Hyllar livet genom att besöka döden

Kanske är det inte konstigare än så; för att nå balans är lösningen det motsatta.

Nej det är så sant, den insikten är inte revolutionerande, detta är ju något kineserna förespråkat länge länge. Det är till t.o.m. så att våra vänner i öst har tänkt så pass rikligt att ställningstagandet pågått längre tid än vad det tar att baka en kärlknöl.

Så ingen innovativ insikt utan bara ett konstaterande presenteras här i dessa rader.

När det är varmt ute, då blir vi människor sugna på att svalka oss med en mjukglass som gärna får vara billig men ändock stor.

Vid hiskelig och bitande kyla, är det inte direkt gaspatcho som smaklökarna suktar efter även om en viss typ av spänning kan uppnås ifall man är modig nog att slicka på en lyktstolpe.

När man är ung och inte tonåring, vore det roligt att fylla 30 men när man sedan passerat 30 är det inte längre roligt att fylla år.

Så kanske ska ingen som står mitt i den gönskande sprudlande våren, känna sig kufig över sitt uppdämda behov  att besöka kyrkogården istället för stadsparken (balans).

 Om tillvaron känns som en pollenfri saga, kanske det rent utav är nyttigt att besöka döden för att på så sätt komma till insikt om att det faktiskt är säsong för andnöd, täppt näsa och insektsbett.

Balans, handlar om minne, insikt men också om utsikt.

Utsikt var något som mannen i dagens historia, i skogsbrynet prioriterade högt men däremot var insiktsbiten möjligen en aning sviktande hos denne..

 Placeringen av solstol och lekamen utan täckande överdel på gräsmattan bredvid gravstenarna, var en aning utstickande men samtidigt också en smula uppmuntrande. Ty på platsen där våra vänner sover under jord, satt en person fullt vaken, levande, nedknödd i en solstol och halvnaken.

När Humlan Sjödin idag tände ett ljus och firade livet genom att besöka döden,

satt en herre rund och fin i tankar som troligt berörde andra öden.

Mötet där på platsen blev dock till glans

Ty dessa kufar sökte på var kant, sin balans.

Den ene genom att sola magen i minimal strass

Den andre genom att spela upp en hyllningssång av Jason Mraz

Ingen av dem var varken yin eller yang

Men kanske där emellan, de något fann

Cyklande på vägen hem,

fanns känslan kvar hon den surrande insekt-en

Det är vår, det är pollenchok och stjärnfall över staden

Det är allergi, en oviss tid på jorden och folk som solar magen.