna och fått i sig lagom med Java.

Dagen efter runt 8:52 knackar det på dörren till hotellet. Utanför står en herre som försöker få uppmärksamheten från en blind, från en som står i duchen och från den tredje som tror det hela är ett skämt. Receptionisten förklarar vänligt och med det där lilla extra servicetänket i blicken, att doktorn redan hade kommit…Doctor eh mumlar Humlan fram…no but i ment the adapter?...no..svarade den nu lite teveksamme hotellanställde..the doctor i her now to see you..? ojojoj fadäs kan vi kalla detta. Speciellt då vägen till hotellet tordes vara allt annat än smidig. Tanken på att byns läkare begett sig till resorten Light house in samtidigt som ett potentiellt barn låg och saknade någon som kunde vaccinera denne, kändes en aning generande och tokig…fan..

Jaja ingen skada skedd

…eller vad vet vi om det…

men för att tvätta bort stämpeln av klavertramp, kan vi analysera händelsen utefter att lokala resor berikar livet…även för en doktor..och adapter är ett strömgenererande föremål som fröken Sjödin ska ta med nästa gång hon reser utomlands…over and out. 

Veckans överoptimist

Så gärna hon ville åka skidor den arma tösen och så änttligen tycktes förutsättningarna för detta stå rätt till..
Eller det där var nog inte sant, ty det enda som stod till var fröken Sjödins optimistiska inställning till att inget är omöjligt då de nog faktiskt är precis så det är, omöjligt alltså..

Kvällen tidigare hade fröken smuttat en aning på Dionysos bästa dryck. Innehållet i denna dryck härstammar från naturen, precis som brämhullts juice, men med skillnaden att förjästa bär anses coolare än nymogna som pressats ned i dunk. Detta flytande balsam för smaklökarna har en upptinande effekt och fungerar lite som spolarvätska, då vindrutan och sikten får en annan skärpa. Intag av dryck behöver inte betyda att skärpan blir till det bättre där håller vi med NTF och vägverket.. Men å andra sidan blir skärpan inte så mycket klarare av Biltemas blåa sörja heller..i allafall..

Pga detta måttliga vinintag kvällen innan, kände den trafiksäkra flygaren inte för att belasta bilen med vare sig skidor, pjäxor eller sig själv. För att komma till spåret som låg längre bort än lagom, föddes så den briljanta idén att involvera en stycke cykel i stället. Under natten hade det fallit sparsamt med flingor på backen så lite spårigt var det, men med redig vilja och rätt balans, skulle det nog gå att trampa sig fram. för att kunna frakta skidorna med stadig hand, användes en trasig BH som surr-rem. Ena halvan av den svarta BH:n (inklusive bröstkudde) användes upptill, medan den andra halvan (även den med tillhörande bröstkudde) användes till den nedre delen av skidorna. Mjukt och redigt, men en aning konstigt såg det faktiskt ut...Nästkommande moment att ta sig upp på cykeln med skidorna hållandes fritt i ena handen och stavarna fastspända på pakethållaren, resulterade i att stavarna som tidigare pekat rakt bakåt, snurrade till och istället lade sig på sidan. Hela ekipaget blev en aningen bredare än väntat, men va fan folk har väl ratt på bilen och hjul på barnvagnen...here we go...
Det gick..framåt...inte fort...och i efterhand konstaterades att tiden för färden till spåret, var den ungefärliga tiden som det tar att handgå till samma plats. Tidsvinsten av det hela landade på 3 minuter, och det var det ju värt...jojo..

Att se en kvinna, cykla vingalandes med ett par skidor som surrats fast med hjälp av BH-rester med en reducerad hastigheten på hjulen, må ha varit ganska roligt, ty det var fina leenden som spreds längst vägen. Det kan också ha varit så att Humlans upptåg även spred en form av skräck.. I vägen där hon rullade fram i ulrapi fanns ett hål som hon idoget och präktigt körde ner i, varpå BH-delen längst ned föll av och landade vid kanten. Folk som sedan passerade platsen kan ha upplevt en känsla av obehag över att se trasiga underkläder i snödrivan...vad kunde ha hänt här?? Kanske tänkte det inte, jaha här har fröken Sjödin tappat material som hon brukar använda till sina skidor när hon vill ta sig till ett spår långt bort utan att använda bilen...men vi får hoppas att de ändå gjorde den kopplingen och inte kopplade in någon annan, så som polisen tillexempel.

Ca 27 minuter efter att den redige Sjödinskan lämnat sin gårdsplan, stod hon så äntligen där i skogen, redo att spänna på sina laggar och känna vinden i ryggen. I detta moment kom så en cyklande statlig stresshanterare förbi. Då han får syn på sin kollega utbrister han sorgset
 - Ajaj Emma, för optimistiskt denna gång..O visst hade Folke rätt, ty där spåret skulle ligga preppat, blankt och inbjudande..fanns ingenting annat än fläckar av is, sten och grus. Så det var bara till att vända på klacken, släcka drömmen om taktfast stakning och göra något annat av dagen.

All denna ansträngning kändes plötsligt onödig och trist och fröken förbannade sig där och då över att vara överoptimist...
　

Ett tappert raggningsförsök…de är ju vår ändå..

Frasen kära läsare, riktar sig inom detta forum till en trogen skara på 87 personer.  Alla ni 87 är ena tappra hjältar, ty humlans sätt att presentera text strider mot fler än en princip då det kommer till offentlighetsskriveri på nätet. Om regelboken ska följas, är texterna på tok för långa, varpå man i de bästa av världar bör lägga ned efter denna punkt..Fortsatte du ändå? Åh bästaste idiot, om du låter detta gå då gör författaren även såJ  Just det ja…det där med att vara klämkäck och dessutom på rim, den strategin är mycket sässongsbetonad och bör enbart nyttjas vid jul, kräftskiva, bröllop och på skolavslutning om man vill skämma ut sina egna barn.  

Parametrar som bör undvikas är att ta upp vardagliga ting så som insikt om meningen med livet, erkännande att man löser melodikrysset, går på buggkurs i Holken samt försök till att textmässigt beskriva tomhetskänsla kopplad till död vän, genom att jämföra detta med hur det nog borde vara för invånarna i Grums om bruket plötsligt stängde utan förvarning. .I alla fall om man vill ha fler än 87 läsare i snitt så är det inget lyckat koncept.. Denna vetskap finns bekräftad, behäftad och lever som en allmänt känd sanning bland de riktigt stora.

Riktigt stora, då syftas det varken till statsjeepar, jätteräkor som förstör havsbotten eller ens till pizza slices som säljs undan namnet XXL. Inte heller har det något att göra med författarens skuld hos CSN, respektingivande husdjur, rasthagar för hundar som vill vara lösa i Hagaparken och enbart får vara lite lösa i en jätte stor hage, eller till skulderna som Göteborgs stad nog bör betala.. Nej riktigt stora i denna genre då snackar vi dessa flickor som gör sig storkovan på att förmedla sig själva, sina kroppsliga storheter och det som fler än 87 personer vill läsa…Humlan är inte särskilt stor, men hon är ändock enormt tacksam över sina 87. Hennes yviga barm synes aldrig på bild i någon fotobok den i fråga har en likartad toppografi som Skåneregionen. För övrigt finns enbart en bild publicerad på denna blogg och det har varit samma lika foto i snart ett års tid…den togs i Rosersberg där vikingar har levat.

Kära läsare,  det här är sanningen mot alla odds. Blogspot.com har visat en statistik som faktiskt pekar på att ni finns där ute, ni som inte enbart läser om blonda Bellor, LCHF eller hur man piercar sin navel utan att mormor vet.  Istället har ni valt att följa informativa och samhällsviktiga händelser så som ”Bosse med Bajset” Karlstads strategi att sterilisera cykelåkare samt teaterdrömmar som spruckit då Sjödinskan påvisat en oförmåga att se skillnaden på de olika uppsättningarna Cabary och Cabaret….

För detta kära läsare, får ni ingen extra bild att titta på som uppmuntran, istället får ni får ett evinnerligt tack!

.och om ni har lust så kan ni ju tipsa nån vän om denna länk så kanske vi tillsammans kan bli något mer..alltså nästan 100?

Biso!

Med vinden i armhalan

Till mina kara lasare, detta blir ett prickfritt inlagg da Humlan surrar pa internationell arena!

Hedman och Sjodin, de ar ett team som med tidens gang funnit varandra. Att benamna de tva med efternamn skapar en kansla av att det hela handlar om tva idrottande hockeytyper. Sa ar dock inte ar fallet.. Hedman och Sjodin, tva kollegor som ar allt annat an hockey men med en lagkansla starkare an tigerbalsam. De tva individerna viker inte i forsta taget, vare sig sina klader eller at sidan nar det vankas motvind.

Ett gemensamt beslut togs i fragan om vad frokrarna borde gora for att vila upp sina batterier som under den senaste tiden tenderat att ta slut. Valdans langt fran deras vanliga reseturer valdes malet Fuerteventura med Apollo som ledsagare. Det var har inte har fraga om uppfoljning av etiopiska flyktinglager, havererade bygnadtioner, representationsmoten inom EU, eller ens i narheten av kommunstodjande aktiviteter vid handelse av oljeutslapp..det var fraga om ren och skar charter, ni vet en sadan dar som allt som oftast genererar i roda nasor och shorts som sitter for hogt upp.

Ivag bar det sa tillslut och teamet satt hungriga hela vagen eftersom Sjodinskan (eller Humlan) varit for snal for att bestalla till flygmat. 320 spann for en liten potatissallad, nej da far magen allt knorra, tank vad manga kartonger magkatarrsmedecin man kan fa for denna summa. Sa istallet for att ata som alla andra, knaprades det pa Nouvalekol och hemmagjorda brodbitar...mycket varldsvant.

Val framme pa on som ligger nagonstans i vattnet, fanns dar inget som kunde forstora froknarnas lycka. Det forsta som kontrollerades (av Hedman) var att duchen angav vatten vid vridning av kran. Sjodin letade raskt upp vad hon anser vara den viktigaste faciliteten? vattenkokare...varpa hon fortjust halade upp en pase med pulverkaffe.
Allt var tutti completti och battre skulle det bli!!

De bada lagspelarna hittade aktiviteter som inga andra och fantasin tycktes aldrig falna. Den ena fastnade for favoritsysselsattningen att springa sitt fortaste uppfor en backe och pa nedvagen passa pa att heja pa andra motionarer som hon trodde behovde lite extra drag i galochen. Den andra provade pa att sova, vilket hon tidigare glomt av hur man gjorde.

Vidare hyrdes sedan cyklar med tillhorande hjalm och korg, (det ingick ju i priset) for att sedan cykla som tva sma tomtar over stock och sten. Om sanningen ska fram, kanske det inte var sa mycket stock under farden utan snarare sten. Hedman passade pa att utratta en osmidig vurpa samtidigt som dammet forvandlade fargen pa dennes outfit. Val staende pa bada benen, informerar denne att hon adragit sig en armbagsskada, varpa Sjodin fragade lite lagom ointressant- Jaha slog du dig?
-Inte sa mycket, det gor bara ont i vissa vinklar, svarade den blaslagne varpa ingen fara anades pa torpet..

Nej Hedman och Sjodin, de ar hardade. Darfor anvande dessa sparsamt med solkramen pa de prioriterade omradena, det vill saga nasorna (man vill ju inte vara charterrod all in sa att saga)

Situations- och behovsanpassning ar nagot de lart sig genom sitt arbete, liksom att generiska beroringspunkter ar det mest populara ordet man bor anvanda i handelse av verksamhetsplanering.

Framtiden och planerandet ser generiskt och ljust ut, lite ljusare an vad det gjorde pa faltsjukhuset i Kosovo for tva manader sedan. Da sag det morkt ut eftersom froken Sjodin hade glomt att ta med sig linsvatska till intensiven da hon frivilligt skrev in sig for att heja pa sin lagkamrat.

Napp pa teamet lyser solen, det fladdrar i kjolen, nasorna ar bruna och Humlans moder ska ha en stor eloge for att hon lart ut sa manga overlevnadsknep till sin dotter. Hedman och Sjodin lyser tillsammans med de ovriga turisterna utan pigment. Den ene ater medtagna vinigummi for glatta livet, medan den andre mumsar makrill i tomatsas. Mycket tenderar att generera framgangssaga och froknarna ar saaa lediga!

Hasta Luego:)

Tack kära läsare, här kommer insikten…

Att pricka in, uppnå och genomföra sin inre resa må vara ett kall som slår högt på var mans och kvinnas to-do list. Vanligt förekommande är den våta drömmen om att exotiska länder är konceptet som föder framgången till att nå upplevelsen av sin egen vishet.

Dock finns inget fastslaget recept nedskrivet på bästa mix av ingredienser för att uppnå karma. Vissa tycks föredra ett besök till den indiska curryns rötter i syftet att hotta upp sin hjärnsubstans och därmed finna frid. Andra värderar högre att inhandla guldmålade gubbar som känns ”på riktigt och äkta” i Thailand och lite mera ”på låtsas” då de köps från Rusta.

Den inre resan bör vara unik för var och en och resa det behöver man nog för att komma någonstans.

Insikten om detta filosofiska fenomen har fått charterbolagen att skräddarsy det mest fantastiska upplägget för skaran av kollektiva människor samtidigt som tipset i katalogen är anpassat till just dig, just här, just så barnlös, så nygift, så gammal, så svartsjuk och så allergisk som just du är. Det är underbart!!!

Det var alls inte meningen att det skulle bli så här. Totalt oförberedd, en aningens bakfull och dessutom i Sverige. Plötsligt hände det. Nej inte trisslottsvinst, inte möte med Kungen och inte heller extrapris på bruna vinterskor med stl 38 för plattfotade. Det var något annat och det var magiskt..tro mig…magiskt..

På det avgående tåget klockan 10:21, satt en ung, vuxen kvinna (vi kan kalla henne Humlan) utan vare sig tidning eller spotifykonto att lyssna på. Det enda hon hade att titta på förutom det nyförälskade fullkornsparet på andra sidan gången, som i sin tur tittade på amerikanska roliga klipp som inte var så roliga, så kvarstod enbart siluetten av sig själv som speglades i fönstret.  Där föddes dels insikten vid beskådningen av ansiktet att det borde vara dags för klippning men så kom också något annat med på köpet. Det var den där känslan av totalt välbefinnande.

Det finns och det fanns där så mycket i livet att vara tacksam för…Tänk vilken lycka att vara vän med en som nyss tagit körkort. Tänk att ha en sådan kamrat som väljer att fira sin egen motoriska framgång genom att åka och köpa en disktrasa och ge bort den till författaren i fråga!

Tänk att det finns en jämngammal kar att dela och diskutera traumatiska dagisupplevelser med, så som den gången då ”dum Krister ”kissade på vinbärsbuskarna som de andra barnen tidigare hade mumsat ifrån.

Tänk att det finns så många runt om i landet som det går att skicka vykort till. Tänk att det faktiskt kommer post till den egna lådan som inte enbart härstammar från radiotjänst. (även om det också är roligt, det är roligt att betala, statlig tjänst)

Tänk vilket privilegie att vara en del i en familj som hittar så mycket som andra ser förbi. Det kan vara allt ifrån en torparstuga som legat på internetsidan hemnet i 505 dagar utan att någon nappat och det kan vara katter ingen tidigare sett eller rört men som (liksom torpet) har potential till utveckling åt rätt håll. Tänk att bli kravlöst älskad trots att man aldrig kan sitta still, har svårt för beslut samt tycker om att lyssna på P 1 och lägga sig innan klockan 22.  Tänk att ha vänner som trots ombokning av hotell, påbokning och avbokning, ändock ställer upp och bokar på nytt. Tänk att ha någon att resa med.

Tänk att SJ:s lortiga fönster kan vara lösningen till att skåda sig själv till ett pris av enbart 252 kronor.

Avslutningsvis passar fröken på att tacka alla sina läsare och önska en sannerligen god fortsättning på det nya året samt ett lycka till i strävan efter att skaffa flera priopoäng, ty de tordes vara meningen med livet!

Nyårsraket, SKL och rätsidig strumpa

Så har tiden passerat den årliga milstolpe då vi människor lovar oss själva och i vissa fall även andra, nya tider, konstanta matlådemedtag till arbetet, bättre ordning, renare hy, mindre slarv med tandtråden och nya strålande ekonomiska förutsättningar. För att toppa denna stund och på riktigt påvisa allvaret bakom orden brännes de sista stålarna av decemberlönen på raketer som vi sedan skjuter iväg upp i ingenstans eller rakt på någon annan. Det i sin tur genererar konsekvenser i form av hundar som gör sina ägare besvikna då de inte lyckas hålla tätt trots lydnadskurs och specialfoder. Raketerna skapar även en ökning i statistiken gällande antalet både brännskadade och hörselnedsatta som föreningen Sveriges Kommuner och landsting (SKL) sedan kan dokumentera och släppa som nyhet i den intressanta upplagan av Öppna jämförelser. Denna kioskvältare rankar farligheterna som lurar i våra 290 olika kommuner och guider trygghetsnarkomaner i valet av ny bostadsort.  Därmed kan årsskift förändra både invånarantal samt skatteintäkter i hela Sverige. Undrar om någon gjort en utredning om detta?

Statistik och tillbakablick är värdefullt och alls inget att skratta åt, det är för övrigt inte hundbajs inomhus eller hörapparater heller.

Då Humlan herself dagen den 31:a december gjorde en scanning i sitt eget register gällande förverkligande av tilltänkta åttaganden, uppenbarades en insikt om att måttlighet må vara ett ledord som saknades i den planeringsfas som låg till grund för nyårslöfte a la 2011.

År 2011 var det ju tänkt att fröken skulle ha förvandlats till fru, hon skulle ha poserat fram i en klänning köpt till reducerat pris och varit på kärleksresa där allt smakade hummer och doftade hallon. Meningen var inte att hon skulle sälja en oanvänd bröllopsdress på Blocket till en kvinna som var för kort för härligheten och därmed fick med ett par skor på köpet. Hon skulle inte ha investerat i ett par nya lila skor för vinsten på nätet och inte heller sovit på Brasilianska hostels där gästerna delade rum med varandra och andra katter som sökte skydd.

Det blir inte alltid som man tänkt här i världen och tur är väl det!

För att ändock försöka träffa lite närmare målet för 2012, anammade hobbypoeten detta nyår en strategi för att på bästa sätt undvika smärta och därmed vara rädd om sitt hjärta. Det nya målet för kommande 365 dagar handlar inte om tvåsamhet, nytt arbete, inköp av tvättmaskin eller ens riktlinjer gällande grönsaksintag. Det handlar istället om det mest väsentliga vi individer har för att kunna stå stadigt i tillvaron, för att kunna förflytta oss framåt i livet, för att undvika faror samt för att beträda ny mark.

2012 ska bli fotens år.

Nu är det slut på att inte vända nytvättade strumpor åt rätt håll innan de träs på foten. Fröken ska vidta åtgärder för att hindra sig själv att ha hälen på framfoten samt olika färg på höger och vänster.  Den 31 a december 2012 ska hon sedan inte se ned på sig själv som sårad och skavd, hon ska istället känna att stegen bär dit hon vill utan vare sig irritation eller nageltrång, och tårna skall känna frihet likt fågelsång!

Nedan följer alternativa rader till Jan Malmsjös nyårstal:

Ringa in ditt problem

Och motverka eksem!

Ut med det som varit illa förr

Stanna upp innanför tvättstugans dörr

Gör en åtgärd där i korgen

Och motverka den potentiella smärtan och sorgen

Värdesätt det du tar för givet

Och trampa sedan vidare framåt i livet!