Inget hyckleri, bara ren och skär meritokrati?

Instagram, en funktion som förvandlar den vardagliga hakrynkan till en linje lika slät som en nybadad babystjärt.

Den förvandlar solens strålar till guld och kan även förflytta bilder och dess motiv till andra decennier. Även om personen på bilden är född 1985, kan denne se så där svartvit och harmonisk ut som folk gjorde på tiden då det inte var krig och alla åt bröd.

Aah livets klang med Instagram

Höga röster har uttalat fasa över denna plastika förskönings hysteri  som nu råder, men till vilken nytta då kan man fråga sig då vi lever i meritokrati.

Begreppet meritokrati sägs kanske inte lika ofta som de värdliga orden liksom, typ öööö och baa. Men det finns där näst intill lika ofta och lika insmygande som de övriga utfyllnadsfraserna.  En positiv händelse som nyligen skett är att statens järnvägar har gått och tagit sitt ansvar inom området genom att belysa just meritokrati i tidningen som finnes framför dig under stolsbrickan då du tuffar med på spåret.

På face book uppdaterar vi vår egna superba status… och att ha det super bra i livet, ja det är statushöjande om något.

På helgerna då lagas det kärlknöl minsann, med tillhörande kantareller som icke är köpta av underbetalda polacker.  Denna saftiga knöl med tillhörande svamp ska sedan delas med älskade personer som alla kan taggas och addas till det moment då det serveras fantastic fucking foooood. .. Sedan är det ungjävlarnas tur att göra entré på väggen genom att fredagsmysa så där lagom stillsamt där de sitter nytvättade som små chipstroll och ler i soffan. Eftersom dygnets timmar räcker till, hinner de icke stressade föräldrarna med att fånga stunden, ladda upp bilden på face book innan disken ska diskas, ungarna ska borsta tänderna och Skavlan ska sättas på.

Vad sjödinskan vet, finnes ingen vetenskaplig statistik upprättad över antalet personer som kastar upp ett lysrörs-belysta kort på en filtallrik med texten: här sitter jag ensam, utan ork att göra något åt mina förhårdnade hälar..men de kanske är vanligt förekommande?

Meritokrati, ingen idé att bli hysterisk, inte om man läser mind fullness och lär sig acceptera situationen. Då är det bara att rätta in sig i ledet, komma på något framgångsrikt klämkäckt att stoltsera med eller kanske helt enkelt gå ur det sociala nätverket, då man ändå inte hänger med?

Eller ska man kanske inte köpa alla tillstånd som existerar utan bara använda sig av ”gilla” knappen och sen skita i att försöka förfina det verkliga genom att tona ned sin stoppljuslysande näsa som vittnar om baciller, kyla och avsaknad av puder?

näe

Samhället ger ton

och promotar perfektion

Trots att vi inte tänker

Så suddar vi det som obehagligt blänker

Mungipor tio i två

Hembakade och lyckliga som få

Inga E ämnen, men lite Losec då och då

Av novalecol tar vi fler för de är ju så små

Heja heja kära perspektiv

Våga bejaka alla delar i ditt liv!!!

Cykeleliten och lillskiten

 Fart är en drog. Det har professorer från både WHO och Karolinska institutet kommit fram till. Drog ger beroende och eftersom Sjödinskan inte snusar och är rädd för att dra in saker i näsan (det verkar inte bara vara farligt utan också på tok för dyrt) , har hon under en period letat efter lämplig aktivitet att fastna i/ för eller kanske på. 

Många är de människor som nu för tiden susar förbi i slimmade trikåer på  superlätta cyklar och visst ser de ut som att de har fastnat, i alla fall i pedalerna. . Aktiviteten är så cool att vuxna individer kommer undan med nästan vad som helst. För exempel är det då helt fine att ha både cykelhjälm och en permanent blöja fastsydd med rejäl söm i ändalykten..

Bosse bus, mannen med 17 cyklar uppmärksammade de  förtvivlade böneropen från Sjödinskans horisont där hon gick sysslolös och saknade driv.  Han satte henne på en Rocky Mountin och sa åt henne att ta i lite grann.

De bästaste med Bosse är att just farten inte spelar så stor roll för honom, han har liksom fastnat i beroendet ändå. Att vara Humla innebär leverens av mera surr och mindre speed , men trots cyklande” a la hej jag är på söndags tur” har hon ändock fått en kamrat  där i skogen. Det hon uppskattar mest är all lera medan det som upplevs mest komplext är att göra som alla andra.

Med denna förklarande bakrundshistoria kan ni kära läsare möjligen förstå att fröken Sjödin var en aningens nervös dagen då Bosse ville beblanda henne med klanen av andra cyklister som har anammat det där med så väl fart, som style kopplat till beroende.

Söndag förmiddag och uppför gick det, det var som om hela Karlstad plötsligt låg i Garmish Parten Kirchen.. Väl på toppen av bostadsområdet som kallas ”lång täppan” stod där klungan av ett stycke herrar och en dam.  Superseriösa…inte till sinnet, det går inte att säga..nej..men allvarliga över sitt utövande…jojo..mycket…

Efter lite hjärtligt uppvärmningspepp över någons klena avkomma till son som var förkyld och inte kunde delta, förklarades spelreglerna för dagens övning..följa John..

På fullaste allvar tog atleterna fart, cyklade efter varandra runt en förutbestämd bana., rundade hundlatriner, hoppade över diken, bromsade sig fram i en grässlänt för att avsluta med jogging över sandlådan och där utföra ett tillhörande ”över gungbrädan kliv”

Det var en fröjd för själen att så väl beskåda som att deltaga.

Efter enbart ett varv skedde ett så kallat materialfel och de båda bundisarna Bosse/ Sjödin avlägsnade sig från bostadsområdets lekplats och ersattes istället av två nykomna knoddar som även de hade blöja, men ingen hjälm…(barn som ville leka i parken)

Så vad har vi lärt oss den här gången, förutom att växelpaket är dyrt?

Tro det eller ej

Men de här är sanningens grej

Barn, som vuxen och elit

Alla är vi innerst inne en ”lillskit”

Som lycklig med blöja

Gillar att i naturen röjaJ

Hejaheja!!!

Det där med glimma verses gamma?

Det är sällan som man på gatan hör uttrycket ”allt som strålar är inte radioaktivt”

Däremot är det fler som proklamerar slutsatsen allt är inte guld som glimmar

Det är en ganska trevlig verbal fras som lägger sig lite lag om gosigt och gott i öronen. Vi menar då att det finns andra saker i omgivningen som är mer värt än guld..mm..stort!!

Fast här är det viktigt att poängtera att detta inte är någon allmänt accepterad sanning även om vi- den stora massan slänger oss med orden lite allt som ofta.

Inte vill väl fotbollslag ha annat än guld?

Ställ tillexempel frågan till en oljeshejk med hål i tanden:  är det okej om  vi tar lite radioaktivt istället och lägger i?

Hur skulle det se ut om halskedjorna på blingbling filurerna bestod av plastkulor från Panduro istället för det ädla grundämnet? Eller om medaljerna som pryder herrarna i Odd fellow, i själva verket var inköpta från Rusta?

Om man i dessa fall skulle byta ut guldet mot något annat glimmande, kommer ett så kallat statusfall med största sannorlikhet att ske..och fall vill vi ju inte vara med om, inte ens då de gäller ens egna  frisyr. (självfall)

Efter att ha lyckats genomgå både mattesteg A B och C, under gymnasietiden har Sjödinskan lärt sig att  =lika med tecken= signalerar lika värden på båda sidor.

Rik= framgång.

Glimma= gamma? Näe de låter inge bra..

Allt är inte guld som glimmar

Men hur gör man då om vardagen saknar guld, om man inte utstrålar något vidare aktivt utan snarare känner sig som en grådassig liten lök? ?

Svaret på gåtan finner vi i poseihörnan nedan:

Ibland de kan kännas svårt att skapa tyngd

Att få till något stålande, sin fanbärande rymd

Ty liten loppa

Ibland långt får hoppa

Trots prestation enorm

Följer en negativ storm

Ingen vill ha skiten i håret

Eller va ens lagkamrat ”på spåret”…

Vad det än är i livet som vi ska finna

Må det vara så, att det inte enbart är det som glimma.

Må meningen vara större än föreningen guld

Långt ifrån maktkamp utan samvetesskuld

Må skorna stadigt och tryggt få vandra

till det som är bäst för en själv och inte för  andra

Lys upp vardagen med byxor turkosa

eller om du så vill, ta de som är rosa!

Heja andra laget, Balkan och enhetsmöte

Måndag, en dag som är först i veckan och därmed  kommer efter söndag.

Måndag är för somliga lyckligt lottade individer en dag då det vankas enhetsmötet.

Där stod den brokiga men ack så glada skaran medarbetare utanför rummet och insåg till sin stora förvåning att dörren var låst. Vare sig de var unga, korta, långa, lite äldre eller nyss varit på resa till Jordanien så var det ingen av dem som hade möjlighet att åtgärda problemet.

Videokonferens anläggningen lyste mörk och  inget liv syntes genom glas springan i dörrkarmen. En av de väntande kollegorna tipsade om att det fanns en alternativ inträngningsväg in till det låsta mötesrummet.  Om man går in mötesrummet intill, är det möjligt  att skjuta upp en av mellanväggskivorna för att sedan komma in till rätt rum. Idén lät vattentät och Sjödinskan var den första att anmäla sig frivillig till denna hjälteinsats. Det kändes så fint och finurligt att få assistera hela enheten och bli dagens hjältinna..

Påhejad av en annan kollega som utbrast-Kom igen Sjödin, ställ upp för laget, hoppade så den spralliga handläggaren iväg mot det andra rummet.

I samständighet med hennes skutt nynnade hon dessutom på den allmänt kända ramsan Heja hela laget, tappa inte taget, för om ni tappar taget så vinner andra laget, heja heja heja

Så dansandes, sjungandes och i vindens hastighet, gjorde hon entré till det andra rummet.

Helt plötsligt och lite för långt in i den nya lokalen…insåg den icke så stelbenta individen sitt fatala misstag då hon råkat hoppa in på ett möte med extern personal närvarande.

Inte nog med att hennes närvaro och beteende avbröt mötet en smula, så skapade det även en annan typ av stämning i det väluppfostrade klimatet.

Gästerna från Balkan visste inte vart de skulle titta och Sjödinskan ”her self” visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. .

Istället för att be om ursäkt och smyga ut, brast hon ut i gapskratt och försökte mellan de kluckande ljuden få fram att hon var i behov av att flytta väggen…

Näe någon vardagshjälte blev hon inte denna dag,

inte heller blev möteschefen så värst glad..

 men vem vet

i hemlighet..

kanske har nya idéer för disaster risk reduktion växt fram

Kanske var det denna händelse som rodde en handlingsplan fram?

Lika pretty som Sex in the city?

Inbjudan kom redan i mars. En god vän hade bestämt sig för att slå på stort..hon skulle bli 30 och det med pompa och ståt.

För att fira barriären och det faktum att hon kommit över till den andra sidan av strecket, bjöds det in till fest a la Sex and the City..Uppklädning genom utklädning och det bästa var att man fick välja vilken Sex and the city karaktär man ville!!

 Saligheterna och lyckoropen visste inga gränser…lika lite visste Sjödinskan om serien…visst hade hon lyckats se första filmen på bio för mycket  längesedan.. Det var den gången då hon hade spetsat sin fanta med något annat som hon snabbt surplade upp i takt med att popcornen tog slut. Det var också tack vare denna innovativa strategi,  som även hon lyckades med att klämma fram en tår då den där mr Big försvann och sen kom tillbaka. Minnena från biobesöket var i efterhand ungefär lika knivskarpa som GW Perssons uttalande om vissa misstänkta kriminella profiler….den där är skum…dold och inte riktigt ..på riktigt va…?

I alla fall, mars blev till juli och festen stod framför dörren…eller nej, den stod inte framför värdinnans dörr, den var i huset, runt huset, på To:an i tv:n samt i paketen.  Allt var tutti completti och picnick med spagetti (pastasallad, precis som det ska va)

Humlan lyckades 2 timmar innan festens start med att komma på att hon inte riktigt  kommit på  vilken karaktär hon borde satsa på.. Än mindre hade hon lyckats memorera vad de olika figurerna hette, eller vad de stod för…Det hela slutade med att hon 33 minuter innan avfärd, bestämde sig för att vara en av de två  blonda…Med en bröstkorg som mer liknar Skåneland än böljande berg, klämde hon i sig själv i en gul liten variant som hade väldans massa plats upptill..

Väl på kalaset gick tipspromenaden si så där, och när de övriga deltagarna gissade om hur många miljoner dollar?! Den senaste filmen dragit in, kunde den filminsatte och mångkulturella lilla tanten inte hålla sig…men neeej hörrni, tänk på att det är dollar…(loosers)

Trots dessa hutlösa och groteska gissningar som framfördes kom ingen upp till den faktiska summan…loosern i tävlingen var skribenten själv med en felmarginal på ca 400 miljoner…nära skjuter ingen hare…

Trots urdåligt presterat i tävlingsgrenen fanns ändock en välbehaglig känsla inombords. Ty i detta plastiska forum med märkesvarianter som ej går att finna på Netto, fanns det plats för ren och skär beskådning kvinnans lust och ingen annans

Även om vi alla inte är rika

Så är vi ändock unika

Vi är människor, vi har alla behov

Det kan handla om pengar, status eller uppskov

Det kan vara onödigt, nödvändigt och fullständigt

Det kan va skrivet i sten eller föränderligt

Smaken är som baken

Så kom nu till saken

Lusten sin ska man bejaka

Oavsett om det handlar om snabbisar eller cup cake kaka!!!

Tack Linnea det var underbart!!!!

 <3

Ren fröjd att inte vara nöjd..?

Plötsligt en dag så var den borta, den där lite lagom präktiga nöjdheten som allt som oftast brukar infinna sig hos fröken Sjödin. Neej, hon hade morgonen till ära  alls ingen lust att lyssna på fåglarna, njuta av regnet, älska sig själv och sina barn också (som hon inte har men om hon hade sådana så skulle det vara lämpligt att göra det) eller följa något annat bajsnödigt råd som presenteras på hyllan där böckerna om ”Feel good” står. Det fick här och nu vara nog med att försöka vara idog.

Denna morgon då det hände, då livets lycka plötsligt vände och då det inre sved och brände….

…kom insikten omcyklandes helt utan förvarning. Det gick trögt för Humlan att trampa runt sin egna tvåhjuling Sofiero a la dammodell. Hon satt där på sadeln försjunken i någon typ av tanke, då en storfet tant plötsligt seglade förbi i en hastighet som var dubbelt så snabb som Sjödinskans. Inte nog med att hon var storfet och snabb, så hade hon dessutom en hund med frampå styret. Trots denna vikt, både från sig själv och från djuret, lyckades hon slingra sig förbi och gå om precis som att detta var en tävling gällande liv och död…då Humlan riktigt kände hur besegrad hon var, kom så bitterheten…näe…ska det vara så här, ska man sitta här och trampa i luften, tycka att det känns tungt men ändock inte komma någonstans??

Det hade blivit dags för förändring..nytt smörjmedel eller helt sonika dags att ta en annan väg där motvinden blåser med sin frånvaro…

Här satt sannerligen ingen tösabit och var nöjd längre, istället fanns där en person som var helt på det klara med att hon inte har valt klart…

I livet en vändning                         

De blir av förändring

Vart och hur

Är lika beräkneligt som en regnskur

En sån där som presenteras i väderappar

Som kan komma såväl när man målar, som när man slappar

Eller när kapten röd står i parken och rappar

Lite bitter, vilsen och inte nöjd

Att våga vägra feel good kan faktiskt få vara en ren fröjd!

melodiska rader och nostalgi, politiska fasader samt husfrueri

Kära vänner!

Almedalen och dess innehållsrika program är nu till ända vilket märks tydligt då gratis karamellerna och Gudrun Schymans stämma lyser med sin frånvaro. Sjödinskans dagar var hektiska. Husfruskapet innehöll fler ingredienser än vad som går att hitta i en paella och arbetet var dessutom lika kryddstarkt och mångfaciterat som den spanska rätten är i sig. Detta kan ha berott på generaldirektörens ursprung då hon delvis kommer från spanska trakter. Suget efter Brämhultsjuice som ofta infann sig hos henne, lär dock härstamma från något annat än Spanien..kanske från Brämhult helt enkelt.....vad vet husfrun om det?

I alla fall...Frukostberedande, twitterbakande och bloggskapande för det interna myndighetsnätet, var aktiviteter som Sjödinskan roade sig med då hon arbetade under Almedalsveckan. För att finna harmoni vid omkringresande och flackande tillvaro är det viktigt att bibehålla vardagliga rutiner. En rutin som Humlan sysslar med lite till vardags är fysisk aktivitet av något slag. Hon lever med inställningen att det finns inga miljöer som inte erbjuder träningsmöjligheter, enbart fantasin sätter gränser. På detta sätt resonerar även de individer som pysslar med så kallad Par Cour. Det handlar då om att övervinna alla hinder som står ivägen för den spikraka vägen framåt. Att hoppa runt i en lekpark, klättra över ringmuren och åla igenom ett tåg i miniatyr var på Gotland fullt möjligt.att föreslå detta för generaldirektören tog dock emot en smula..Så istället lotsades den upptagna stackaren ut på ett aktivitetspass som inte innebar akrobatik på offentlig plats utan åskåding enbart från cykelvägen och det är ju inte så farligt…Tidigare när fröken Sjödin bar hem matkassar för kung och fosterland mellan ICA och det gemensamma huset, hade hon fått syn på ett vuxengym mitt ute i parken. Där gick att göra nästan allt och inte nog med det så var det gratis.Woho!!!

 Generaldirektören nappade på erbjudandet att få med sig sin husfru som PT i parken. Väl framme glömde husfrun bort den hierarkiska ordningen och började skrika på sin chef att prestera ytterligare, mera…och sedan ännu lite till. Det blev hårt..svetten rann och andan ”no mercy” spred sig bland ställningar och trappor. Efter avslutat pass, utdelades komplimanger över generaldirektörens svällande biceps. När det kom till rodd, fanns dock inga positiva ord att utdela…just i detta utövande existerar potential till utveckling om man säger så..Tillsammans gick de två sedan hem och dagen efter repeterades inte aktiviteten..varför det inte blev någon favorit i repris får här vara osagt…

 Efter avslutad insats i köket och med det övriga stöket på Gotland, utbytte Sjödinskan det samhällsviktiga evenemanget mot något ännu mer informativt och inspirerande...Putte i Parken...Husfrun kastade snabbt av sig sitt förkläde  och ersatte det med något annat helt och rent.

Där bland 10 000 andra hoppande individer fann hon sig väl tillrätta och insåg att: samhällsvetenskap kan intas såväl på kustbevakningsbåtar, bland media potentåtar som genom texter från rapp