tisdag 8 maj 2012

Barcelona, staden alla åker till men dit de aldrig kom fram

Det hade blivit dags för lite semester, ni vet egen tid i ett annat land där man kan drömma sig bort och köpa kylsockor som träs på ölburken så den håller sig stadigt kall. Tjurens och fotbollens stad och till lika torgens och turistbussarnas mecka.
De båda kollegorna hade för avsikt att fira lilla nyponrosens två årsdag och istället för fiskdamm byttes denna aktivitet ut mot en flygtur med Ryan Air.. So far so good..
Sjödinskan fick i uppgift att boka hotell medan reseperson nr två ägnade sig åt att planera för benvaxning. Att hitta billiga hotell är lite av en sport som Humlan visat prov på tidigare att hon behärskar mer än väl. Genom den superseriösa kedjan hotels.com fann hon en boning med stjärnor av antalet 4. Samtliga balkonger vette mot vattnet och var så billigt att det nästan kändes som ”för bra för att vara sant”
Tre timmar innan avresa stod de båda vännerna framför datorn och spanade in sitt ”kap till bohag” Lite lustigt betedde sig kartfunktionen då pilen som visade position, liksom hoppade iväg utanför staden och placerade sig långt långt bort på kartan.
Hoho skrockade de båda vännerna, vad tokigt sidan visar nu hoho
Lägg gärna här märke till att de båda i detta skede inte en endaste gång ifrågasatte vare sig hotels.com, Sjödinskans förmåga att välja hotell eller om det kunde ligga någon typ av sanning i att hotellet inte låg nästgårds ”La Rambla” om man säger så.
Nog om detta. Det blev dags att checka in på den internationella vs mycket lokala flygplatsen med C..Carlstad Airport. Mamman som i daglig dags arbetar med miljö (vi kan kalla henne miljömamman för att inte röja hennes identitet) hade tagit med sig en barnvagn till lilla nyponrosen (nyponrosen=personen i historien som fyllde år och som skulle firas till tonerna av Compleanos feliz) så att hon i denne kunde rullas runt medan de vuxna drack kaffe och njöt av stadsstros. Att på egna ben traska runt i city kan te sig svårt då ens kroppshydda inte sträcker sig över ryggen på en golden retriever, även om nyponrosen är mycket stark underbar med rejäl kräm i sina buggar.
I alla fall. För att ta med en vagn ombord på planet, erbjuder det serviceinriktade flygbolaget Ryan en specifik plastanordning att trä runt.
40 spänn för en sopsäck, ett sådant erbjudande kunde man bara inte låta bli att investera i. Vagnen packeterades smidigt under uppsikt av miljömamman medan lilla nyponrosen och hennes något äldre vän passade på att förtära egen matsäck på golvet vid den gigantiska restaurangen där personalen med all säkerhet inte uppmärksammar detta fenomen (eller..ja..)
När miljömamman och tillika reseledaren kände sig färdig med sitt packande, anslöt hon till klanen och fick sig ett plastglas serverat som innehöll sportdryck. Till detta serverades genmodifierade jordgubbar, och då de inte härstammade från Israel var det okej att förtära dessa vidunder…för den här gången.. Man ska alltid sätta situationer i relation till andra saker och det finns värre att utsätta sin omgivning för än att äta jordgubbar innehållande sådant som inte är riktigt jordgubbar. Exempel på mer förödande aktiviteter kan vara att beställa in tonfisk på restaurang eller dricka latte från Starbucks och det var fenomen som säkerligen inte skulle kunna komma att ske…
Nu har vi kommit till den punkt i historien att vi faktiskt inte har kommit någonstans ännu. Då detta är en berättelse av digniteten lång, görs här ett avbrott och episod 1 i denna triologi är nu till ända.
Då inga sponsorer ännu nappat på att bistå skribenten med någonting överhuvudtaget, hänvisas nu inte till någon reklampaus. Istället kära läsare ber jag er återgå till era samhälleliga åttaganden för att om några dagar återkomma till sidan där den bästa och mest fantastiska bloggtext publiceras.
“Special price for you my friend”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar