Att gå på ett flygplan där ingen har förbokad plats, i ett forum där alla av någon o grundlig anledning är rädda för att inte få plats fast att man har biljett men inte platsbiljett, det är en aktivitet som kräver styrka. Att dessutom bära på en liten nyponros som känner för att vara på någon annan plats vid exakt detta tillfälle, det kräver tålamod.
Tålamod det är något som miljömamman besitter men dessvärre är det en egenskap som personalen på det prisvärda bolaget generellt sett saknar. Inte hela vägen var kabinpersonalen glada över att ha en praoelev med under serveringsfasen. Den lilla nyponrosen ansåg själv att hon gjorde sig som bäst när hon sprang fram och tillbaka i flyggången och hälsade på folk samt delgav och visade upp sina jordgubbsinkletade händer med solsken i blicken.
Så småningom blev det dags att beträda marken och alla var över detta mycket lyckliga.
Med raska steg fann den vilsna nyss flygande skaran en buss att hoppa på. Eftersom flygplatsen låg ett stenkast ifrån Barcelona, tog resan 75 minuter. Väl framme möttes de av busstationens utsikt samtidigt som miljömamman kom till insikt i att den incheckade barnvagnen nog fortfarande låg kvar på bagagebandet ungefär ett stenkast bort från Barcelona…Fan, ingen vagn…
Taxi är en fin uppfinning och när beslutet var taget om att lämna vagnen till sitt öde, satte sig den trötta trion i ett gult fordon och berättade vilket hotell de bokat. Herr chaufför vände sig då om en smula oroligt och förklarade att han inte visste vägen till detta hotell.
Jo men det ska vara inte så långt härifrån sade den äldre och mest språkbegåvade av de tre.
Tillslut insåg mannen bakom ratten att ett fel nog hade begåtts…
Okej mina vänner (eller riktigt så sa han inte, men ändå) ert hotell ligger inte i Barcelona, det ligger ca 40 minuter härifrån…
-Jaha Que metedura de pata, klämde Humlan till med..Det hon uttalat är en mycket användbar och världsvan fras att ta till vid typer av situationer när det gått lite tokigt. Den går att översättas med ”vilket klavertramp” och där tog ordförrådet slut..
Taxichauffören körde de trötta resenärerna till det finfina boendet som Sjödinskan med omsorg tidigare valt ut via den eminenta bokningssajten hotels.com…tänk att det kunde vara så billigt… bara ett stenkast från centrum..
Det var mycket som kändes som sten denna kväll, ett exempel på detta var taxameterns slutsiffra. 60 euro blev 90 euro och 40 minuters resa blev till en oändlighet.
Ingen av vännerna visste nu var de var, det enda som gick att utskilja där de satt och spanade ut bakom rutan var en himlans massa båtar…
Vad kommer att hända här näst?? Missa inte nästa veckas spännande avsnitt som innehåller skottar, cykelsadlar och tonfisk i coktailglas…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar