Inte som Kalla men med Katthårs-valla

Att valla sina egna skidor är kostnadseffektivt. Att ha en katt som gillar att stryka sig mot..allt. genererar hastighetsreducering..

Sjödinskan var redo att pröva lyckan i längdspåren tillsammans med sin kollega. Denne kollega hade slagit på stort och köpt riktiga räserstavar på rea.  Detta inköp skämdes hon för en aning då hon, liksom författaren i sagan lever efter mottot hellre än bra. Det var med andra ord inte så mycket ”kolla mina stavar” inställning hos någon av de två skidfantasterna vilket kändes bekvämt och trivsamt.

Något som det inte heller var så mycket av, var det där med lokalsinne. Att åka till Sisugården borde ta ca 20 minuter om man är fågel och flyger från Karlstad i motvind. Att sitta i en bil tordes därför gå ännu snabbare, förutsatt att man åker åt rätt håll..

Efter att ha stannat och vågat sig på åtgärden att prata med lokalbefolkningen längst vägen, fann de så fram till målet.

Det första hindret som där behövde övervinnas, var att förstå den fysikaliska formeln gällande hur Katarinas nya pjäxor skulle fastna på skidorna. Då en hurtig man stannade till i närheten, observerade den skarpa detektiven Sjödin faktumet att han hade lika kängor som hennes vän. Den vänlige mannen såg en aning skeptisk ut då han fick frågan om att lära de båda kvinnorna hur man fastnar i bindningen.

På plats i skon och med skidan på, bar det så iväg. Sjödinskans högra lagg hade mer lämningar av katten Doris än vad som var fallet med den vänstra.  Detta märktes en aning på körstilen som inte liknade blixtens kusin.

Två olika spår fanns där att välja mellan i skogen, det ena på 400 m och det andra på 1,1 km.

Resolut och redigt svängde de båda damerna in på kortvarvet. Ingen av dem yppade något till den andre, båda teg de som muren över känslan att 400 meter kändes 3 gånger längre än vanligt. Det tog några vändor innan insikten infann sig och sanningen yttrades i verbala termer..

Men va faen vi är ju på fel spår..det var där och då det hände.. Trött och envis bitterhet utbyttes mot ren och skär glädje. Det var inte så illa ställt ändå med konditionen och meter-uppskattningen. Efter denna förlösande sanning, fick de båda kraft att köra om både 2 och 3 tanter samt ett barn med bred ändalykt..lyckan strålade och nya skidplaner föddes lika snabbt som det blir bröllop i Bonde söker fru.

Så vad har vi lärt oss av detta?

Alla vägar är ej lätta att följa

Känsla av svaghet vill man gärna dölja

Men oftast blir det lättare i var sinne

Om trötthetskänslor ej mörkas och stängs inne

Ty på egen kammare kan det vara lätt

Att analysen inte blivit tutti complett

Staka dig fram i naturens slätter

Avsluta sedan dagen med tapas-rätter

Äventyr är något att behaga

De kan ske så nära som i Forshaga

pedagogiska förklaringar för barn och tunnelbanesystem i storstan

Förflyttning via tunnelbana erbjuder så mycket mer än bara åk.  I dessa tåg finnes förutsättningar till utbyte av förkylningsvirus, försök till att göra sig osynlig, tid till att läsa bok, ringa en vän för att berätta en hemlis, spela en melodi på sitt dragspel för att sedan fråga grannen om denne kan skänka lite deg. Det är även fullt möjligt att lära sig pedagogisk förklaringsteknik genom att tjuvlyssna på föräldrar som tappert tar sig an sina avkommors funderingar.

En eftermiddag då Sjödinskan var i färd med att fara åt rätt håll, klev det på en fader med tillhörande son. Då de satte sig ned fick pojken syn på en reklamaffisch, varpå han frågade:

-Pappa vad är det där?

Den inte allt för sömnfriske fadern suckade en aning och svarade:

Det där är definitivt reklam för vuxna.

-Va är de da, undrade sonen som tyckte svaret var något taffligt…

Pappan började då olustigt att skruva på sig lite generat och obekvämt. Runt omkring de två satt fler människor med öron lika skarpt riktade som GW Perssons uttalande i programmet efterlyst.. Nyfikna, förväntansfulla och en aning tvivlande ansiktsuttryck spred sig i vagnen ..hur ska det gå för honom att berätta det..?

Joo..PPM det är sådant som vuxna måste spara till så att dom kan bli gamla men ändå få pengar..För när man blir för gammal, då orkar man inte jobba och då får man heller inga pengar..o då måste man spara…

So far so good..men när fadern tog sig för utmaningen att beskriva fondsparandets fördelar, då gick det sämre.. så att det blir avkastning på pengarna och så att dom växer så att man får mer..

Den 5-6 årige sonen verkade inte vidare tillfredställd med svaret..det var inte heller de övriga resenärerna som hade förväntat sig en kunskapshöjning i ämnet..

Några dagar senare då Sjödinskan åter var i farten med sin gröna remsa, klev det på en mor och dotter som placerade sig vid sätet mitt emot den värmländska gästinvånaren. Modern var fast inställd på att förklara så mycket som möjligt för sin lilla tösabit så att hon förstod precis allt som susade förbi. Till att börja med, avverkas biståndsinsamlingar. Jo du förstår om man samlar in jätte många stövlar, då kan man skicka iväg dom någon annan stans och det är bra…sedan fortsatte den ömma modern med sitt brandtal och gick smidigt över till ett annat ämne, lite som en nyhetsuppläsare bollar över till vädertablån.. Istället för solsken och fågelsång, var det veckopengen som fick sig en omgång..

Du vet att det spelar ingen roll om vi höjer veckopengen..För att om den höjs o du handlar mera, då kommer man att trycka mer pengar och då blir godis och andra varor i världen dyrare och så trycker man mera pengar..nej det är bättre att spara då vännen…i USA trycker man massa pengar…och det är därför som mamma kan säga att när jag var liten då kostade en kola så här lite pengar…fast den kostade lika mycket som idag… fast då fanns det inte lika mycket sedlar upptryckta…

Den lilla parveln intill stirrade med stora ögon på sin snusförnuftiga moder utan att få fram ett ord..

Nej min lilla skatt, avbryter mamman sig själv med att säga…här ska vi av. Östermalmstorg hette hållplatsen och vips så blev det tyst…Kvar satt de övriga resenärerna och funderade på spargris-kunskapen som de nyligen fått ta del av..

Så vad har vi lärt oss av detta?

Tunnelbana bjuder upp till olika typer av dans

Vissa blir av intryck vilsna,

andra hamnar i någon sorts trans.

Oavsett kapitalist eller tiggare,

premie pensionssparare eller soffliggare

Så sitter vi i samma tåg och kan ingen klandra

Vi är alla människor som behöver varandra

Så låt oss därför dela de saker som vi kan

Så vi blir samhällsförnuftiga och förstår varann..

Dubbla bröst ger mera mat

Nyårsbestyr

 Äntligen stod prästen i predikstolen. Så inleds Gösta Berlings saga och så även Sjödinskans första litterära verk för året.

Meningen är med andra ord ”rippad, snodd från ett tidigare geni som hade träben och till råga på det även komplex över sina egna händer. Det har inte författaren till denna saga, istället har hon en historia att berätta som innehåller fågel, fisk och ”Mitt i city”.

Häromdagen anlände en fager kar till solens stad, han är av naturen rak i ryggen vilket kan tyckas vilseledande då han benämns under smeknamnet Böjen.

Böjen kan det där med att röra om i flera grytor..och det är på många plan väldans trevligt. För att inte enbart ögonen utan även smaklökarna skulle få sig ett fyrverkeri denna nyårsafton, vankades anka till huvudrätt. Detta var inget som Sjödinskan själv behagade tillaga men hon kände sig ändock nöjd över uppgiften att inhandla härligheten så att Böjen i vanlig ordning kunde skapa något kulinariskt.

Bakom fiskdisken i Karlstads galleria mitt i City, lyckades hon så äntligen finna infrysta bröst.  Dessa bröst är inte så vanligt förekommande på tallriken i Värmeland, här gillas mera rediga dasar av oxe och fläsk.

Vid blotta ögat över de frysta ankklumparna, föll så självförtroendet en aning…hur mycket bröst är egentligen drägligt en afton som denna? Det bör ju inte vara för svulstigt och mättande så övriga härligheter göms bakom den mastodonta skapelsen. Inte vill man heller ha en tallrik som liknar landskapet skåneland med små släta kullar till portioner. Efter ett peppande samtal från kocken som under tiden florerade på platsen där de flesta andra Karlstadsinvånare förvånades över att det var så många alkoholsugna på ett och samma ställe, gick Sjödinskan från beslutsångest till köpelust.

Tre klumpar fick det bli trots att de såg ut att härstamma från djur som växt upp i Euro Shoppers vördnad. 640 spänn, tjaa smakar det så kostar det..

Utan förmåga till egen reflektion, tog hon så med sig det nyinköpta förvärvet och mötte upp festfixaren som satt och tog igen sig på en bänk utanför affären där majoriteten av Karlstads invånare fortfarande verkade vara förvånade över att det fanns så många invånare i en och samma affär. När den rakryggade Böjen studerade bytet i påsen, upplyste han å det ödmjukaste..men Emma de är ju två bröst  i varje paket..Det hade nu råkat till att bli dubbelt så mycket anka och det var ju lite olyckligt eftersom hälften tordes vara nog. Efter en stunds dividerande kom de båda genierna på att Coop är en affärskedja med stort hjärta och detta borde då innebära att bröst i retur möjligen mottogs om de var fasta i sin form och fortfarande kalla.

Så resolut gick de båda tillbaka till affären som ligger mitt i City och det var inga som helst problem att där ångra sitt ingrepp. I samma stund som dagen blev till kväll, förvandlades råvaror till eminenta kreationer och allt smakade mycket mycket väl.

Så vad har vi lärt oss av detta?

Ankbröst tillsagas inte så ofta av fröken

Ett av Sjödinskans alla smeknamn är löken

Selma Lagerlöv var en underbar poet

trots att hon tvivlade på sin duglighet

Böjen är en duktig kock

Fler bröst ger mer mat och:

Nu börjar ett nytt år

2012, de var slut igår.

//

Drivved och Björne

Här går vi och gnäller,

Varför börjar affärerna julpynta redan i oktober? Varför shoppar folk på Ullared? Varför köper man tre rakhyvlar till priset av två när man bara behöver en och varför gör Magnus Uggla om varenda låt nu för tiden?

Jaa det är mycket med det jordiska. Det är så mycket att förstå sig på att man har svårt till att förstå det.

Samtidigt som mycket i vår tillvaro ter sig klurigt och svårt så finns det en hel del själklarheter i livets kretslopp.

Kärlek tillexempel det är bra, liksom mat, sömn, sista minuten resor, tradera och resorb. 

Sopor är mindre bra, det är även barnarbete, börstorskar, trasiga matkassar och halsont.

Så finns det saker som är mitt i mellan, lite som centerpartiet men utan slogan att öppen natur kräver bönder och djur. (även om så är fallet)

Mitt i mellan är vardagen, den som går på i samma takt utan större störningar åt vare sig höger eller vänster. Det där mitt i mellan kan ibland upplevas en aningens grått och det är då de existentiella funderingarna över frimärkspriser och avsaknad av sittplatser på bussen brukar uppenbara sig. Där i gnällbältet går det bra att befinna sig ända tills den dag då en redig svängom uppenbarar sig och man blir på det klara över vad som faktiskt sker i detta nu.

Fånga dagen, var det någon klok som sa.. det översattes sedan från urspråket svenska till exotisk latin och citatet går nu att inhandlas på målade drivveds pinnar för halvbillig penning. Det går även för sig att köpa detta på NK men då är det inte så halvbilligt längre.

 En sådan skylt kommer Sjödinskan inte att skaffa i kväll, istället får det bli en lyxig getost på rulle för att väcka smaklökarna till insikten över att stå mitt i smaken, mitt i livet..

för att hedra allas vår Björne, diselkungen som nu sover gott i paradisdungen.  

Idag kom regn och snö i omfång

Så även tårarna för livets gång

Ty nu har den slagit till igen

Den där luringen

Den som styr våra öden

Den som dom flesta kallar döden

Sorgen blir tung

För gammal liksom ung

Men så sänker sig även friden

Och det blir ljusare med tiden

Livet är ej rättvist, de vet vi sen förut

Oviss är den klocka som bestämmer när livet vårt tar slut

//Fånga dagen, fyll magen, uppskatta det där som är vardagens gång, fyll hemmet med äkthet, om inte med drivved så med känsla och sång!

Inget hyckleri, bara ren och skär meritokrati?

Instagram, en funktion som förvandlar den vardagliga hakrynkan till en linje lika slät som en nybadad babystjärt.

Den förvandlar solens strålar till guld och kan även förflytta bilder och dess motiv till andra decennier. Även om personen på bilden är född 1985, kan denne se så där svartvit och harmonisk ut som folk gjorde på tiden då det inte var krig och alla åt bröd.

Aah livets klang med Instagram

Höga röster har uttalat fasa över denna plastika förskönings hysteri  som nu råder, men till vilken nytta då kan man fråga sig då vi lever i meritokrati.

Begreppet meritokrati sägs kanske inte lika ofta som de värdliga orden liksom, typ öööö och baa. Men det finns där näst intill lika ofta och lika insmygande som de övriga utfyllnadsfraserna.  En positiv händelse som nyligen skett är att statens järnvägar har gått och tagit sitt ansvar inom området genom att belysa just meritokrati i tidningen som finnes framför dig under stolsbrickan då du tuffar med på spåret.

På face book uppdaterar vi vår egna superba status… och att ha det super bra i livet, ja det är statushöjande om något.

På helgerna då lagas det kärlknöl minsann, med tillhörande kantareller som icke är köpta av underbetalda polacker.  Denna saftiga knöl med tillhörande svamp ska sedan delas med älskade personer som alla kan taggas och addas till det moment då det serveras fantastic fucking foooood. .. Sedan är det ungjävlarnas tur att göra entré på väggen genom att fredagsmysa så där lagom stillsamt där de sitter nytvättade som små chipstroll och ler i soffan. Eftersom dygnets timmar räcker till, hinner de icke stressade föräldrarna med att fånga stunden, ladda upp bilden på face book innan disken ska diskas, ungarna ska borsta tänderna och Skavlan ska sättas på.

Vad sjödinskan vet, finnes ingen vetenskaplig statistik upprättad över antalet personer som kastar upp ett lysrörs-belysta kort på en filtallrik med texten: här sitter jag ensam, utan ork att göra något åt mina förhårdnade hälar..men de kanske är vanligt förekommande?

Meritokrati, ingen idé att bli hysterisk, inte om man läser mind fullness och lär sig acceptera situationen. Då är det bara att rätta in sig i ledet, komma på något framgångsrikt klämkäckt att stoltsera med eller kanske helt enkelt gå ur det sociala nätverket, då man ändå inte hänger med?

Eller ska man kanske inte köpa alla tillstånd som existerar utan bara använda sig av ”gilla” knappen och sen skita i att försöka förfina det verkliga genom att tona ned sin stoppljuslysande näsa som vittnar om baciller, kyla och avsaknad av puder?

näe

Samhället ger ton

och promotar perfektion

Trots att vi inte tänker

Så suddar vi det som obehagligt blänker

Mungipor tio i två

Hembakade och lyckliga som få

Inga E ämnen, men lite Losec då och då

Av novalecol tar vi fler för de är ju så små

Heja heja kära perspektiv

Våga bejaka alla delar i ditt liv!!!

Cykeleliten och lillskiten

 Fart är en drog. Det har professorer från både WHO och Karolinska institutet kommit fram till. Drog ger beroende och eftersom Sjödinskan inte snusar och är rädd för att dra in saker i näsan (det verkar inte bara vara farligt utan också på tok för dyrt) , har hon under en period letat efter lämplig aktivitet att fastna i/ för eller kanske på. 

Många är de människor som nu för tiden susar förbi i slimmade trikåer på  superlätta cyklar och visst ser de ut som att de har fastnat, i alla fall i pedalerna. . Aktiviteten är så cool att vuxna individer kommer undan med nästan vad som helst. För exempel är det då helt fine att ha både cykelhjälm och en permanent blöja fastsydd med rejäl söm i ändalykten..

Bosse bus, mannen med 17 cyklar uppmärksammade de  förtvivlade böneropen från Sjödinskans horisont där hon gick sysslolös och saknade driv.  Han satte henne på en Rocky Mountin och sa åt henne att ta i lite grann.

De bästaste med Bosse är att just farten inte spelar så stor roll för honom, han har liksom fastnat i beroendet ändå. Att vara Humla innebär leverens av mera surr och mindre speed , men trots cyklande” a la hej jag är på söndags tur” har hon ändock fått en kamrat  där i skogen. Det hon uppskattar mest är all lera medan det som upplevs mest komplext är att göra som alla andra.

Med denna förklarande bakrundshistoria kan ni kära läsare möjligen förstå att fröken Sjödin var en aningens nervös dagen då Bosse ville beblanda henne med klanen av andra cyklister som har anammat det där med så väl fart, som style kopplat till beroende.

Söndag förmiddag och uppför gick det, det var som om hela Karlstad plötsligt låg i Garmish Parten Kirchen.. Väl på toppen av bostadsområdet som kallas ”lång täppan” stod där klungan av ett stycke herrar och en dam.  Superseriösa…inte till sinnet, det går inte att säga..nej..men allvarliga över sitt utövande…jojo..mycket…

Efter lite hjärtligt uppvärmningspepp över någons klena avkomma till son som var förkyld och inte kunde delta, förklarades spelreglerna för dagens övning..följa John..

På fullaste allvar tog atleterna fart, cyklade efter varandra runt en förutbestämd bana., rundade hundlatriner, hoppade över diken, bromsade sig fram i en grässlänt för att avsluta med jogging över sandlådan och där utföra ett tillhörande ”över gungbrädan kliv”

Det var en fröjd för själen att så väl beskåda som att deltaga.

Efter enbart ett varv skedde ett så kallat materialfel och de båda bundisarna Bosse/ Sjödin avlägsnade sig från bostadsområdets lekplats och ersattes istället av två nykomna knoddar som även de hade blöja, men ingen hjälm…(barn som ville leka i parken)

Så vad har vi lärt oss den här gången, förutom att växelpaket är dyrt?

Tro det eller ej

Men de här är sanningens grej

Barn, som vuxen och elit

Alla är vi innerst inne en ”lillskit”

Som lycklig med blöja

Gillar att i naturen röjaJ

Hejaheja!!!

Det där med glimma verses gamma?

Det är sällan som man på gatan hör uttrycket ”allt som strålar är inte radioaktivt”

Däremot är det fler som proklamerar slutsatsen allt är inte guld som glimmar

Det är en ganska trevlig verbal fras som lägger sig lite lag om gosigt och gott i öronen. Vi menar då att det finns andra saker i omgivningen som är mer värt än guld..mm..stort!!

Fast här är det viktigt att poängtera att detta inte är någon allmänt accepterad sanning även om vi- den stora massan slänger oss med orden lite allt som ofta.

Inte vill väl fotbollslag ha annat än guld?

Ställ tillexempel frågan till en oljeshejk med hål i tanden:  är det okej om  vi tar lite radioaktivt istället och lägger i?

Hur skulle det se ut om halskedjorna på blingbling filurerna bestod av plastkulor från Panduro istället för det ädla grundämnet? Eller om medaljerna som pryder herrarna i Odd fellow, i själva verket var inköpta från Rusta?

Om man i dessa fall skulle byta ut guldet mot något annat glimmande, kommer ett så kallat statusfall med största sannorlikhet att ske..och fall vill vi ju inte vara med om, inte ens då de gäller ens egna  frisyr. (självfall)

Efter att ha lyckats genomgå både mattesteg A B och C, under gymnasietiden har Sjödinskan lärt sig att  =lika med tecken= signalerar lika värden på båda sidor.

Rik= framgång.

Glimma= gamma? Näe de låter inge bra..

Allt är inte guld som glimmar

Men hur gör man då om vardagen saknar guld, om man inte utstrålar något vidare aktivt utan snarare känner sig som en grådassig liten lök? ?

Svaret på gåtan finner vi i poseihörnan nedan:

Ibland de kan kännas svårt att skapa tyngd

Att få till något stålande, sin fanbärande rymd

Ty liten loppa

Ibland långt får hoppa

Trots prestation enorm

Följer en negativ storm

Ingen vill ha skiten i håret

Eller va ens lagkamrat ”på spåret”…

Vad det än är i livet som vi ska finna

Må det vara så, att det inte enbart är det som glimma.

Må meningen vara större än föreningen guld

Långt ifrån maktkamp utan samvetesskuld

Må skorna stadigt och tryggt få vandra

till det som är bäst för en själv och inte för  andra

Lys upp vardagen med byxor turkosa

eller om du så vill, ta de som är rosa!