När luften går ur och kedjan fastnar...

Varje dag är inte ett äventyr i Karlstad även om det sägs att solen alltid skiner här.
Måndag den 17oktober, höstgrått, sövande och motvind...Vind var något som fröken Sjödins segel inte hade under helgen då luften i cykeln plötsligt gick ur. I erkännandets stund skall tilläggas att det där med pysslang det är inte författarens påse chips att hantera..Kontentan av läckaget resluterade därmed i en punkterad och parkerad cykel. För att ändock kunna rulla runt i staden utan att laga däcket kom så den smarta tjejen på att hon hade en reservcykel stående utanför sin syster. Väl framme vid sitt mål kom den ekonomiskt slipade rea-humlan på att hon sett en uppfriskande annons i veckans utskick från Lidl. Nu gick det minsann bra att köpa springvantar för endast 30 prupp. Med cykeln upplåst smeds planen att gena genom Råtorpsskogen till affären och på så sätt undgå både poliser och andra levande varelser. Så bar det av in i skogen utan poliser eller andra människor och det var nu som den så initialt tråkiga måndagen, började förvandlas till ett riktigt äventyr. Med den skräckinjagande melodin i hörlurarna (du måste finnas- av Helen Sjöholm) susade hon fram utan att ha den blekaste aning på väglagets konsistens. Tillslut nåddes upplysta marker, något lerigare än tidigare men det hela slutade väl. På Lid´l låg ett par handskar redo för nytt ägarskap och lyckan tycktes vara total. Hemåt bar det och en sväng förbi Hagahallen fick det bli för att inhandla en sån där god skivad kalkon.

Åter upp på cykeln vände dock lyckan och det tog tok stopp. Kära kedjan hade lyckats göra sig ett varv runt pedalen och nu var det inte mycket att hurra för. En lätt suck utlöstes från fröken varpå en halvblind man fångade hennes öde. Den halvblinde mannen var i full färd med att leta efter sin borttappade katt längst älvkanten och han berättade att han nog kunde bistå med en hjälpande hand eftersom han ändå inte såg vad han letade efter. En sådan vänlig karl! Oturligt nog fungerade han inte så bra gällande kedjepåsättning heller då han inget såg. Resultatet blev enbart oljiga händer och inte så mycket mer. Under tiden som de båda konsentrerade sig på den upp-och ned vända damcykeln, kom en labrador förbi som mer konsntrerade sig på matkassen med skivad kalkon, placerad ca 3 meter därifrån. Inte för att vara fördomsfull eller dömande men troligtvis var både labrador och hundförare i behov av en varsin ledsagare med olika typer av färdigheter. Husse började viska fram onda ord om sin hund utan att göra ansträngningar för att ta tag i kopplet. Hundenn o sin tur kände istället en dragning till att försöka begrava sig själv inuti påsen och skapa en kokong runt sin lekamen.
Ingen kalkon, men väl två trasiga cyklar, ett par nya springvantar och en hel dress att stoppa i tvättmaskinen!

Jaja vad är väl en bal på slottet, hur smakar en kvällsmacka utan kalkon och framförallt hur skulle dagen se ut om allt bara rullade?

Over and out från händelsernas mecka
PS katt sökes fortfarande...




Metaforen om sophantering i arla morgonstund

Det var lördagmorgon och som vanligt för tidigt för att stiga upp. Humlan satt och gottade sig över två morgontidningar då hon inte var i stånd att bestämma sig för att prenumerera på enbart en.

På sista sidan av Nya Wermlands Tidningen författade skribenten Gullan helgens krönika. Fröken Sjödin fann den en aning dyster och tänkte att ett upplyftande svar på tal nog skulle sitta fint. Gullan är en ikon här i Värmland som betytt mycket i politiska samanhang, men denna dag proklamerades oro för framtidens åldersfixering i riksdagen samt att den äldre befolkningen var på väg att glömmas bort. Myndigt började så skribenten och hobbypolitikern Emma att skapa sitt verk. Tidigare arbetsuppgifter i livet har för henne har varit att agera representant i en referensgrupp som arbetat för att skapa handlingsplan för äldresäkerhet. Därmed besitts en hel del kunskap om Sveriges demografiska utveckling samt vilka konsekvenser detta kommer att få och vilka åtgärder som bör vidtas för att skapa hållbarhet. Just detta lyftes dock inte fram i den egenskrivna insändaren. Istället användes en för författaren mycket glasklar och talande liknelse.

-         Att glömma pensionsfrågan är ungefär lika illa som att inte tömma soporna…

Med detta menade den tappra miljövännen inte alls något illa. Tanken om att ta hand om hela kretsloppet var klockren då sopor inte är skräp utan näring som går att vidarebefordra ut i systemet…Det har på insändarsidan visat sig att vissa över 65 inte såg samma röda tråd i det hela och nu i denna stund känner sig en smula förolämpade. Vips så var det många som vaknade till och krävde upprättelse för att anses beskrivas som ruttnande och illaluktande materia.

I ett tappert försök att släta över det hela har så en ny insändare författats med användning av vidare metaforer som förhoppningsvis är enklare att anamma. Må potatisplantan ge bättre lycka i att stå som metafor och förklaring i strävan efter att få fram poängen; vi unga glömmer inte de gamla…

…Eller så var det just så som Sjödin skulle ha uttryckt det? Vi unga glömmer inte de gamla…

Ah kanske får det bli ett till litet inslag om fröken vill bli vän med sin mormor igen…spännande fortsättning följer..

Må den näringrika knölen

Stämma om den ledsna kören

Må budskapet gå fram

O vi alla blir glada som små lamm

Ty sopor är inte fy skam

Fjärrvärmesystem älskar det minsann

I politikens mitt där alla fick säga sitt

Någonting hade de gemensamt denna brokiga skara som föstes ihop och samlades in på olika stationer mellan Malmö och Åre.

Vad det var som alla gjorde dem lika må vara svårt för ögat att uträkna. Här fanns jägare i Helly Hansen outfit, här fanns män som hade frisyren ala ”ta från de rika och ge till de fattiga” (överkammad flint) Här fanns damer som sovit med spolrullar och andra om inte sovit alls.

Här fanns både rika men också fattiga. Krulliga, korviga långa, böjda

ja de var en brokig skara men alla var de nöjda.

Gemensam färd mot ett äventyr som på många sätt kan komma att påverka hela svenska folket. Likt en grekisk sammankomst för mycket länge sedan var det alltså dags för att på ett demokratiskt vis forma politik.

Vägen upp till Åre kantrades av plockmat som delades kupéerna och människorna emellan, sportdrycken var medtagen hemifrån och SJ:s bistro lär ha redovisat något bistrare kassa än vad den gör i vanliga fall. Förutom att speakern i högtalaren inte bröt på finska, kändes det nästan lite som en kryssning där folk trängde in sig bland sängar och muggar. Alla kände verkligen inte varandra men inga blygsamma barriärer stod i vägen för trevliga vitsar och selleri som doppats i färskost.

Fram kom tåget klockan 07 00 dagen efter och det var dags att ta på sig den strukna kavajen. Lilla humlan såg sin chans att hinna med ett stycke löp pass innan Centerstämmans öppnande, varpå hon hoppade ut i friheten likt en nyutsläppt kalv. Väl tillbaka hade den tidigare lagom lugna foajen på hotellet, förvandlats till ett hav av välklädda individer. Kameror och höjdarpolitiker trängdes sins emellan. Att då klampa in i en babyblå springdress med tillhörande lervälling, kändes en smula utstickande, opassande och möjligen även en smula ouppskattat bland de individer som råkades trampas på. Fem minuter senare var uppfräschningen av lekamen dock åtgärdad och även om inte håret hunnit med att bli kammat, så var i alla fall namnskylten på plats.

Det hela drog igång med dunder och brak. Från Värmland fanns starka representanter, vindar, viljor och en uppbackning utan dess like. Peppande tips delgavs från alla håll och kanter.

-         Om du blir jätte nervös, tänk då på att alla bajsar…

-         De är ingen fara, de är ingen som ser dej i alla fall..

Stämningen var på topp och bättre skulle det bli

Somliga av Sveriges ombud kämpade för ett vargfritt Sverige, medan andra röstade för bilfritt. Vissa engagerad sig i för världen medan andra la energi på att bevara kulturella värden.

Högt och lågt var det diskussioner samtidigt som kaffet var gratis och frukten likaså. Detta hade en tendens att påverka antalet besök på toaletten, men det gjorde inte så mycket för det var också en syssla som inget kostade.

Apropå kost så har detta olika betydelse för olika individer. Eskil Erlandsson, jordbruksministern har under ett år ätit sig genom hela landet i sin kampanj med det snitsiga namnet ”Mat landet” Det märktes att Eskil vunnit framgång genom detta och verkligen hittat pärlor längst vägen. Till avslutningsmiddagen skulle de lokala pärlorna och primörer avspisas. Kvinnan som berättade om upplägget på fatet var mer än entusiastisk. När hon skull beskriva surbrödets innehåll var det nära att hennes egen deg brann till vilket vi alla unnade henne då hon bakat så flitigt.

Summa kardemumma var detta en mycket lyckad tillställning

och förhoppningen hos Humlan är att flera i Sverige också ska anamma centerpolitisk ställning!

Gandalf och guldet (Rut i annan tappning än i tidningen)

Mormor Britta, en dam med mycket mönster i. På tiden det begav sig producerades mer än 10 insändare i  lokaltidningen NWT där hon så finurligt skrev under med signaturen Rut. Nu när åren blivit så pass gångna att pensionsålder uppnåtts har må hända insändarna blivit färre men blommorna i trädgården desto fler. Stridslystheten och kämparglöden har förflyttats från fackliga konflikter till vakande över skogens ädlaste guld…kantarellerna!

Det finns vissa platser i skogen bakom mormors hus, som är tingade av just mormor. Det är inget konstigt med det, hon bor ju där och hoppar inte längre lika graciöst över gärdsgården som förr i tiden. Därför är det helt i sin rimliga reson och rätt att vi övriga i släkten får kämpa lite längre för att hitta vår skatt och därmed knata lite längre.

Det var mycket mycket längesedan som det mest pratglada av hennes barnbarn följde med på den hemliga så kallade ”husknuts turen” som lovar vinstlott vid varje vända. Det var en sann ära för fröken Sjödin att under lördagen få traska med på den gyllene vägen och håva in den mängd en plastkasse och lite våld kan rymma.

Alldeles i kanten av tomten och skogsbrynet i Saxebyn insåg de båda plockarna att terrängen efter all nederbörd inte var till deras fördel. Vatten och lervälling fick modet att tvivla för en sekund. -Vänta lite, ropade mormor och försvann kvickare än vad det normala tempot brukar vara.  Ett tu tre var hon åter tillbaka tillsammans med en av de längsta längdskidsstavar Gustav Vasa någon gång skådat.

Duon började åter traska in i träsket och mormor Britta använde verktyget med stadig hand. På något sätt liksom seglade hon över både bäck och stock med en stil som förmodligen kopierats friidrotts VM. Britta gick bakom och föste sitt barnbarn framåt i rätt riktning. Då och då lyfte mormodern staven framför de båda och pekade, samtidigt som hon med dov stämma sade -däär ska vi gå.

Alldeles magiskt kändes det att traska där bland tallarna som såg precis likadana ut. Det var lite som att ha Gandalf i ryggen som med trygg hand tog hjälp av sin troll(längdskids) stav och med den pekade riktningen för den ovetande lilla följeslagaren.

Vart de än gick stod de gula hattarna där och det var bara till att skörda.

Jo sörru Emma de ä te o ha referenspunkter, nu ska vi gå te en björk som lagt sig ner..

-Jaha okej..

Efter några minuter var de framme

-..här ser du… Att den syntes var kanske att ta i, ty Gandalf fick ta sin stav och karva bort en hel del mossa innan det förmultnade trädslaget uppenbarade sig framför ögonen…Jaha ja joo de ska ja komma ihåg..

-O nästa ä en myrstack, däär borta,

Fram kom de till en liten kulle, där växtligheten vunnit över de små flitigas byggnadsverk. I stället för en stack var hela härligheten inklädd i ett grönt och brunt täck lager vilket mer såg ut som Bob Marleys frisyr än som någonting annat naturligt att relatera till.

Klockren myrstack, ja de syns..bra tips.., Här kände fröken Sjödin ett uns av avund över den äldres förmåga att avläsa naturen, ty själv var hon mer vilse i mössan än vad som var vanligt förekommande.

Efter guideturen behövde mormor inte vara rädd att barnbarnet skall hitta dit igen.  Fortfarande stod tallarna på samma sätt som beundrarna gör i Orups dunderhit ”pojkarna på rad” och att urskilja ett specifikt kantarellmönster mitt i vimlet, det mina vänner, det krävde sin Rut det!

Life goes on and Britta is still very strong!
Heja Mormor!

Lite längre ned och till vänster i nostalgibanken

-Tack vare ledtråden i rubriken är det omöjligt att inte förstå att staden vi söker är Göteborg. Så skull Ingvar Oldsberg kunnat uttrycka det om han var programledare för historiens happening. Nu kom det sig så att Ingvar inte har något som helst med detta att göra, då det inte finns något tåg med i bilden.  Istället var det Limpan och Humlan som tillsammans skapade äventyret med stöttning från Björne, Bi- Ola, Liseberg, abborren, Majken och Marina.

Fredagens plan var sedan länge utstakad. De båda vännerna var så förberedda att de till och med köpt åkpass via nätet för att på så sätt kunna springa över de övriga barnen lite mer legitimt än vad som är okej om man inte besitter biljett.

Lite senare än tilltänkt lämnades dock Karlstad. Förseningen berodde på Limpans oförmåga att vara otrevlig och just denna dag när hundarna skulle rastas, mötte hon en äldre herre som hade ett mycket starkt behov av att berätta vilken stor abborre han fångat. Då Limpan kände klockan ticka samtidigt som hon hörde sig själv säga oj…men hur gjorde du då?….jaha…bestämde hon sig för att göra de kvarstående momenten innan avfärd under lite mer snabba former. Detta resulterade i att hon själv sedan behövde ventilera sin egna traumatiska upplevelse av att nästan förblöda tack vare slarvigt handhavande av rakhyvlande längst vristen.

  

I alla fall, iväg bar det så småningom mot nygamla redan beprövade äventyr.

I den västra delen av Sverige, bor inte bara Glenn även om man kan det när man går på fotboll. I Götet bor sedan en tid tillbaka paret Björn o Martina Sterner samt deras avkomma Majken. På besök hos dem fanns dessutom denna helg Ola, mannen som skapar appar med information om vart toaletter finns, så att folk i Landskrona slipper urinera offentligt och därmed riskera böter på 1500 kr.

Olas nästa investering kommer att vara bin. Humlan som precis köpt en bil och har en liten släng av tinnitus, berättade för vännen att det hade hon precis köpt in. Ola ställde då raskt många frågor om hur köpte hade gott tillväga, vem som kontaktats, hur marknaden såg ut osv. Det fanns ingen chans att stoppa hans exalterade utfrågning men när han kom till områden som berörde pollinering, då förstod även författaren i fråga att här måste det råda ett missförstånd..ehe nej alltså ja har en hybrid ….neej för lågvattenmärkt, så det lilla skämtet hölls faktiskt tillbaks inombords.

Något som däremot ger märke av vatten är åkattraktionen Flume ride. Efter denna upplevelse av stock behövde Limpan och Humlan lugna ned sig en smula och valet av nästa upplevelse blev därför självklart sagoslottet.

Då båda grymtade över att skeppet gick för fort så man inte hann titta på figurerna färdigt…slog det dem att de nog uppnått en mognare ålder än vad de själva insett..

Apropå ålder och att alla vill till himmelen men få vill dö, bestämde sig de båda väninnorna att det fick räcka med 5 karusellåk för den här gången. Istället bar det av för att skåda en skåning som stod redo i trädgården, knappt 170 cm hög. Det ska Timbuktu inte vara ledsen för eftersom gränsen för att åka Balder är 140, om man nu ska resonera över storlekens betydelse..

Ersatt blev han sedan av 11 hoppande grabbar, varpå 7 000 åskådare också tog tillfället i akt att studsa en aning. Mycket mycket nostalgi fanns här i, ty Hoffmaestro, Timbuktu och vänskapskretsen liksom funnits med genom flera hårfärgningstoner än vad som tordes vara miljövänligt…

Så vad ska man säga om detta då?

Att saker var roligt när vi var små

O de funkar finemang idag likaså

Alla låtar har en refräng

Och är det mitt i natten är de gött med en säng

23:42 var det god natt

då fanns i sulan inte tillstymmelse till watt (kräm)

 //

Och så ett extranummer

En av de första CD-skivorna som fanns i Hulmans ägor bestod av musik från tre långhåriga bröder som ännu inte brustit ut i målbrottet. På denna skiva fanns 10 spår och efter en stunds tystnad när man gissade att allt var slut, startade spår nr 12 som egentligen inte skulle vara där. Eller så skulle det vara där men det hörde inte så bra ihop med resten av innehållet…

Det kanske inte dessa rader heller gör och det är därför som det får stå lite längre ned och lite för sig själv. Till er som vill avnjuta extramaterial…lite off the record fast ändå on, varsågoda att skåda:

Det var längesedan nu, som det var mina ord

Utan förutbestämda mallar som för innehållet stod

Det var längsedan som jag själv fick bestämma

Som jag utryckte det där innersta och det jag kunde känna

Men så idag jag tände ljuset av vanilj

Som du gav till mig strax innan ditt hjärta stannade till

Så länge det bara fått stå

Och så mycket i vardagen som nu tuffar på

Ena dagen flyter in i den andra

Det är så det är och jag kan ingen klandra

Men det är inte heller fel

Att för en stund få sätta sig ner

Studera nuet och faktiskt skapa fritt

Då ordet inte är någon annans utan enbart mitt

Jag har varit rädd att låta gåvan din brinna

Ty jag har fasat över att du och ljuset från mig då skulle försvinna

Tanken är naiv då det enbart är stearin

Och vänskapen vår den var oändligt fin

Bråka som syskon och tävla i det mesta

Gråta tillsammans samt ända till gryningen festa

Idag jag träffade Björn och Martina

Så lyckliga i kärleken så mjuka och fina

Minnen kom åter och det började kännas

Men inte av ångest eller annat som kan brännas

Utan av lycka över tiden vi hade då

Historier och händelser som liknar få

Det är inte fel att stanna upp ibland

Och då inse att man åter nått land

Här sitter jag i min lägenhet

I Karlstad och känner tacksamhet

Över att bo i ett tryggt och luftigt hus

Där det doftar gott av vaniljljus..

(Till Longboards- ladyn ovanför molnen)

Konsten att spara en tjuga..eller vara snål så det heter duga...

Ibland krävs det lite för att det skall betyda mycket.

Eller i denna anekdot krävdes det snarare mycket för att så här i efterhand vinna ganska så lite. (20 spänn)

Biltvätt kära vänner, det går att utföras på fler än ett sätt. För humlan finns det dock en parameter som styr allt…PRISET

Då fordonet i sig inte är större än att bagageutrymmet räcker till en kabinväska på högkant samt ryggsäck vilande på snedden, kan ni föreställa er att ytan av lack är ungefär lika stor som David Hasselhofs badbyxor. Ni vet de han joggade runt i och spanade på farligheter samtidigt som han genom detta också diskret visade sina härligheter på en tidpunkt då barn satt storögda framför tv:n.

I alla fall..I Karlstad finns en mycket bra parkeringsplats där man inte enbart kan ställa bilen, utan också göra den fin genom att använda sig av den tillhörande tvättanläggningen. Vid köp av poletter kan där startas såväl högtrycksspruta som svamp med tillhörande schampostråle, avspolningsstråle och som om detta inte vore nog, går det även att dra igång dammsugarverket.

Restrektioner från en van BMW åkare, lärde upp den hängivne personen i fråga om hur man skulle gå tillväga…

Nja sade herren, så här vid första gången när du tvättar…då behöver du nog 5 poletter för att klara det hela…Men med tiden så lär man sig vara lite mer smidig och jag har en gång klarat mig på tre…

Per polett måste 20 riksdaler införas i utbyte mot det fejkade guldmyntet. Skillnaden mellan 5 och 3 poletter är därmed 40 kronor och det är många hubba-bubba de, eller som mormor brukar säga många bäckar små…

Av någon outgrundlig anledning växte såväl snålve (den sikne), som tävlingsinstinkten inombords och beslutsamheten att bräcka BMW mannen var ett faktum..

Vaddå kan han så kan humlan, med en så liten bil…äh de här blir biff!

Så efter ca 7 minuters genomgång av den egna strategin över hur detta skulle gå till för att få med alla moment  och uppnå målet med insatsen..en ren bil, var det så dags att stoppa i första polletten.

Kvinnan i berättelsen liksom småsprang runt bilen i någon typ av formation för att få med sig så mycket slang som möjligt på minsta möjliga tid. Innan pollett ett tagit slut, hinner hon vrida på svampen med schamposprut och gnugga halva bilen frenetiskt. När tiden var ute och det blivit dags för pollett två, var det enbart en långsida kvar på den korta bilen inklusive avspolningen. Ve och fasa Gustav Vasa, here we go!

En aningens förundrad stod en man och följde hela händelsen av intresse samtidigt som han dammsög sin bil. Då publik ofta leder till bättre prestation, upplevde den tävlande detta som alls inte konstigt eller genant…snarare som ett privilegie att visa upp hur snabb och småsnål man kan lyckas till att vara.

Pollett två tog slut och i denna stund var allt utom däcken skinande rena. Woho att klara det på tre, vid första försöket…ah lyckan var fullgjord.

Så var det dags att suga ur den sista skiten inut den underbara skapelsen ala Suzuki Swift, 5 dörrars miljöbil som klarar att frakta en kabinväska på högkant samt ryggsäck liggande på sned. Det är här i denna stund som solskenshistorien kom till att bli ännu mer glimrande…Det visade sig att en pollett genererar 18 minuters sug och så länge hade inte publiken orkat stanna kvar för att skåda aktiviteten som försiggick i kuren intill

Fri sug i 8 minuter var allt som behövds för att få den lilla godingen att förvandlas till en smulfri bil utan äppelskrutt.

Tänk så bra man kan må

Av att enbart förbruka tvättpoletter två!!

Väl mött önskar master spararen ekonom som inte ännu lärt sig skillnad på ränta och amortering..

Mamma rambo och lilla löken

Ett radarpar får man nog lov till att beskriva duon vara. De lärde känna varandra på fältet då de eldade ned hus, klippte sönder bilar och hissade ned varandra i diverse brunnar och hål. Två kamrater vars gemensamma äventyr svetsat dem samman likt kardanaxelns påverkan på ett rullande fordon. Jaa det var en sann vänskap som växte fram där de sida vid sida övade på att rulla grovslang och hantera överhettade situationer som kunde uppstå såväl på fältet som på kryssning.. Det var tider det!

Under föregående helg var det så dags för en återträff. Elinår arbetar fortfarande som brandman medan lilla löken valt den något mer byråkratiska svängen.  Varför Elli kallas mamma Rambo beror på två saker. För det första har hon gjort barn med en riktig bjässe till karl som heter Moberg vilket var ett brilliant drag och himlans roligt. Rambo däremot har en längre förklaring och härstammar från den praktiktid de båda töserna utförde i Syd Korea för att på så sätt skapa insikt i hur svensk operativ räddningstjänst fungerar…? Jo kopplingen till val av praktik kanske inte var glasklar men med övertalningsbara handledare inom räddningstjänstens skolor, fixade det sig fint.

Då Elli har en kroppshydda som är något större än vad många andra damer och herrar äger (vi pratar muskelmassa nu), kallade de Sydkoreanska brandmännen henne för Rambo. Imponerade blickar följde denna kvinna som tillock med var för fyllig för den obligatoriska oranga uniformen. Den andre kamraten som även ibland tituleras humlan fick däremot plats i sin utstyrsel och gick istället under artistnamnet löken..Jaa vad ska man säga om det…det är en näringsrik och smakfull grönsak så några ledsamma tårar rullade inte för detta smeknamn.

Tidsåtgången för den här sommarens planerade återförening råkade krympa från 3 dagar, till att istället handla om 23 timmar. För att ändock hinna med alla viktiga saker som man som radarpar måste hinna med på sin to do list när man så sällan ses, skedde följande aktivtet:

Promenad i naturen, korttagning i lantlig miljö och umgänge med sällskapsdjur slogs ihop till att bli en tur med barnvagnen på ett lerigt gärde samtidigt som två hysteriska hundar sprang runt ekipaget i någon sorts formation. Dessa var svåra att då klappa. Under tiden som detta skedde, telefonerade mamma Rambo sin egen mamma för att få råd i hur man hanterar en son med nya tänder som enbart gråter. Detta gjorde väninnan samtidigt som lilla löken ansträngde sig hårt för att dokumentera det hela med sin kamera. Mycket avslappnade semesterbilder blev det som även genererade träningsvärk då gärdet var en aningen svampigt medan barnvagnen inte var ett terrängfordon.

När vi kommer till det obligatoriska mat och vin- intaget som existerar på att göra listan, fick glasen stå för det asiatiska inslaget, då dessa var lika stora som de akvarium man i Sydkorea väljer ut sin middag utifrån. I matväg utgicks det hela från en exotisk matkedja, vilket inrymde smakupplevelser så som lakritsfiskar och leverpastej. Summan av kardemumman, en toppentripp som alltid då helan och halvan slås ihop till den orossbara duon!!

Med eller utan eld i baken
är ju faktiskt saken
att det blir inte bätttre än vad man gör det till
så njut av det som händer och willys sill!