Påsättning, limmande, övning och mandomsprov i tvättstugan…

Jo det är sant, ja har gjort det…Det kändes inte som jag förväntat mig och det var sannerligen mer hår än jag  någonsin kunnat drömma om. Det var så härligt att känna sig på banan igen, vara del i något och behövd. Senast jag höll på med sådana aktiviteter var i gymnasiet så ni kan ana avsaknaden. De har varit lika torrt som i Sahara, men efteråt var ja mer våt och svett än vattennivån  i Australien.  Jag var så himla nervös men det vet ja ju hör till.

Nu i min iver att berätta om helgens bravader inser jag att det låter som en beskrivning av livets första samlag (eller mer förväldrarvänligt beskrivet underlivets första handslag)…Men så ekivåk skulle jag väl aldrig bli på en offentlig internetsida, nej o ja fiser inte heller. Läte från sätesregionen härstammar från en rap som gått åt fel håll och den växeln kan jag inte alltid manövrera…I alla fall..appropå spak.I helgen var det första gången jag hade ansvar över peruk och smink bakom scenen på Cabary. Jag har tidigare varit ärlig med min förmåga och färdighet att använda dessa maskerande ting så som Cayal. Det är så att den pennan använder fröken Sjödin som mest en gånger per år, då det vankas maskerad och aldrig annars.

  Modiga Tord skall här ha en eloge som lät mig fritt kladda. Fast och andra sidan är det väl inte mer än rätt eftersom han ju har just en loge..? Min armhålesvett påminde mig och alla övriga att nervositet fanns inför denna uppgift, kanske var det därför han blundade så frenetiskt?

      Svart blev det, om än lite mer runt det vänstra ögat än någon annan stans, men det det blev i alla fall något så jag hängde inte läpp, där satte jag läppstift i stället!

Sen var det de där med att sätta på huvuden under tidspress som också ingick i uppgiften. På förmiddagen innan föreställningen kom jag mig för att öva inför detta moment. Att ensam i sin lägenhet utan peruk eller någon att sätta på, tordes inte optimalt för att öva inför detta moment. Därför kom jag på idén att göra något annat under tidspress som skulle kunna likna kommande utmaning.

  Det hela utmynnade i följande aktivitet som jag uppenbarligen tyckte kunna likställas med perukpåsättning.

 Initialt stod jag barfota i min lägenhet. På eget initiativ startade jag stoppuret på telefonen och utmaningen var igång. Jag samlade all tvätt jag kunde hitta i en korg, kastade på mig skorna och sprang ut. Sedan fortsatte jag rundan runt huset med siktet fokuserat på tvättstugan. För att komma in till den krävs dörröppning med nyckel. Jag arbetade på i det fortaste jag kunde med nyckelinstoppning och förflyttning ned för den branta trappa. Sedan kastade jag mig in i stugan, varpå jag kastade ut tvätten som låg i maskinen. I denna fas började jag rulla ut strumpor, tights o lakan och hängde upp dem i rasande fart. När hela maskinen var hängd, sprang jag upp igen. Låste dörren till tvättstugan och genade över Alf Görans tomt (grannens) för att tjäna några sekunder. Jag tog trappsatsen i bara två steg och så var jag inne. När dörren var stäng bakom mig, stoppade jag tidtagaruret varpå jag ropar jässs!!!! Att jag inte hade någon som helst tid att jämföra med eller ens något mål att sikta på spelade liksom ingen roll. Att jag dessutom glömde starta den andra maskinen med tvätten jag sprang ned med, sket jag fullständigt i. Lyckan var total eftersom strumphängandet gått så smidigt! Jag kände mig redo att möta allt…världen… ensemblen… perukerna…jojo de här skulle gå bra.

I efterhand är det bara att håva in…Allt gick som det skulle och jag fick åter smaken att sätta på bakom scenen!!! Ah livet lever

Dagens citat

Om du i sinnet känner dig svag

Ta då nya tag

Välj bort svedan i din buk

Sätt på en peruk

Spring ett varv runt huset

O se vart du finner ljuset

Ensamhet föder ödmjukhet

Övning den ger färdighet

Lev ditt liv i värdighet

Välj glädje, välj ej förtret

Nej, lagom är inte min grej…

Nytt år o nya tider. Jo visst kan man ta beslut om livsförändringar även under någon av de övriga 364 dagarna, men det är ack så mycket lättare att ta till denna stund för att skapa någon sorts milstolpe. Kanske är det för att hela det kollektiva samhället upplever ett och samma startskott samtidigt och tillsammans. Med hjälp av dunderbomber från Rusta som inte smäller särskilt bra men har en förpacksningsstorlek av betydelse, med hjälp av kinapuffar, skumpa skaldjur glädje och gratis chips som Karlstad kommun bjuder på,  då bestämmer vi oss för nya vidunderliga förändringar. Dagen efter insuper vi känslosvall till Iwenho och tänker igenom framtiden med en molande bakfylla och släng av illamående som bäst botas av pizza. Jo så är processens början som ska leda till det bästa året någonsin..2011 here i come!

För att skapa resultat behövs ett mål, en strategi och en handling.

Min kära far använde även i år sig av det tidigare beprövade mottot bättre hälsa. Hans strategi utgick från att med hjälp av naturen och i sällskap av sin dotter, utöva alla saker som går att hitta på i snön. Målet efter första insatsen bestod av en Maxburgare med cola, det var moroten som drev på stakandet i spåret. Hållbarhet och resultat över tid är i dagsläget ej inräknat i kalkylen och jag ser här tydliga släktdrag till mina egna planer…

Under en period har stillasittande ensamhet i lägenhet varit den aktivitet som slukat mesta delen av den vakna tiden. Föregående år och alla förändringar de innebar kändes lite som stormen Gudrun och när vinden sedan mojnat hade bröllop blivit avblåst och framtidens strategi var då som bortblåst.

Istället för hjälpinsatser i form av elverk från Tyskland och röjningspersonal från Polen, som är bra att ha när vinden gör skada, är jag lyckligt lottad som har operativa guldsjälar omkring mig på stand by.

De går inte att jämföras med tv:n s energistjälande knapp med samma namn, utan kan istället relateras till en väldrillade scouter som vill finnas till hands…Alltid redo, (på stand by)

Genom hjälp från dessa själar valde jag strategin att utnyttja det som hela arsenalen kunde erbjuda. Så frågan vet du någon aktivitet för mig? resulterade i att ja nu är stand in scentekniker på Scalateatern, frivilligt deltagande i en grupp som åker skidor och har möjligheten att medverka i 2 olika grupper som intervalltränar. Som grädden på moset tog den politiska drivkraften övertaget och ledde mina steg till en lokal som erbjöd information, kaffe, trevligt folk och två disktrasor att ta med hem. Så nu är stillasittande ensamhet ett minne blott. Nu finns förutsättningar att bli politiker, sprinter stjärna, skidproffs och kanske också huvudroll i en pjäs (bakom kulisserna) Däremot och likt pappas plan om sunda motton, har dessa aktiviteter inte skrivits in i någon sorts tidsperspektiv. Men om jag är med i intervallgruppen och springer emellan alla åtaganden, då behöver ja inte vara med på deras träffar fast jag är med ändå?

Ja de här blir braJ

Gott nytt år, framtiden är vår!

Njut av livets safter

genom att bejaka dina livskrafter!

Tomten är inte ensam...och det är bra

Jag har fått för mig att dagens globaliserade, högteknologiska och produktiva samhälle ställer till det för vår hårfagre vinterhjälte. Under hela min uppväxt har min mamma förklarat tomtens arbetssituation utifrån diktaren Bertil Perolf..
..Du förstår Emma att när snön lyser vit på taken och endast tomten är vaken, de är då han tar sig i julklappsutdelarkragen och delar ut alla presenter han inte sen inte hinner med på dagen (det sista har Bertil aldrig sagt men det funkar bra som pedagogiskt rim riktat till en grubblande liten tös med ett så stort överbett att hon inte kunde säga S)
Jag var en filosoferande knodd och oroade mig över tomtens rättigheter. Detta kan mycket väl härstamma från min mormors aktiva engagemang inom facket SKTF. Nu äre så  här (sa Britta samtidigt som hon mumsade i sig sju sorters kakor på samma gång) att ingen ska jobba ensam eller på övertid, vi ska stå tillsammans och kämpa för lika villkor...Krossa det hindrande taket och  vara stolta över bullbaket!

Tomten borde i mina yngre tankebanor rimligen jobba mer än 8 timmar i streck och om vi krossade taket, vad skulle han då smyga runt på? Nej det var inte lätt att få ekvationen att gå ihop, men att lyssna på Bertils dikt ingav ett lugn då det verkade som att tomten trivdes med att ensam hoppa runt och förbereda i smyg. Han var i berättelsen proaktiv och minskade på så sätt sin arbetsbelastning inför nästkommande dag.

Idag är det nya försvårande tider för tomten och jag skyller mycket på EU. I Europa är det olagligt att inte ha en dygnsvila på 11 timmar efter en dags arbetspass. Lönetaket är väl inte direkt krossat men mycket skörare än förr. Detta gör att tomten har nya problem att hantera och utmaningar att ställas inför.

På MSB där löneskillnaden är jämnlik har man dragit sitt strå till stacken. Tomten behöver inte riskera sitt liv och krypa på Karolinens tak, de blir inga julklappar och därmed inga skadestånd att dela ut för potentiella fallskador.
Våra sovvanor har förändrats och det finns piller som gör att man både vaknar och slocknar när som på dygnet. Detta gör det omöjligt för tomten att jobba in i förtid när ingen annan är vaken, för att inte tala om hur EU:s standardiserade sovlag ställer till det.
   Hur har detta då lösts? Jo Bertil Perolf har gått och dött så han läser inte längre dikten som förklarar hur paketutdelningen går till. Istället får dagens föräldrar hänvisa förklaringen om tomtegrubblerier till bemanningsföretaget Manpower.
Min mamma som nu blivit mormor kan istället berätta att idag går det att beställa en tomte. Det går till lite som med taxi och man kan dessutom garanteras att denne är nyker vilket är bra!
Det lär skapa trygghet hos fler än bara barn och det bevisar ännu en viktig och trevlig aspekt...tomten är inte ensam, han jobbar tillsammans och han behöver inte springa på taket!

Godjul kära vänner:)

Inte minsann går det att dra mig över en kam…

Det här med tillhörighet de är något som ligger i tiden. Eller så var det så även förr i tiden, om det rent ut av inte varit så i alla tider, jo jag tror nog det.

Det finns alla möjliga konstellationer för folk som vill vara med och tillhöra, vilket underlättar för oss levande mekanismer att skaffa förutfattade meningar om vad det är för typer man stöter på.

 

Det är tillexempel allmänt vedertaget att medlemmarna i Odd fellow, utgörs av äldre herrar som har ett kraftigt behov att även vid mogen ålder leka hemliga leken. Detta görs bäst i fred utan tjejbasiller och snoriga kusiner och inkluderar istället medaljonger och högtravande hattar.

Det är också i folkmun känt att de som är med i viktväktarna är sådana som har lite för mycket av det goda och att människorna i fråga därmed har svårt att göra sig av med överflöd. Det innebär också att medlemmar i viktväktarna ofta åker på semester till Ullared..

..Genom att uppmärksamma människors utseende och beteende kan man också knapra ihop en fullständig personprofil..

Jaha ja han har en pullover ifrån Tiger, då läser han säkert dagens industri när han skiter..

Jasså hon handlar med rabattkuponger, då är hon säkerligen en sån där som  duschar extra länge och extra varmt i offentliga omklädningsrum där vattnet är gratis..

osv osv

 Det sägs att det finns en förening som passar alla.  Det är alltså lite som med kärleken, att de finns något för någon men att vissa får vänta lite.

 Vänta får jag göra på medlemskap i PRO och det tynger mig en smula. Jag har nämligen insett att det är i just den föreningen som jag själv hittar flest som är som är mig lika. Ni vet sådana som löser melodikrysset, tycker det är sagolikt att krypa till kojs kl 21 en fredagkväll samt uppskattar postens karta av frimärken eftersom dessa är självhäftande och man slipper slicka. Dessutom är jag fasansfullt förtjust i att tugga på torkade aprikoser och färska fikon..mmmmm

Med PRO är det precis som med kärleken så det är väl bara till att vänta. Men jag ska erkänna en sak som ställer till det för resterande samhälle….jag vill inte tillhöra något just nu.

 Jag förstår problematiken för omgivningen, om det inte finns varken föreningstillhörighet eller hörighet till karl, vad är då detta för typ? Ja då är ödet och den psykologiska analysen utelämnad till dresskoden och den är ofta ärvd eller inhandlad på secondhand vilket därmed varierar kraftigt i kvalitet, stil och status..men det säger kanske också något..

Trots hårfärgsförändring och ensamhet på Norrstrands gata,

är jag varken bitter, mobbad eller flata.

Men jag har inte drivet ni vet

att vara med i någon tillhörighet

Jag gör som Ferdinand en stund

Sitter still i min fridfulla lund

O mår vid köksbordet riktigt bra

Så de andra får vänta ett ta!

Over and out, let´s twist and shout!

På tur fast med ett uns av otur…

 Så blev det äntligen dags för dagen D. Dagen då de dödligt snabba damskidorna dyker upp från förrådets västra flank.  Äntligen är det vita av tillräcklig art för att kunna giva glid i spåret eller jo ja menar tillräckligt mycket snö för att kunna göra spår är väl mer politiskt korrekt att säga. Fram med superglide vallan för att putsa på lite extra dagen till ära. Tyvärr hade inte enbart svampen, utan hela tuben fullständigt torkat ihop vilket resulterade i två ovallade vasaloppslaggar. Skam den som ger sig, finns det vilja så skapas glid, nej jag var inte orolig…Väl i skogen bleknar min entusiasm en smula. Vart håller alla hurtiga människor hus, är det inte i råtorpsskogen de bor? Har ingen lyckats knåpa ihop ett spår att följa? Min mycet kloka kusin säger att man ska gå sin egen väg för att om man följer någon annan, försvinner man själv spårlöst. Jag hade gärna försvunnit i tomma intet i denna stund om någon bara gjort sin plikt och med stadiga ben åkt rakt fram!

Nåja snart kommer pulsen igång och med den följer även ett utseende ala Tomas Vassberg. Utan skägg men ändock med obligatorisk strimma av snor. Glädjen var på topp och frilufsen där innanför mössan vaknade till liv.

 Efter halva vägen, bestämmer jag mig för att nu har jag gjort halva vägen. Därför genomförs en turn around i spåret och vägen hem påbörjas. Nu skiner sinnet, humöret (och kinder med snor) för nu finns inga tvivel om att ett nylagt spår går att följa ända fram till dörren. Av tonerna till min mors lånade mp3 som enbart innehåller dansbandslåtar i fyrtakt, går det fasligt fort uppför. Där på krönet uppenbarar sig något som inte hör hemma i skogen…Ett stort vidunderligt fordon har letat sig fram i snömodden och förstört varenda tillstymmelse till skidspår. Runt omkring trippar små livsglada knoddar runt och kastar snö på varandra. Jävla solbussen tänkte jag, de här ska Karlstad kommun få fan för!

Hur det kommer att yttra sig ja det är ännu oskrivet i stjärnorna

Moahahahaha, hämden är ljuv!!!!

Upp som en sol, ned som en pannkaka

Fram till nyligen kändes det plättlätt att vara jonglören med alla ägg i luften. Det kändes så enkelt att stå där i mitten medan allt rytmiskt for i den redan uttänkta banan. Någonstans på vägen tappade jag taktpinnen och råkade istället trycka in självspelarknappen på keyboarden, vilket resulterade i att melodin som spelades inte var den jag trodde mig framföra. O mitt i allt detta var det något annat som inte stämde. Det saknades en avstämning av hur det stod till innanför skalet på äggen eller ägget, huvudet om man så vill.

Upp som en sol, ned som en pannkaka

När man kommer till sådana där kluriga vägsjäl i livet är det bra att ta hjälp av symboliska förklaringar som människan roat sig med att framföra i urminnes tider. För att finna tråden började jag tänka på de sagor som följt mig i barndomen. En av de som sannerligen etsade sig fast var den min kära far så ofta berättade. Den går nästan beskriva som ett mantra eftersom historien aldrig tog slut. Sagan handlade om Skräddaren Mudde vars vän Tudde gärna ville ha en kostym. Mudde lovade att sy denna till nästkommande lördag.

När det så var dags besökte  Tudde sin vän skräddaren.

-God dag Mudde

-God dag Tudde

-Är kostymen färdig?

-Ääh nej de bidde ingen kostym

-Bidde det ingen kostym? Vad bidde det då?

-De bidde något annat

-Jaha bidde det något annat, men när är det färdigt då?

-De är färdigt på lördag…

  

  O så där höll det på lördag efter lördag, kostymen blev till en skjorta som blev till en slips som blev till en vante och allt skulle bli klart nästa lördag.

…Så vad var scensmoralen och huvudbudskapet i denna fantastiska berättelse som varken Babben Larsson eller Lars Noren skrivit?

Jo att även om visionen är en kostym så kan det bli något annat och vad det blir, de får man vänta och se….

Upp som en sol, ned som en pannkaka

Liksom berättelsen ovan började jag tänka på vad denna fras egentligen stod för..

Jo visst upp som en sol, det förstår vi alla är ljust härligt och skinande underbart.

Ned som en pannkaka ska då tolkas som misslyckande av (ägg)jonglering?

Pannkaka är inte bara elände, det går nog att se som en fin sak också. Den brungräddade rundeln står tillexempel som huvudingrediens i den tårtsort som är absolut mest kulinarisk (pannkakstårtan)

Dessutom kommer den mest brännande smet uppskattas utifrån andra perspektiv och förutsättningar (mexikanska creps med chili)

Även om skalet på äggen sprungit läck

Även om framtiden göms i en säck

Så kommer solen komma tillbaka

O goda ting i livet består också av pannkaka.

Tro, hopp och kärlek!!!

Hockey och bullar, i kriskunskap vi svullar

Seminarier, risker, handlingsprogram och mål. För att lätta upp powerpointpresentationerna vars standardmallar är designade med tre gråa streck, försöker vi talare finna färg och fart från andra metaforer. Wayne Gretzky ska bara veta vilken enorm nytta han gör kl 09,47 vid samtliga seminarier då ett citat från denne bryter in bland bilderna. Först ställer den kluriga föreläsaren en fråga till den blyga publiken –Och varför ska man göra en risk och sårbarhetsanalys?…I bästa fall är det någon av åhörarna som här råkar släppa sig men det vanligaste är annars att situationen består av det bröderna Brunett brukar be om: fullständig tystnad. Då fortsätter föreläsaren, tar upp den röda tråden och citerar allas vår Wayne För att bli en bra hockeyspelare ska man stå där pucken förväntas komma. Nästa bild är inte grå utan prydd med en hockeygubbe vilket genererar vinst. Det är då börjar ansiktsmusklerna hos vissa börjar reagera vilket tillockmed kan leda till ett fniss. Aha förbereda sig för pucken, analysera spelet…

Man kan påstå att Wayne är semenariets isbrytare och det passar ju bra eftersom det är där han hör hemma, på isen alltså.

  Publiken försöker också bidra med klämkäckhet och energi när syret åter igen blivit en bristvara i lokalen

Om räddningstjänsten vill arbeta mot en nollvision av vardagsolyckor, hur ska vi då förhålla oss till helgolyckorna höhö?

Och så skrattar vi, ni vet på det där lite halsväsande viset  höhöhö  o som ofta avslutas det med en host då stämbanden känner sig obekväma över detta typ av läte.

  I gemensam anda försöker vi tappra hålla oss vakna genom all den intressanta information som ska förmedlas.

Under eftermiddagspasset ger jag mig på att förklara det systematiska säkerhetsarbetet utifrån att baka bullar, varpå någon drar på sin mun. Om det beror på humorn i att jämföra uppföljning av äldresäkerhet med kardemumma eller om leendet härstammar utifrån medlidande till den kreativa föreläsarens överengagemang att försöka vara rolig må vara osagt..

   Tanken slog mig häromdagen att det kanske finns bättre o mer effektiva forum för informationsspridning av lagen om skydd mot olyckor och föreskrifter för risk och sårbarhetsanalyser..

Ett exempel skulle kanske vara att istället för belysa ämnet så släcker man ned hela lokalen och ber åhörarna att blunda. De gör ju redan flertalet.. Sedan kan man sätta på ett sagoband varpå vi läst in materialet.  Ahoommmm (ska föreställa sövande sagohum) risken är daommmm. En damm spricker läck hur minskar vi skräck…Ahoommm

Och parallellt med att människorna får vila ut för en stund, smyger vi in kunskapen djupt in i deras huvuden. Där ligger den och mal i en avslappnande meditativ och melodisk process. Detta sätt borde vara mer effektivt än att floata, ni vet stänga in sig i en saltvattentank under 40 minuter för att sedan gå upp och då ha lurat kroppen sin kropp att den sovit i 6 timmar. Åhörarna skulle efter 6 timmar i vårt våld, sovande och utan fikarast (det blir billigare så) kunna uppnå en kunskapskapacitet större än kungens!

  Ja jag tror på detta upplägg men vet inte om man som provanställd ska ha is i magen att presentera detta förslag, någon kan ju misstycka och inte alls vilja vara lika smart som en monark.

Nej mina vänner, riktigt så illa har vi det inte på vår färd genom Sverige. Många gånger blir det intressanta diskussioner, många gånger är människor trevliga och vi får se många ställen i Sverige. Dessutom har vi nu många många priopoäng i bistron!!

Det är roligt att surra runt i statens anda, prata om systematik och om att vi har varandra

Over and out from Emma Holgersson på sin underbara resa!